Lite off topic förvisso:
Man ordande ju även inom gården med vintertransproter. Idag transporteras de flesta grödor iväg idrekt ifrån åkern, men i gamla tider fanns det "överallt", speciellt i de skogiga delarna av landet, logar på varje åker vari man stoppade in hö och kärvar för senare transport hem. Man tog alltså hem höet efter hand som man behövde det = under vintern. På det viset sparde man tid vid höstandet, och använde tid under lågarbetstiden.
Att färdas på isen
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 16739
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
-
Coitadinha
- Medlem
- Inlägg: 30
- Blev medlem: 5 november 2004, 22:43
- Ort: Värmdö
Probster funderar om det inte var vanskligt med transporter milda vintrar. Jovisst, det var mycket vanskligt. En menföresvinter kunde vara minst lika förödande som ett missväxtår.
När varor skulle transporteras i större mängd försökte man i första hand att ta sjövägen, och mycket möda kunde läggas ned på att exv. hålla farleder öppna trots landhöjningen.
I andra hand litade man till vintervägar för slädtransporter.
I sista hand använde man landsvägar, som ofta inte liknade något vi skulle kalla vägar.
När varor skulle transporteras i större mängd försökte man i första hand att ta sjövägen, och mycket möda kunde läggas ned på att exv. hålla farleder öppna trots landhöjningen.
I andra hand litade man till vintervägar för slädtransporter.
I sista hand använde man landsvägar, som ofta inte liknade något vi skulle kalla vägar.
Det finns ju regelbundet använda isvägar helt nära Stockholm. Till exempel mellan Rindö (Vegabryggan) och Ramsö samt från Skeppsdal över mot Betsö / Mjölkö / Elgö. Samt parallellt med Högmarsö färja. I bägge fallen avlyser man farleden när isen blir tillräckligt tjock och så anlägger Vägverket vinterväg.
För några år sedan inträffade en dramatisk händelse i samband med vintervägen från Skeppsdal. En Finlandsfärja som legat i upplag under en period gick in i trafiken igen och gick ut Norrleden. Besättningen gick vanliga farleden i stället för vinterleden därför att man inte observerat avlysningen. Med resultat att man bröt isränna rätt igenom vintervägen. Till allt elände var det helg och många hade sina bilar ute på öarna. Polisen tvingades till att bevaka brottstället ända tills det frös igen så att vägen kunde öppnas igen.
Går man längre tillbaka i tiden så fanns det många vintervägar i Stockholms skärgård. Bland annat så var det vinterväg Solö - Högmarsö - Yxlan - Blidö. En vinterväg som dessutom innehöll en manövererbar isbro över stora farleden. Men detta blev historia när färjorna kom 1956. För övrigt har det alltid varit normalt att frakta ut tyngre varor till skärgårdsöarna på vintern. Till exempel byggmateriel och liknande.
Ser man till huvudfrågan så finns det ju många skildringar av slädfärder Stockholm - Uppsala / Strängnäs / Västerås och andra metropoler från tiden innan sjöfarten började funka året runt. Det säger sig självt att isarna innebar en bekväm väg.
För några år sedan inträffade en dramatisk händelse i samband med vintervägen från Skeppsdal. En Finlandsfärja som legat i upplag under en period gick in i trafiken igen och gick ut Norrleden. Besättningen gick vanliga farleden i stället för vinterleden därför att man inte observerat avlysningen. Med resultat att man bröt isränna rätt igenom vintervägen. Till allt elände var det helg och många hade sina bilar ute på öarna. Polisen tvingades till att bevaka brottstället ända tills det frös igen så att vägen kunde öppnas igen.
Går man längre tillbaka i tiden så fanns det många vintervägar i Stockholms skärgård. Bland annat så var det vinterväg Solö - Högmarsö - Yxlan - Blidö. En vinterväg som dessutom innehöll en manövererbar isbro över stora farleden. Men detta blev historia när färjorna kom 1956. För övrigt har det alltid varit normalt att frakta ut tyngre varor till skärgårdsöarna på vintern. Till exempel byggmateriel och liknande.
Ser man till huvudfrågan så finns det ju många skildringar av slädfärder Stockholm - Uppsala / Strängnäs / Västerås och andra metropoler från tiden innan sjöfarten började funka året runt. Det säger sig självt att isarna innebar en bekväm väg.
