Svenska efternamn!
Jag kan tyvärr inte svara på den frågan. Jag hämtade ursprungligen informationen från nordisk familjebok och det stod inte mycket mer än det ovannämnda där.Dan Koehl skrev:Intressant. Ibland är det marigt att se skillnad på när någon kallar sig "från ortnamn, eller av ortnamn" i tyska och franska.Örjan skrev:År 1615 gifte sig Jouandot deu Poey med Germaine de Bernadotte. Fruns efternamn kom från en fastighet i den sydfranska staden Pau som hette Bernadotte. Tillsammans fick de sonen Pierre deu Poey de Bernadotte. Dennes son Jean valde sedan att bara kalla sig Bernadotte och var farfars far till Karl XIV Johan.
Vet du om de Bernadotte avsåg ett prefix till ett adligt gods Bernadotte, eller om det var "från Bernadotte"? Det låter märkligt att (före revolutionen) med flit lägga bort sitt adelsnamn samtidigt som (om jag fattat det rätt?) familjen tar nåt steg ner på klasstegen?
Hoppsan. Nu börjar det rycka i mitt splittarfinger och jag vill ta bort dessa inlägg til en egen sträng eftersom namnet inte är svenskt. Överdrivet?
-
Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Dan Koehl skrev:Det verkar som om regler och allt kring namn skärptes under senare medeltiden. Det finns ett ett otal exempel från tidigare medeltiden på frälseätter vars namn inte alls "dött ut på svärdssidan" ändå upptogs via döttrars söner mm. I nuläget kommer jag på Sture och Stenbock men det finns ju många, och uppenbarligen stötte det inte på några större hinder att ta namn efter sin morfar.Perenna skrev:Jamen herregud, om min släkt hette så redan tidigare, hade jag ju kunnat heta det ändå. Det är ju inte frågan om att ta sig ett befintligt adelsnamn från nån annans familj.EGMOS skrev:Vad tror du???
Adeln borde verkligen ha total ensamrätt på sina namn. Adeln måste få sticka ut i samhället. Annars är det ingen poäng med adeln...
Adel är adel och folk är folk. Att folk skulle springa omkring med adliga namn hade ju varit helt absurt.
Då hade man ju kunnat kalla sig Bernadotte eller Habsburg också!
Vid denna tid kunde det tom hända att att man tog patronymikon efter sin mor, tex Sven Estridsson (finns fler ex) när det var vad man ville framhålla.
Vad inte så många känner till är att vi Sverige också hade seden (vilken än idag lever kvar i tex. Spanien) att kvinna behöll sitt namn och identitet efter giftermål. Jag tror det var nån gång på 1800-talet som kvinnor måste ta mannens namn efter brölloppet.
Och allt kröntes med det ganska sinnesvaga förbudet mot Patronymikon i slutet av 1800-talet. En tusenårig namnstradition blev plötsligt kriminell???
Jag tror huvudmannen för ätten Natt och Dag (som inte kallade sig för natt och dag) in i det sista vägrade att kalla sig för nåt efternamn, han använde patronymikon som hans förfäder före honom gjort i minst 800 år och förstod inte hur en person bakom ett skrivbord kunde förbjuda honom från att använda sitt namn. Av allt att döma har namnlagen luckrats upp sedan personnumret slutligen blev idlappen på folk och man fick lindrigare regler.
Bo af Borg låter som ur en nordisk saga, jag skulle absolut ta detta namnet tillsammans med ditt nuvarande, som dubbelnamn, om du får. I alla fall som det inte möter hinder från norge och tjocka släkten.
Angående Bernadotte: Det finns nog en hel del som heter så? Det var väl ett borgerligt namn från Pau i Frankrike?
Jag blir så imponerad!!
Du kan verkligen mycket om mycket!!! *ler med tappad haka o vidöppen mun*
På detta forum får man verkligen lära sig om det mesta - och jag som trodde att här bara diskuterades krig och vapen... *ler*
Jag niger djupt i vördnad för kunnig och kompetent moderator!
Efter diskussionen här har jag tagit upp saken med mina döttrar och berättat vad som sagts i ämnet här på Skalman.
De har tänt till på detta och vill jättegärna att vi undersöker möjligheten att ta detta namn.
Hjärtinnerligt tack för såväl information som inspiration!!!!
