"Urtypiskt Svenskt" ex Husmanskost

[Giancarlo]

Mycket väl skrivit Djingis!

[myom]

Nu var det inte dekonstruerandet av det som utmärker en nation som var meningen med mitt inlägg, utan just som du beskriver; att alla kulturer hänger samman på ett fantastiskt sätt, och inte

"Volvo är det svenskaste vi har, det är nästan lika svenskt som spaghetti" - Karin Pilsäter
På samma vis tror och tycker många att kåldolmar är bland det svenskaste vi har. Och visst, det kanske det är Volvo (bilen är en tysk (egentligen uppfanns den flera gånger runt om i Europa) upfinning), Spaghetti (Sicilien) och kåldolmar (Turkiet) som är det svenskaste som finns - samtidigt som det är ett bevis på att hela världen är, och har alltid varit internationell, inte nationell.

Det är blandningen av alla dessa internationella element som är det unikt svenska, och då behövs inget letande efter nåt som uppfunnits på svensk jord, bara används här sen urminnes tider och inte spritts. Då kan man väl istället vara glad åt upptäckter som t.ex. Linnés system som fått enorm spridning och som betytt mycket för mänskligheten.

Samtidigt är inte ett folk helt homogent; det är stor skillnad på

- en 18-åring gothtjej som lyssnar på brittisk depp-synth, samlar på Hello Kitty-prylar, läser Japansk manga och ser på anime, klär sig i tyska armékläder
- jag, en 35-årig finländare som bor i Sverige, lyssnar på norskt (black metal =), kör franskt, klär mig tyskt, äter grekiskt, arbetar i Sverige, Finland, Polen, Tyskland, fikar italienskt, omger mig med japansk och taiwanesisk elektronik och läser allt på engelska eller originalspråket om jag kan det
- en 77-årig dam som iklädd lusekofta njuter av solens sista strålar på altanen medan hon äter kåldolmar medan grammofonen spelar en knastrig Edith Piaf-platta.

Att vi KAN göra allt det där, i fred och frihet, genom svenskars arbete genom tiderna i naturvetenskap, kultur, samarbete och förmedling, DET är Sverige för mig, och det som är det unikt svenska. Istället för att falla tillbaka på nationalism, gamla tiders och andra personers framgångar hoppas jag att vi alla bidrar till det och förvaltar det som vi har.

[Djinghis Khan]

För att vara lite petig och snöa in på detaljer - uppfattas verkligen kåldolmar som så svenska egentligen? När jag kollar i gamla sparade receptsamlingar från ett par generationer bakåt hittar jag inget om kåldolmar: kan de har fungerat som husmanskost på bara vissa orter i landet? Inte vet jag, gott är det iallafall...

[Andreas K]

Jag har nog aldrig sett kåldolmar som något speciellt svenskt. Men å andra sidan kände jag ju till dess ursprung redan när jag var liten.

[Hexmaster]

För att vara lite petig och snöa in på detaljer

Ah, men det är väl därför vi är här... (skojar)

uppfattas verkligen kåldolmar som så svenska egentligen?

Ännu en utomordentlig poäng; förvisso kan vår uppfattning om hur man uppfattade saker förr spela oss spratt. Ska bestämt ta en titt i arkivet...

Enl. ordboka är det använt "rätt tidigt i sv.":

Ordet är påvisadt rätt tidigt i sv., där det blifvit ett fullt folkligt ord. Då det icke synes hafva fått ngn spridning i de öfriga europeiska kulturspråken (det saknas i ordböckerna o. är anträffadt bl. i skildringar från Österlandet samt ett par ggr i kokböcker: Univ.-lex. d. kochkunst (1881: Dolmas, türkische), HAGDAHL Kok. 729 (1879: Dolmas de chou å la turque), alltså båda ggrna med tillägg som betona rättens exotiska karaktär), är det rätt frestande att antaga att ordet kommit till Sv. direkt från Turkiet, möjl. med Karl XII:s följeslagare i detta land l. med hans orientaliska fordringsägare som uppehöllo sig i Sv.

men jag måste säga att jag hajade till när jag såg förbehållen rörande importen; visst är väl kopplingen till Karl XII:s äventyr sann och säker?


