Dan Koehl skrev:
Jamen naturligtvis kände han inte till dessa, han levde ju långt före mongolernas era
Sist jag spande in lite på goter sammanfattade jag på wikipedian: Östgoterna hamnar under Hunnernas välde år 375 och Västgoterna drivs ut på irrfärder. Efter Alariks plundring av Rom år 410 slår de sig ned i nuvarande Frankrike och bildar senare ett rike i Spanien som varar ända till år 710. Östgoterna erövrar hela Italien och Västrom år 493 under Teoderik den store. Riket går under på 550-talet.
Kanske jag missuppfattat att hunner var mongoler och att Jordanes borde känt till dem och deras hästar? Men finns det någon större anledning att tro att deras hästar skilde sig åt betydligt? Min fråga kvarstår alltså: på vilket sätt var hunnernas ponnys bra för strid, med svärd, pilbåge eller vattenpistol, och svearnas hästar mer eller mindre oanvändbara för detta?
He he, jo vattenpistol var det allt! Deras hemliga vapen var ju f.ö. den mycket revolutionerande supersoakern med skiftande munstycken...
Nej skämt å sido, hunnerna - Hunni - var
inte mongoler (trots att det envist tuggas om i diverse historieböcker) utan snarare turkiska, prototurkiska eller Tungusiska. En sak står dock klar; Hunnerna var en salig blandning av många olika nomadfolk, så de innehöll säkerligen alla ovanstående språkgrupper med flera därtill. Attila var antagligen turkisk, men om du vill diskutera hunnernas ursprung kan vi öppna en ny tråd. Men du har rätt ändå i viss mån - hunnerna var ett ryttarfolk som använde sig av stäpp-ponniers av ungefär samma typ som mongolerna skulle använda sig av 700 år senare, och som skyterna m.fl. hade använt tvåtusen år ridigare. Dessa ponnies är kvicka i vändningarna, och är därmed bra för snabba manövrar med bågen - s.k. "hit and run" taktik. Men viktigare än hästen var den speciella sadeln med sin typiska asiatiska konstruktion, liksom stigbyglar och seldon - ngt som inte påträffats i skandinavien förutom i magyárgraven i Birka. Men hunnerna använde också lans, svärd och andra närstridsvapen, så hästarna kunde användas till allt vad strid hette. Fast till det tyngre, rustade kavalleriet användes större ponnies. Jag känner inte till Svearnas hästar så där jätteväl, men jag förstår inte varför de skulle vara så mycket annorlunda? De kanske inte var så kvicka som stäpphästarna, men med träning dög de nog på det europeiska slagfältet.
Djinghis Khan skrev:Dan Koehl skrev:Angående recurvebågar osv, är jag ärligt talat dåligt insatt, annat än att någon visst begravts i Birka med just en sådan om jag fattade rätt, alltså ett tecken på att om de fanns någonstans, så var det i alla fall i Sveariket?
Ja, men så är det det enda fyndet hittils vad jag vet. Bågen som importerad från magyárerna måste varit väldigt värdefull och eftertraktad då den fick följa med till Valhall.
Utan kännedom om just denna båges öden och äventyr, samt hur den kom att hamna i i Birka, funtar jag bara över följande: Varför skulle inte folk från från mälardalen ha kunnat använt kortare bågar lämplig för jakt och strid till häst? Och, bågen har trots allt hittats där...men inte alla de andra, som bränts?
Mycket möjligt ja, men om det hade funnits reflexerade (svensk översättning av "Recurve" Ursus
) kompositbågar i Svealand varför använde de sig då av långbågar? Och sedan har vi en avgörande faktor - har det gjorts några fynd av asiatiska sadlar i Sverige (förutom i Birka)? Sedan så krävs mycket träning för att bli en beriden bågskytt.
Källorna nämner bågskyttar rent generellt, och lägger vid slaget vid svolder? stor vikt vid Einar Tambarskälve som en berömd skytt. När hans bågsträng pajade, och kungen frågade vad som brast svarade Einar: -Norge ur din hand, konung! (Åtminstone i de sagor jag läst...kanske inte fullt pålitliga källor, men de ger väl åtminstone intrycket att bågskytte var en viktig konst?) Mycket envetna måste dessa vikingar ha varit om de av X anledning adrig använde pil och båge från hästrygg när den var ett så viktigt vapen annars?? Oavsett terräng. Därmed inte sagt att jag tror att just svear hade särskilda förband med bågskyttar år 550.
Men jag tror att de vid strid, när så passade, kan ha suttit kvar till häst, och att de då använde vad de hade, alltifrån yxa till båge, svärd och spjut. Var kommer terrängen in i bilden, och vilken terräng avser du, den svenska är ju rätt blandad?
Skogig terräng, där gerillataktik var användbar. Ja bågen var mycket högt skattad i det fornordiska samhället, men alla källor talar ju då om långbågar samt lappbågar. Den samiska "lappbågen" var beundrad av vikingatidens nordbor då den var av kompositkonstruktion, dock en ganska enkel sådan. Hade asiatiska kompositbågar använts i ens liten skala hade dessa nog blivit mer omtalade eller?
/DK M