Vikingarnas Hästar

[Qristin]

Någon skrev:
"Återigen, islandshästfolket vurmar kring sina hästar och jag tycker också de är fina, men en islandshäst år 2003 bör nog inte jämföras raktav med en häst från Upland mellan 400 och 1200. Det är min tro att de var mer varierade, samt att man var skickligare ryttare."

Islandshästar importerades från Norge till island under massflykten från Harald Hårfagre. Rasen har fötts upp och avlats på Island utan inblandning av någon annan ras sedan 890-talet. Den Uppländska hästen vet jag inte så mycket om, men jag ser inte att Islandshästen idag skulle vara så mycket annorlunda än den norska hästen 900. Det finns dessutom åtskilliga bilder på både tölt och passgång, se bara flertal bilder på Sleipnir som passgångare.
Varför skulle man ha varit en skickligare ryttare då? Det finns folk uppvuxna på hästryggen nu liksom då. Nu liksom då är det endast privilegiat ett fåtal av befolkningen att äga häst.
Att det sätts ett oerhört stort värde på hästen omtalas i flera av de isländska sagorna. Jag skulle tro att man använde häst i strid så mycket man kunde.

Ang. islandshästen som långsam. Sant att islandshästen är långsammare än flera andra hästraser på långa sträckor. Men i korta spurtsträckor och i smidighetsväg tror jag att den lilla hästen vinner då den ofta är mycket smidig och, framförallt orädd, trots sin bastanta kropp. Har flera gånger suttit på min islandshäst och tränat stridsmanövrar, dock utan motståndare, och har förvånats över hur smidig den är i vändningarna.

Den stora stridshästen som har omtalats kallades destrier.

[Dan Koehl]

Låter som du är van ryttare och hästmänniska, så det var roligt att du bidrog till diskussionen. Mina användningar är mer i sakfrågan, än vad du säger rent generallt, så ta inte illa upp!

Rasen har fötts upp och avlats på Island utan inblandning av någon annan ras sedan 890-talet. Den Uppländska hästen vet jag inte så mycket om, men jag ser inte att Islandshästen idag skulle vara så mycket annorlunda än den norska hästen 900.

Just därför. Islandshästen är en sedan 900-talet renavlad ras som inte varierar mycket, (vilket inte gör den sämre) medan hästar i t.ex. Uppland mellan år 400 och 900 förmodligen var resultatet av diverse korsningar vilket sannolikt gjorde dem mer varierande exteriört och annat. De kan ha varit större än dagens islänningar, och mindre, ungefär som valhunden bordercollie varierade i storlek så lände var vallhund, fram till att den godkändes som ras på 80-talet. De följde ingen standard sas.

Det finns dessutom åtskilliga bilder på både tölt och passgång, se bara flertal bilder på Sleipnir som passgångare.

Idag finns fortfarande ett flertal raser som töltar, American saddlebreed som ett ex, och förr fanns säkert fler. Islänningen upplevs som unik med töltning, men är det inte, fler raser har fallenhet, om de tränas för det.

Varför skulle man ha varit en skickligare ryttare då? Det finns folk uppvuxna på hästryggen nu liksom då. Nu liksom då är det endast privilegiat ett fåtal av befolkningen att äga häst.

De stridande personerna på den tiden var nog mer ridvana än dagens rekryter. Samtliga i Sverige under 800-talet hade självklart inte hästar, men de som kom ifråga att strida på den tiden hade kanske till 80% häst, behövde inte gå i skolan, arbeta på fälten eller betala 2 000 i stallavgift, varför man kan förmoda att jst inom denna grupp ägande av häst och ridvana var lika vanligt som vi har cykel eller bil? Det var sas detta fåtal som också var potentiella stridsmän, att jämföra med dagens värnpliktsrekryter, vilka nog till större del är värdelösa i ett riddarslag? I en tid när hästen var var man prestige, i brist på volvos, ferraris och porchar, samt den spelade en religiös roll, kan man förmoda att antalet hästar per kapita fria människor var avsevärt högre, i synnerhet med gratis arbetskraft i form av slavar, och större möjlighet att låta hästarna springa lösa som på Lojsta hed.

Ang. islandshästen som långsam. Sant att islandshästen är långsammare än flera andra hästraser på långa sträckor. Men i korta spurtsträckor och i smidighetsväg tror jag att den lilla hästen vinner då den ofta är mycket smidig och, framförallt orädd, trots sin bastanta kropp.

