Jag tänkte försöka dra igång lite tankeutbyte kring en mycket jordnära verksamhet, åkerbruket. Inledningsvis kan vi kanske ta oss an den eventuella användningen av lera som jordligt underlag, eller om det bara var sandiga jordar som användes.
Jag har själv bedrivit en del forskning kring saken och det vore kul med lite synpunkter. Ange gärna källor eller om du har egna erfarenheter och tankeresultat.
Förhistoriskt åkerbruk
Njähä..!
Det var ingen som ville diskutera det som har varit grundförutsättning för egentligen allt det vi diskuterar. Det är i och för sig mycket vanligt. Arkeologin i Sverige är nästan lika lite intresserad av det forntida åkerbruket och därmed är kunskapsuppbyggnaden också mager.
Ett skäl till detta är säkert att de åkrar man odlade inte framstår som präktiga monument över Sveriges storslagna förflutna. Och den statliga myndighetsutövning, som svensk arkeologi till stor del består av, har ännu inte riktigt klivit ur monumentinriktningen. Det är t ex väldigt noga att gravar inte får skadas, medan en fossil åkeryta eller en stensträng inte alls är så noga. Åkern är det dessutom få arkeologer som ens upptäcker.
Bildexempel på fossil åker finns i: http://www.welcome.to/artefact
Tryck på artiklar så hittar ni en gammal artikel av mig i "artiklar kring fossila åkrar". Den åkern är en svagt skålad typ och oregelbundet oval. Och den är som vanligt inte registrerad.
Det var ingen som ville diskutera det som har varit grundförutsättning för egentligen allt det vi diskuterar. Det är i och för sig mycket vanligt. Arkeologin i Sverige är nästan lika lite intresserad av det forntida åkerbruket och därmed är kunskapsuppbyggnaden också mager.
Ett skäl till detta är säkert att de åkrar man odlade inte framstår som präktiga monument över Sveriges storslagna förflutna. Och den statliga myndighetsutövning, som svensk arkeologi till stor del består av, har ännu inte riktigt klivit ur monumentinriktningen. Det är t ex väldigt noga att gravar inte får skadas, medan en fossil åkeryta eller en stensträng inte alls är så noga. Åkern är det dessutom få arkeologer som ens upptäcker.
Bildexempel på fossil åker finns i: http://www.welcome.to/artefact
Tryck på artiklar så hittar ni en gammal artikel av mig i "artiklar kring fossila åkrar". Den åkern är en svagt skålad typ och oregelbundet oval. Och den är som vanligt inte registrerad.
-
D. Andersson
- Medlem
- Inlägg: 827
- Blev medlem: 1 oktober 2002, 17:29
- Ort: Katrineholm
Kan lika gärna klistra in ett inlägg jag av misstag skrev i en annan tråd.
Under äldre romersk järnålder, ca 0-150 e.Kr. skedde en stor utvandring norrut från Skåne/Danmark, troligtvis till följd av en kraftig befolkningsökning.
Vid denna tid såg jordbruket ut så (på Jylland åtminstonde) att det fanns fasta åkrar som man brukade. Däremot flyttade man runt hus i trakten. Troligtvis körde man med den där vartannat år-grejen med odling. Caesar skrev att byäldsten/rådet bestämde var varje person skulle odla varje år, och ibland flyttade de till och med husen efter detta. Att detta inte bara förekom i Frankrike/Tyskland utan även i Danmark och då troligtvis även Skåne har man funnit arkeologiska bevis för. Under denna tid utvecklades det till att bli fastare hus och även större men färre hus. Dock stannade man vid samma åkerplätt. Jag tillåter mig anta att situationen i södra Sverige liknade den i Danmark, särskilt med tanke på att danskarna vid denna tid hade en del kontakt med Sverige och Norge via bl.a. krig.
Under tiden 0-150 verkar det som att danskarna huvudsakligen byggde ett hus och efter 50-100 år byggde ett nytt bredvid eller ovanpå det gamla, men inte flyttade iväg. Senare byggde de, som jag skrev, dessutom stabilare hus. Under samma tid skedde utvandringen norrut mot bl.a. Mälardalen.
