Livet på stenåldern kontra livet idag?

[LasseMaja]

Precis som idag var vissa kulturer fredliga och vissa krigiska. Men man ska komma ihåg att utvecklingen inte var mer krigisk då.

Precis, och kombinerna detta med att de fysiska möjlighteterna för krig knappt fanns. Primitiva vapen för jakt. Soldater fanns inte, utan bara män i stammen, jägare. Och om det är fråga om så små grupper som 10-30 personer (en uppgift jag ofta träffar på för primitiva jägar/samlar-folk) så får man inte ihop någon arme heller, så att säga. Eventuella förlustelser i krigföring ger också förluster i manskap, vilket starkt kan påverka gruppen möjligheter till överlevnad.

Under större delen av mänklighetens historia har det knappast funnits materiella förutsättningar för något som kan kallas krig. Krig var nog relativt sällsynt. Räder kanske, ja men det måste innebära fasta bosättningar och då är vi ändå långt fram i tiden.

[Hexmaster]

Under större delen av mänklighetens historia har det knappast funnits materiella förutsättningar för något som kan kallas krig. Krig var nog relativt sällsynt.

Fattiga människor krigar inte? Käckt för dem...

Om man tillåter sig att cirkeldefiniera begreppet "krig" som något såpass storskaligt att det inte fanns då, så funkar det. Om det å andra sidan finns belägg för en fredlig guldålder så hade det kanske varit något att visa upp.

[Giancarlo]

Under större delen av mänklighetens historia har det knappast funnits materiella förutsättningar för något som kan kallas krig. Krig var nog relativt sällsynt. Räder kanske, ja men det måste innebära fasta bosättningar och då är vi ändå långt fram i tiden.

Tja nu upprepar du dig kanske?

Krig och räder behöver knappast fasta bosättningar vilket man har sett bland annat i aboriginernas historia. Där man ägt och slagits om landområden trots att man inte var bofasta.

Om man tillåter sig att cirkeldefiniera begreppet "krig" som något såpass storskaligt att det inte fanns då, så funkar det. Om det å andra sidan finns belägg för en fredlig guldålder så hade det kanske varit något att visa upp.

Bara att hålla med. Krig med spjut är lika mycket krig som krig med hästar och muskedunder som krig med tanks och bombplan. Sen att det inte finns några belägg för det där att krig var relativt sällsynt, snarare tvärtom.

Sen var ju dödligheten i krig var större på jägarstenåldern än i dagens moderna krig...

[LasseMaja]

Fattiga människor krigar inte? Käckt för dem..

Det som i första hand fattats är ju folk.

Om man tillåter sig att cirkeldefiniera begreppet "krig" som något såpass storskaligt att det inte fanns då, så funkar det. Om det å andra sidan finns belägg för en fredlig guldålder så hade det kanske varit något att visa upp

Tja, jag försöker inte bevisa att det har funnits någon fredlig guldålder. Trådskaparen framhöll ju två teser, dels anarkoprimitivismen och dels det auktoritära krigarsamhället. Ingen har ju pläderat för anarkoprimitivismen men en hel del tror nog på att vår forntid bestått av auktoritära krigarsamhällen.

Det gör inte jag. Vad jag har läst om detta så uppstår det auktoritära krigarsamhället först när specialisering möjliggör detta. Och även om de tidiga människorna inte levde utan våld så tror jag definitivt inte på något auktoritärt krigarsamhälle, med omfattade dödligt våld och tongivande psykopater.

[Hexmaster]

auktoritärt krigarsamhälle, med omfattade dödligt våld och tongivande psykopater.

Är det så du definierar "krig"? I så fall är sådant rätt sällsynt även långt senare.

Cirkeldefinition, som sagt.

[LasseMaja]

Är det så du definierar "krig"? I så fall är sådant rätt sällsynt även långt senare.

Det är inte min definition. Om du läser trådens första inlägg och följer argumentation så hittar du det.

[spett]

Primitivare samhälle än Negriterna på Andamanerna får man leta efter.
Uppgifter från britterna på 1800-talet ger bilden av ett mycket våldsbenäget samhälle. Små, små grupper som ivrigt bekrigar varandra och därutöver många dråp.

[Krappfiskarn]

Primitivare samhälle än Negriterna på Andamanerna får man leta efter.
Uppgifter från britterna på 1800-talet ger bilden av ett mycket våldsbenäget samhälle. Små, små grupper som ivrigt bekrigar varandra och därutöver många dråp.

Något sådant kanske, även idag, t.ex. sentineleser ska vara väldigt fientliga mot främmande människor tydligen.

[Piankhy]

Krigiskhet är också en fråga om utrymme och resurser. Folk som är ihopträngda på små öar med begränsade resurser hamnar lättare i konflikt med varandra än folk som har stora ytor och/eller rika resurser till sitt förfogande.

[diravi]

Ägandet av jord eller landområden blev snart upptakten till osämja och i slutändan krig.

