Kom just hem från ett besök på Åland där jag besökte Bomarsunds fästning.
Blev väldigt intresserad av detta, så jag undrar om någon vet något mer om det brittiska anfallet mot bomarsund och den stora mängden av ryska soldater som var inkvarterade hos bönderna på åland mellan 1810-1852? För inkvarteringen måste varit en enorm belastning för den Ålänska befolkningen !?
MVH
Petter
Bomarsund
-
Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Cato undrar:
Det finns en lättläst doktorsavhandling av Hårdstedt (Martin?) runt omkring kriget 1808-1809 - Om krigets förutsättningar, - alltså kriget Sv-Ry, där Finland förloras. Hårdstedt tittar där på försörjningsfrågan - mat.
Påvisar att matförsörjningen är en nyckel till många krig, och definitivt till detta krig. Så tittar han också hur bägge armeerna löste sina problem.
Den svenska armen litade i första hand på centrala leveranser. Det gick bra i fredstid, i krigstid knakade det. Den ryska armen, till synes mindre välorganiserad, hade en intressant dellösning. Trupperna hade en viss penningtilldellning samt plutonvisa gemensamma matlag. Och köpte då sina förnödenheter hos bondebefolkningen. Tvärtoemot eventuella fördomar, så rövade de inte alls mycket, och defintitivt inga mord och bränder, de gick in till bondestugor och köpte det som behövdes. Det är klart, man kan ju tänka sig att bönderna valde att hålla god min i elakt spel... Så. I detta kriget kämpade den svenska (eg. den finska) armen rätt bra, avgörandet kom med försörjningen som ryssarna klarade bättre än svenskarna.
Lång utvik. Poängen är alltså att här finns det ett dokumenterat tillfälle där ryssarna har inte alls hotat och plundrat sig fram som soldatesken brukar och fördomar säger att ryssarna kanske brukar göra; de gjorde sitt tämligen snyggt och nästan prydligt, och betalade för sig.
Det är alltså fullt möjligt att de ryska trupperna på åland inte bara var en belastning men även en tillgång.
Jag vet inget i sak om detta fall, men det behöver inte ha varit en belastning, snarare kanske en tillgång.stora mängden av ryska soldater som var inkvarterade hos bönderna på åland mellan 1810-1852? För inkvarteringen måste varit en enorm belastning för den Ålänska befolkningen !?
Det finns en lättläst doktorsavhandling av Hårdstedt (Martin?) runt omkring kriget 1808-1809 - Om krigets förutsättningar, - alltså kriget Sv-Ry, där Finland förloras. Hårdstedt tittar där på försörjningsfrågan - mat.
Påvisar att matförsörjningen är en nyckel till många krig, och definitivt till detta krig. Så tittar han också hur bägge armeerna löste sina problem.
Den svenska armen litade i första hand på centrala leveranser. Det gick bra i fredstid, i krigstid knakade det. Den ryska armen, till synes mindre välorganiserad, hade en intressant dellösning. Trupperna hade en viss penningtilldellning samt plutonvisa gemensamma matlag. Och köpte då sina förnödenheter hos bondebefolkningen. Tvärtoemot eventuella fördomar, så rövade de inte alls mycket, och defintitivt inga mord och bränder, de gick in till bondestugor och köpte det som behövdes. Det är klart, man kan ju tänka sig att bönderna valde att hålla god min i elakt spel... Så. I detta kriget kämpade den svenska (eg. den finska) armen rätt bra, avgörandet kom med försörjningen som ryssarna klarade bättre än svenskarna.
Lång utvik. Poängen är alltså att här finns det ett dokumenterat tillfälle där ryssarna har inte alls hotat och plundrat sig fram som soldatesken brukar och fördomar säger att ryssarna kanske brukar göra; de gjorde sitt tämligen snyggt och nästan prydligt, och betalade för sig.
Det är alltså fullt möjligt att de ryska trupperna på åland inte bara var en belastning men även en tillgång.
-
Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
-
Kn Korrekt
- Medlem
- Inlägg: 94
- Blev medlem: 17 april 2002, 11:05
- Ort: Lärdomens hufvudstad
Stefan,
Tack för läs tipset, har dock redan läst den (var förövrigt Martin Hårdstedt som jag var på Åland med).
Tänkte mer om det fanns någon på detta forum med special kunskaper angående just attacken (hur den gick till)? och om någon vet hur de ryska truppernas närvaro har påverkat åland till vad det är idag(kultur, + att många ryska soldater fick barn med åländskor) ?
Så om någon skalman är från åland eller har släkt där, så får ni gärna dela med er hur "snacket går" bland de äldre angående ryssarna (positivta eller negativa) ?