*ler tacksamt o kramar om*
Visst bör man kunna ta sig ett namn som burits i släkten tidigare, men jag tycker att det är lite "känsligt" att ta sig ett adligt namn som burits på mödernet (för det var väl din morfar som hette det där namnet?).
Det blir ju lite "fel" att springa omkring med ett adligt namn när man nu inte är adlig. Om man skulle få ta sig namn som burits i släkten kunde jag heta både Lewenhaupt, Brahe, Stenbock, De la Gardie och Bielke (och fler därtill).
Det är möjligt att det finns personer utanför Sverige som heter Bernadotte, men du förstår väl principen!? Det finns människor som heter Windsor utan att vara kungliga... Det var principen jag menade. Att man ska springa omkring och kalla sig något som man inte "är".
Det blir ju lite "fel" att springa omkring med ett adligt namn när man nu inte är adlig. Om man skulle få ta sig namn som burits i släkten kunde jag heta både Lewenhaupt, Brahe, Stenbock, De la Gardie och Bielke (och fler därtill).
Det är möjligt att det finns personer utanför Sverige som heter Bernadotte, men du förstår väl principen!? Det finns människor som heter Windsor utan att vara kungliga... Det var principen jag menade. Att man ska springa omkring och kalla sig något som man inte "är".
Jag ser också diskussionen rent principiell.EGMOS skrev:Visst bör man kunna ta sig ett namn som burits i släkten tidigare, men jag tycker att det är lite "känsligt" att ta sig ett adligt namn som burits på mödernet (för det var väl din morfar som hette det där namnet?).
Det blir ju lite "fel" att springa omkring med ett adligt namn när man nu inte är adlig. Om man skulle få ta sig namn som burits i släkten kunde jag heta både Lewenhaupt, Brahe, Stenbock, De la Gardie och Bielke (och fler därtill).
Det var principen jag menade. Att man ska springa omkring och kalla sig något som man inte "är".
Och eftersom jag inte tror att Bo af Borg är introducerade på Sveriges riddarhus existerar såvitt jag förstår inga "adliga" regler. EGMOS, du skulle sannolikt inte kunna kalla dig Lewenhaupt, Brahe, Stenbock, De la Gardie och Bielke eftersom dessa ätter är introducerade på Sveriges riddarhus, vars arvsregler följs för ärvande av dessa namn.
Jag tror däremot inte att de icke introducerade släktnamnen anses formellt som adliga i Sverige. Det är därför en fråga om ett (icke på riddarhuset introducerat) namn får/kan ärvas på spinnsidan vilket det självklart kan, men i Sverige måste man ju följa patentverkets regler.
Att springa omkring och kalla sig för nåt som man inte är, är ju relativt. Att tex. heta Nilsson (Nils´ son) och vara kvinna är ju verkligen motstridigt, det är därför jag tycker de svenska reglerna var så korkade.
Det har ju aldrig funnits nån släkt som hetat Nilsson, det är ett fruset patronymikon. Om reglerna nu äntligen luckrats upp så kan man väl ta en morfars släktnamn, det gör nog ingen arg eller ledsen.
Dessutom följer med namnet en vapensköld (vilken man enligt heraldiska regler bör modifiera något när den upptas från spinnsidan) vilket kan göra det hela ännu roligare.
Namntagande och vapensköldar var under medeltiden en levande tradition som blivit museal. Med lite flexibilitet och frihet kan det återigen bli en levande kultur. Ännu roligare vore det om patronymikon infördes igen, inte bara med sonnamn utan även med dotternamn?
EGMOS skrev: Visst bör man kunna ta sig ett namn som burits i släkten tidigare, men jag tycker att det är lite "känsligt" att ta sig ett adligt namn som burits på mödernet (för det var väl din morfar som hette det där namnet?).
Det blir ju lite "fel" att springa omkring med ett adligt namn när man nu inte är adlig. Om man skulle få ta sig namn som burits i släkten kunde jag heta både Lewenhaupt, Brahe, Stenbock, De la Gardie och Bielke (och fler därtill).
Det är möjligt att det finns personer utanför Sverige som heter Bernadotte, men du förstår väl principen!? Det finns människor som heter Windsor utan att vara kungliga... Det var principen jag menade. Att man ska springa omkring och kalla sig något som man inte "är".
