Cthulu, ond eller god?
Cthulu, ond eller god?
Om man sammanfattar vad som skrivs i Lovecrafts olika verk vilken slutsats skall man då dra av Cthulu och de gamla? Är de onda eller goda? Ny var det tyvärr väldigt länge sedan jag läste hans böcker men jag tror jag i stort sett läst alla. I många av novellerna får man ju intrycket av att de gamla är onda, men i tex "Vansinnets berg" får man intrycket av att de inte alls är så onda mewdan det däremot är Shoggotherna som är riktigt ondskefulla.
-
Thorbjörn Wikström
- Medlem
- Inlägg: 295
- Blev medlem: 28 april 2002, 11:52
- Ort: Luleå
Cthulhu som sagt lever inte efter våra värderingar.. Nu är detta en komplicerad fråga då inte bara HP. Lovecraft har skrivit om Mythos. Ett eller ett par hundratal andra författare har bidragit till att bygga upp denna värld efter ett visst mönster där man lånar ideer av varandra. (Ganska unikt i litteraturvärlden!!). Det har skrivits åtkilliga akademiska verk i USA om honom och jag läste en 10 i topp lista på de viktigaste amerikanska författarna och där var vår käre HPL med.
Kolla in arkham press böcker, de borde ha något om de stora frågorna kontra Cthulhlu.
Thorbjorn
Kolla in arkham press böcker, de borde ha något om de stora frågorna kontra Cthulhlu.
Thorbjorn
Senast redigerad av 1 Thorbjörn Wikström, redigerad totalt 19 gånger.
Chtulhu och mytologin förknippad därmed är inte helt glasklar på alla punkter. Dock kan man säga så här, med utgångspunkt från din fråga:
De som bebodde staden som prof. Lake upptäckte i The Mountains of Madness var varelser av typen The Old Ones. De koloniserade jorden för sisådär två miljarder år sedan. I början bodde de i havet och byggde maffiga städer. De skapade även liv, bland annat just shoggother som slavar åt sig. Så småningom spred de sina städer över så gott som hela jorden. Idyllen bryts dock av att en ny rymdfarande ras dyker upp, nämligen Spawn of Cthulhu (inte Cthulu själv). Våldsamma och förödande krig utbryter, och efter växlande krigslycka för de båda sidorna ingås ett vapenstillestånd, där nykomlingarna får de landområden som stigit upp ur haven under krigen, och The Old Ones bebor haven och de gamla landområderna. Sedan utbryter våldsamma krig mellan The Old Ones och deras slavar, shoggotherna (som har lärt sig tänka), som The Old Ones till sist vinner. När sedan Mi-Go, som också kallas The Outer Ones, anländer, en annan rymdfarande ras, drivs The Old Ones ut från norra hemisfären. Vid jordens svalnade får de svårt att trivas och bygger en underjordisk stad och försvinner i stort sett ur historien. Prof. Dyer råkar träffa på en Shoggoth i Antarktis, som blir duktigt förbannad.
The Spawn of Cthulu var landlevande bläckfiskartade historier, försvann i havet när de nya länderna sjönk i havet, tillsammans med Cthulhu, som jag återkommer till.
The Outer Ones, eller Mi-Go är de som påträffas i The Whisperer in the Darkness, och som är duktiga på att lägga människor på burk. I stort sett skiter dom i människor, så länge de får bryta sin nödvändiga malm på jorden utan att bli störda. Om de blir störda så är det kört.
Sen har vi The Elder Race, som var riktigt elaka polyphistorier som åt i princip allt. De kom till jorden för 600 miljoner år sedan och ägnade sig åt entusiastiskt slaktande. De kunde även behärska vinden.
De blev dock bekrigade med besked när The Great Race of Yith kom till jorden (eller rättare sagt deras intellekt), och tvingades av dessa ner i katakomber och grottor under jorden. The Great Race var alltid på sin vakt mot dessa underjordiska varelser. För 40 miljoner år sedan sket sig dock fängslandet av The Elder Race, som inte var nöjda med sin lott i underjorden. Stort krig utbryter, och efter stor slakt vinner The Great Race. Dock gillar de inte riktigt läget, utan gör som de brukar, de skickar sina intellekt längre fram i tiden. The Elder Race tros vara utdöd, men Prof. Peaslee kan ha träffat på en i en underjordisk stad i Australien.
Ytterligare en grupp organismer är The Deep Ones. De är lite sådär vagt humanoida amfibier som bebor städer i havsdjupen, bland annat en utanför Innsmouth. De dyrkar Dagon och Mother Hydra (som är av typen Great Old Ones). De gillar offer av männskor och metaller. Det finns väldigt gott om dem i havsdjupen, men de är för tillfället inte speciellt störda av människorna och attackerar inte människor om de inte har särskilda skäl, som t.ex. kan vara att ställa fel frågor i fel stad. De kan korsas med människor, och avskyr och stöts bort av The Old Ones tecken.
