Teologen Nils Algård skrev en artikel i Svenska Dagbladet 17/11 1921 med rubriken "Den romerska faran" att inlagan endast var en förberedelse på en större propagandakampanj som var att vänta. Han ansåg att så fort man i religionsfrihetens namn nått ett likaberättigande så skulle man slå in på förtryckets väg. Han ansåg Rom var vår största kulturfara och att det skulle betyda vår kultur och vetenskaps nedskruvande till medeltiden. Han avslutade med: "Det står Sveriges folk en Gustav - Adolf - gärning åter.
En ledare i Aftonbladet 13/11 1921 skrev: "Detta protestantiska credo har sedan Luthers och Olaus Petris dagar så starkt rotfäst sig inom det svenska folket att det med lugn kan emotse även de nya former av smidig katolsk offensiv till vilka Biskop Bitters inlaga till Skolöverstyrelsen måhända är ett förebud.
Samtidigt avskaffades lilla katekesen i skolundervisningen 1919 och Sverige hade en ecklesiastikminister med smek-/öknamnet Hedna-Olle åren 1919–1920, 1921–1923 och 1924–1926:
Teologen Nils Algård skrev en artikel i Svenska Dagbladet 17/11 1921 med rubriken "Den romerska faran" att inlagan endast var en förberedelse på en större propagandakampanj som var att vänta. Han ansåg att så fort man i religionsfrihetens namn nått ett likaberättigande så skulle man slå in på förtryckets väg. Han ansåg Rom var vår största kulturfara och att det skulle betyda vår kultur och vetenskaps nedskruvande till medeltiden. Han avslutade med: "Det står Sveriges folk en Gustav - Adolf - gärning åter.
En ledare i Aftonbladet 13/11 1921 skrev: "Detta protestantiska credo har sedan Luthers och Olaus Petris dagar så starkt rotfäst sig inom det svenska folket att det med lugn kan emotse även de nya former av smidig katolsk offensiv till vilka Biskop Bitters inlaga till Skolöverstyrelsen måhända är ett förebud.
Samtidigt avskaffades lilla katekesen i skolundervisningen 1919 och Sverige hade en ecklesiastikminister med smek-/öknamnet Hedna-Olle åren 1919–1920, 1921–1923 och 1924–1926:
Så jag vet inte om den bild Nils Algård målar upp stämmer helt med hur Sverige såg ut 1921.
Det kanske är just avskaffandet av katekesen i undervisningen som får Algård att frukta att det kommer att uppstå vad han kallar en stor propagandakampanj.
Ja, så kan det vara. När man tog bort lilla katekesen ur skolundervisningen blev det tydligen mer fokus på vad Jesus hade sagt och de historiska berättelserna ur bibeln.
Nuförtiden har de ett ämne i skolan som kallas värdegrund och jag gissar att undervisningen i lilla katekesen före 1919 delvis fyllde ett liknande syfte, medan kristendomsundervisningen efter 1919 mera hade ett religionshistoriskt perspektiv.
Idag är det kyrkans minnesdag för S:t Thomas Becket, som den 29 december 1170 mördades i katedralen i Canterbury på order av kung Henrik II. Som ärkebiskop kämpade Becket för kyrkans suveränitet gentemot den värdliga makten, vilket förargade den engelske kungen. Strax innan mordet hade han återvänt till Canterbury efter en tid som landsflyktig i Frankrike.
Thomas Becket helgonförklarades redan 1173 av påven Alexander II och helgonkulten spred sig snabbt, även upp till Norden. I Lyngsjö kyrka i Skåne finns en dopfunt med en avbildning av mordet, vilken tillverkades några år efter mordet.
I Linköpings dåvarande domkyrka fanns ett Thomaskapell redan 1180, Floda kyrka i Sörmland är helgad åt Thomas Becket och med tiden kom kulten att firas som festum fori i alla stift utom Växjö.
Thomaskultens utbredning under medeltiden (ursäkta dålig kvalitet):
2025-12-29 07.57.51.jpg (373.12 KiB) Visad 1364 gånger
Ja just det, Epifania som det heter i stort sett överallt utom i Sverige och kanske något annat land ...
Magerna (persiska stjärntydare) som nämns i Bibeln blev så småningom tre till antalet och till slut kungar.