Under äldre romersk järnålder, ca 0-150 e.Kr. skedde en stor utvandring norrut från Skåne/Danmark, troligtvis till följd av en kraftig befolkningsökning.
Vid denna tid såg jordbruket ut så (på Jylland åtminstonde) att det fanns fasta åkrar som man brukade. Däremot flyttade man runt hus i trakten. Troligtvis körde man med den där vartannat år-grejen med odling. Caesar skrev att byäldsten/rådet bestämde var varje person skulle odla varje år, och ibland flyttade de till och med husen efter detta. Att detta inte bara förekom i Frankrike/Tyskland utan även i Danmark och då troligtvis även Skåne har man funnit arkeologiska bevis för. Under denna tid utvecklades det till att bli fastare hus och även större men färre hus. Dock stannade man vid samma åkerplätt. Jag tillåter mig anta att situationen i södra Sverige liknade den i Danmark, särskilt med tanke på att danskarna vid denna tid hade en del kontakt med Sverige och Norge via bl.a. krig.
Under tiden 0-150 verkar det som att danskarna huvudsakligen byggde ett hus och efter 50-100 år byggde ett nytt bredvid eller ovanpå det gamla, men inte flyttade iväg. Senare byggde de, som jag skrev, dessutom stabilare hus. Under samma tid skedde utvandringen norrut mot bl.a. Mälardalen.
-
Olof Ekström
- Medlem
- Inlägg: 583
- Blev medlem: 3 september 2003, 16:36
- Ort: Bälinge, Uppland och Östergötland
Vet inte vilken nivå som önskas i tråden, det är inte precis något ämne jag är särskilt slängd i. Däremot kan jag berätta om ett par besök jag gjort vid utgrävningar på sistone. Bl a i Linköping (Kallerstad, utgrävningen vid Cloetta Center, alltså bilparkeringen vid nya ishallen, utgrävningnen har just avslutats). Den platsen var något av det lerigaste jag någonsin sett (och jag är uppvuxen i lera, i Uppland och Östergötland...). Det var som klister. Jag skrapade mot marken för att få loss den och det enda som hände var att *mer* fastnade. Det ser ungefär likadant ut i Uppland - åkrarna är kolsvarta nu när de är nyplöjda. Jag har varit så lite i Västergötland men jag vill minnas att det är lerig gammal sjöbotten även på den slätten?
Hursomhelst, någon har hävdat att Danmark/Skåne hade i storleksordningen 60 gånger så stor befolkning som Skandinavien i övrigt (jag tror det ska ha rört sig om ungerfär romersk järnålder). Sen kommer några framsteg som öppnar lerslätterna för åkerbruk, om jag fattat rätt handlar det framförallt om nya typer av plogar. Befolkningen ökar snabbt på lerslätterna. Om lerslättsområdena växer ifatt eller om det är befolkningsförflyttningar till följd av ökningar i områden med lättare jordar vet jag inget om.
En bild på leran - långhus, tyvärr kan inte kletet framställas i bild...
Någon arkeologistudent kan säkert bättre redogöra för vilka framsteg som öppnar lerjordarna för bruk, under vilken period det sker och var och när befolkningsökningarna sker. Ämnet är väldigt intressant och jag önskar jag kunde bidra med mer.
Hursomhelst, någon har hävdat att Danmark/Skåne hade i storleksordningen 60 gånger så stor befolkning som Skandinavien i övrigt (jag tror det ska ha rört sig om ungerfär romersk järnålder). Sen kommer några framsteg som öppnar lerslätterna för åkerbruk, om jag fattat rätt handlar det framförallt om nya typer av plogar. Befolkningen ökar snabbt på lerslätterna. Om lerslättsområdena växer ifatt eller om det är befolkningsförflyttningar till följd av ökningar i områden med lättare jordar vet jag inget om.
En bild på leran - långhus, tyvärr kan inte kletet framställas i bild...