Roligt att du bekräftar detta. De gånger jag ridit på islandshästar (vilket var efter jag såg den första torneringen i Stockholm på den första vattenfestivalen) funderade jag mycket kring hur mycket lättare det måste vara att utföra allt vad tornerspel heter på en häst som töltar och rör sig mer eller mindre vågrätt så att man inte behöver guppa upp och ner vertikalt när man skall försöka träffa någon med ett svärd eller en yxa.

[Djinghis Khan]

Tror den tidigaste brynjan som hittats i Sverige är vid utgrävning av Lenaborg, troligen härrör från slag vid Lena 1208.

Men vad är det som säger att de inte hade någon typ av kroppskydd innan? varför skall man nödvändigtvis börja skydda armar och ben från år 1200 men bära hjälm år 450?

undrar jag som skulle ha skyddat allt som stod ut oavsett tid och plats...

Nej nej nej, fynden från Vendel och Valsgärde innehåller fragment av ringpansar som suttit i hjälmar och brynjor. Det är allmänt vedertaget att vikingarna använde sig av brynjor. Men visst fanns det andra kroppskydd, vadderad jackor av gambeson-typ användes både som komplement och billigare ersättning för brynjan. Hjälmar var jämförelsevis billiga, i synnerhet om de tillverkades av läder, så de har alltid varit mer använda än dyrt kroppspansar. Men så är man ju mest rädd om knoppen också. Benskydd av stål har ju hittats vid Vendel, men av ngn anledning försvann dom och dök upp först senare på 1200-1300-talet.

/DK M

[hangatyr]

Alltså, vilken normalbegåvad person skyddar sitt huvud mycket dyrt och omständligt med en plåthatt och exponerar sedan samtliga andra kroppsdelar?

många cyklister har, visserligen inte plåthatt, men väl hjälm, trots att man oftast slår i händer och armar vid cykelvurpor...

[UrsusRex]

Är det du?

På tal om detta foto, inställer sig frågan, som kanske inte hör till den här strängen, hur 17 vet man om de använde någon typ av skydd. (de på bilden verkar ju en fusion av valsgärde hjälmar och brynja) på kroppen?

Alltså, vilken normalbegåvad person skyddar sitt huvud mycket dyrt och omständligt med en plåthatt och exponerar sedan samtliga andra kroppsdelar?

Tror den tidigaste brynjan som hittats i Sverige är vid utgrävning av Lenaborg, troligen härrör från slag vid Lena 1208.

Men vad är det som säger att de inte hade någon typ av kroppskydd innan? varför skall man nödvändigtvis börja skydda armar och ben från år 1200 men bära hjälm år 450?

undrar jag som skulle ha skyddat allt som stod ut oavsett tid och plats...

Nej det är inte jag Bilden kommer från en engelsk vikingaförening. Egentligen är det väl mer normandisk stil på ryttarna än vikingatid men jag tyckte det var en rätt "kaxig" bild.

Djinghis har redan svarat angående ringpansar i vendelhjälmarna från Valsgärde och benskydden. Själv tror jag man mycket väl kan ha använt läderpansar av rårandsläder. Samma material tror jag lämpar sig utmärkt till hjälm. Dessa har dock ruttnat bort om de funnits överhuvudtaget (i Birka har man hittat något som kan ha varit en läderhjälm) liksom järnhjälmar rostat bort medan bronshjälmar från valsgärde klarat sig bättre. Ringarna i dessa hjälmar är av järn och det är endast med fantasi man kan urskilja de ihoprostade ringarna från varandra. Till sist som Hangatyr säger; cyklister bär inte handskydd och knäskydd som ju faktiskt finns för rollerbladeåkning. Skadar man huvudet är det rätt kört medan ett köttsår kan läka. Vilket får in mig på ett annat ämne; vikingatida teopsi (SÅ HETER DET INTE MEN JAG KOMMER INTE IHÅG OCH DET LÅTER UNGEFÄR SÅ,,,,,tror jag ) men att borra hål i kraniet för att "lätta på trycket för hjärnan". Läste precis om detta och har aldrig hört det förut men tydligen sysslade våra förfäder under vikingatiden med sånt också.

Vore kul att diskutera detta om hjälmar i Vikingarnas vapen eller vikingarnas hjälmar läder eller järn?.

