Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven

[Patrik Öbrink]

Är det rent av som i Sverige där Svenska kyrkan idag till stor del verkar engagera just progressiv medelklass? Jag menar finns det en sådan förändring även i Katolska kyrkan, att den typiska engagerade personen gått från att vara en traditionell landsbygdsbo till en akademiker med moderna värderingar?

Nej, det skulle jag inte säga. De mest engagerade är i regel traditionella katoliker och det gäller i synnerhet alla de unga (framför allt män) som sökt sig till kyrkan och blivit katoliker de senaste åren. Där bevittnar vi ett rejält uppsving, även här i Sverige. Det finns även progressiva akademiker som är engagerade, men det är mest ett storstadsfenomen.

Det finns många präster 50+ som är progressiva samtidigt som de flesta nya präster är mer traditionella. Om några decennier kommer de vara med och styra kyrkan så jag tror att framtiden är mindre progressiv.

[a81]

Av en ren slump fastnade jag framför dokumentären "nunnan". Jag blev helt fascinerad.
En samling väldigt sympatiska människor, som lever ett liv som jag inte förstår mig på.
Det var särskilt två saker som slog mig.
Dels hur konsekvent hela denna stora familj är i sin tro, ingen verkar ha lämnat trosgemenskapen.
Dels vilken kraftfull och central gestalt Marta är i den här familjen, trots att hon har stängt in sig i ett kloster.

En av hennes bröder kommenterar det i slutet av dokumentären.
" Marta det finns inga gränser för vad hon kan åstadkomma -- om hon hade startat ett företag hade hon varit skitrik.
Instängd i en betongcell, hon är som en maffiaboss".
En märklig liknelse iofs.
Som sagt var sympatiska människor som verkar lyckliga med sitt liv.

Det är väl det som gör hela berättelsen så extrem, att Marta dels förefaller så kompetent och dels att just Karmeliterordern är så strikt.

[Patrik Öbrink]

De kommande dagarna kommer påven Leo att besöka Algeriet. Besöket är en del av en längre apostolisk resa i några afrikanska länder. Det har varit påvens önskemål om att besöka platsen där den helige Augustinus levde och verkade; påven tillhör augustinerorden.

Katolska kyrkan är marginell i Algeriet och katoliker utgör 0.01-0.02% av befolkningen (ca 3000 personer). Det finns fyra katolska stift med 30 församlingar, 62 präster och 116 nunnor.

Kristendomen kom till området redan på 100-talet och blomstrade under 300-talet. Sedan kom först vandalerna och sedna muslimerna. Kyrkan återvände till landet med fransmännen 1830 och alldeles innan självständigheten fanns det cirka en miljon katoliker. Efter självständigheten lämnade ungefär 80 av katolikerna landet; många av dem var européer.

Det finns fyra katedraler - i Alger, Constantine, Oran och Ghardaïa - och två basilikor. Den mest kända basilikan är St Augustine's Basilica iAnnaba där reliker från S:t Augustinus förvaras.

Katedralen i Alger:

Cathédrale_Alger.jpeg (65.18 KiB) Visad 176 gånger

Cathédrale du Sacré-Cœur d'Oran är numera ett bibliotek:

Cathédrale_du_Sacré-Cœur_d'Oran_01.jpg (78 KiB) Visad 176 gånger

Kardinal Jean-Paul Vesco OP 'r ärkebiskop av Alger:

[tyskaorden]

Angående vandalerna så bekände de sig till den kätterska arianska formen av kristendom. Denna menade att Jesus var skapad av Fadern men inte av samma väsen. De kom i omgångar att förtrycka sina katolska undersåtar, bl.a. under kungen Hunerik (477-484) konfiskerades kyrkogods och förbjuds den katolska liturgin. Präster utvisades också.

[Patrik Öbrink]

Igår besökte påven bl.a. ruinerna efter den basilika där S:t Augustinus var biskop.





Nästa anhalt på påvens afrikanska resa är Kamerun. Där finns cirka åtta miljoner katoliker, ungefär 25% av befolkningen. Koncentrationen är störst i de frankofona provinserna i söder och väster; i de anglofona provinserna i västra delen av landet dominerar protestanterna och i norr muslimerna.

Religious_map_of_Cameroon.png (101.07 KiB) Visad 147 gånger

Det finns 24 stift, varav fyra är ärkestift.

