Som blivande tvåbarnsfar (nr 2 på gång) i lägre medelåldern (?) skall jag försöka förklara varför jag sysslar med re-enactment sedan drygt två år tillbaka. Jag har alltid haft ett allmänt militärt och krigshistoriskt intresse, utan att för den skull kalla mig expert. Jag har tyckt om att läsa böcker (har en hygglig samling), bygga modeller (mest när jag var yngre), samlar allmänt på diverse militära prylar, uniformer och leksaker, trivs att vara ute på lite "fältstrapatser" med camping osv. Man kan helt enkelt säga att mina intresse på ett eller annat sätt alltid haft militär eller krigshistorisk inriktning. Att ha ett sådant intresse i vårt land och idag i min ålder anses av de flesta svenskar som något konstigt, på gränsen till sjukt. Detta är något jag aldrig brytt mig om då jag trivs med mina intressen och folk omkring mig har accepterat vem jag är. Kanske skall jag tillägga att mina intressen inte syns på min vardagliga klädesel eller tar sig extrema uttryck i mitt sätt att umgås med andra, jag är helt enkelt ganska normal!
Att dessutom gestalta / återskapa en ökänd organisation som förevigt kommer att förknippas med Nazitysklands illdåd.
Att SS för alltid enbart är förknippad med Nazitysklands illdåd bland gemene man visar ju bara på en missvisande historiebild. Jag försvarar på intet sätt de brott som begicks och jag är mer än väl medeveten om vad som hände, det vill jag verkligen poängtera. Att man inom re-enactment kretsar ofta "envisas" med att gestalta just SS förband tror har samma anledningar till varför så många trådar här och på andra forum också kretsar kring SS. Det finns en spänning och mystik, deras utrustning och uniformer samt den mängd med litteratur som finns att köpa, detta gemensamt bygger upp ett intresse som tack vare mångfalden kan vidarutvecklas. Så för mig känns det inte som ett problem, däremot för många andra har jag märkt.
Detta kan väl inte vara möjligt att förklara för tex svärföräldrarna när dom vill höra sig för om den tilltänkte svärsonens fritidssysselsättningar va?
Jag har en bra och nära kontakt med mina svärföräldrar som känner mig väl, detta är inget problem för dem. Värre vore väl om jag söp och bar mig åt som ett svin mot mina övrigafamiljemedlemmar eller?
Ålder ! Detta måste vara åldersbetingat eller hur ??
Vid vilken ålder skall man sluta att ha roligt? Det viktiga måste väl vara att skilja på lek och allvar, kan man inte det har det gått för långt.
En långt utvecklad krigsromantik som saknar allt förnuft och insikt
Det är mycket möjligt att man är "krigsromantiker". Att man saknar förnuft och insikt är en allmän vedertagen syn på folk som ses som "fanatiska" i sitt intresse. Du känner ingen golfare tex?
Och slutligen Högerextrema åsikter i kombination med ovanstående.
Politiska extremister brukar ofta höra tonår och omognad till och skapar alltid mer eller mindre problem för dem som drabbas oavsett om det är minkfarmare, pizzerior eller andra riskgrupper. Av den anledning är
inga extremister och framförallt högerorinterade sådana välkomna hos oss, vi är ingen politisk organisation och vi har inga politiska avsikter!
Så vad säger ni ? "Reenactor" grabbar är jag ute och cyklar på tunn is nu eller ??
Du är nog som medelsvensson alltid är inför nya fenom, frågande med en viss skepsis. Vem minns de heta debatterna om tex paintball, alkoläsk och vidovåldet osv?
Om så är fallet kan ni förklara företeelsen för mig??
J-O, jag hoppas att jag lyckats avdramatiserat vår verksamhet en aning utan att exakt beskriva vad vi sysslar med. Detta har jag gjort i ett antal tidigare trådar och riskerar väl att bli bannlyst på forumet om jag tar upp det igen.
Jag skulle vilja tillägga att jag även har ett stort idrottsintresse och då särskilt fotboll.