/B

[Djinghis Khan]

Trepanering heter det Ursus
Ja det är intressant att diskutera det här med vikingatida och medeltida sjukvård; den klassiska myten förtäljer att minsta rispa ledde till inflammation och en säker död men så kan inte vara fallet. Manfallet skulle varit för stort, jag känner till exempel där foolks armar eller ben blivit avhuggna men vederbörande överlevt. Alltså, om dessa individer klarar av förlusten av en lem i strid, hur kan då friska män dö av små skärsår?

/DK M

[Qristin]

Just därför. Islandshästen är en sedan 900-talet renavlad ras som inte varierar mycket, (vilket inte gör den sämre) medan hästar i t.ex. Uppland mellan år 400 och 900 förmodligen var resultatet av diverse korsningar vilket sannolikt gjorde dem mer varierande exteriört och annat. De kan ha varit större än dagens islänningar, och mindre, ungefär som valhunden bordercollie varierade i storlek så lände var vallhund, fram till att den godkändes som ras på 80-talet. De följde ingen standard sas.

Tänker inte dementera då jag finner det mycket troligt själv.

Idag finns fortfarande ett flertal raser som töltar, American saddlebreed som ett ex, och förr fanns säkert fler. Islänningen upplevs som unik med töltning, men är det inte, fler raser har fallenhet, om de tränas för det.

Ja, visst finns det det. Jag har tom sett arabhästar gå fyrtaktigt. Dessutom så hade nog fler hästraser en fallenhet för detta under den aktuella tidsperioden. Korsningen som blev islandshästen har dock oerhört mycket enklare för att använda sig av tölt, och framförallt passgång som är unik, än många andra hästraser jag har sett. "Saddlebreedens" tölt är mycket kortare och mer komprimerad, inte lika smidig. I stället för att benämna hästen som islandshäst så kanske man kan använda det gamla Nordlandshästuttrycket, det brukar man göra om hästar som exteriört påminner om islandshästen men är av okänd nordisk härkomst...

De stridande personerna på den tiden var nog mer ridvana än dagens rekryter.

Det beror på. På Island rider många innan de ens kan gå. Arbetar man på en hästgård så tillbringar man ca. 8 timmar om dagen på hästryggen långa peioder. Det gjorde jag under den korta tid jag arbetade där.

Roligt att du bekräftar detta. De gånger jag ridit på islandshästar (vilket var efter jag såg den första torneringen i Stockholm på den första vattenfestivalen) funderade jag mycket kring hur mycket lättare det måste vara att utföra allt vad tornerspel heter på en häst som töltar och rör sig mer eller mindre vågrätt så att man inte behöver guppa upp och ner vertikalt när man skall försöka träffa någon med ett svärd eller en yxa.

Tänkte börja träna strid med Islandshäst inom några år, så fort jag hittar någon med tillräckligt bra psyke.

Nu har jag glidit lite utanför diskussionen, men hoppas att det ursäktas. Jag är helt ny här på forumet

[Dan Koehl]

Vilket får in mig på ett annat ämne; vikingatida teopsi (SÅ HETER DET INTE MEN JAG KOMMER INTE IHÅG OCH DET LÅTER UNGEFÄR SÅ,,,,,tror jag ) men att borra hål i kraniet för att "lätta på trycket för hjärnan". Läste precis om detta och har aldrig hört det förut men tydligen sysslade våra förfäder under vikingatiden med sånt också.
/B

ja, jag vet inte var man bäst diskuterar vidare om just detta, men jag tror det kallas trapenering och återfinns i mycket äldre tid än så, jag tror tom att man ersatte vissa delar av skallben med kokosnötsskal i söderhavet för 2000 år sedan.

I vilket fall som helst tror jag det kan vara av intresse för dig att kika närmare på den sk. Rhodesia människan, som hade ett ihopläkt mekaniskt hål på sidan av hjässan. Minns inte exakt, men länge förde man honom till Homo steinheimensis, senare tror jag ändrat till H. erectus eller möjligen preneandertalare. Den här sortens läkekonst verkar vara gammal.

Skönt att höra att de hade rustningar, vikingarna. Guilliou hamnar mer och mer i ett fack där hans böcker inte bara beskriver saker som inte existerat, utan de har också en syn på svearikets människor som verkar följa ett mönster som inte återspeglas av arkeologisk verklghet.