Påven kommer att fira mässor i Our Lady of Victories Cathedral i huvudstaden Yaoundé och St. Joseph’s Cathedral i Bamenda.

Det finns hopp om att påvens besök ska ha en åtminstone lugnande effekt på den väpnade konflikt som rasat i den engelskspråkiga delen av landet senaste tio åren. Den som kan sin afrikanska kolonialhistoria vet att befolkningen i den anglofona sektorn ville få ett självständigt land men tvingades av FN att välja mellan att förena sig med det frankofona Kamerun och med Nigeria. Det anglofona Kamerun har sedan dess marginaliserats och utsatts för brutalt förtryck av regimen. Kaerun är de facto en diktatur, ledd sedan 1982 av Paul Biya som med sina 93 år är världens äldsta statsöverhuvud; 70% av befolkningen är under 35 år.


Our Lady of Victories Cathedral i Yaoundé:

yaounde.jpeg (78.49 KiB) Visad 147 gånger

yaounde2.jpeg (47.82 KiB) Visad 147 gånger

St. Joseph’s Cathedral i Bamenda:

bemenda.jpeg (73.4 KiB) Visad 147 gånger

bemenda2.jpeg (39.47 KiB) Visad 147 gånger

[Patrik Öbrink]

Nya uniformer för MÖParna att titta på:

[hilbert]

En lite annan form av klosterliv än i "Nunnan":

DUBLIN. Tolv år gammal skickades Maureen Sullivan till ett kloster. Där tvingades hon tvätta från morgon till kväll, sju dagar i veckan.

Här är berättelsen om katolska kyrkans ökända Magdalenatvätterier.

– Jag tror att det var något sadistiskt med de där nunnorna.
===
Till skillnad från i många andra länder hårdnade kyrkans grepp om Irland under 1900-talet. Präster och nunnor drev och kontrollerade skolor, sjukhus och sociala inrättningar. Det fanns nästan ingenting i samhället som kyrkan inte hade ett finger med i. Med denna maktkonsolidering vidgades även upptagningen till Magdalenahemmen eller The Magdalene asylums, som var deras officiella namn.

Kvinnor som blivit gravida utanför äktenskapet plockades in, liksom kvinnor som vägrade att gifta sig, eller som på andra sätt ansågs trotsiga. Hit hörde, enligt en bakvänd logik, även dem som utsatts för sexuellt våld av en man som kyrkan höll om ryggen.
===
Efter ihärdigt lobbyarbete från överlevare tillsatte den irländska regeringen 2011 en kommitté för att utreda statens inblandning i Magdalenatvätterierna. Två år senare bad den dåvarande premiärministern Enda Kenny formellt om ursäkt. ”Djupt och förbehållslöst” beklagade han den smärta och det stigma som kvinnorna utsatts för och kallade tvätterierna en ”skam för nationen”.

Maureen Sullivan satt på åhörarläktaren i parlamentet i Dublin och tog emot ursäkten. Kyrkan har ännu inte kommit med någon sådan.

https://www.dn.se/varlden/hon-sparrades ... -krucifix/

[Patrik Öbrink]

Efter Kamerun hägrar Angola.

Drygt 50% av landets cirka 37 miljoner invånare är katoliker.

Katolicismen introducerades i Angola av portugisiska upptäcktsresande år 1491 när de första missionärerna anlände. Den första kyrkan byggdes i Mbanza Kongo samma år.

Många av missionärerna såg sig själva som portugiser, snarare än att integreras i det angolanska samhället. Icke-portugisiska missionärer var tvungna att avsäga sig lagarna i sitt eget land och underkasta sig portugisisk lag, samt bevisa sin förmåga att tala och skriva portugisiska. Under hela kolonialtiden sågs kyrkan ofta som ett instrument för Portugal.

Under Salazar-regimen betraktades katolska missioner som "instrument för civilisation och nationellt inflytande" genom koloniallagen från 1930. Genom Konkordatet från 1940 fick kyrkan ansvar för utbildning av den inhemska befolkningen och ekonomiskt stöd från staten. Trots den officiella alliansen var många missionärer (särskilt utländska ordnar som Helgeandsfäderna) kritiska till kolonialstyrets övergrepp.