Någon arkeologistudent kan säkert bättre redogöra för vilka framsteg som öppnar lerjordarna för bruk, under vilken period det sker och var och när befolkningsökningarna sker. Ämnet är väldigt intressant och jag önskar jag kunde bidra med mer.
D.Andersson skriver "åkerplätt". Det ska man vara lite försiktig med, ty åkerbruket här under romersk järnålder var tämligen storskaligt. "Plättarna" var marginella delar av åkersystemen.
Vanligen var gårdsorganisationen vid denna tid (romjäå) inte i byform inom större delen av Sverige, men kan ha varit så i Skåne och övriga Danmark. Här i Östergötland finns många tecken på odling på lera i mera kollektiva former under förromersk tid och före. I ett sådant läge kan det passa in med ett slags råd som fördelade den odlade jorden årsvis, men det passar inte så bra in i vår romerska jäå. Åtminstone här.
Teodric visar en mycket bra bild av det kletiga Kallerstad. Tack! Jag var inte avundsjuk på de som jobbade där...
Att Danmark skulle ha haft 60 ggr flera invånare än övriga Skandinavien är nog ett utslag av att den danska arkeologin är mera utvecklad än den svenska. (Men så har de inte lika vresig terräng att gräva i heller).
Det kan innebära att de har bättre koll på sin forntida befolkning. Men 60 ggr låter ändå orimligt.
Vad vår arkeologi inte har fått koll på är just förhistorisk odling på lermarker. Den traditionella medningen är att den inte förekommit, pga att man inte hade verktyg som klarade detta. Detta är dock fel. Leran måste dock hanteras när det är bra omständigheter, inte efter datum. Då går ett årder fint i leran, vilket min far och jag praktiserade i min ungdom. Han drog och jag styrde (potatisodling).
Allmänt kan man observera i terrängen att "gärdena" under vår romerska järnålder bestod av både lätta jordar (på moränsluttningar) och lera i sluttningarnas fortsättning ut på plan mark. På sluttningen var åkrarnas riktningar olika, medan leran var uppdelad på långa åkrar tvärs mot avrinningsriktningen. Därvid kan man se ytterligare lämningar "som inte fanns ännu", nämligen diken, som syns svagt vid goda förhållanden.
Dessa lämningar förekommer i samband med våra stolta östgötska stensträngsområden, dvs områden med raserade stenmurar från den äldre järnåldern. Vi har ca 500 km registrerade i länet.
Gert
Vanligen var gårdsorganisationen vid denna tid (romjäå) inte i byform inom större delen av Sverige, men kan ha varit så i Skåne och övriga Danmark. Här i Östergötland finns många tecken på odling på lera i mera kollektiva former under förromersk tid och före. I ett sådant läge kan det passa in med ett slags råd som fördelade den odlade jorden årsvis, men det passar inte så bra in i vår romerska jäå. Åtminstone här.
Teodric visar en mycket bra bild av det kletiga Kallerstad. Tack! Jag var inte avundsjuk på de som jobbade där...
Att Danmark skulle ha haft 60 ggr flera invånare än övriga Skandinavien är nog ett utslag av att den danska arkeologin är mera utvecklad än den svenska. (Men så har de inte lika vresig terräng att gräva i heller).
Det kan innebära att de har bättre koll på sin forntida befolkning. Men 60 ggr låter ändå orimligt.
Vad vår arkeologi inte har fått koll på är just förhistorisk odling på lermarker. Den traditionella medningen är att den inte förekommit, pga att man inte hade verktyg som klarade detta. Detta är dock fel. Leran måste dock hanteras när det är bra omständigheter, inte efter datum. Då går ett årder fint i leran, vilket min far och jag praktiserade i min ungdom. Han drog och jag styrde (potatisodling).
Allmänt kan man observera i terrängen att "gärdena" under vår romerska järnålder bestod av både lätta jordar (på moränsluttningar) och lera i sluttningarnas fortsättning ut på plan mark. På sluttningen var åkrarnas riktningar olika, medan leran var uppdelad på långa åkrar tvärs mot avrinningsriktningen. Därvid kan man se ytterligare lämningar "som inte fanns ännu", nämligen diken, som syns svagt vid goda förhållanden.
