Det är väl lite O.T., men det hänger ju oxå ihop med hur lågt stämd trumpeten är. De flesta naturtrumpeter är rätt stora=lågt stämda, vilket underlättar höga toner. Dessutom, om man bara kan ta fyra-fem toner i det låga registret så finns det ju föga anledning att öva särskilt mycket där. Alltså övar man på det höga registret. Av egen erfarenhet vet jag att det inte krävdes mer än mellan ett och två övningstillfällen i veckan för att kunna spela hyfsat i registret mellan C3-G3 på en vanlig bess-trumpet.
Och på den lågt stämda naturtrumpeten (stämd i f om jag minns rätt) jag hade nöjet att spela på ett tag för länge sedan var det inga problem att nå upp till de höjder som krävdes för att kunna spela de renässansstycken/fanfarer som vi skulle spela. Och jag är definitivt inte mer än en drägligt bra trumpetare som dessutom ogillar att öva. Någon merkunnig får gärna rätta mig om jag har fel, men jag förutsätter att en regementstrumpetare vilken som hade rätt gott om övningstillfällen. Vet förresten någon något om rekryteringen av regementsmusiker?
/P
1700 tals marschmusik
Kavalleritrumpeterna var stämda i ess. Det är helt riktigt att de höga tonerna är lättare på de lågt stämda instrumenten. Regementsmusikerna rekryterade genom att ynglingar fick söka till regementsmusiken. Visade de anlag antogs de. Tidigare, på den tiden det fanns ett trumpetarskrå, fick man gå till en mästare och söka. Övningstillfällen fanns det mycket av. Fältsignalerna måste vara enkla och lätta att uppfatta. Med tjänstesignalerna (i förläggningen alltså) var det en annan sak.