Antalet fixerades på 800-talet till tre (i västkyrkan) eftersom det nämns att de ger tre gåvor till Jesusbarnet - guld, rökelse och myrra. Gåvorna var traditionella gåvor till en kung men representerar även Jesu roll som kung, profet och präst och symboliserar det värdsliga kungadömet, gudomligheten, och döden.
guld.jpeg (67.55 KiB) Visad 1135 gånger
rökelse.jpeg (88.88 KiB) Visad 1135 gånger
myrra.jpeg (115.18 KiB) Visad 1135 gånger
Tidigare varierade antalet. I Domitillas katakomber i Rom visar en målning t.ex. fyra personer och en vas. I öst har anges antalet ibland till tolv, men vi håller oss till väst från medeltiden och framåt ...
Så småningom fick de namnen Caspar, Melchior och Balthasar.
De anses symbolisera de tre världsdelarna - Europa, Asien och Afrika. Av tradition brukar en av dem vara mörkhyad. De anses också representera de tre åldrarna - ungdom, mandom och ålderdom - och avbildas som olika gamla.
Så hur var det med kungarna då?
Under medeltiden upphöjdes stjärntydarna till kungar. Bakgrunden är att det i gammaltestamentliga profetior, bl.a Jesaja 60:10, nämns att Messias ska hyllas av kungar.
Enligt traditionen finns relikerna efter de tre vise mannen i katedralen i Köln.
Marco Polo påstod att han blivit visad deras gravar i staden Saveh i nuvarande Iran.
En gamla tradition som lever vidare är att på Epifania skriva eller sätta upp en välsigneleremsa på ytterdörren och på så vis få ett välsignat år hemma. Man skriver "20 * C+ M+ B + 26" i år. CMB är första bokstäverna i deras namn men är även en förkortning för "Christus mansionem benedicat" - Må Kristus välsigna detta hus. Jag ska hämta min nya remsa i samband med mässan i morgon.
2026-01-05 17.15.43.jpg (184.41 KiB) Visad 1135 gånger
Att jag är hedning vet vi redan, Barnen döpte f.d. hunden till Balthazar strax innan den sjätte december, hur hänger dessa två datum ihop?
MVH
Hans
Inte mer än att det är två viktiga dagar då det i vissa länder delas ut julklappar. På Epifania delas julklapparna till barnen i bl.a Spanien och i latinamerikanska länder ut. Nikoluasdagen känner du ju till bra.
Hunden kanske fick namn efter den jugoslaviske professorn och inte den persiske stjärntydaren?
I Sverige gick man förr utklädda som stjärngossar på trettondagen. Jag har hört att den traditionen lever vidare på sina håll, bl.a, i en del byar i Dalarna, men stjärngossarna nästlade sig så småningom in i luciatågen.
Igår stängde påven Leo den heliga porten (Porta Santa) i Peterskyrkan.
De senaste veckorna har också de heliga portarna i de andra tre huvudkyrkorna i Rom stängts. Dörrarna är öppna under jubelåren.
Seden med heliga dörrar inleddes när påven Martin V genom en ceremoniell öppning av en port i den gamla Peterskyrkan inledde jubelåret 1423. Men det var först under jubelåret 1500 som seden blev en fast tradition och utvidgades till även de övriga tre påvliga basilikorna. De nuvarande portarna är inte så gamla. Äldst är den i Peterskyrkan från jubelåret 1950 och den nyaste är från 2001 då Santa Maria Maggiore från fick sin port. Före det var portarna enkla trädörrar som murades igen efter jubelårens slut och som öppnades genom att påven med tre slag med en silverhammare inledde murverkets rasering. Ceremonin med den fysiska rivningen avskaffades av Paulus VI som var nära att skadas då han inledde raseringen av muren till den heliga porten i Peterskyrkan inför det heliga året 1975.
(Tillverkningen av den heliga dörren till Pterskyrkan 1950)
paulusvi.jpeg (25.41 KiB) Visad 1043 gånger
(Paulus VI på väg att knacka sönder den igenmurade porten i Peterskyrkan inför jubelåret 1975)
Ett jubelår är ett speciellt år för syndernas förlåtelse, skulder och universell förlåtelse. Genom en pilgrimsfärd till Rom, besök i de fyra påvliga basilikorna (och därmed gå igenom de heliga portarna), kommunionsgång och bikt erhåller katoliker fullständig avlat - det vill säga efterskänkandet av jordiska straff som uppkommit till följd av synd (Avlat innebär inte syndernas förlåtelse utan den ges genom avlösningen i bikten).
I Tredje Moseboken nämns ett jubelår som inträffar vart 50:e år (efter 49 år, 7x7, enligt Tredje Moseboken 25:8) under vilket slavar och fångar skulle befrias, skulder skulle förlåtas och Guds barmhärtighet skulle bli särskilt tydlig.
