Det synes mig som om historia är för evigt dömt att vara ett ämne som den redan intresserade, märk väl utan skolan förskylan, tvingas förkovra sig i på egen hand. Å andra sidan ter det sig ofta som om självlärd är bäst lärd.
Dock haver jag full förståelse för att man inte kan gå igenom historien så grundligt som vi här kanske anser vara tvunget.
En sak jag själv reagerar på är att man tenderar att visa alltför mycket artefakter tex rostiga romarsvärd funna i Danmark, istället för att visa dem hur de kan tänkas ha sett ut som nya, hur de användes etc. Det är mer intressant att se en reproduktion av ett långskepp och se det segla, kryssa, ros, navigera, lastas, formationer etc än att att se resterna bevarade i Roskilde. Mitt råd är således: -Gör historia mer levande! Varför tror ni Herman Lindqvist går hem i stugorna?
Jag vänder mig likaledes emot att människorna förr ofta framställs som dumma, opraktiska, vidskepliga och smutsiga. Detta tror jag själv är en gammal fördom för att den moderna människan som person skall känna sig mer "utvecklad".
Historiografi
Jag tror du har fel när du säger att skolan inte kan entusiasmera till studier i historia. T. ex. så tvingades jag att läsa en mycket trist avhandling på en metodkurs där författaren i förordet tackar sina historielärare på såväl grundskola som gymnasium. Jag tror snarare att skolan fungerar som en vattendelare mellan dem som vill syssla med historia som vetenskap och den som vill syssla med romantisering av det förflutna. Den senare kategorin tenderar nog att bli tämligen besvikna på skolans historieundervisning.
Om jag inte minns helt fel från mitt besök i Rosklide finns det faktiskt en del av museet som rekonstruerar skeppen och även en del tillhörande föremål? Men det som är intresant med de rostiga sakerna funna i jorden är ju att de är autentiska. Detta är ju som bekant inte historia utan arkeologi men dessa hänger förstås ihop och har delvis samma mål. Detta mål är ju just att rekonstruktera det förflutna, men inte genom nytillverkning av föremål utan i text. Eftersom historia sysslar med människans samhällen i det förflutna så är det tämligen svårt att rekonstruera föremål.
Felet med den romantiska syn som du och Herman Lindqvist ger utryck för är naturligtvis att den inte fyller uppgiften att rekonstruera samhället utan att romantisera det. Att romantik går hem är inte förvånande
Att männsikor framstår som dumma och vidskpliga är inte så konstigt. Människan har utveklats på de år som gått sedan t. ex. tidigmoderntid. Männsikans samhälle, ekonomi teknologi och filosofi. Framtiden kommer naturligtvis att anlägga ett snarlikt perspektiv på samtiden.
(Var detta en trevligare ton Lindir?)
Om jag inte minns helt fel från mitt besök i Rosklide finns det faktiskt en del av museet som rekonstruerar skeppen och även en del tillhörande föremål? Men det som är intresant med de rostiga sakerna funna i jorden är ju att de är autentiska. Detta är ju som bekant inte historia utan arkeologi men dessa hänger förstås ihop och har delvis samma mål. Detta mål är ju just att rekonstruktera det förflutna, men inte genom nytillverkning av föremål utan i text. Eftersom historia sysslar med människans samhällen i det förflutna så är det tämligen svårt att rekonstruera föremål.
Felet med den romantiska syn som du och Herman Lindqvist ger utryck för är naturligtvis att den inte fyller uppgiften att rekonstruera samhället utan att romantisera det. Att romantik går hem är inte förvånande
Att männsikor framstår som dumma och vidskpliga är inte så konstigt. Människan har utveklats på de år som gått sedan t. ex. tidigmoderntid. Männsikans samhälle, ekonomi teknologi och filosofi. Framtiden kommer naturligtvis att anlägga ett snarlikt perspektiv på samtiden.
(Var detta en trevligare ton Lindir?)
