Mycket intressant fråga egentligen, om vi bortser från ämnet historia och funderar lite över vetenskapen historia, och ställer oss frågan varför skall vi läsa Vetenskapen historia.
Jag tänkte ta ett exempel från mitt liv och umgänge.
Vid mitt senaste deltagande i sociala evenemang (ett par glas vin i goda vänners lag), Hamnade jag i en diskussion då det gäller Arbetsmarknadsverkets senaste rapport om arbetslösheten. Ekonomerna i samlingen visade på siffror och tabeller som ”bevis”, socionomerna sade helt enkelt att eftersom det kom från AMV så stämmer det säkert, Jag som ende ”historiker” ställde frågan ”hur har de tagit fram informationen” och ”är inte AMV partiska, varför ska jag tro på detta”. Med andra ord vid studier av vetenskapen historia lär man sig att kritiskt granska och utvärdera information, man tar inte allt för sanningar oavsett hur många diagram och tabeller de bifogar. Förmodligen kunde ”IT-bubblan som sprack” ha undvikits av en historiker, som istället för att säga ”köp” skulle ha ställt frågan ”varför skall man köpa FramFab eller Telia aktier”, var finns det faktiska värdet, vem har sagt från början att man skall köpa de aktierna och så vidare, relativt snabbt skulle en historiker ha upptäckt att källan till informationen om värdet av ex. Telia aktier var Telia själva och undvikit att köpa dessa. Men även i andra områden är historia användbart, skulle till exempel USA ha startat krig mot Vietnam, om de haft en historiker som kunnat påverka detta, det är högst tveksamt.
Som en ren ”biprodukt” av att studera vetenskapen historia kommer även kunskapen i ex. det svenska språket (tack vare alla dessa essäer man sitter och svär över), och ordbehandling. Man lär sig även att söka kunskap, och jag kan ibland tycka att för någon som arbetar med ex. research så vore historia en bra grund att luta sig mot.