Tack för läs tipset, har dock redan läst den (var förövrigt Martin Hårdstedt som jag var på Åland med).
Tänkte mer om det fanns någon på detta forum med special kunskaper angående just attacken (hur den gick till)? och om någon vet hur de ryska truppernas närvaro har påverkat åland till vad det är idag(kultur, + att många ryska soldater fick barn med åländskor) ?
Så om någon skalman är från åland eller har släkt där, så får ni gärna dela med er hur "snacket går" bland de äldre angående ryssarna (positivta eller negativa) ?
-
Rubber Duck
- Medlem
- Inlägg: 458
- Blev medlem: 23 juli 2003, 14:01
- Ort: Sollentuna
Min mormor kom från Åland, närmare bestämt från Töftö i Vårdö kommun, vilket ligger nära Bomarsund. Vad jag har förstått från henne och från annat håll så fick ryssarnas närvaro i Bomarsund ganska liten påverkan på Åland. Framför allt på grund av att den faktiskt var ganska kort. Fästningen började byggas 1832 och förstördes 1854.
Sedan 1854 har Åland varit demilitariserad zon. Och det är väl den egentligen den största, indirekta, effekten av fästningen och ryssarnas närvaro.
Ungefär 2000 man från hela det ryska imperiet skall ha deltagit i byggnationen av Bomarsunds fästning. På Prästö, i anslutning till fästningen, finns begravningsplatser för de olika religioner som ingick i garnisonen. Således finns en ortodox, protestantisk, katolsk, muslimsk och judisk gravplats.
Jag har bara hört talas om ett förhållande mellan en åländska och en rysk soldat som resulterat i barn. Men det betyder inte att det inte förekommit fler.
Sedan 1854 har Åland varit demilitariserad zon. Och det är väl den egentligen den största, indirekta, effekten av fästningen och ryssarnas närvaro.
Ungefär 2000 man från hela det ryska imperiet skall ha deltagit i byggnationen av Bomarsunds fästning. På Prästö, i anslutning till fästningen, finns begravningsplatser för de olika religioner som ingick i garnisonen. Således finns en ortodox, protestantisk, katolsk, muslimsk och judisk gravplats.
Jag har bara hört talas om ett förhållande mellan en åländska och en rysk soldat som resulterat i barn. Men det betyder inte att det inte förekommit fler.
Man kan hitta en hel del i samtida finska tidningar.
Sökbara från http://digi.lib.helsinki.fi/index_se.html
Sökbara från http://digi.lib.helsinki.fi/index_se.html
Om Bomarsund och relationerna ryssar-ålänningar
Ave, Cato!
Medan du väntar på tips om färskare litteratur om Bomarsund, kan du försöka få tag på en bok som heter "Sällsamheter på Åland". Den är författad av Edvard och Erling Matz, och gavs ut på Rabén & Sjögren 1980. Där finns en hel del information om Bomarsunds korta historia, och om relationerna mellan Bomarsunds ryska garnison och civilbefolkningen.
Den åländska allmogen lär till en början ha varit förfärade över den ryska militären som klampade i land på deras ö. Men de anpassade sig snabbt ("de skulle inte ha varit ålänningar annars") och gjorde goda inkomster på att sälja livsmedel till Bomarsund. Och de lade sig också till med en del ryska kulturyttringar, till exempel bakandet av piroger.
Amörosa förbindelser mellan ryssar och ålänningar skildrades inte i Matz' bok. Däremot hann åtminstone en av de franska soldaterna som deltog i Bomarsunds stormning 1854 producera en unge med åländsk tös.
Medan du väntar på tips om färskare litteratur om Bomarsund, kan du försöka få tag på en bok som heter "Sällsamheter på Åland". Den är författad av Edvard och Erling Matz, och gavs ut på Rabén & Sjögren 1980. Där finns en hel del information om Bomarsunds korta historia, och om relationerna mellan Bomarsunds ryska garnison och civilbefolkningen.
Den åländska allmogen lär till en början ha varit förfärade över den ryska militären som klampade i land på deras ö. Men de anpassade sig snabbt ("de skulle inte ha varit ålänningar annars") och gjorde goda inkomster på att sälja livsmedel till Bomarsund. Och de lade sig också till med en del ryska kulturyttringar, till exempel bakandet av piroger.
Amörosa förbindelser mellan ryssar och ålänningar skildrades inte i Matz' bok. Däremot hann åtminstone en av de franska soldaterna som deltog i Bomarsunds stormning 1854 producera en unge med åländsk tös.