Felet med den romantiska syn som du och Herman Lindqvist ger utryck för är naturligtvis att den inte fyller uppgiften att rekonstruera samhället utan att romantisera det. Att romantik går hem är inte förvånande
[/quote]
Med risk för att låta butter så kan jag inte på något sätt finna att jag förespråkar någon slags "romantisering" vad Herman gör får Herman stå för men själv skulle jag hellre välja att kalla det han gör i tex SVT för "dramatisering". Det kan dock variera vilken typ av verk man läser eller tittar på. Således haver du missuppfattat mina intentioner å de grövsta. Dock kan jag erkänna att jag finner en del dramatisering bra om det väcker intresse hos många på det att de må fördjupa i sig i ämnet. Å andra sidan kan det vara frustrerande att försöka övertyga någon som har sett den 13e kriggaren att den inte finns något som stödjer att vikingar hade brösplåtar ala He-man. Eller någon amerikan att vikingar inte hade horn på hjälmarna.
Nog tror jag att skolan kan göra bättre ifrån sig, det var ju det som jag i viss mån föreslog. Men jag kan inte låta bli att dra mig till minnes alla dessa horder av människor som aldrig kunna förstå mitt intresse för historia. -Historia? Varför i h*****e skall man behöva kunna vem som gjorde vad vilket år..........
Frågan är om den kommer att göra det och vad vinsten samhällsekonomisk av detta kan komma att bestå. I nådens och nedskärningarnas år 2003 ser i alla fall inte jag det som realistiskt med mer lektionstimmar eller nyare mer pedogiska läromedel.
Det enda värdet med artefakter som jag ser det är vad vi faktiskt kan lära oss om dem och det arkeloger gör är just att rekonstruera hur de användes. Hur skall man då föra fram rönen? Arkelogi och historia hör ihop speciellt när det rör sig om skeenden och tider där föga eller omstridd dokumentation finns bevarade. Jag har ofta märkt skeptism från historiker gentemot arkeloger just för att de senare med faktiska bevis ifrågasätter eller omkullkastar de förras "sanningar".
JJ är givetvis berättigad till sin åsikt men samtidigt får man också inse hur nedprioriterat historia är i det verkliga livet. Få tjänster och liten budget när det gäller forsking. Det är något skolan måste ta hänsyn till.
[/quote]
Med risk för att låta butter så kan jag inte på något sätt finna att jag förespråkar någon slags "romantisering" vad Herman gör får Herman stå för men själv skulle jag hellre välja att kalla det han gör i tex SVT för "dramatisering". Det kan dock variera vilken typ av verk man läser eller tittar på. Således haver du missuppfattat mina intentioner å de grövsta. Dock kan jag erkänna att jag finner en del dramatisering bra om det väcker intresse hos många på det att de må fördjupa i sig i ämnet. Å andra sidan kan det vara frustrerande att försöka övertyga någon som har sett den 13e kriggaren att den inte finns något som stödjer att vikingar hade brösplåtar ala He-man. Eller någon amerikan att vikingar inte hade horn på hjälmarna.
Nog tror jag att skolan kan göra bättre ifrån sig, det var ju det som jag i viss mån föreslog. Men jag kan inte låta bli att dra mig till minnes alla dessa horder av människor som aldrig kunna förstå mitt intresse för historia. -Historia? Varför i h*****e skall man behöva kunna vem som gjorde vad vilket år..........
Frågan är om den kommer att göra det och vad vinsten samhällsekonomisk av detta kan komma att bestå. I nådens och nedskärningarnas år 2003 ser i alla fall inte jag det som realistiskt med mer lektionstimmar eller nyare mer pedogiska läromedel.
Det enda värdet med artefakter som jag ser det är vad vi faktiskt kan lära oss om dem och det arkeloger gör är just att rekonstruera hur de användes. Hur skall man då föra fram rönen? Arkelogi och historia hör ihop speciellt när det rör sig om skeenden och tider där föga eller omstridd dokumentation finns bevarade. Jag har ofta märkt skeptism från historiker gentemot arkeloger just för att de senare med faktiska bevis ifrågasätter eller omkullkastar de förras "sanningar".