Dessa lämningar förekommer i samband med våra stolta östgötska stensträngsområden, dvs områden med raserade stenmurar från den äldre järnåldern. Vi har ca 500 km registrerade i länet.
Gert
-
Olof Ekström
- Medlem
- Inlägg: 583
- Blev medlem: 3 september 2003, 16:36
- Ort: Bälinge, Uppland och Östergötland
Så hur ställer sig avkastning och arbetsbörda för en ler-bonde och en sand-bonde, om vi uttrycker oss så? Finns det någon uppskattning? Hur mycket jobbigare är det att odla en given areal lerjord, och ger den samma avkastning? Finns det någon omistlig litteratur på området?FoxTox skrev:Vad vår arkeologi inte har fått koll på är just förhistorisk odling på lermarker. Den traditionella medningen är att den inte förekommit, pga att man inte hade verktyg som klarade detta. Detta är dock fel. Leran måste dock hanteras när det är bra omständigheter, inte efter datum. Då går ett årder fint i leran, vilket min far och jag praktiserade i min ungdom. Han drog och jag styrde (potatisodling).
Allmänt kan man observera i terrängen att "gärdena" under vår romerska järnålder bestod av både lätta jordar (på moränsluttningar) och lera i sluttningarnas fortsättning ut på plan mark. På sluttningen var åkrarnas riktningar olika, medan leran var uppdelad på långa åkrar tvärs mot avrinningsriktningen. Därvid kan man se ytterligare lämningar "som inte fanns ännu", nämligen diken, som syns svagt vid goda förhållanden.
Som jag antytt då och då så har jag en liten sidohobby att samla på mig fotomaterial, och jag försöker få så mycket bilder som möjligt av så skiftande som ... ja, jag är helt enkelt intresserad av allt, med tonvikt på forntid. Jag har 1 (en) bild på en stensträng. Den är... usel, faktiskt. (Den är f.ö. från Vallaområdet i Linköping) Jag skulle gärna vilja få tag på fler, så min fråga blir, vart beger man sig för ett hitta ett riktigt fotogeniskt stensträngskomplex? Östergötland är vad jag förstår kung på det området och området söder om Roxen i särklass. Jag är inte där så ofta men pappa är min fotoambassadör:-)Dessa lämningar förekommer i samband med våra stolta östgötska stensträngsområden, dvs områden med raserade stenmurar från den äldre järnåldern. Vi har ca 500 km registrerade i länet.
...Var finns landets finaste stensträngar?
Allmänt kan man ju konstatera att det är fysiskt jobbigare att iordningsställa lermark för "sådd odling". Se där, jag har varit tvungen att skapa begreppet "sådd odling" för att skilja från ängsbruk, som också är odling. Ängsbruk kallar jag då "driven odling". Då blir särskilt det forntida markbruket mera på rätt plats. Man gjorde även insatser för att öka växtligheten i betesmarker, främst vad gäller vattenhantering.
Litteratur om lera och lätta jordars odlingsegenskaper finns mest i litteratur för moderna lantbrukare. I den branschen finns en enorm mängd litteratur.
(Se även nedan)
Fina stensträngar finns på många håll. Vallasträngarna är ju ganska skogiga och det är väl då tydligheten som brister, dvs betade marker är bäst.
Ett utmärkt ställe för detta är ju Tinnerö-området vid Linköping. Där finns alla varianter och landskapet är öppet, betat och lätt tillgängligt.
Det mest uppseendeväckande stället är kanske vid Storlyckan söder om Väderstad, där en stensträng i hög grad fortfarande står upp som mur. Platsen är numera svår att nå pga den nya motorvägen.
Vid Väderstads hembygdsgård finns ett par bitar mur som jag på Riksantikvarieämbetets uppdrag har byggt av stensträngar i samband med utgrävningar för motorvägen. Den ena biten finns förresten i en bok "Jordbrukets första femtusen år", sid 293, men då i utgrävningsområdet, uppställd i originalläget. Marken som muren står på är fd åkermark...