Slutligen har vi The Great Old Ones, bland dem Cthulhu, ibland kallade för The Old Gods. De är odödliga, men eftersom deras städer råkade sjunka i havet så är kommunikationen med dem för tillfället nere, någonting vi ska vara tacksamma för. The Great Old Ones tycker det är roligt med vansinniga människor, blod och offer.
Det är en del att hålla reda på, jag hoppas jag har fått med allihop. Just det ja, är Chtulhu and friends and fiends onda? Ur en mänslkig synvinkel är de det, eftersom de tycker om människor som snacks och driver oss till babblande vansinne bara med sin anblick. Inga varelser är särskilt sympatiska i Lovecrafts pantheon, förresten. Möjligen med undantag för The Great Race, som mest ser på männskor som ovanligt intressanta studieobjekt.
Iä! Shub Niggurath!
De som bebodde staden som prof. Lake upptäckte i The Mountains of Madness var varelser av typen The Old Ones. De koloniserade jorden för sisådär två miljarder år sedan. I början bodde de i havet och byggde maffiga städer. De skapade även liv, bland annat just shoggother som slavar åt sig. Så småningom spred de sina städer över så gott som hela jorden. Idyllen bryts dock av att en ny rymdfarande ras dyker upp, nämligen Spawn of Cthulhu (inte Cthulu själv). Våldsamma och förödande krig utbryter, och efter växlande krigslycka för de båda sidorna ingås ett vapenstillestånd, där nykomlingarna får de landområden som stigit upp ur haven under krigen, och The Old Ones bebor haven och de gamla landområderna. Sedan utbryter våldsamma krig mellan The Old Ones och deras slavar, shoggotherna (som har lärt sig tänka), som The Old Ones till sist vinner. När sedan Mi-Go, som också kallas The Outer Ones, anländer, en annan rymdfarande ras, drivs The Old Ones ut från norra hemisfären. Vid jordens svalnade får de svårt att trivas och bygger en underjordisk stad och försvinner i stort sett ur historien. Prof. Dyer råkar träffa på en Shoggoth i Antarktis, som blir duktigt förbannad.
The Spawn of Cthulu var landlevande bläckfiskartade historier, försvann i havet när de nya länderna sjönk i havet, tillsammans med Cthulhu, som jag återkommer till.
The Outer Ones, eller Mi-Go är de som påträffas i The Whisperer in the Darkness, och som är duktiga på att lägga människor på burk. I stort sett skiter dom i människor, så länge de får bryta sin nödvändiga malm på jorden utan att bli störda. Om de blir störda så är det kört.
Sen har vi The Elder Race, som var riktigt elaka polyphistorier som åt i princip allt. De kom till jorden för 600 miljoner år sedan och ägnade sig åt entusiastiskt slaktande. De kunde även behärska vinden.
De blev dock bekrigade med besked när The Great Race of Yith kom till jorden (eller rättare sagt deras intellekt), och tvingades av dessa ner i katakomber och grottor under jorden. The Great Race var alltid på sin vakt mot dessa underjordiska varelser. För 40 miljoner år sedan sket sig dock fängslandet av The Elder Race, som inte var nöjda med sin lott i underjorden. Stort krig utbryter, och efter stor slakt vinner The Great Race. Dock gillar de inte riktigt läget, utan gör som de brukar, de skickar sina intellekt längre fram i tiden. The Elder Race tros vara utdöd, men Prof. Peaslee kan ha träffat på en i en underjordisk stad i Australien.
Ytterligare en grupp organismer är The Deep Ones. De är lite sådär vagt humanoida amfibier som bebor städer i havsdjupen, bland annat en utanför Innsmouth. De dyrkar Dagon och Mother Hydra (som är av typen Great Old Ones). De gillar offer av männskor och metaller. Det finns väldigt gott om dem i havsdjupen, men de är för tillfället inte speciellt störda av människorna och attackerar inte människor om de inte har särskilda skäl, som t.ex. kan vara att ställa fel frågor i fel stad. De kan korsas med människor, och avskyr och stöts bort av The Old Ones tecken.
Slutligen har vi The Great Old Ones, bland dem Cthulhu, ibland kallade för The Old Gods. De är odödliga, men eftersom deras städer råkade sjunka i havet så är kommunikationen med dem för tillfället nere, någonting vi ska vara tacksamma för. The Great Old Ones tycker det är roligt med vansinniga människor, blod och offer.
