Svenska efternamn!
- Andreas Wien
- Medlem
- Inlägg: 758
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:09
- Ort: Wien, Österrike
Svenska efternamn!
Kan en vänlig själ pa forat upplysa mig om hur de svenska naturinspirerade efternamnen kom till och historien bakom dess uppkomst?
Jag menar i Sverige har manga familjer efternamn med en naturbetoning sasom Lindgren, Björklund, Grankvist etc. När började vi använda dessa efternamn och varför?
Fragan är kanske lite luddig, men jag skulle vara tacksam om nagon tog sig tid.
Mvh Andreas Wien
Jag menar i Sverige har manga familjer efternamn med en naturbetoning sasom Lindgren, Björklund, Grankvist etc. När började vi använda dessa efternamn och varför?
Fragan är kanske lite luddig, men jag skulle vara tacksam om nagon tog sig tid.
Mvh Andreas Wien
Re: Svenska efternamn!
Fritt fårn minnet: Under 1800-talet (tidigt) blev borgerskapet leds på att ha tråkiga -sonefternamn, man ville låta lite adlig eller åtminsone inte ha typiska bondefternamn som Andersson och Johansson. Dessa efternamn ärvdes ju inte utan var just en markering som visade vems son/dotter man var(detta bruk lever ju för övrigt kvar på Island, där telefonkatalogerna som en följd av detta inte går på efternamn, utan förnamn!!). Dessutom så ville man närma sig adeln och fjärma sig från bondepatrasket!Andreas Wien skrev:Kan en vänlig själ pa forat upplysa mig om hur de svenska naturinspirerade efternamnen kom till och historien bakom dess uppkomst?
Jag menar i Sverige har manga familjer efternamn med en naturbetoning sasom Lindgren, Björklund, Grankvist etc. När började vi använda dessa efternamn och varför?
Fragan är kanske lite luddig, men jag skulle vara tacksam om nagon tog sig tid.
Mvh Andreas Wien
Eftersom man inte fick ha adliga efternamn om man inte var adlad,så löstes problemet med denna typ av efternamn. Givetvis blev även bönderna impade av dessa stiliga naturefternamn, så bruket att ta sådana efternamn tog supp även hos bönderna.
Ta-daa, naturefternamnet var ett faktum!
En annan intressant fråga skulle vara: hur kommer det sig att det är så otroligt vanligt i norden (Fräst Sverige och Finland, väl) men inte i andra delar av (Väst)-världen??
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
Dessa naturnamn kommer från då borgarna börjar ta släktnamn för att hänga på adeln runt 1600-talet. Som runt om i Europa tar man främst namnet på den platsen man bodde på, t.ex. Ekeberg (fr. Ekeberget), Lindberg (fr. Lindesberg) och Widmark (fr. Vebomark). På samma sätt som adeln pysslade med att kombinera ord så kombinerade också borgarna ihop namn, men istället för att använda "glittriga" ord som stierna, sköld, o.s.v. så använde man naturnamn (bl.a. gren, kvist, blad, blom, lund, dal, berg, mark, holm, vall). T.ex. kommer folk på 1700-talet med namn som Almgren, Almlind, Almlöf, Almkvist, Almstedt och Almström från Almby utanför Örebro. Vår käre vän August Strindberg hade förfäder som stammade från Strinne i Ångermanland. Runt 1800-talet så var ortskopplingen så gott som försvunnen, och namnens innebörd blir så gott som betydelselösa, med paradoxala innebörder som Granlöv, Bergdal och Grönros.
Källa: Fredrik Lindströms Jordens smartaste ord (rolig läsning för övrigt)
Att man inte hade samma trend i Europa svarar han dock inte på. Men det kanske har något att göra med att vi har väldigt "mycket" natur här?
/Johan
Källa: Fredrik Lindströms Jordens smartaste ord (rolig läsning för övrigt)
Att man inte hade samma trend i Europa svarar han dock inte på. Men det kanske har något att göra med att vi har väldigt "mycket" natur här?
/Johan
Ligger det till så att dom som heter exempelvis Karlsson har en manlig släkting som hette Karl på 1800-talet och fick namnet därifrån eller tog man sina efternamn mer godtyckligt.
