De stora däggdjurens död?

[Matua]

Hej läste en artikel för ett tag sedan där vissa forskare hävdar att människan är den stora boven till att de stora däggdjuren dog ut.
I Europa följde man isarna norut och jagade allt vilt man kom åt, de som ej hann reproducera sig dog ut ex. mammutar, ullnoshörning, uroxe...
I Amerika påstår man att när människan kom över Beringssund lyckades hon föröka sig med en otrolig hastighet (ca4%/år) tack vare att det fanns så gott om byte. Bytet här hade dessutom ingen erfarenhet av människan så de kunde i princip gå fram till bytet och klubba ner dem. Av detta drar man slutsatsen att människan på bara 2-3000år dödade mammuten, jättesengångaren, jättebältan...
Samma sak hände när människan kom till (Australien) och Nya Zeeland vilket har större stöd eftersom det hittades av Maorier för inte så länge sedan, ändå har de fått skulden till att Moa och jätteörnen försvann.
I artikeln hävdas även att enda kontinent där stor däggdjur klarat sig är Afrika och detta förklaras med att djuren där hade lång erfarenhet av människan och därför var på sin vakt och svårare att fånga.

Hursomhelst, är denna teori vedertagen i forskarvärlden och innan denna toeri kom hur förklarade man då att alla de stora däggdjuren dog ut? Tycker denna teori har sina luckor eller vad tycker ni?

[Dûrion Annûndil]

Tycker denna teori har sina luckor...

Vad är luckorna i teorin? Människans rovdrift är ganska väl etablerad, och de djur du nämner har ju avbildats som villebråd på en och annan grottmålning, eller hittats som rester i skräphögen...

Mvh -Dan

[Matua]

Älgar, hästar, giraffer, bufflar och elefanter har ju också avbildats som bytesdjur. Finns ingen annan teori till deras död? Är detta den första och enda?
Även om Nya Zeelands utrotningar är ganska vederlagt så är det så annorlunda med Amerika samt en del av de djur som människan sägs ha utrotat, ta till exempel jättebältan som är stor som en "Volkswagenbubbla" med kraftiga plåtar och farlig svans, inget man gärna springer fram till och klubbar ner med en stenklubba om trakten vimlar av lättare byten. Och varför skulle Amerikas urinvånare lyckas utrota djur så mycket bättre än i Afrika? Det är detta jag menar med luckor.

[Sarvi]

Därför att de amerikanska djuren inte hade evolverat ihop med människan - i Afrika utvecklades hominider och övrig fauna i ett samspel med varandra. Det dog f.ö. ut ett antal djur i Afrika också, om jag inte minns fel.

Förutom direkt utrotning orsakade människan ockso långtgående förändringar av biotoperna - de ofruktbara Badlands är t.ex. en skapelse av indianer som skövlade skogen som växte där tidigare. Det är få vetenskapsmän som tror att människan ensam och enbart genom att ställa till med världens största BBQ lyckades utrota megafaunan, men däremot så är det många som anser att människan inträde på scenen förvärrade effekterna av klimatförändringarna vid den här tiden. Det pågick ju en global uppvärming där de klimatzoner som tidigare funnits flyttades och förändrades. Om inte mänsklig jakt och påverkan hade tagit sin tribut hade kanske en del arter kunnat anpassa sig till de nya förhållandena och överleva. Förutom de direkta effekterna av jakt så tillkommer då också som sagt ekologiska effekter av människans beteende - antalet bränder ökade, på sina håll skogsskävling, utrotandet av en art kan få återverkningar på andra arters livsbetingelser osv.

Som sagt: exakt hur stor inverkan människan hade på megafaunans utdöende är inte spikat - var det en bidragande orsak eller en huvudorsak? - men att den var betydelsefull är det inte många som motsätter sig. Åsikterna varierar mellan "det var halmstrået som knäckte kamelens rygg" och "det var som ett meteroritnedslag", typ. Arter som låg på marginalen låg som vanligt illa till för förändringar och extra predationstryck.