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13419
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Såvitt vad jag har förstått så har inte isvägar kunnat användas fullt ut på grund av de mildra vintrarna som vi har haft. När jag var mindre eller i unga år som exempelvis på 1970- och början på 1980-talet så användes även Ekoln som isväg på vintern. Den vik som går in till Hammarskog och Dalby kyrka användes oftast som isväg för drygt tjugo år sedan, nu vet jag inte eftersom jag inte är där särskilt mycket numera. Men det skulle nog vara kul att ta reda på det.
Om man ser till Donkeymans senaste inlägg så fick mig att tänka på att det var ett par som kunde ta bilen ut till ön där dom var fast bosatta på vintern. Visserligen är det bara en liten av historien bakom isvägar, men man skall ju komma ihåg att öborna som har sin bil på land under den isfria säsongen, brukar också köra ut sin bil till ön under vintern med förutsättning att det inte blir töväder. Sedan får man inte utebliva risken under tiden mars-maj då isarna kan bli försvagade(även efter stränga vintrar) p g a töande. Även där har historien satt spår på folk som har omkommit på svaga vårisar, det spelar egentligen ingen roll om det var en vandring under 1600-talet, häst o släde under 1700-talet, en ryttare vars häst hade broddar under 1800-talet och en bil under 1970-talet. Såvisst finns det alltid risker med isvägar när det börjar närmar sig våren.
Nu har jag hittat en artikel i Mediearkivet, tänker bara diskutera att det finns alltid risker med isvägar, som jag skrev i det förra stycket. Så har alltid isvägar varit riskfyllda, antar att alla förstår det där.
Det var rubriken i en artikel som publicerades i Huvudstabladet den 20 februari 2005, handlade om en förare som har gått igenom isen vid Ikalis i norra Finland förmodar. De inledande styckerna lät följande.
Stefan
Om man ser till Donkeymans senaste inlägg så fick mig att tänka på att det var ett par som kunde ta bilen ut till ön där dom var fast bosatta på vintern. Visserligen är det bara en liten av historien bakom isvägar, men man skall ju komma ihåg att öborna som har sin bil på land under den isfria säsongen, brukar också köra ut sin bil till ön under vintern med förutsättning att det inte blir töväder. Sedan får man inte utebliva risken under tiden mars-maj då isarna kan bli försvagade(även efter stränga vintrar) p g a töande. Även där har historien satt spår på folk som har omkommit på svaga vårisar, det spelar egentligen ingen roll om det var en vandring under 1600-talet, häst o släde under 1700-talet, en ryttare vars häst hade broddar under 1800-talet och en bil under 1970-talet. Såvisst finns det alltid risker med isvägar när det börjar närmar sig våren.
Nu har jag hittat en artikel i Mediearkivet, tänker bara diskutera att det finns alltid risker med isvägar, som jag skrev i det förra stycket. Så har alltid isvägar varit riskfyllda, antar att alla förstår det där.
Isväg i Ikalis blev dödsfälla för chaufför
Det var rubriken i en artikel som publicerades i Huvudstabladet den 20 februari 2005, handlade om en förare som har gått igenom isen vid Ikalis i norra Finland förmodar. De inledande styckerna lät följande.
Jag antar att inte alla isvägar har varit utmärkta som den där.Polisen har hittat brister i vägmärkningen vid den isväg i Ikalis där en lastbil sjönk genom isen på fredagsmorgonen.
Lastbilen med semitrailer sjönk genom isen cirka 65 meter från stranden. Föraren dog innan dykare lyckades få upp honom ur det sju meter djupa vattnet.
Stefan
-
Coitadinha
- Medlem
- Inlägg: 30
- Blev medlem: 5 november 2004, 22:43
- Ort: Värmdö
Jag har själv färdats en hel del på isarna i mina yngre år. Eftersom jag bodde och jobbade i skärgården under många år. Det var seriösa turer både på långfärdsskridsko och skidor men också mindre seriösa äventyr med diverse motorfordon. Bland de mer spektakulära minnena är en tur med "Hitlersläde" (= Folkabubbla) från Blidö till Svenska Högarna. Men även divere turer med snöscoter till diverse fester finns kvar i minnenas kalender.
Samt en kompis till mig som slog sig sönder och samman när han körde motorcykel från Harö till Möja Dansbana men på vägen navigerade han lite fel och körde på en stor sten uppe på ett skär. Eftersom han aldrig kom fram till dansbanan åkte man ut och letade och fann honom. Som tur är gick det att reparera skadorna.
Samt en kompis till mig som slog sig sönder och samman när han körde motorcykel från Harö till Möja Dansbana men på vägen navigerade han lite fel och körde på en stor sten uppe på ett skär. Eftersom han aldrig kom fram till dansbanan åkte man ut och letade och fann honom. Som tur är gick det att reparera skadorna.