Det första jubelåret i Katolska kyrkan var år 1300, då påven Bonifatius VIII utlyste ett heligt år. Bonifatius hade avsett att jubelåret skulle firas endast vart 100:e år. Före mitten av 1300-talet uppmanade bl.a. Heliga Birgitta och poeten Petrarca påven Clemens VI, som då var bosatt i Avignon, att ändra detta. År 1343 samtyckte han och utfärdade bullan "Unigenitus" och fastställde tidsramen för vart 50:e år.
År 1470 beslutade påven Paulus II att jubelår i fortsättningen skulle firas vart 25:e år, och detta har varit den normala regeln sedan dess. Paulus tillät också utlänningar att besöka någon specifik kyrka i sitt eget land och bidra till kostnaderna för de heliga krigen, som en ersättning för pilgrimsfärden till Rom.
Drottning Kristina var i Rom under jubelåret 1675.
Papal_States_-_Piastre_1675.jpeg (42.66 KiB) Visad 1043 gånger
(Piaster präglat för jubelåret 1675)
Kyrkans problem med Napoleon gjorde att jubelåret 1800 inte kunde firas och situationen med den Romerska republiken och påven Pius IX:s tillfälliga exil i Gaeta ledde till att jubelåret 1850 ställdes in.
Jubelåret 1875, det första efter Kyrkostatens fall 1870, var stillsamt och firades bara av prästerskapet i Vatikanen. De heliga dörrarna öppnades inte. De pilgrimer som färdades till Rom gjorde det framför allt för att hylla påven och visa att de inte accepterade Kungariket Italiens annektering av Rom.
1933 firades en extraordinarie jubelår i samband med att det enligt traditionen var 1900 år sedan Jesu död och uppståndelse.
Detsamma gjordes 1983 för att uppmärksamma 1950-årsminnet.
StampVatican1933Michel17,19.jpeg (101.56 KiB) Visad 1043 gånger
(Frimärken utgivna för jubelåret 1933)
Jubelåret 2000, av påven proklamerat som The Great Jubilee, blev det dittills största.
Jubilee2000.png (426.06 KiB) Visad 1043 gånger
År 2016 var ett extraordinarie jubelår för barmhärtighet, utlyst av påven Franciskus.
Det senaste, jubelåret 2025, inleddes när Franciskus öppnade den heliga porten i Peterskyrkan på julafton 2024 och avslutades alltså igår när påven Leo stängde samma port. Det har bara hänt två gånger att en påve dött under ett jubelår, år 1700 då Innocentius XII (för övrigt den senaste påven med ansiktsbehåring) avled och efterträddes av Clemens XI och 2025.
Nästa jubelår blir det kanske största hittills. Det är utlyst till 2033, 2000 år efter Jesu död och uppståndelse.
Det fanns förstås en stark katolsk närvaro på Grönland under medeltiden och det finns bevarade kyrkoruiner från den tiden. Sedan mitten av 1800-talet har det åter funnits katoliker där. Från 1855 till 1868 var Grönland en del av den apostoliska prefekturen för Arktis med bas i Norge och därefter en del av de kyrkliga hierarkin i Danmark, numera stiftet i Köpenhamn.
Det finns cirka 500 katoliker på Grönland, varav ungefär 90% är från Filippinerna. Bara en handfull av katolikerna är inuiter. Den enda församlingen, med församlingskyrkan Krist Konge Kirke i Nuuk, leds av en franciskanpräst ursprungligen från Slovenien som delar sin tid mellan den grönländska församlingen och en församling i Köpenhamn. Söndagsmässorna är på engelska. Archdiocese for the Military Services i USA har ett avtal med församlingen om själavård för de amerikanska militärer som är katoliker.
Då du råkar visst ha vissa känningar kan du förklara det i mitt tycke stora antalet filippiner där?
MVH
Hans
Filippinska myndigheter har sedan slutet av 70-talet uppmuntrat medborgarna att flytta utomlands för jobb. De har till och med ett särskilt begrepp för det, OFW (Overseas Filipino Worker). Ungefär 10% av befolkningen är OFW och pengarna som de skickar hem uppgår till lika stor andel av BNP, helt avgörande för att ekonomin ska rulla. Flest jobbar i USA och Kanada och iMellanöstern - bara i Saudi Arabien jobbar runt en miljon filippiner - men de finns lite här och var, bland annat på Grönland där det råder arbetskraftsbrist inom fiskeindustrin, restauranger, hotell, städning och servicejobb.