JJ är givetvis berättigad till sin åsikt men samtidigt får man också inse hur nedprioriterat historia är i det verkliga livet. Få tjänster och liten budget när det gäller forsking. Det är något skolan måste ta hänsyn till.
Vad man kallar det för må ju vara en smaksak. Nog tycker jag att telivisionen ägnar sig en del åt att levandegöra historia. Detta sker bäst i fiktionens form i det mediet enligt min åsikt. Dramadokumentären är naturligtvis när den är välgjord en synnerligen tilltalande genre men det må betänkas att den är mycket dyr.
Att lära sig rabbla en massa årtal tror jag inte förekommer i den moderna skolan? För mig är syftet med historieämnet inte ekonomiskt utan snarare en del av en helhet när det gäller att skapa en hel och reflekterande medborgare.
Att jag är okunnig om det allmänna intresset för historieämnet stämmer säkert. Eftersom jag själv tillhör fjärde generationens historiestuderande har jag säkert inte en genomsnittlig bild av hur intresse och kunskaper kring historiska fakta i samhället. Jag tror dock att det finns en påtaglig brist på kunskap om ämnets metoder och innehåll. Eller kanske ett utbrätt missförstånd kring detta.
Eftersom mina kunskaper kring vikingatid och medeltid är bristfälliga kan jag inte kommentera dina teser kring historisk korrkethet i de dramatiseringar du tar upp. Men jag tror att samma typ av problematik gäller för det lindqvistska historieberättandet, som ju också dramatiserar och därmed romantiserar. Han har också en förmåga att välja ett mer romantiskt perspektiv.
Att lära sig rabbla en massa årtal tror jag inte förekommer i den moderna skolan? För mig är syftet med historieämnet inte ekonomiskt utan snarare en del av en helhet när det gäller att skapa en hel och reflekterande medborgare.
Att jag är okunnig om det allmänna intresset för historieämnet stämmer säkert. Eftersom jag själv tillhör fjärde generationens historiestuderande har jag säkert inte en genomsnittlig bild av hur intresse och kunskaper kring historiska fakta i samhället. Jag tror dock att det finns en påtaglig brist på kunskap om ämnets metoder och innehåll. Eller kanske ett utbrätt missförstånd kring detta.
Eftersom mina kunskaper kring vikingatid och medeltid är bristfälliga kan jag inte kommentera dina teser kring historisk korrkethet i de dramatiseringar du tar upp. Men jag tror att samma typ av problematik gäller för det lindqvistska historieberättandet, som ju också dramatiserar och därmed romantiserar. Han har också en förmåga att välja ett mer romantiskt perspektiv.
Det som är av vikt är att man betonar skillnaden mellan fakta, dramatisering och romantisering av historiska epos.
Något som brister i bla SVT för att inte tala om Hollywood.
Har vi inte sett förtexten "Löst baserad på en sann historia(eller verklig händelse)" allt för många gånger.
Beträffande årtals inlärningen så hade den motsatt verkan på mig så till den milda grad att jag än idag blandar dem samman alldeles för ofta.
Något som slår mig i skrivande stund är den vida utbredning av internet de senaste åren och hur elever vänder sig dit för information och arbeten. En beklämande erfarenhet är att vem som helst kan lägga upp en hemsida och berätta om historia. Problemet är att det saknas kvalitetskontroll, jag undra hur många hemsidor med lösryckta idiotiska påståenden jag har sett under mitt surfande.
Så till saken med mitt raljerande. Kanske vikten av källkritik, källtolkning, källvärdering vore bra att lära de små. Vad som är troligt, vad som är möjligt och vad som kan bevisas.
Något som brister i bla SVT för att inte tala om Hollywood.
Har vi inte sett förtexten "Löst baserad på en sann historia(eller verklig händelse)" allt för många gånger.
Beträffande årtals inlärningen så hade den motsatt verkan på mig så till den milda grad att jag än idag blandar dem samman alldeles för ofta.
