Revolvrar i handeln

[Hexmaster]

När blev det besvärligt för svensken att köpa revolvrar?

Vore det ej skäl att en lag stiftades, att ingen finge köpa eller innehafva en revolver utan ett af offentlig myndighet utfärdadt tillståndsbevis? Lämpligen kunde ett dylikt efter ansökan, och pröfning af ansökan, få lösas mot en viss afgift.

Böra revolvrar få föras i allmänna handeln som vanlig handelsvara?, Hälsovännen (1916)

[Roback]

1934 (typ)? Bara en gissning baserat på denna dom som innehåller lite historik: https://lagen.nu/dom/ra/2004:32

i 2 kap. 6 § VL anges att tillstånd att inneha enhandsvapen får meddelas bara om det finns synnerliga skäl är det enligt styrelsens uppfattning snarast ett uttryck för att tillståndsgivningen när det gäller sådana vapen skall vara mycket restriktiv. Förarbetena till vapenlagstiftningen ger inte någon direkt vägledning när det gäller att klarlägga den närmare innebörden av kravet på synnerliga skäl. Kravet infördes genom 1934 års vapenkungörelse och har behållits i senare författningsregleringar på vapenområdet.

[Roback]

Men nu ser jag att du skrev i "handeln" och inte i "handen" så då får det väl bli, någon gång mellan 1916 och 1934. Kan tänka mig att myndigheterna blev lite mer uppmärksamma på detta de närmaste åren innan 1920 med hungerkravaller etc., men, ingen aning.

[HgF]

Den första lagen med bäring på restriktioner för skjutvapen kom någon gång på 1920-talet. Det var en högerministär som införde lagen som väl bara var en markering att skjutvapen skulle registreras, fast jag vet inte exakt hur hårt denna första lag var formulerad, inte heller det exakta årtalet grundtips 1920-talet.

Tanken var att mota Olle i grind och försöka hindra individer med vänsterrevolutionära ambitioner att beväpna sig. Färska riskabla exempel fanns bl a i gamla Ryssland och i Tyskland mm.

Detta med "revolver" får man ta med en nypa salt. Att man i exemplen ovan använder ordet 'revolvrar' betyder inte att man menar REVOLVRAR, utan pistoler i största allmänhet. 'Revolver' var under hela 1900-talet ända fram mot 1960-talet ett slags allmänt begrepp som användes för alla former av enhandsskjutvapen rakt över. Det finns massor av exempel i pressen där skurken använde pistol, vilket man också kunde se på fotografier mm, men i bildtexten kunde det stå revolver. Tumba-Tarzan sköt med "revolver" som i verkligheten var en Walther PP kaliber .22.

Munckska kårens vapen (ca slutet av 20-talet FF), som i den dåtida pressen ofta beskrevs som revolvrar var enbart halvautomatiska självladdare, från små larviga 6,35:or och diverse 7,65:or till Mauser "Bolo" med löskolvshölster.

[Hans]

6,35

Det var väl länge (1980-90-talet?) så att man kunde köpa ammunition till alla muskedunder utan att ha licens, förutom för just 6,35 (det är väl .25 ACP?) då det fanns så många fickpistoler i denna kaliber i cirkulation innan licenskrav för pistoler och slika ting kom - eller har jag som vanligt missat något?

MVH

Hans

[HgF]

Pistol och revolverammunition oavsett kaliber gick inte att "köpa ut" utan tillstånd åtminstone på 1970-talet och framåt, men så hade det varit länge då.

Men diverse hagel- och studsarammunition kunde man vid samma tid köpa utan att visa upp licens. Jag dammsög Alewalds, Borgs, Widforss med flera vapenaffärer i Sthlm på ovanliga studsarpatroner som man på den tiden samlade på ute i världen. Jag hittade många konstiga expresspatroner i kalibrar runt 300, 400 och 500 och gamla skumma tyska drillingpatroner som samlare i England, Tyskland och Amerika kastade sig över. De fanns både i askar och styckvis. Nu gäller väl samma ordning för såväl studsar- som pistolpatroner, dvs tillståndskrav.

Hos Alewalds hittade jag originalaskar med amerikanska 44-40, S&W 44 Russian, 45 Colt och en massa olika gamla Velo-dog, 32, 320, 7,5-m/87 och olika 38 kaliber mm. Men dessa var pistolammunition och då var det tvärstopp. De gick inte i början av 70-talet att "köpa ut" utan tillstånd, fast det flesta var gamla svartkrutspatroner. Det var nog den gamla kommunistskräcken från 20-talet som spökade.