Litteratur om lera och lätta jordars odlingsegenskaper finns mest i litteratur för moderna lantbrukare. I den branschen finns en enorm mängd litteratur.
(Se även nedan)
Fina stensträngar finns på många håll. Vallasträngarna är ju ganska skogiga och det är väl då tydligheten som brister, dvs betade marker är bäst.
Ett utmärkt ställe för detta är ju Tinnerö-området vid Linköping. Där finns alla varianter och landskapet är öppet, betat och lätt tillgängligt.
Det mest uppseendeväckande stället är kanske vid Storlyckan söder om Väderstad, där en stensträng i hög grad fortfarande står upp som mur. Platsen är numera svår att nå pga den nya motorvägen.
Vid Väderstads hembygdsgård finns ett par bitar mur som jag på Riksantikvarieämbetets uppdrag har byggt av stensträngar i samband med utgrävningar för motorvägen. Den ena biten finns förresten i en bok "Jordbrukets första femtusen år", sid 293, men då i utgrävningsområdet, uppställd i originalläget. Marken som muren står på är fd åkermark...
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Foxtox skrev:
När man kommer fram till järnåldern, kan man väl spåra ett någorlunda fast och storskaligt jordbruk på våra breddgrader. Fasta by-strukturer som varar över århundraden med uppdelad mark tar väl sin början idenna tid?
Mvh
Robert Sköld
Jo visst rörde det sig om ett tämligen storskaligt åkerbruk vid den nämnda tiden. Anderssons terminologi för min tankar snarast till bronsåldern. Stora delar av jordbruket under bronsåldern var ju ett svedjebruk, dä man stannade ett antal år på samma plats. Vidare utvecklade man väl bassäng-jordbruket under denna period, ett terass-odlingsliknande system..Andersson skriver "åkerplätt". Det ska man vara lite försiktig med, ty åkerbruket här under romersk järnålder var tämligen storskaligt. "Plättarna" var marginella delar av åkersystemen.
När man kommer fram till järnåldern, kan man väl spåra ett någorlunda fast och storskaligt jordbruk på våra breddgrader. Fasta by-strukturer som varar över århundraden med uppdelad mark tar väl sin början idenna tid?
Mvh
Robert Sköld
Jag glömde konstatera, på Teodrics tanke, att den ju växer betydligt bättre och säkrare på lera än på sandiga jordar. Detta går lätt att konstatera för en forntida bonde, vilket då naturligtvis i tidigt jordbruk var intressant och metoder och verktyg utvecklades för detta.
Plättarna finns i stort antal i terrängen och har nog en grund i bronsålder (eller tidigare!) och det handlar då nog om tidig bronsålder. Under senast den yngre bronsåldern börjar stenhägnader byggas/anordnas. Samtidigt tycks de ofta leriga dalgångarna tegindelas och brukas. Och här är det stora arealer det handlar om, så stora att det inte är en enda gård som odlar, utan flera. Hägnaderna till denna odling tyder på att man odlade upp dalgångarna med betydande trädesperioder emellan, då buskar och småträd hinner upp, och vilka senare brändes och marken ordnades igen.
I denna tid (sen bronsålder) tillkommer även avancerade vattenhanteringssystem, som styr både nederbörd och upprinnors vatten. Detta är ett ännu okänt fenomen för den traditionella arkeologin.
Ovansagda gäller främst i de östgötska stensträngsbygderna. På andra håll i landet gjorde man på sina egna sätt. Schabloner ska användas med försiktighet.[/u][/b][/i]
Plättarna finns i stort antal i terrängen och har nog en grund i bronsålder (eller tidigare!) och det handlar då nog om tidig bronsålder. Under senast den yngre bronsåldern börjar stenhägnader byggas/anordnas. Samtidigt tycks de ofta leriga dalgångarna tegindelas och brukas. Och här är det stora arealer det handlar om, så stora att det inte är en enda gård som odlar, utan flera. Hägnaderna till denna odling tyder på att man odlade upp dalgångarna med betydande trädesperioder emellan, då buskar och småträd hinner upp, och vilka senare brändes och marken ordnades igen.
