Jag börjar:
Metropolitan (1989)
Den här filmen tillhör en genre jag annars inte brukar titta på så mycket: pratiga relationsdramer med komiska inslag. Tänk Woody Allen ungefär. Filmen följer ett gäng överklassungdomar på Manhattan som umgås i samband med den årliga debutantbalen. Huvudpersonen Tom Townsend har inte lika fin bakgrund och hamnar i kretsen av en slump, vilket borgar för en del intressanta kontraster.
På 1 timme och 38 minuter -- en alldeles lagom speltid -- får vi vara med när ungdomarna umgås, dricker, filosoferar, skvallrar, intrigerar och försöker förföra varandra. En bit in i filmen kommer förföraren och det påstådda rövhålet Rick von Sloneker (ja, det är från honom jag har lånat mitt forumnamn) in i bilden och rör om i grytan ännu mer.
Dialogen är för det mesta rätt "litterär" -- något som lätt kan leda till pannkaka -- men här tycker jag att det funkar alldeles utmärkt. Filmen har också en väldigt speciell stämning jag inte riktigt kan klä i ord men som är desto trevligare att uppleva. Helt klart sevärt med andra ord.
Betyg: fyra champagnenedstänkta smokingar av fem.
