Inlägg
av Markus Holst » 17 apr 2023 13:28
För att få en historia till det jag här kommer att berätta får vi ta oss tillbaka till 60-talet. Ridsporten var i det närmaste utdöd men räddades av att överåldriga officerare, underofficerare och även en hel del rustmästare startade små ridskolor som pensionärer. Eftersom det inte fanns några traditioner för sådan verksamhet fanns heller inga traditioner för fast personal. istället sköttes mycket av marktjänsten av ridskole-eleverna, som huvudsakligen var tonårsflickor som använde helger och kvällar åt att mocka och rykta, ibland även hålla ridlektioner, mot att de allt emellanåt fick rida gratis.
Denna situation lyckades från förbundshåll att stävjas varför det när jag var ung fanns anställd stallpersonal på de flesta ridskolor och ungdomarna fick betalt i kontanter för det arbete de utförde på kvällar och helger. Även om ungdomarna fortfarande gör mycket ideellt i ridskolestallen idag finns det krav från organisationerna att ridskolor skall ha vuxna anställda på plats så länge det utförs arbete.Annars åker man ur organisationerna.
Med tiden har problemen bytt plats och hamnat utanför organisationernas kontroll, nämligen till de under de sista åren uppväxande professionella tävlings-stallen. (Detta är en utveckling jag inte tycker om men det är en annan historia.) När dessa började komma, som rätt småanläggningar på 80-talet, tog de emot "elever" som fick "lära" sig häst-och stalltjänst mot mat, husrum och fickpengar. Officiellt var det alltså inte tal om en anställning varför inga löner till dessa "elever" varken skattades eller deklarerades. Det var en officiell hemlighet att allt sådant här var svartarbete.
I dessa stall lärde sig flickorna bland annat att om du håller på med hästar kan du inte räkna med 40-timmars-vecka. Alltså fick flickorna bland annat lära sig att jobba dygnet runt mot en spottstyver och söderslitna kroppar. För så är det när man håller på med häst, förstår ni.
Här vill jag lägga in en brasklapp och berätta att min hustru och jag funderade på att anställa "elever" på 80-talet men lät bli eftersom vi inte ville betala dem småpengar för tungt arbete.
Denna inställning har tyvärr levt vidare idag när tävlingsstallen omsätter miljontals kronor. Även stora kända stjärnor, fast så klart inte alla, betalar en struntsumma mot att eleverna får bo gratis, får ha med sin häst gratis och träna sin häst gratis för den fantastiske ryttaren. En ridlektion kan kosta 800 kronor styck och en stallplats mellan 5- och 10.000 kronor i månaden. Tänk då en eller två ridlektioner om dagen på olika hästar så förstår ni hur den enormt duktiga tränaren resonerar ekonomiskt: Det blir inte så mycket kontanter kvar till flickan.
Jag hade kunnat acceptera detta om skatt och sociala avgifter betalades på den inte uttalade bruttolönen, alltså inkl. mat, bostad, uppstallning, träningar mm och att den fantastiska tränaren hade de försäkringar som krävs av en arbetsgivare. Så är det inte alltid. Istället betecknas flickorna just som elever som får lite betalt för att lära sig.
Dessa billiga unga flickor kostar alltså fortfarande väldigt lite varför det är billigare att ha dessa flickor i stallet än att investera i maskiner. Alla mjölkgårdar har mockats maskinellt i mer än 50 år men i stallarna är det fortfarande den billigare varianten av gratisflickor och skottkärra som sköter utmockningen.
Hur illa det är för stallflickorna är en fallande skala från avtalsenlig lön med fasta arbetstider ned till 16-timmarsdagar utan reglerad arbetstid och utan lön kantat med sexuella övergrepp.
Om du drömmer om att bli en framgångsrik stjärna och tror att det krävs tungt slit och att hålla tyst för att komma dit sitter du i en rävsax. Den flicka som börjar diskutera arbetsvillkoren blir ju snart utan sin "tjänst" för det står många i kö. Att flickorna ofta bor på anläggningen, som kan ligga en bra bit ut på landet och långt bort från busshållplatsar, gör att de ibland inte ens ha möjlighet att ta sig därifrån för att säga upp sig.
Och varför säger facket inget? Den berömda tränaren är nog inte med i SAF och flickorna är sällan med i facket (en onödig utgift med hot om uppsägning) varför facket inte har rättighet att kliva in och ta flickorna i försvar. Det sista vill flickorna inte heller eftersom de ser sin dröm om en framgångsrik ryttarkarriär gå upp i rök om de kallar på facket. Jag är säker på att facket känner till problemet, men de står handlingsförlamade.
Vad säger ridsportsförbundet? De säger att eftersom detta är privata anläggningar ligger de utanför deras mandat att blanda sig i; d.v.s de flyr ansvar. De hade kunnat göra mycket, som att kräva ordentliga anställningsvillkor för att ge de enormt skickliga ryttarna tävlingslicens.
Tyvärr är och förblir det en gråzon och otydliga gränser mellan elev och anställd. Så kommer det förbli så länge flickor är beredda att slita ut sig för att nå en hägrande dröm.
Så om sexuella övergrepp: Det förekommer inom ridsporten såväl som alla andra idrotter. Förbundet blundar ansvar även här men tack och lov blundar inte den europeiska organisationen utan har gett böter och indragen licens till några svenska ryttare som betett sig illa.
Till förbundets försvar så har de dragit tränarlicensen på några tränare som haft ihop det med småtjejer. Dessa överklagade varpå förbundet upptäckte att deras stadgar inte klarade av att hantera sådant här varför de fick ge tillbaka licenserna. Förbundet hade en preskriptionstid på några månader, vilket fungerar bra för förseelser på tävlingsbanan men inte när det gäller sådana här saker. Jag tror att sleven har börjat röra och att vi snart kommer se en förändring från förbundet.
Behöver jag nämna att jag är dåligt förtjust i både förbundet och megastar-ryttare?