I denna tid (sen bronsålder) tillkommer även avancerade vattenhanteringssystem, som styr både nederbörd och upprinnors vatten. Detta är ett ännu okänt fenomen för den traditionella arkeologin.
Ovansagda gäller främst i de östgötska stensträngsbygderna. På andra håll i landet gjorde man på sina egna sätt. Schabloner ska användas med försiktighet.[/u][/b][/i]
På denna tråd, liksom den berömda tråden ISBN 91-630-7598-9
har vi talat en del om stensträngar, dvs raserade stenmurar (stängsel) från tidig järnålder.
På http://www.franzark.com (indexsidan) finns en uppsats om just stensträngar.
Den heter "Stensträngen som arkeologiskt objekt". Hämta den gratis om den intresserar dig.
Phörphattaren
har vi talat en del om stensträngar, dvs raserade stenmurar (stängsel) från tidig järnålder.
På http://www.franzark.com (indexsidan) finns en uppsats om just stensträngar.
Den heter "Stensträngen som arkeologiskt objekt". Hämta den gratis om den intresserar dig.
Phörphattaren
-
D. Andersson
- Medlem
- Inlägg: 827
- Blev medlem: 1 oktober 2002, 17:29
- Ort: Katrineholm
Foxtox skrev:Andersson skriver "åkerplätt". Det ska man vara lite försiktig med, ty åkerbruket här under romersk järnålder var tämligen storskaligt. "Plättarna" var marginella delar av åkersystemen.
Självklart. Jag har en förmåga att skriva vad jag tänker lättsamt för mig själv och inte vad jag egentligen menar. Det slår åter igen mig i ansiktet med en knytnäve.Robert_Kropotkin skrev:Jo visst rörde det sig om ett tämligen storskaligt åkerbruk vid den nämnda tiden. Anderssons terminologi för min tankar snarast till bronsåldern.
Då ska man också tänka på att ett storgods, alltså endast en familj i grunden, kunde bestå av... hur många individer då? Jag har letat som en galning genom mitt rum i jakt på mina anteckningar om det här utan resultat. Men det jag minns är att de typiska jordbruksgodsen bestod av ett långhus och utöver det flera mindre hus med specialister och statarliknande familjer som jobbade på godset. Jag vill minnas teckningar av utgrävningsresultat där det handlat om ett tiotal av dessa småfamiljshus, kanske mer. Att från det läget gå från storgods till regelrätt by är inte ett stort steg. Inte sant?FoxTox skrev:Vanligen var gårdsorganisationen vid denna tid (romjäå) inte i byform inom större delen av Sverige, men kan ha varit så i Skåne och övriga Danmark.
Danmark hade högre befolkning än Sverige fram till... 1700-talet? Jag gissar vilt. Med tanke på att kraftig invandring från Danmark till Sverige skedde under perioden 0-300 e.Kr. så finner jag det sannolikt att den svenska befolkningen bara var en lilltånagel av den danska vid samma tid, särskilt före invandringsvågen. 60 ggr fler låter visserligen väldigt mycket, men... helt otroligt är det kanske inte?FoxTox skrev:Att Danmark skulle ha haft 60 ggr flera invånare än övriga Skandinavien är nog ett utslag av att den danska arkeologin är mera utvecklad än den svenska. (Men så har de inte lika vresig terräng att gräva i heller).
Det kan innebära att de har bättre koll på sin forntida befolkning. Men 60 ggr låter ändå orimligt.
Förresten, du verkar vara en intressant filur. Skriv några rader i presentationstråden i Loungen vet jag!
/Daniel Andersson
-
Olof Ekström
- Medlem
- Inlägg: 583
- Blev medlem: 3 september 2003, 16:36
- Ort: Bälinge, Uppland och Östergötland
Jag vet inte, den där jättefarmen känner jag inte igen direkt... Nåt grophus och kanske nåt hus till, men det verkar väl som om storstugan rymt hela gårdsbefolkningen på de gårdar jag sett (rekonstruerat eller utgrävt). Jag har iofs inte sett särskilt många och inte letat systematiskt, det är bara mitt intryck. Kanske jag bara inte sett de mindre husen? Ska komma ihåg att titta efter dem i fortsättningen...