Efter självständigheten år 1975 antog den nya regeringen (MPLA) en ateistisk ideologi. Kyrkans egendom konfiskerades, dess radiostation (Radio Ecclesia) tystades 1976 och religiös frihet begränsades. Under inbördeskriget 1975-2002 blev kyrkan en viktig medlare för fred, särskilt genom arbetet av personer som ärkebiskop Zacarias Kamwenho.

Idag spelar kyrkan en nyckelroll i Angola, inte minst inom socialt arbete.


Landet är uppdelat i nitton stift, varav fem ärkestift. Det äldsta är Luanda, upprättat 1596. Katedralen byggdes 1628.

Igreja_Nossa_Senhora_dos_Remedios_Luanda.JPG (85.41 KiB) Visad 104 gånger

interiör.jpg (48.25 KiB) Visad 104 gånger

Det finns över 1200 präster och 2200 nunnor i Angola, som betjänar 469 församlingar och 44 katolska sjukhus.


Söndagen den 19 april kommer påven att fira mässa för uppskattningsvis 200 000 människor i Quilamba, en stad som byggdes av kineserna som en del av ett statligt stadsutvecklingsprogram efter inbördeskriget.

Conjuntos_habitacionais_da_cidade_do_Quilamba_(Belas),_em_maio_de_2011.jpg (105.79 KiB) Visad 104 gånger

Därefter kommer han att resa med helikopter till Muxima, 112 kilometer från Luanda, för att be rosenkransen vid Mariahelgedomen "Mama Muxima" ("Hjärtats moder") på en kulle med utsikt över landets största flod – Kwanza. Här finns en gammal och vördad staty av Vår Fru av den Obefläckade Avlelsen; cirka två miljoner angolaner kommer för att be hit varje år, inklusive protestanter och muslimer.

mama_muxima.jpg (52.07 KiB) Visad 104 gånger

[Patrik Öbrink]

Efter Angola väntar Ekvatorialguinea.

Precis som i många andra före detta spanska kolonier dominerar Katolska kyrkan i landet. Mer än 80% av landets 1,8 miljoner invånare är katoliker.

Det är det enda spanskspråkiga landet i Afrika, men det var portugiserna som tog dit katolicismen 1474. I en överenskommelse mellan Portugal och Spanien 1778 gav de förstnämnda upp Bioko och mindre öar i Biafrabukten i utbyte mot stora områden i nuvarande Brasilien.

Från 1841 började spanska katolska missionärer verka mer systematiskt. Jesuiter ansvarade för vissa uppdrag 1857–1872. År 1855 upprättades ett apostoliskt prefektur för Annobón, Corisco och Fernando Poo. Från 1883 tog claretianerna (Missionärerna av Marias Obefläckade Hjärta, CMF) över stora delar av evangeliseringen. De byggde skolor, missioner och kyrkor, ofta i nära samarbete med den spanska kolonialadministrationen. Claretianerna blev den dominerande orden och bidrog starkt till att sprida katolsk tro, spanska språket och utbildning.

Katolska missioner uppmuntrade ofta byar att byggas längs vägar (”korridorbyar”), och kyrkan och skolan blev centrala i många samhällen. Många invånare (särskilt bland Bubi på Bioko och Fang på fastlandet) döptes, även om synkretism med traditionella afrikanska religioner var vanlig.

Under spanskt styre (Guinea Española) gynnades den katolska kyrkan officiellt. Protestantiska samfund begränsades eller stängdes ibland. Kyrkan spelade en roll i utbildning, sjukvård och ”civilisering” enligt kolonial ideologi.

Vid självständigheten 1968 var nästan hela befolkningen katolsk, och kyrkan hade stark närvaro med skolor, seminarier och församlingar.

Francisco Macías Nguema blev landets första president efter självständigheten 12 oktober 1968. Han hade själv katolsk skolbakgrund men vände sig mot kyrkan. Från mitten av 1970-talet betraktade han kyrkan som ett hot mot sin makt. Kyrkor stängdes 1975, och den katolska kyrkan förbjöds officiellt 1978. Många spanska missionärer och präster utvisades eller fängslades. Deras byggnader omvandlades till lager för kakao och kaffe.