Jägarstenålderns människor var inte så fredliga som många människor av idag inbillar sig. En påfallande hög procent av de skelett som vi återfunnit från den äldre stenålder har skador av yttre våld, ofta med spår av eggar och spetsar dvs människoåsamkade skador. Människan är aggressiv till sin natur, vilken försörjningsstrategi man har är underordnad detta.

Kan du ge några källor?

[diravi]

Befolknings antal i ett jägarsamhälle brukar aldrig kunna dra iväg så speciellt mycket eftersom det leder till överutnyttjande av naturresuser. Sedan så finns ju vanliga sjukdomar och barnadödlighet som begränsande faktorer.

Du skrev att deras liv knappast varit "oerhört hårt och skoningslöst", men om befolkningens storlek hålls nere av svält, sjukdomar och barnadödlighet, talar inte det för att livet var just "oerhört hårt och skoningslöst"?

En annan tillväxthämmande faktor, hos nomadfolk, är att det är svårt att ha fler än ett barn som behöver bäras under längre vandringar.

Altså 4-5 år mellan barnen, vilket ger max två-tre, absolut max fyra, barn per kvinna, om vi räknar med fertilitet mellan 14-25 års ålder.


Med visst svinn, så borde det ge en relativt konstant befolkningsmängd, med två "giftasvuxna" barn per kvinna

[sonderling]

Jag råkade komma förbi den här tråden och reagerade på att livet skulle vara så "hårt och skoningslöst" på stenåldern.

Jag har alltid fått för mig att det hårda livet började med jordbrukar samhället. Var det inte då som både medel längden och medellivslängden minskade?

Stenåldern var säkert ingen picknick men har man inte kommit fram till att det hårda jobbet kommer i perioder. Dvs man bygger upp en by 24 timmar om dygnet och sedan jobbar man bara 3 timmar om dagen därefter är det lek och nojsande. tills man drar till nya jaktmarker och bygger upp byn igen.
Det är nått program på TV där man gjort studier med nutidan jägar och samlare folk samt ett experiment i Alaska som klingar i bakhuvudet.

Det kan också vara rent önsketänkande från min sidan som måste hitta en förklaring till min stora aversion för att sitta på ett jobb 8 timmar om dagen när jag kunde göra annat som är viktigare. Som att leka och nojsa tex .

Sonderling

[leifhh]

Ägandet av jord eller landområden blev snart upptakten till osämja och i slutändan krig.

Jägarstenålderns människor var inte så fredliga som många människor av idag inbillar sig. En påfallande hög procent av de skelett som vi återfunnit från den äldre stenålder har skador av yttre våld, ofta med spår av eggar och spetsar dvs människoåsamkade skador. Människan är aggressiv till sin natur, vilken försörjningsstrategi man har är underordnad detta.

Kan du ge några källor?

har semester nu och inte tillgång till jobbets referensbibliotek (mitt personliga innehåller ffa järnåldersrelevant litteratur), men ett besök på nationalmuseum i Köbenhavn är nog så belysande....

[jordbo]

Primitivare samhälle än Negriterna på Andamanerna får man leta efter.
Uppgifter från britterna på 1800-talet ger bilden av ett mycket våldsbenäget samhälle. Små, små grupper som ivrigt bekrigar varandra och därutöver många dråp.

Det har alltid varit ganska vanligt i kolonialistisk litteratur att mer eller mindre demonisera de folkslag vars land man var ute efter. Visserligen har det förekommit våldsamheter bland Andamanöarnas ursprungsbefolkning, men en delförklaring till dessa våldsamheter får man söka i det faktum att de tidigare varit utsatta för slavraider och annan agression från indier, burmeser och förstås av britterna själva. Sådant kan sända in samhällen i en våldsspiral som även drabbar andra än kolonisatörerna eller slavhandlarna, i det här fallet grannstammarna.
Folk som levt ganska isolerade och varit våldsamma har ofta en historia av att ha varit utsatta för våld av andra grupper, vilket gjort att de mer och mer isolerat sig och dessutom blivit alltmer våldsamma i sin interaktion med omvärlden.
Detta kan man förövrigt också se i Amazonas där flera s k vilda isolerade stammar har en historia bakom sig där de trängts undan till marginalområden av kolonisatörer, slavhandlare och andra exploatörer.

[Valdemar Sappi]

Det ser man också bland de amerikanska indianerna. De stred mest symboliskt med varandra innan de vita kom dit. Visade upp 'mod'. Genom att slå på en fiende med sidan av spjutet t.ex.
Krigen mellan stammarna började med slavhandeln. Afrikanerna togs dit först när det visade sig att indianerna dog som flugor när de förslavades.

Skalpering var något de vita började med och som indianerna tog över.

Den afrikanska slavhandeln tvingade folk att själv jaga slavar för att inte bli förslavade. Stora delar av Afriak har en betydligt lägre befolkning än det fanns engång än idag...