historiska posttraumatiska reaktioner?

Skriv svar
feffe
Medlem
Inlägg: 103
Blev medlem: 21 februari 2007, 08:15
Ort: Stockholm

historiska posttraumatiska reaktioner?

Inlägg av feffe » 2 april 2007, 08:25

Hejsan.

Läste en artikel i DN nu i helgen som handlade om Falklandsöarna efter kriget. Där nämdes att ett stort antal av de Argentinska soldaterna led av depressioner och många hade tagit livet av sig efter kriget.Det är ju allmänt känt att samma sak gäller bla de amerikaner soldater som deltog i Vietnamkriget och de sovjetiska soldaterna fsom var i Afghanistan.

Min fundering är om det finns några kända exempel på liknande reaktioner efter krig tidigare i historien? Jag har nämligen svårt att tro att människor "förr i tiden" ( ganska luddigt begrepp,jag vet) klarade av att utsättas för livsfara, se sina vänner dödas omkring sig och själva slå ihjäl folk till höger och vänster utan att påverkas psykiskt av detta.

Så frågan är om någon kan ge några exempel på vad vi idag kallar posttraumatisk stress (tror jag det kallas , är ju inte psykiatiker :) ) i historisk litteratur. Naturligtvis användes knapast begreppet då men symptomen borde vara de samma.

Hälsningar
Fredrik

Användarvisningsbild
Pewi
Medlem
Inlägg: 511
Blev medlem: 14 februari 2005, 19:35
Ort: Uppsala

Inlägg av Pewi » 2 april 2007, 09:42

Det finns en bok av Linda Oja och Marie Lennersand, som handlar om efterspelet till 1600-talets häxprocesser i Dalarna, Livet går vidare : Älvdalen och Rättvik efter de stora häxprocesserna 1668-1671. Jag har inte läst den, men det kanske kan vara något att titta i?

/P

Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 4941
Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Inlägg av Dûrion Annûndil » 2 april 2007, 11:40

Naturligtvis har detta drabbat människor så länge som de utsatts för farliga situationer, men väl blivit uppmärksammat som psykologiskt problem först i och med själva psykologins utveckling från 1800-talet och framåt.

Några sidor:
http://en.wikipedia.org/wiki/Shell_shock
http://www.psychosomaticmedicine.org/cg ... R18-098063:

feffe
Medlem
Inlägg: 103
Blev medlem: 21 februari 2007, 08:15
Ort: Stockholm

Inlägg av feffe » 4 april 2007, 14:51

Hej igen.

Tack för svaren.

Jag uttryckte mig nog dock lite luddigt (alt. tänkte lite luddigt).

Min tanke var mer att få igång en diskussion med exempel ur den kända historien på beteenden som vi idag skulle klassa som symptom på trauman.
Ett, visserligen dåligt, exempel skulle kunna vara hur Eskil Skallagrimson i den isländska sagan med samma namn, drabbas när hans son drunknar. Han lägger sig i sängen och vill varken äta eller dricka. Idag skulle en psykolog inte ha några som helst svårigheter att klassa det som en djup depression men det kanske inte var så det sågs i hans (Eskils) samtid!?

Så frågan är om det är någon som har lust att leka hobbypsykolog och hjälpa till att ställa diagnos på historiska personer.
(Kom igen! Det är påsk och solen skiner. Inte finns det väl någon anledning till att INTE hänga på Skalman :D )

Med vänlig hälsning
Fredrik

Stefan
Medlem
Inlägg: 3426
Blev medlem: 9 april 2002, 11:10

Inlägg av Stefan » 8 april 2007, 13:29

Hitler som var i skyttegravarna ett antal år. Han är inte känd som något posttraumatiskt offer. Men kanske ändå? Låt oss fundera på honom!

Användarvisningsbild
Psilander
Medlem
Inlägg: 4711
Blev medlem: 12 juli 2004, 13:28
Ort: Sverige
Kontakt:

Inlägg av Psilander » 10 april 2007, 18:42

Jag reflekterar snabbt men är dessa fenomen vanligare hos förloraren än hos vinnaren, med tanke på dina exempel.

Sk Shellchock var ju vanligt efter/under VK1.

Det borde finnas noteringar i våra kyrkböcker efter våra många krig tycker man,

Användarvisningsbild
thelioness
Ny medlem
Inlägg: 5
Blev medlem: 17 maj 2007, 23:11
Ort: Västernorrland

Inlägg av thelioness » 22 maj 2007, 21:43

En gammal förfader som inte är någon historisk person utan bara en vanlig "gube" blev anklagad för ett mord i slutet på 1600-talet. Han genomgick flera rättegångar men hävdade att han var oskyldig och "lika ren som jungfru Maria" vilket förargade rätten. Nu har jag inte hela historien framför mig utan skriver ur minnet :) men han blev så rädd att han gömde sig under en gran i flera veckor. Hans son kom dit med brännvin.
När sonen kallades inför rätten föll han ned som om han vore död och rätten trodde att han hade givit upp andan eller att han skulle ge en bekännelse, men när han kvicknade till så hävdade han fortfarande att pappan var oskyldig. Pappan frikändes till slut i brist på bevis men fick plikta med kroppen för förargelse mot rätten.
Vet ej hur det gick med hans posttraumatiska stress men han gifte om sig när han var över 80, med en piga som var "några och 20" 8O

Användarvisningsbild
Fredrik Andersson
Medlem
Inlägg: 1411
Blev medlem: 22 december 2005, 23:51
Ort: Södermanland

Inlägg av Fredrik Andersson » 30 maj 2007, 22:40

Gissning - General Lewenhaupts reaktion efter slaget vid Poltava då han kapitulerar med en armé som till stora delar fortfarande var i stridbart skick? I sin samtid fick han ju som bekant utstå mycket spott och spe för sitt agerande. En modern psykolog skulle förmodligen förklara det med att karln helt enkelt hade fått nog efter många och långa års krigande?

Skriv svar