Macías främjade en personkult där han placerade sitt porträtt i kyrkor och krävde att mässor skulle börja med lovord till honom (t.ex. ”Gud skapade Ekvatorialguinea tack vare Macías”). Han förbjöd religiösa aktiviteter utan tillstånd och förföljde präster och kateketer. Tusentals kristna flydde till grannländerna Gabon och Kamerun. Lokala kateketer (lekmän) spelade en viktig roll i att upprätthålla tron i hemlighet under förföljelsen

Macías störtades i en kupp 1979 av sin brorson Teodoro Obiang Nguema Mbasogo, som fortfarande är president. Förföljelsen upphörde och kyrkan återupprättades.

År 1982 besökte påve Johannes Paulus II landet. Besöket stärkte kyrkan, och samma år blev Ekvatorialguinea en kyrkoprovinss med ärkebiskopsdömet i Malabo (tidigare Santa Isabel) samt stift i Bata och Ebebiyin. Senare har fler stift tillkommit och antalet är numera fem.

Katedralen, invigd 1916:

Kyrkan har fortsatt att verka med många spanska präster och nunnor, eftersom lokala kallelser varit få. Spanska är fortfarande det dominerande språket i liturgi och administration. Claretianerna och andra ordnar är aktiva i utbildning och pastoralt arbete.

Påven kommer bl.a. att besöka The National University där det sedan februari finns ett campus uppkallat efter påven. Han kommer också att fira mässa i Basilica of the Immaculate Conception i Mongomo, den nästa största kyrkan i Afrika.

Basilica_of_the_Immaculate_Conception,_Mongomo.jpg (42.03 KiB) Visad 81 gånger

[sveahk]

Patrik, jag tror att åtminstone ett par av oss skulle uppskatta, om du - när du följer påven på hans resor genom afrikanska länder - kunde försöka bjuda på ett mer objektivt synsätt när du beskriver det religiösa missionsarbetet under årens lopp.

Vi respekterar din tro...men undvik gärna att missionera!

Särskilt viktigt just i Afrika. I länder som inte för så länge sedan var europeiska kolonier - med allt vad det innebar, alltså inte bara skolor och medicin, nej, också enorma umbäranden för en stor del av den inhemska befolkningen. Den brutala koloniala bakgrunden i Afrika, där stat och (den katolska) kyrkan ofta arbetade hand i hand. Under århundraden...det hör också till historien. Och bör berättas.

Eller som nu, ditt senaste bidrag om Ekvatorial Guinea - där det så sent som under Francos diktatur i Spanien, faktiskt härskade: "rasism, diskriminering och ekonomisk exploatering" i den spanska kolonin...Och den katolska kyrkan var inte oskyldig!

Citatet taget från en artikel skriven för spanska Goethe-Institutet: https://www.goethe.de/ins/es/de/kul/eur ... 72765.html

Spanien und Äquatorialguinea
UNGLEICHE ERINNERUNGEN (Ojämlika Minnen)
"...Den spanska ockupationen var särskilt påtaglig just därför att den ägde rum på ett litet och glest befolkat territorium. Dessutom var det starkt paternalistiska koloniala system som Spanien etablerade särskilt hårt och utövade ett kraftigt kulturellt anpassningstryck på befolkningen. Under Francos nationella katolicism antog detta tryck ännu mer auktoritära drag. Kolonialstaten och den katolska kyrkan bekämpade grundvalarna för det guineanska samhället och den guineanska kulturen, som ansågs vara föga förenliga med den kristna moralen.

Även om alla kolonialiseringsprocesser åtföljdes av en hög dos av auktoritarism, förvärrade Francos diktatur kolonialiseringens effekter i Afrika ytterligare. Guineanerna blev – liksom alla afrikaner – offer för rasism, diskriminering och ekonomisk exploatering, men dessutom var de offer för auktoritarism, fascism och nationalkatolicism. De afrikanska religionerna förföljdes hårt. Det är också betecknande att inte ens kolonisatörerna själva hade del i den lokala förvaltningen. Kolonins guvernörer var uteslutande militärer och ”kaptenerna” i de regionala distrikten var ökända för sin benägenhet till tyranni: Man sa alltid att ”kaptenen har mer att säga till om i sitt distrikt än Franco i Spanien”. Våldet var allestädes närvarande, med oavbrutna fängelsestraff, tvångsarbete och misshandel..."

Hans K