På pappret, filippiner, nästan 80% katoliker. Hur katolska då?
Ursäkta den lustiga frågan men jag har känt några på pappret katolska kvinnor men det gick inte riktigt till som i Gudfadern I.
Jag får lust om det att starta en tråd om det här med förhållanden kvinna-man i på pappret helt olika utgångspunkter, men vid dags ände samma typ av folk.
På pappret, filippiner, nästan 80% katoliker. Hur katolska då?
MVH
Hans
80% av uppskattningsvis 115 miljoner människor = 92 miljoner personer. De kommer förstås i alla former och färger. Alltifrån rena kulturkatoliker till mycket seriösa och hängivna. De flesta har sin tro, de gå åtminstone i söndagsmässan regelbundet, har religiösa skulpturer hemma. Sedan kanske inte alla lyssnar på prästen alla gånger och i bland gör de saker som inte står i Bibeln, om man säger så. Efterlevnaden av buden varierar, men de flesta gör sitt bästa.
Folkfromheten är stor och de älskar sina processioner och festivaler (som Feast of the Black Nazarene, se nedan, och riktiga korsfästelser på Långfredagen). I Filippinerna är tron ingen privatsak, den finns överallt i samhället och tron är något som de visar offentligt. De gör korstecken när de passerar en kyrka, de visar en enorm respekt för präster och framför allt nunnor, hus och bilar är prydda med religiösa bilder och texter osv.
I stort sett alla i Filippinerna är vidskepliga och tror bl.a. på spöken. Samtidigt finns starka kinesiska influenser med t.ex. Feng Shui. Många pratar också om karma, men jag tror inte att de förstår de verkliga buddhistiska innebörden utan det handlar mer om en tro på att dåliga handlingar straffar sig i detta liv. Allt det här kombinerar de med sin katolicism.
---
Just idag, 9 januari, pågår en av världens största religiösa firanden i Manila - translationen av Poóng Itim na Nazareno. Det är en staty av Jesus Kristus som bär korset. Den är en mörk trästaty i naturlig storlek som vördas i Minor Basilica and National Shrine of Jesús Nazareno (Quiapo Church).
(Translation = omflyttning av reliker eller skulpturer från en plats till en annan)
Statyn skulpterades av en okänd mexikansk konstnär på 1500- eller tidigt 1600-tal och fördes till Filippinerna år 1606 (eller strax därefter) av augustiner från Mexiko. Den mörka färgen kommer troligen från det mörka träslaget (mesquite eller liknande), men enligt traditionen svartnade den ytterligare efter en brand på skeppet under resan till Manila. Statyn har överlevt flera bränder, jordbävningar och till och med bombningarna under andra världskriget. År 1787 flyttades den till Quiapo Church; sedan 2024 heter kyrkan och statyn officiellt Jesús Nazareno för att fokusera mer på Jesu namn än på färgen.
Black Nazareno ses som mirakulös av miljontals troende. Många tror att den kan bota sjukdomar, uppfylla böner och ge hjälp i svåra tider. Den symboliserar Jesu lidande och är en central del av filippinsk folktro och katolicism. Varje fredag (förutom långfredagen) är en populär dag för besök i kyrkan, och statyn är en av de mest vördade i Filippinerna, tillsammans med Santo Niño.
Varje år den 9 januari firas Feast of the Black Nazarene (eller Traslación), som är en nationell högtidsdag för statyn och en lokal helgdag i Manila. Det är en av världens största religiösa sammankomster, där miljontals troende deltar i en lång procession genom Manilas gator. Processionen sker till minnet av den historiska translationen av statyn till Quiapo-kyrkan. Hängivna katoliker drar statyn på en vagn med rep, och många försöker röra vid den eller kasta handdukar för att få välsignelse. Den pågår upp till ett dygn, men vanligtvis 15-20 timmar. Det har hänt att människor skadats och till och med dött, men sedan säkerheten skärptes för några år sedan har inga allvarliga incidenter inträffat. Över 18 000 poliser finns utplacerade längs den 6 km långa färdvägen.
Auktoriserade kopior av skulpturen finns i flera kyrkor både i Filippinerna och utomlands - i Hong Kong, Singapore, Israel (en i Tel-Aviv och en i Jerusalem) och Las Vegas.
Bilagor
The_Black_Nazarene.jpeg (106.19 KiB) Visad 903 gånger