Något som slår mig i skrivande stund är den vida utbredning av internet de senaste åren och hur elever vänder sig dit för information och arbeten. En beklämande erfarenhet är att vem som helst kan lägga upp en hemsida och berätta om historia. Problemet är att det saknas kvalitetskontroll, jag undra hur många hemsidor med lösryckta idiotiska påståenden jag har sett under mitt surfande.
Så till saken med mitt raljerande. Kanske vikten av källkritik, källtolkning, källvärdering vore bra att lära de små. Vad som är troligt, vad som är möjligt och vad som kan bevisas.
-
Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
Det svåra med detta är att det saknas skrifter från vissa områden, geografiska områden som förlitade sig mer på muntlig tradition, därför saknar vi tex. mycket från Amerika, vissa delar av Asien, men också från norden(Visst har vi Runor, men de säger mer om personer än hur kulturen och annat var). Däremot har vi en del från medelhavet, Egyptien, mellanöstern och från Kina och norra Indien. I mina historieböcker från Universitet står det ytterst lite i de kapitel som avhandlar Asien och Amerika och Afrika söder om Sahara.jofredes skrev:Nu tycker jag inte att det bara är gymnasielitteraturen som har brister, t.ex. Mcay, Hill, Bucklers. A history of World societies. På universitetsnivå har vissa brister oxå. Som svensk kan man ju tröttna lite på den agnlosaxiska centreringen i texten.
Jag skulle vilja se en bok som gjorde en geografisk uppdelning av världen t.ex. man delar in Europa i Väst, syd Nord, man delar upp Asien i tex sydost, syd central etc. sen har man en mer kronologisk genomgång av vad som hände ivarje del utifrån ett antal i förväg uppspaltade punkter tex 1. Vad hände politiskt, 2. Vad hände ekonomiskt 3. Vad hände miltärt 4. Vad hände socialt 5. Vad hände på det estetiska planet etc.
På så sätt behöver man inte göra en diskrimineringen av händelser i tid och rum. Och man klargör dessutom vart det finns glapp i forskningen. Det kan vara bra att låta ett antal olika historiska teorier(de mer serösa av dessa i alla fall) stå emot varandra.
/Anno
-
Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
Även om mina lärare som Eva och Dick är duktiga på årtal, så betonar de att det viktiga är inte att rabbla upp olika årtal, utan att man ska begrippa olika händerlser, varför det är som det är. Sedan ska man självklart kunna, ungefär, veta vilken tidsperiod man befinner sig i, så man inte ute och reser.jj skrev:Här är vi helt eniga.
Jag vet inte vilken erfarenhet du har men min erfarenhet är att alla lärare på högskolor blandar ihop eller inte kan årtal.
/Anno
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Håller inte med det enda som räddade mitt historieintresse var alla goa böcker man kunde låna i vuxenbiblioteket på den tiden. början av 80 talet.jj skrev:Jag tror du har fel när du säger att skolan inte kan entusiasmera till studier i historia. (Var detta en trevligare ton Lindir?)
Böckerna skolan hade var hemskt tråkiga. Gick bara över historiska skeenden på ett kortfattat sätt. Märkligt nog tyckte jag att min mors gamla historiebok hon läste var intressanter än den tunna lilla sak jag skulle läsa. Kan tänka mig att många idag kräks när man nämner historia. För dom är det bara en massa mossiga kungar drottningar och gamla krig som ingen egentligen är intresserad av.
Att Historia inte är grundämne i lågstadiet fyller mig med djup oro. Jag är till stor del självlärd i ämnet och läser gärna nya böcker jag tycker verkar vara intressanta.
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
-
Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
Vadå där nere!Mathias Forsberg skrev:Eva som i Eva Österberg? Är det bara professorer som sköter undervisningen på A-kursen där nere?Anno skrev:
Även om mina lärare som Eva och Dick är duktiga på årtal
(Om du inte voro moderator så skulle du ha bank 
)Nej, det är Eva Queckfeldt jag pratar om.
/Anno
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
-
Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