Moderatorn hoppar in: Vänligen undvik värderingar & politik.

[Giancarlo]

För att vara lite petig och snöa in på detaljer - uppfattas verkligen kåldolmar som så svenska egentligen? När jag kollar i gamla sparade receptsamlingar från ett par generationer bakåt hittar jag inget om kåldolmar: kan de har fungerat som husmanskost på bara vissa orter i landet? Inte vet jag, gott är det iallafall...

Jag har flera hundraårgamla recept av kåldolmar. i släktreceptsamlingen. Definitivt svenska, även om de finns i princip hela världen, Polen, Serbien, Finland, Ungern, Västindien, Italien, Grekland, USA, Bland Ashkenaziska judar... Är dessutom lite småskeptisk till teorin att de skulle ha kommit med Karl XII.

[Stefan Lundgren]

Först lite litteraturtips, ett par avhandlingar från ekonomisk-historiska institutionen på Uppsala universitet har behandlat kosten hos vissa grupper.

29. Mats Morell, Studier i den svenska livsmedelskonsumtionens historia. Hospitalhjonens livsmedelskonsumtion 1621-1872. 1989.

30. Mats Essemyr, Bruksarbetarnas livsmedelskonsumtion. Forsmarks bruk 1730-1880. 1989.

Sök på http://www.libris.kb.se om de aktuella böckerna.

Sedan finns det ett par artiklar i Kungliga lantbruks akademins tidskrift också som behandlar livsmedelhistoria utifrån böndernas omgivning.

Kroppkaka är ett gammalt maträtt också likaså blodpudding och bröd.

Bröd har varit en basföda hos människor under tusentals år, hur länge brödet har funnits i svenska hushåll vet jag inte. Men det är iallafall åtminstone tusen år, på vissa platser försöker man baka efter gamla recept. Men det finns också en del som bakar "gamla recept" bruka säga; hur än vi gör så kan vi inte återskapa det bröd som bakades för länge sedan, detta beror på att ingredienserna var annorlunda då. Det var mjöl bl a som användes, men det var ett annat sort då och det är det som skillnaden mot dagens ingredienser i bröd.

Blodmat, samma sorti som blodpudding tillhör så kan man läsa följande.

Från NE
blodmat hade en större plats i det förindustriella kosthållet än i dagens, där livsmedelsindustrin dessutom ofta döljer en råvara som blod bakom omskrivande benämningar. Vid hemslakten tog man förr alltid vara på blodet från svin och nötkreatur. Det vispades omsorgsfullt för att inte koagulera, varefter man använde det till bröd, kams, korv, palt, pannkaka, pölsa etc. Blodet kunde även drickas färskt, utblandat med vatten. I dag inskränker sig blodmaten främst till blodkorv (i södra Sverige), blodpalt och blodpudding (i mellersta och norra Sverige), men blod ingår även i många charkuterivaror, särskilt i korv.

I det förindustriella samhället var blodmaten en av de viktigaste maträtterna och på den tiden tog man tillvara på i princip allt förutom de som skulle gå direkt som slaktavfall.

Finns det någon mer (lokal) svensk rätt än, PALT!?

Det blev iallafall ett svar på din fråga, Kynes.

Stefan

[J.K Nilsson]

Finns det någon mer (lokal) svensk rätt än, PALT!?

Vad sägs om ungspankaka/pankaka i stekpanna i ugnen?

J.K Nilsson

[Dûrion Annûndil]

För att vara lite petig och snöa in på detaljer - uppfattas verkligen kåldolmar som så svenska egentligen? När jag kollar i gamla sparade receptsamlingar från ett par generationer bakåt hittar jag inget om kåldolmar: kan de har fungerat som husmanskost på bara vissa orter i landet? Inte vet jag, gott är det iallafall...

Vad som är "Svensk Husmanskost" etablerades nog av Thore Wretman, så nu är det det svenskaste som finns.

[varjag]

Jag har nog aldrig sett kåldolmar som något speciellt svenskt. Men å andra sidan kände jag ju till dess ursprung redan när jag var liten.