Vad heter stället vid öresundsbrons fäste på sverigesidan, där fanns ju massvis med hus hopklumpade, bland annat flera samtidiga långhus, i flera uppsättnignar från flera perioder, inte sant? Fast det är ju danskt område så klart. Vad heter det - Skatinge? Vitinge?
Vad heter stället vid öresundsbrons fäste på sverigesidan, där fanns ju massvis med hus hopklumpade, bland annat flera samtidiga långhus, i flera uppsättnignar från flera perioder, inte sant? Fast det är ju danskt område så klart. Vad heter det - Skatinge? Vitinge?
Daniel!
Var har du hämtat uppgiften om dansk invandring i Sverige? Har aldrig hört det förr.
Vid den tid du anger 0-300 e, bodde här i mina trakter (Linköping) så mycket folk som marken kunde föda.
Man kan tillägga att allting varierar över tid och rum. I den äldre järnåldern brukar man påpeka den stora variationen av gravformer på gravfält. I själva verket varierade allting kraftigt vid den tiden. Åkrar också. Därför passar schabloner för hur t ex åkrarna såg ut under forntiden bra på ett ställe, men blir fel på ett annat.
Samma sak gäller gårdar och bebyggelse. Skåne är lite extra speciellt och liknar Danmark bl a för att det hade kontakterna över sundet starkare än över skogen åt norr. Danmark som sådant fanns knappast.
60 ggr större befolkning i Danmark ska vi nog sudda ur våra sinnen. "Någon har sagt..." gäller inte som säker källa. Däremot får man gärna tänka ut saker själv, utan att ha läst det. Sådant respekterar jag (eftersom jag själv är sån...)
Var har du hämtat uppgiften om dansk invandring i Sverige? Har aldrig hört det förr.
Vid den tid du anger 0-300 e, bodde här i mina trakter (Linköping) så mycket folk som marken kunde föda.
Man kan tillägga att allting varierar över tid och rum. I den äldre järnåldern brukar man påpeka den stora variationen av gravformer på gravfält. I själva verket varierade allting kraftigt vid den tiden. Åkrar också. Därför passar schabloner för hur t ex åkrarna såg ut under forntiden bra på ett ställe, men blir fel på ett annat.
Samma sak gäller gårdar och bebyggelse. Skåne är lite extra speciellt och liknar Danmark bl a för att det hade kontakterna över sundet starkare än över skogen åt norr. Danmark som sådant fanns knappast.
60 ggr större befolkning i Danmark ska vi nog sudda ur våra sinnen. "Någon har sagt..." gäller inte som säker källa. Däremot får man gärna tänka ut saker själv, utan att ha läst det. Sådant respekterar jag (eftersom jag själv är sån...)
Förekommer det någon praktisk försöksverksamhet med forntida jordbruk, alltså försök att bedriva jordbruk med forntida redskap och helst också med de sorters sädeslag som användes under forntiden?
Utan sådan praktiskt förvärvad kunskap torde det vara utsiktslöst att försöka förstå vad forntidens bönder sysslade med.
FoxTox beklagar bristen på inlägg i denna tråd. Kanske handlar det inte om brist på intresse utan om självinsikt. För hur många av deltagarna här på forumet vet särskilt mycket ens om nutida jordbruk?
Jag minns när jag, stockholmare, för ett tiotal år sedan läste arkeologi och på grundkursen skulle försöka sätta mig in i läroböckernas framställningar av forntidens jordbruk. Jag visste på den tiden inte ens skillnaden mellan åker och äng eller skörd och slåtter. Det var inte lätt.
För några år sedan deltog jag i några försök att framställa järn med gammal, lågteknisk metod. Jag hade då läst en hel del om lågteknisk järnhantering. Läst. Efter de praktiska försöken, inte så att det lästa blev irrelevant, men det kändes hopplöst otillräckligt.