Edit: Läste först nu Djingis inlägg ovan, och det är säkert riktigt att det heter Trepanering

[Dan Koehl]

De stridande personerna på den tiden var nog mer ridvana än dagens rekryter.

Det beror på. På Island rider många innan de ens kan gå. Arbetar man på en hästgård så tillbringar man ca. 8 timmar om dagen på hästryggen långa peioder. Det gjorde jag under den korta tid jag arbetade där.

Ja, men islänningarna har inte ett stridande kavalleri.

Med dagens rekryter avser jag tex svenska värnpliktiga. Vid K1 utbildar man väl fortfarande i viss mån kavallerister, men utbildningen är inte särskilt lång, och syftet är inte i egentlig mening kavelleri strid på slagfält.

Få jagar också till häst idag, (även på Island?) och saknar utbildning och erfarenhet för att fälla ett byte eller en motståndare med vapen, ridande. Mälardalens storbönder däremot, tror jag under vikingatiden besatt båda dessa kompetenser.

[DIREWOLF75]

Efter att nyss läst en del av trådem så vill jag som den ryttare jag är tillägga att jag nog bra mycket hellre skulle försöka strida till häst med yxa än med svärd.
Med yxa behöver man inte hålla på att fäkta på samma sätt, något som ÄR besvärligt från hästrygg.

Och jag skulle nog bli mer förvånad om vikingar generellt INTE alls slogs till häst än tvärtom.
Var nog mer beroende på dels, om de hade hästar med sig(som nog inte var vanligt i stora mängder, även om några st per fartyg inte alls är svårt att tänka sig), och dels om det fanns hästar lätt tillgängligt lokalt.

Från det jag har läst så verkar det som att strid utan hästar dock var VANLIGARE.
Vilket inte säger mycket om hur vanligare, men strid till häst verkar knappast ha varit särdeles ovanligt heller.

Och som någon sa, jag tvivlar extremt på att svearnas hästar skulle omtalas såsom särskilt bra om de inte var stridshästar.

[Djinghis Khan]

Det är f.ö. belagt från andra håll att yxa kunde vara effektivt i sadeln. Mamlukerna t.ex. var berömda för sina kavalleriyxor - tabarziner ("Sadelyxor")



Afghansk tabarzin

/DK M

[UrsusRex]

Okey så vi verkar hyffsat överens om att nordborna hade fina hästar med gott rykte utomlands samt att de nog stred till häst då detta lämpade sig?!

Men kulten då? Hingsthetsning t.e.x, någon som vet mer?

/Björn

[Qristin]

Vet inte alls var jag har läst den, men jag har för mig att hingsthetsningen symboliserade någon slags religiöst spörsmål eller problematik. Där en häst stod för ett svar (yin) och en annan för ett annat (yang). När de hetsades mot varandra så fick man svar på om missväxten skulle fortsätta, om gudarna skulle visa sin välvilja eller om det var dags att dra ut i viking. Detta låter långsökt men det är en förklaring jag har hört.
I övrigt kanske det bara var en rolig sport att satsa pengar på, jmfr dagens tuppfäktning, hundhetsning, tjurfäktning osv. Det kan ju även vara något slags prestigespel mellan gårdar. Jag tror dock att det bör ha haft en relativ viktig innebörd för man offrar inte en vansinnigt dyr avelshingst om man inte har en massa att vinna på det.

[UrsusRex]

Hur vanliga är hingsthetsningsplatser och hur vet man att det har varit just en hingsthetsningsplats?

Såg en dokumentär från Island där man trodde en rund öppen plats använts för hingsthetsning????? och så var det med det! En rund öppen plats som ingen riktigt kunde förklara - det måste vara en hingsthetsningsplats, ungefär så!?

Åsså en fråga till; skodde vikingarna sina hästar? och iså fall alla hästar eller bara de som användes mycket?

/B

[Qristin]

Man skodde de hästar man använde att rida på i alla fall. Man har hittat en hel del skor som tyder på detta. Avelshästar och unghästar skodde man förmodligen inte, då det inte fyller en funktion. Sedan beror det väl lite på terräng. Om man red långa sträckor på vägar eller hård terräng så var det ju viktigare att sko än om man red på ängsmark/skogsstigar.
Man har hittat en massa förmodade hingsthetsningar på bildstenar på Gotland. http://www.gotmus.i.se/gotmus_1.htm