Små pistoler t ex i kaliber 6,35 (m fl) var ju helt fria fram till 20-talet nån gång (jag är osäker på det exakta årtalet här). Men dessa pistoler var dyra leksaker för de svenska skjutkåta bonndrängarna, så de köpte betydligt billigare små belgiska revolvrar, såväl pin-fire som centraltändare, i stället, vilka under i stort sett de senaste 50 åren har hållit på att flyta upp till ytan. Hur många gånger har vi inte sett frågor angående sådana vapen på Samlarforum t ex, och i polisens vapenamnestier utgör de ännu en majoritet.

[Hans]

Kunnigt

Det var som tusan, just detta med något speciellt runt 6,35 var jag nästan säker på - inget speciellt alls med den ammunitionen? Av någon lustig anledning var alla mina vapen i kronans kalibrar så det var sällan jag handlade ammunition - lite elakare 9x39 och .357 var väl typ allt.

MVH

Hans

[Sarvi]

Den första lagen med bäring på restriktioner för skjutvapen kom någon gång på 1920-talet. Det var en högerministär som införde lagen som väl bara var en markering att skjutvapen skulle registreras, fast jag vet inte exakt hur hårt denna första lag var formulerad, inte heller det exakta årtalet grundtips 1920-talet.

Jag tror att den första vapenlagstiftningen var "Kungörelse (1927:338) med vissa bestämmelser angående
skjutvapen och ammunition", som några år senare kompletterades med "Vapenkungörelsen (1934:315)", som efter kriget ersattes med "Vapenförordningen (1949:340)". Nästa större översyn kom 1973 då "Vapenlagen (1973:1176)" kom, som sedemera ersattes av den EG-anpassade nya "vapenlagen (1996:67)".

[varjag]

Pistol och revolverammunition oavsett kaliber gick inte att "köpa ut" utan tillstånd åtminstone på 1970-talet och framåt, men så hade det varit länge då

Det - gick inte på 40-talet heller, det krävdes pistollicens i handeln innan dom skiljdes från ammunition. Men i småstäder ''visste'' oftast järnhandlarn vilka kunder som hade licens. För andra blev det stopp utan uppvisande av legitimation och licens. (Men sen fanns ju svågersyndromet - som försåg även licensfria med ammo)

Små pistoler t ex i kaliber 6,35 (m fl) var ju helt fria fram till 20-talet nån gång (jag är osäker på det exakta årtalet här). Men dessa pistoler var dyra leksaker för de svenska skjutkåta bonndrängarna, så de köpte betydligt billigare små belgiska revolvrar, såväl pin-fire som centraltändare,

Vad jag minns föll alla enhandsvapen under tillståndslagen 1934. Men det är helt riktigt, att revolvrar - speciellt belgiska -var billiga i anskaffning, jämfört med automatpistoler. Varav de billigaste kom från Eibar-trakterna i Baskien där dom tillverkades i tiotusental, de flesta i 6,35 och 7,65mm Browningkalibern. Oavsett vad Lagen föreskrev, var mindre automatpistoler MYCKET vanliga i privat ägo LÅNGT efter 1934 - minst i tjugo år efteråt. Fast utan licens.....som många aldrig brydde sig mycket om att söka. Troligen i fruktan att inte licens skulle beviljas - och att vapnet skulle konfiskeras.

En ung varjag som tidigt blev krutbrännare med diverse olicensierade pistoler - kom tidigt på lösningen av ammunitionsproblemet (50-60-talen) - gå med i en Pistolklubb.....Och när vapenhandlarn väl lärt känna en - frågade han aldrig om de kalibrar man inhandlade T.o.m. 6,35 (.25ACP) - även om han mycket väl visste att INGEN skjöt med sån skit på en pistolbana.

Härliga Tider - Strålande Tider - Sen, ja sen kom Bader-Meinhof och Brigati Rossi och annat rött otyg...
Och - allting skärptes bortom förnuft.

Men - då hade varjagen med sin bössor - redan skuddat fosterjordens stoft av sina fossar - för de större friheterna Downunder

Varjag

[Hans]

för de större friheterna Downunder

Det var då det

Säger Hans efter ett pass på skjutbanan där jag hade en trevlig tendens att hitta plåtmålen, snarare 15x15 cm på 25 m med Glock 17 (inköpt 86) som avsevärt störde grekpolaren med sin nya värstingvariant av SIG P 210.

MVH

Hans