Det är en del att hålla reda på, jag hoppas jag har fått med allihop. Just det ja, är Chtulhu and friends and fiends onda? Ur en mänslkig synvinkel är de det, eftersom de tycker om människor som snacks och driver oss till babblande vansinne bara med sin anblick. Inga varelser är särskilt sympatiska i Lovecrafts pantheon, förresten. Möjligen med undantag för The Great Race, som mest ser på männskor som ovanligt intressanta studieobjekt.
Iä! Shub Niggurath!
Men i vissa av historierna verkar ju the old ones kunna uppföra sig, jag tror det var en novell med namnet "råttorna i väggen" ellere nått sånt där huvud personen i sina drömmar har filosdofiska konversationer med de gamla i nått bibliotek i deras "cyklopiska städer".
Nån av alla dessa arter har väl vingar? Är inte Nån av rymdvarelserna kräftliknande? Vad tycker ni om de olika illustrationerna som finns av dessa varelser på nätet?
Finns det typ några religösa sekter idag som tror på Lovecraft mytologin?
Nån av alla dessa arter har väl vingar? Är inte Nån av rymdvarelserna kräftliknande? Vad tycker ni om de olika illustrationerna som finns av dessa varelser på nätet?
Finns det typ några religösa sekter idag som tror på Lovecraft mytologin?
Nja, i "The Rats in The Walls" blir en stackars arvtagare vansinnnig efter att ha sett vad hans förfäder hade för sig i sitt gamla slott, nämligen att odla degraderade människor (och råttor) samt diverse offerverksamhet. Slutar med att han dödar och äter upp sin bäste vän, har jag för mig. Jag tror du blandar ihop historien med "The Shadow out of Time", där en professor får sitt sinne utbytt med en från "The Great Race" i forntiden, och professorns intellekt tillbringar ett större antal år fången i denna kropp och lär sig en hel del, bland i diverse kommunikationer med "The Great Race" och andra kidnappade sinnen. Hans mänskliga kropp, bebodd av ett intelllekt från "The Great Race", hittar på allt möjligt skoj och tar så att säga tempen på människornas samhälle, kultur och värld.jofredes skrev:Men i vissa av historierna verkar ju the old ones kunna uppföra sig, jag tror det var en novell med namnet "råttorna i väggen" ellere nått sånt där huvud personen i sina drömmar har filosdofiska konversationer med de gamla i nått bibliotek i deras "cyklopiska städer".
Ja, flera har vingar. Bland annat en som jag glömde av "The Black-Winged Ones", som bebor träsk utanför New Orleans och, surprise suprise, gillar människoroffer och Cthulhu. Han har också vingar, förresten. Mi-Go är kräftliknande och har tunna vingar.jofredes skrev:Nån av alla dessa arter har väl vingar? Är inte Nån av rymdvarelserna kräftliknande?
Det som gör Lovecrafts varelser så skrämmande är ju ofta de vaga beskrivningarna av dem. Vad ens egna fantasi kan koka ihop för ohyggligheter är alltid betydligt mer skrämmande än tinget självt. Tja, utom för Chthulu och andra Great Old Ones förstås, för där blir man ju tvärtokig om man råkar se dem (inte alla, men en del). Nej, inga illustrationer som jag har sett går upp mot vad min överhettade hjärna kan komma på en stjärnklar höstkväll när jag precis läst Lovecraft.jofredes skrev: Vad tycker ni om de olika illustrationerna som finns av dessa varelser på nätet?
Det hoppas jag verkligen inte. Men det skulle å andra sidan inte förvåna mig om något fritt kringsvävande galning skulle göra det. Eller iallafall skylla på att "Cthulhu made me do it" när han grips med händerna blodiga.jofredes skrev:Finns det typ några religösa sekter idag som tror på Lovecraft mytologin?
Sarvi, ett mycket intressant inlägg som verkligen väcker upp mina minnen av Lovecraft, som jag inte har läst något av på ett bra tag. Jag måste springa på biblioteket och låna Cthulhu 1 och 2 någon dag känner jag.
Jag kommer fortfarande ihåg när jag sent en natt låg och läste en av hans noveller och plötsligt hör två katter som slåss utanför fönstret. Ni som någon gång har hört ett kattslagsmål vet att ljuden de lyckas åstadkomma inte verkar komma från denna värld.
Det var en av de mest skräckfyllda upplevelser jag någonsin haft.
Jag kommer fortfarande ihåg när jag sent en natt låg och läste en av hans noveller och plötsligt hör två katter som slåss utanför fönstret. Ni som någon gång har hört ett kattslagsmål vet att ljuden de lyckas åstadkomma inte verkar komma från denna värld.
Det var en av de mest skräckfyllda upplevelser jag någonsin haft.
Sarvi
Jag kan bara instämma med Björn, en mycket intressant analys!
Och jag håller med, när man är uppe i sommarstugan framåt augusti/september och råkar läsa Lovecraft sent på kvällen så kan man faktiskt bli riktigt rädd.