Va?? Jag är väl lika mycket sprungen ur min morfars spermie som min mormors ägg och har därför lika starka blodsband till dem bägge. Vadå springa omkring o kalla sig nåt man inte är??? Jag är min morfars barnbarn och några generationer bakåt i hans släkt hette de nåt annat än Andersson. När, var eller varför det ändrades vet jag inte.
Nej, jag förstår inte resonemanget. Det här får du förklara bättre.
Du säger att det är principen du menar, men vadå - vilken princip?
*totalt förvirrad* Jag måtte ha missat nåt väsentligt här...
Det finns en bra diskussion kring denna fråga på Rötters diskussionsforum. Spana!
Dan Koehl:
Nej, jag hade troligen inte kunnat ta mig namnen Lewenhaupt, Stenbock etc eftersom det är längre tillbaka i släkten. Däremot skulle jag ha all rätt i världen att ta mig namnet Flach, introducerat på Riddarhuset, då det burits i min familj de senaste 100 åren. Det spelar absolut ingen roll om namnet är adligt eller inte, introducerat eller inte.
Jag har en bekant som heter Vult von Steyern, men det är "taget" från kvinnosidan och han har haft "problem" med att folk undrar varför han inte står i Adelskalendern etc.
Dessutom, om det nu skulle vara så att man inte fick ta sig introducerade namn hade jag haft en uppsjö av icke-introducerade namn att välja på. Ska man dra det riktigt långt tillbaka kanske jag skulle kunna kalla mig Sachsen-Lauenburg eller Braunschweig-Lüneburg kanske...?
Perenna:
Naturligtvis är du lika mycket din morfars barnbarn som din mormors, men i och med att det är på kvinnosidan så blir du inte adlig bara för att du tar dig hans namn. Situationen blir därför lite prekär. Nu har ju inte Norge någon Adelskalender, men hur skulle du förklara att du inte stod med där om någon undrade och det nu fanns någon d v s ?
Jag heter också min mors efternamn, och därmed också min morfars, men i och med att det inte är adligt så blir det inget "problem". Jag hade
i alla fall känt mig som en "imposter" om jag hade sprungit omkring och kallat mig "von Pinkenstråhle" eller "af Winkelschlip"....
Nej, jag hade troligen inte kunnat ta mig namnen Lewenhaupt, Stenbock etc eftersom det är längre tillbaka i släkten. Däremot skulle jag ha all rätt i världen att ta mig namnet Flach, introducerat på Riddarhuset, då det burits i min familj de senaste 100 åren. Det spelar absolut ingen roll om namnet är adligt eller inte, introducerat eller inte.
Jag har en bekant som heter Vult von Steyern, men det är "taget" från kvinnosidan och han har haft "problem" med att folk undrar varför han inte står i Adelskalendern etc.
Dessutom, om det nu skulle vara så att man inte fick ta sig introducerade namn hade jag haft en uppsjö av icke-introducerade namn att välja på. Ska man dra det riktigt långt tillbaka kanske jag skulle kunna kalla mig Sachsen-Lauenburg eller Braunschweig-Lüneburg kanske...?
Perenna:
Naturligtvis är du lika mycket din morfars barnbarn som din mormors, men i och med att det är på kvinnosidan så blir du inte adlig bara för att du tar dig hans namn. Situationen blir därför lite prekär. Nu har ju inte Norge någon Adelskalender, men hur skulle du förklara att du inte stod med där om någon undrade och det nu fanns någon d v s ?
Jag heter också min mors efternamn, och därmed också min morfars, men i och med att det inte är adligt så blir det inget "problem". Jag hade
i alla fall känt mig som en "imposter" om jag hade sprungit omkring och kallat mig "von Pinkenstråhle" eller "af Winkelschlip"....
Citerar från diskussionen på Rötter (Se ovan) Enligt uppgifter å Patent- och registreringsverkets hemsida skall namnet, för att inte räknas såsom ett nybildat efternamn, ha »burits i rakt nedstående led inom de senaste 100 åren, samt ha varit med i minst två generationer»; i annat fall räknas namnet såsom nybildat. Såsom nybildat namn får enligt 13. § 1.-3. pp. namnlagen (1982:670 med ändringar t.o.m. 2002:772) ej godkännas namn, som lätt kan förväxlas med »ett efternamn som någon annan enligt lag bär eller har rätt att bära, ett allmänt känt efternamn som har burits av en utdöd släkt [eller] ett allmänt känt utländskt efternamn».