Utan sådan praktiskt förvärvad kunskap torde det vara utsiktslöst att försöka förstå vad forntidens bönder sysslade med.
FoxTox beklagar bristen på inlägg i denna tråd. Kanske handlar det inte om brist på intresse utan om självinsikt. För hur många av deltagarna här på forumet vet särskilt mycket ens om nutida jordbruk?
Jag minns när jag, stockholmare, för ett tiotal år sedan läste arkeologi och på grundkursen skulle försöka sätta mig in i läroböckernas framställningar av forntidens jordbruk. Jag visste på den tiden inte ens skillnaden mellan åker och äng eller skörd och slåtter. Det var inte lätt.
För några år sedan deltog jag i några försök att framställa järn med gammal, lågteknisk metod. Jag hade då läst en hel del om lågteknisk järnhantering. Läst. Efter de praktiska försöken, inte så att det lästa blev irrelevant, men det kändes hopplöst otillräckligt.
Totmes, hej!
Kloka tankar du ställer!
Först din fråga om försök med forntida odling. Jo, det har förekommit rätt många sådana försök. Mest seriöst har de kanske bedrivits i England, men i Skandinavien särskilt vid Lejre i Danmark. http://www.lejre-center.dk
Vad gäller vetskaper i nutid om saker med gammal förankring, så är detta ett stort problem för bl a arkeologin. Nästan alla arkeologer växer numera upp i städer och den handgripliga förståelsen av naturnära verksamheter i dåtid blir svag. Du ger generöst dig själv som exempel på problemet.
Ytterligare ett problem är att arkeologi bedrivs som en humanistisk verksamhet, trots att väldigt mycket kräver tekniskt handlag och kunnande. Tolkningarna av det som arkeologin tar fram blir ibland fullständigt orimliga, men fyller rapport efter rapport. Exemplen är många, t ex att man inte kunde odla lera förrän under medeltid, att guldgubbar är gjorda med stämpel, att kor inte går över stenig mark eller berg, etc, etc, etc.
Ytterligare exempel är de många icke trovärdiga (ofta skrattretande) husrekonstruktioner som finns lite överallt.
Kontentan är att ju längre bort från gammal jordnära verklighet vi lever, desto sämre blir vår förmåga att ha rimliga tolkningar av historien. Stor praktisk kunskap finns att hämta hos kunniga mångsysslare, uppfinnare, hantverkare, sömmerskor, ingenjörer, m fl, vanligen utan akademisk skolning men med kunnig fantasi.
Kloka tankar du ställer!
Först din fråga om försök med forntida odling. Jo, det har förekommit rätt många sådana försök. Mest seriöst har de kanske bedrivits i England, men i Skandinavien särskilt vid Lejre i Danmark. http://www.lejre-center.dk
Vad gäller vetskaper i nutid om saker med gammal förankring, så är detta ett stort problem för bl a arkeologin. Nästan alla arkeologer växer numera upp i städer och den handgripliga förståelsen av naturnära verksamheter i dåtid blir svag. Du ger generöst dig själv som exempel på problemet.
Ytterligare ett problem är att arkeologi bedrivs som en humanistisk verksamhet, trots att väldigt mycket kräver tekniskt handlag och kunnande. Tolkningarna av det som arkeologin tar fram blir ibland fullständigt orimliga, men fyller rapport efter rapport. Exemplen är många, t ex att man inte kunde odla lera förrän under medeltid, att guldgubbar är gjorda med stämpel, att kor inte går över stenig mark eller berg, etc, etc, etc.
Ytterligare exempel är de många icke trovärdiga (ofta skrattretande) husrekonstruktioner som finns lite överallt.
Kontentan är att ju längre bort från gammal jordnära verklighet vi lever, desto sämre blir vår förmåga att ha rimliga tolkningar av historien. Stor praktisk kunskap finns att hämta hos kunniga mångsysslare, uppfinnare, hantverkare, sömmerskor, ingenjörer, m fl, vanligen utan akademisk skolning men med kunnig fantasi.