Och jag tycker också att det beror på det diffusa i hans framställningar av de olika varelserna. Man kan göra sig den bild man vill, och det är sällan den är eh, "trevlig"....
Jag kan bara instämma med Björn, en mycket intressant analys!
Och jag håller med, när man är uppe i sommarstugan framåt augusti/september och råkar läsa Lovecraft sent på kvällen så kan man faktiskt bli riktigt rädd.
Och jag tycker också att det beror på det diffusa i hans framställningar av de olika varelserna. Man kan göra sig den bild man vill, och det är sällan den är eh, "trevlig"....
He, jag blir så glad av att någon vill diskutera Lovecraft så om ingen hejdar mig kan jag svamla på hur länge som helst.
Tänkte bara tillägga att - precis som Wikström sade - så är namnen på de olika raserna/varelserna på intet vis är ristade i sten. Eftersom så många författare, under så lång tid, har begagnat sig av Cthulhu-mythoset så har många begrepp och namn upplevt en definitionsglidning. Inte ens Lovecraft själv var så värst konsekvent alla gånger.
Efter lite sökande på nätet så fann jag uppgifter på att Cthulhu-element förekommer i minst två ockulta religioner/sekter, kallade "The Church of Satan" och "Temple of Set". Se här. Räknas TankNet, förresten?
Iväg och läs med er!
(Eller alternativt lyssna på Ersnt-Hugo Järegårds inläsning av Sam J Lundwalls översättning. Ernst-Hugo är en alldeles lysande berättare i det här fallet. Rekommenderas starkt!)
Tänkte bara tillägga att - precis som Wikström sade - så är namnen på de olika raserna/varelserna på intet vis är ristade i sten. Eftersom så många författare, under så lång tid, har begagnat sig av Cthulhu-mythoset så har många begrepp och namn upplevt en definitionsglidning. Inte ens Lovecraft själv var så värst konsekvent alla gånger.
Efter lite sökande på nätet så fann jag uppgifter på att Cthulhu-element förekommer i minst två ockulta religioner/sekter, kallade "The Church of Satan" och "Temple of Set". Se här. Räknas TankNet, förresten?
Iväg och läs med er!
(Eller alternativt lyssna på Ersnt-Hugo Järegårds inläsning av Sam J Lundwalls översättning. Ernst-Hugo är en alldeles lysande berättare i det här fallet. Rekommenderas starkt!)Vad jag har förstått så är det påhittade (utan undantag?), men senare författare har ju "inspirerats" till att skriva t e x Necronomicon och "Unnamable Cults" och allt vad de heter....Björn E skrev:Ernst-Hugo Järegård är lysande vad han än gör.
En sak jag har funderat på ett tag:
I nästan alla sina noveller nämner Lovecraft olika ockulta böcker, Necronomicon är den enda jag kommer på just nu. Finns dessa böcker i verkligheten, eller är de bara påhittade av Lovecraft?
-
Thorbjörn Wikström
- Medlem
- Inlägg: 295
- Blev medlem: 28 april 2002, 11:52
- Ort: Luleå
Tryggve,
Ja, ungefär så har jag också förstått det. Det är intressant att så många vet "allt" om Necronomicon, men aldrig har hört talas om H.P Lovecraft.
Kan det kanske vara tack vare den fantastiskt underhållande Evil Dead-trilogin där ju boken har en central roll i handlingen?
Thorbjörn,
På vilket sätt inspirerade den utsmyckningen?
Ja, ungefär så har jag också förstått det. Det är intressant att så många vet "allt" om Necronomicon, men aldrig har hört talas om H.P Lovecraft.
Kan det kanske vara tack vare den fantastiskt underhållande Evil Dead-trilogin där ju boken har en central roll i handlingen?
Thorbjörn,
På vilket sätt inspirerade den utsmyckningen?
-
Thorbjörn Wikström
- Medlem
- Inlägg: 295
- Blev medlem: 28 april 2002, 11:52
- Ort: Luleå
Datorspelet Quake (ID software) baseras i stora delar på Cthulhu-mytologin.
Läste några romaner av Lovecraft för ett par år sedan. Hade ingen större koll på vem han var. Kanske dags att ta och låna fler.
Vad jag minns är att de alltid började på samma sätt.
"Ni kanske tror att jag är galen men följande har faktiskt hänt
...jag vandrade ute i öknen..och där..en större fasa än vad man kan föreställa sig.."
Läste några romaner av Lovecraft för ett par år sedan. Hade ingen större koll på vem han var. Kanske dags att ta och låna fler.
Vad jag minns är att de alltid började på samma sätt.
"Ni kanske tror att jag är galen men följande har faktiskt hänt
...jag vandrade ute i öknen..och där..en större fasa än vad man kan föreställa sig.."