EDIT: Ämnet har visst diskuterats förut - jag hade en känsla av det. Kolla in viewtopic.php?t=7360

[Matua]

Oj, vilken debatt. Men intressant, tack för tipset. Gillade tanken att om människan enbart var orsaken till de stora däggdjurens utrotande, varför fortsatte de då inte att utrota de mellanstora? Kanske blev de plötsligt ekologiskt medvetna sådär 10 000år f. kr.
Nåja, men då har iaf jag fått vad jag var ute efter!

[Sarvi]

Oj, vilken debatt. Men intressant, tack för tipset. Gillade tanken att om människan enbart var orsaken till de stora däggdjurens utrotande, varför fortsatte de då inte att utrota de mellanstora? Kanske blev de plötsligt ekologiskt medvetna sådär 10 000år f. kr.

Nej, givetvis inte. Människan gjorde hela tiden så stort avtryck som hennes antal och teknologi medgav. Tjabbet om "urinvånare i harmoni med naturen" är mest nys - när man väl har tuggat sig igenom de lättsmälta delarna av ekosystemet blir det en fråga om att "leva i harmoni" eller svälta ihjäl. Man anpassade sig efter de nya förutsättningarna.

Ang. megafauna vs "normal" fauna: ytterst, ytterst förenklat så skulle man kunna förklara det med att stora djur ofta (men inte alltid) har en låg tillväxttakt - de lever länge, får ofta få men stora ungar som tar lång tid på sig att växa upp och fortplanta sig. Nataliteten är ofta låg hos sådana arter. Detta sammantaget gör att i ekologiska modeller är sådana djur sårbara vid oväntade och återkommande störningar - populationen hinner inte återhämta sig från en nedgång innan det är dags för nästa. Jämför då med... tja, ta kaniner, där en hona kan föda upp till sex kullar om året med 12 ungar i varje vid gynnsamma förhållanden. Sådana arter kan jagas rätt hårt utan att fara illa, eftersom deras intrinsic capacity for increase - som det så vacker heter - är mycket hög.

[Matua]

Nåja, oavsett vilket tvivlar jag att människan ensam ligger bakom orsaken till de stora djurens död. Jag vill nog se det mer som klimatförändringar och överlevnad av den lämpligaste, icke därför menat den största.

Så när klimatet blev mildare uppstod fler och fler arter, konkurensen om födan, kött eller växter, hårdnade och de som ej klarade konkurensen dog ut. De nya gräsätande arterna bidrog till utrotning genom att svälta ut sina fiender och de köttätande, däribland människan, genom att jaga dem och käka upp dem.

Tänker man sig vidare en miljö där det är konkurens om maten oavsett om man är gräsätare eller köttätare, så är det inte direkt en fördel att vara stor och kräva enorma portioner mat om dagen.

[Olof Larsson]

Älgar, hästar, giraffer, bufflar och elefanter har ju också avbildats som bytesdjur. Finns ingen annan teori till deras död? Är detta den första och enda?
Även om Nya Zeelands utrotningar är ganska vederlagt så är det så annorlunda med Amerika samt en del av de djur som människan sägs ha utrotat, ta till exempel jättebältan som är stor som en "Volkswagenbubbla" med kraftiga plåtar och farlig svans, inget man gärna springer fram till och klubbar ner med en stenklubba om trakten vimlar av lättare byten. Och varför skulle Amerikas urinvånare lyckas utrota djur så mycket bättre än i Afrika? Det är detta jag menar med luckor.

Precis som Sarvi redan nämnt så har stora djur generellt sett lägre reproduktionstakt.
Detta gör inte bara de stora djuren mera känsliga för t.ex. predation,
det gör även att det tar längre tid för dem att anpassa sig för förändringar.

Om dessa stora djur dessutom är utvecklade i en miljö där de saknar fiender,
och där sedan en ny predator av tidigare aldrig skådad effektivitet introduceras,
ja då ligger de stora djuren pyrt till.

Ang. jättebältan (och jakt på stora vilt ö.h.t. innan eldvapnens introduktion)
så skulle jag tro att man utnyttjade någon form av fångstgropar, flake eller giller.
Drevjakt med facklor, där man drev ut viltet över stup kan också ha använts.
Likaså kan man ha kastat större stenar från högre höjd mot viltet.

[jofredes]

Natural Geographic har en artikel om ämnet här:

http://news.nationalgeographic.com/news ... ceage.html