Är du absolut säker på detta? Känner mig skeptisk.EGMOS skrev:Däremot skulle jag ha all rätt i världen att ta mig namnet Flach, introducerat på Riddarhuset, då det burits i min familj de senaste 100 åren. Det spelar absolut ingen roll om namnet är adligt eller inte, introducerat eller inte.
Det kan ju i så fall möjligen vara så att du kan få ta namnet Flach enligt Patentverket, men att du inte får adlig värdighet på riddarhuset?
Jag tror fortfarande inte att man kan ta ett introducerat adelsnamn från spinnsidan utan tillstånd från riddarhuset. Men jag kan ha fel.
Bra vore om detta kunde säkerställas på något sätt.
[b]Naturligtvis[/b] skulle jag [b]inte[/b] få någon slags adlig värdighet om jag skulle ta mig namnet Flach.
Tvärtom skulle jag nog betraktas som en "imposter"...
Jag är ganska säker på att jag skulle få ta mig namnet Flach, såvida släktmedlemmarna godkände det. Riddarhuset i sig har nog inget att säga till om, men släktmedlemmarna.
Vad sägs om Ritter von Reitagshausen, von Beckern, von Kahlden, von Richter eller något annat (icke introducerat) namn? Skulle jag kunna ta det?? (Är inte intresserad, bara en hypotetisk fråga).
Och tror du att jag hade kunnat ta mig namnet Sachsen-Lauenburg bara för att jag på mödernet härstammar från denna furstliga släkt...?
Tvärtom skulle jag nog betraktas som en "imposter"...
Jag är ganska säker på att jag skulle få ta mig namnet Flach, såvida släktmedlemmarna godkände det. Riddarhuset i sig har nog inget att säga till om, men släktmedlemmarna.
Vad sägs om Ritter von Reitagshausen, von Beckern, von Kahlden, von Richter eller något annat (icke introducerat) namn? Skulle jag kunna ta det?? (Är inte intresserad, bara en hypotetisk fråga).
Och tror du att jag hade kunnat ta mig namnet Sachsen-Lauenburg bara för att jag på mödernet härstammar från denna furstliga släkt...?
Svaret är nej. Jag tror inte (vilket jag skrev ovan?) att du kan ta någon av de introduceade namnen, ej heller något furstligt. Vad gäller de svenska icke introducerade vet jag inte om det burits av dina förfäder inom de närmaste hundra åren, men min fråga ovan gällde ju heller inte dem, (det är ju Patentverket som bestämmer) utan kring de introducerade?EGMOS skrev:Naturligtvis skulle jag inte få någon slags adlig värdighet om jag skulle ta mig namnet Flach.
Jag är ganska säker på att jag skulle få ta mig namnet Flach, såvida släktmedlemmarna godkände det. Riddarhuset i sig har nog inget att säga till om, men släktmedlemmarna.
Vad sägs om Ritter von Reitagshausen, von Beckern, von Kahlden, von Richter eller något annat (icke introducerat) namn? Skulle jag kunna ta det?? (Är inte intresserad, bara en hypotetisk fråga).
Och tror du att jag hade kunnat ta mig namnet Sachsen-Lauenburg bara för att jag på mödernet härstammar från denna furstliga släkt...?
Du hävdade tidigare att du kunde det, (senare att du är ganska säker) jag hävdar att du inte har rätt att ta ett sådant adligt namn.
(Med rätt menar jag rätt till att ta ett sådant namn, även om någon motsätter sig det.)
Samt tror jag, att om du skulle få ta namnet Flach (det var introducerat eller?) t.ex. eftersom släkten är på väg att dö ut och du adopteras av den siste namnbäraren eller sådant, så får du också adlig värdighet.
Men som sagt du skrev:
Jag ser inte det självklara i detta, att du har all rätt?EGMOS skrev: all rätt i världen att ta mig namnet Flach, introducerat på Riddarhuset, då det burits i min familj de senaste 100 åren. Det spelar absolut ingen roll om namnet är adligt eller inte, introducerat eller inte.
Kan du verifiera den på något sätt, för jag tror inte det är riktigt.