Annars måste var och varrannan svensk hetat Karl eller Sven på 1800-talet.
Kan man ifallen Karlsson och Gustavsson kanske istället tagit det pga kungarnas förnamn och som en hyllning till dom.
Annars måste var och varrannan svensk hetat Karl eller Sven på 1800-talet.
Kan man ifallen Karlsson och Gustavsson kanske istället tagit det pga kungarnas förnamn och som en hyllning till dom.
-sonefternamnen komemr isg av att man i sverige tillämpade patronymikon(heter det väl) tidigare: man fick sin faders förnamn som efternamn. När den sedvänjan upphörde så behöll man efternamnet och förde det vidare till sina barn, istället för att de fick sin faders namntill efternamn... Och, ja, det VAR fullt av folk somhette johan, karl och sven förr i världen. Därav de vanliga efternamnen...wreezig skrev:Ligger det till så att dom som heter exempelvis Karlsson har en manlig släkting som hette Karl på 1800-talet och fick namnet därifrån eller tog man sina efternamn mer godtyckligt.
Annars måste var och varrannan svensk hetat Karl eller Sven på 1800-talet.
Kan man ifallen Karlsson och Gustavsson kanske istället tagit det pga kungarnas förnamn och som en hyllning till dom.
Som runt om i Europa är kanske lite mycket sagt.Johan Elisson skrev:Som runt om i Europa tar man främst namnet på den platsen man bodde på, t.ex. Ekeberg (fr. Ekeberget), Lindberg (fr. Lindesberg) och Widmark (fr. Vebomark). /Johan
Dalarna intar en speciell ställning i namnbruk därför att man ofta tog namn efter gården, vilken blev ett ärvt namn, i början mer som förled (X Perols Xsson efter Perolsgården) som sedan blev efternamn. Annars var det sällan man tog namn direkt efter sin hemby även om det förekom, tex som med min farmors släkt, Nordlander där två bondsöner inskrivna vid högre skolan i Härnösand under slutet av 1700-talet tog namn efter sin hemby, Norrland (vid Lungvik). Ett annat expempel är släkten Hazelius (Arthur Hazelius, Skansens grundare) som i släkten hade en präst som då latiniserade till Hazelius, taget efter byn Hassela, som de kom från. Afzelius likadant. Vanligare var att man tog en del från hemby namnet tex svartalund och lade till en ändelse tex ström, vilket är fallet med en släkt Lundström. Den här typen av kombinationer lämpade sig för borgerliga sköldar, ett namn som gick att rita på en sköld. Ibland kanske de gavs namn, vid skolor, prästutbildningar eller i det militära. Ett visst soldatnamn användes ibland för alls om blev kommenderade till ett viss torp.
Gemensamt är icke adliga som lämnar sina byar och flyttar till en stad, blir präster eller börjar studera. Hemma i byn fortsätter man med patronymikon.
Läget nere på kontinenten var annorlunda. I varje by och varje stad fanns de olika yrkena representerade, som följd av högre folkmängd. Behovet att identifiera en viss Peter blir därför efter yrket: smeden Peter blir Peter Schmidt i tyskland, Smith i England. Bagaren blir baker i engl. Boulanger i frankrike och Becker i Tyskland. Schumacher betyder skomakare, Köhler betyder kolare. Gresse betyder Krasse, Kohl betyder Kål, Hafer betyder Havre. Yrket gick ofta från far till son. Yrkesnamnen kommer att dominera, tätt följda av individuella karaktärer: Little, Small, osv.
Först när de lämnar sin hemstad/land har det en innebörd att kalla sig Köln, Kassel, Berlin, Luik, Leuwen, vilket säger var de kommer från, och då är de kanske inte bagare längre.
Senast redigerad av 1 Dan Koehl, redigerad totalt 8 gånger.
- Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
- Andreas Wien
- Medlem
- Inlägg: 758
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:09
- Ort: Wien, Österrike
-
- Medlem
- Inlägg: 20
- Blev medlem: 24 mars 2003, 00:02
- Ort: Göteborg