'Dolmar' finns nog både i grekiskan och turkiskan (kanske flera) där det gäller något inlindat i blad, oftast vin-löv.
Hade en god vän med marockansk fruga som gjorde de mest delikata 'dolmar' med olika fyllningar - och hon kallade
dem också 'dolmar'. Men - hur är det nu med 'surströmmingen'? Svensk?....Varjag

[Giancarlo]

Jag har nog aldrig sett kåldolmar som något speciellt svenskt. Men å andra sidan kände jag ju till dess ursprung redan när jag var liten.

'Dolmar' finns nog både i grekiskan och turkiskan (kanske flera) där det gäller något inlindat i blad, oftast vin-löv.
Hade en god vän med marockansk fruga som gjorde de mest delikata 'dolmar' med olika fyllningar - och hon kallade
dem också 'dolmar'. Men - hur är det nu med 'surströmmingen'? Svensk?....Varjag

Surströmming! Faktiskt urtypisk svensk! Norrländsk specialitet som nog uppfunnits utan yttre påverkan..
Dock så äter man jäst fisk i andra delar av norden så våra grannar har nog varit minst lika uppfinningsrika.
I Norge så jäser man Lax och på Island jäser man hajkött som man äter som tilltugg till akvavit.

Såser gjorda på vätska från jäst fisk finns dock det väldigt mycket av i Ost-asien. Speciellt i Vietnam, där Nuoc-Nam, jäst fisksås tillsätts till allt ungefär som salt. Den första Sushin var en anrättning med jäst-fisk och jäst ris.
Romarikets största kulinariska dyrgrip var ju den sardellbaserade Garum-såsen, ungefär samma sorts sås som Nuoc Nam eller Surströmmingspad, dock är den utdöd i medelhavsområdet, men det har spekulerats om den anjovisspadsbaserade Worcestershiresåsen är en kvarleva från Garumets glansdagar.

[a81]

Jag har nog aldrig sett kåldolmar som något speciellt svenskt. Men å andra sidan kände jag ju till dess ursprung redan när jag var liten.

'Dolmar' finns nog både i grekiskan och turkiskan (kanske flera) där det gäller något inlindat i blad, oftast vin-löv.
Hade en god vän med marockansk fruga som gjorde de mest delikata 'dolmar' med olika fyllningar - och hon kallade
dem också 'dolmar'. Men - hur är det nu med 'surströmmingen'? Svensk?....Varjag

Läste att dolmar med kål, alltså inte bara med vinblad, finns/fanns i Sydösteuropa. Själva kålen är alltså troligen ingen försvenskning, utan rätten kan mycket väl ha kopierats mer eller mindre direkt av de svenska karolinerna. Kajsa Varg har dock vinblad i sitt recept, så det är nog lite oklart. Till den här bilden http://en.wikipedia.org/wiki/File:Sarma ... liguta.JPG fanns följande text på Wikipedia: A popular Moldovan dish of stuffed cabbage rolls (sarmale) accompanied by sauerkraut and mămăligă. Bender ligger i nuvarande Moldavien. Se dessutom http://en.wikipedia.org/wiki/Sarmale.

Sedan är det lite typiskt svenskt att tycka att en maträtt som ätits i landet i 300 år inte är svensk. Även om basen är densamma i Sverige som i Sydösteuropa, så har sannolikt smaksättning och liknande försvenskats rätt ordentligt. Spårar man alla traditioner, såväl svenska som utländska, så hittar man nästan alltid influenser utifrån eller snarlika sedvänjor på andra håll. Det som jag anser gör en rätt svensk är om den i det allmänna medvetandet är typiskt svensk (det gäller kanske inte riktigt för kåldolmarna), att den ätits länge i landet (minst något hundratal år) och/eller att den har försvenskats på något sätt (till exempel att kåldolmarna äts med potatis. lingonsylt och brunsås).

Pizza är ett annat modernare exempel. Under det halvsekel eller mer som pizza ätits i Sverige har maträtten utvecklats till någonting rätt annorlunda den italienska pizzan. Fortsätter utvecklingen 50-100 år till så kanske (svensk) pizza ses som svensk husmanskost. (Är dock något tveksam med tanke på pizzans tydliga koppling till Italien.)

Italiensk pizza: http://www.hickerphoto.com/images/500/ad_35243n.jpg
Svensk pizza: http://tiro.blogg.se/images/2009/mobilb ... 231464.jpg