1800-talets rid-revolution

[Markus Holst]

Min reflektion är att man kan se en övergång av ridning från en militär tillämpning till en idrott. Detta medförde ändrade krav och förutsättningar och krävde en viss tid innan man kommit underfund med hur tekniken skulle anpassas till detta.

Ja, det är riktigt. Som många andra sporter växte ju ridsporten fram inom armén för att uppmuntra soldaterna till att öva sina färdigheter. Vi har ju samma bakgrund i många sporter som skytte, orientering, fäktning, femkamp ...

[Markus Holst]

Jag hade kunnat brodera ut mycket mer av de förändringar Caprilli införde i den europeiska ridningen, men jag väljer att låta bli. Egentligen kom han inte med något nytt. Den okomplicerade ridning han anförde är den ridning som i åtskilliga sekel redan praktiserats av ryttare på Asiens stäpper, och även i några hundra år av indianerna i USA. Det är alltså en naturlig ridning i miljöer där man alltid ridit i full fart, fast i Europa var traditionen annorlunda. Det vore intressant att reda ut varför.

Det är ett ödets ironi att Caprillis revolution kom i elfte timman, när rytteriet redan spelat ut sin roll i arméerna. Caprilli var officer vid italienska arméns ridskola och bedrev sin forskning och utveckling för att få fram en bättre ridning för den italienska armén. Förvisso reds det fortfarande i arméerna, men störst betydelse har Caprillis utveckling fått inom sport-ridningen och då i de grenar som kräver fart och framåtanda, grenar mest kända som banhoppning och fälttävlan.

Övergången till Caprillis system tog mer än en generation. Tidigt blev hans stil ett signum för de unga och hungriga; de som lärde tekniken tidigt och således inte behövde lära om. I mina gömmor finns den norska härens ridinstruktion från, jag tror, 1918, och där beskrivs fortfarande den gamla stilen. Tyvärr hittar jag inte boken nu. Nya stilen nämns, men beskrivs som överdriven och onödig.

Vi får ta oss igenom hela mellankrigs-tiden innan den gamla stilen var utdöd. Längst levde den kvar i de engelska rävjakterna.

Det finns en dold anledning till att Caprillis stil inte slog igenom bland de äldre: Dels är det besvärligt att lära om, men Caprillis ridning kräver också mod. Du måste lita på att hästen kommer att hoppa och landa säkert. Annars törs du inte ta fart framåt med kroppen och vara över hästens hals i språnget. Det vet jag av erfarenhet.

Den gamla stilen syns fortfarande bland ovana och osäkra ryttare och hos varje ryttare när ett språng går fel och ryttaren vet att det kommer sluta illa: Då ryggar man instinktivt bakåt. Därför kallas det idag livräddar-sits.

Osäker ryttare i livräddarsits

När det går fel ryggar man automatiskt tillbaka

Caprillis system har utvecklats vidare, och genom sportens utveckling med allt större hinder och mindre marginaler har den delvis tagit ett steg tillbaka. Idag sitter de flesta hoppryttare på hästarna i anridningen mot hinder, och de låter inte heller hästen löpa själv mot hindret utan hjälper den att hitta rätt avståndspunkt. Såväl hinderjockeys som fälttävlansryttare skjuter emellanåt fram underskänkeln i landningen, speciellt i landningar där de vet att farten strax minskar rejält, som vid nedhopp i vatten, se bild i början av tråden.

Stora delar av ridningen påverkades aldrig av Caprilli. Hans idéer nådde USAs östkust, där banden med den europeiska ridningen är som starkast, men de nådde aldrig

de boskaps-skötande cowboyerna

som red i westernsadel. Där kan man fortfarande se den gamla sitsen i full fart över prärien. Över lag kan man säga att Caprilli hade inverkan på den militära ridningen och på de sporter som stammar ur denna. Den civila, praktiska, folkliga yrkes-ridningen, främst boskaps-skötare, och de sporter som vuxit fram ur den miljön, anammade aldrig Caprillis idéer, inte ens i våra dagar.

Inte heller påverkades dressyr-sporten, som ju bygger på den gamla stilens manege-ridning med dans på liten yta, inte olikt hur det reds i

barockens kungliga ridhus

spanska-ridskolan.jpg (57.44 KiB) Visad 994 gånger

bara för skoj.

Nu avslutar jag denna utläggning om 1800-talets ridning med en bild på modern hoppsits över ett stort hinder, med vår svenska stolthet

Peder Fredricson på All In, bild från OS i Rio där de vann silver.

Tack för att ni har läst

[koroshiya]

Den vita hästen på första sidan var underbar. Dess öga säger, hur ska det här gå.

Tack för en intressant tråd.

Finns det bevarade ridinstruktioner från äldre tider? Det finns ju exempelvis fäktningsmanualer.

[Markus Holst]

Finns det bevarade ridinstruktioner från äldre tider? Det finns ju exempelvis fäktningsmanualer.

jadå, det finns, och det finns många! Under barocken förväntades varje ädling skriva en egen manual. Många finns bevarade på Skokloster och livrustkammaren.

En del av dem är riktigt välkända bland hästnördar, till exempel denna: https://markusholst.com/ridhandboken-ap ... gueriniere

[Hans]

Det är vi som tackar för ett mycket intressant trådbygge.

MVH

Hans

[sveahk]

Det är vi som tackar för ett mycket intressant trådbygge.

MVH

Hans

Instämmer till fullo!

Hans K

[Markus Holst]

Det slog mig just att jag missat att förklara bakgrunden till den rakryggade europeiska ridningen, men det kan ju bli en annan tråd en annan gång.

[Schwemppa]

Detsamma.

Till ett intressant ämne, alltså.

[Femtiotrean]

Tackar gör jag också!

PS Det lär ha varit en av hans elever, Piero Santini, som samlade, redigerade och översatte Caprillis skrifter efter dennes död och gjorde metoden allmänt känd (och synnerligen, också genom sina egna böcker i den anglosaxiska världen)?

PPS "“Caprilli had an antipathy to writing only second to his dislike for walking."

[Markus Holst]

Efter vad jag erfarit så skrev Caprilli inte speciellt mycket. Hans metoder spreds genom praktisk handling av hans adepter. Santini känner Jag inte till men skall strax googla honom.

[koroshiya]

En bild jag tycker om är denna från Gadebusch.

Slag.Gadebusch-1712-300x195.jpg (20.14 KiB) Visad 905 gånger

Det är en jag funderat över, och det ser inte alls verkligt ut, men jag tänker att det kanske är så att de visar en mer rakryggd ridning. Men eftersom hästarna verkar stegra sig, blir det förstås någon sådan effekt.

Hur som helst hade det varit kul att kanske få veta något mer om taktik, ridning, och konstnärens förmåga.

Rent allmänt verkar det ju inte vettigt.

[Markus Holst]

Det finns mängder att säga om det. Jag kan inte så mycket om vapen och stridsteknik att ni egentligen skulle lära er något om jag skrev det lilla jag visste, men jag kan lära er lite om den stegrande hästen.

Konstnären har nog målat vad denna blivit ombedd att måla. Det är inte ett försök att måla verkligheten utan, tja, en symbolisk tavla.

Tavlan visar snör-räta led med hästar i samma färg, storlek och form. Det är ju varje exercis-officers våta dröm, men jag är rätt säker på att verkligheten såg annorlunda ut. Samma sak har vi med hästarnas "stegringar". Varenda en av dem står i samma position med bakbenen bakom kroppen. Ingen häst kan stå så utan att trilla framåt. så förmodligen är det tänkt att tavlan visar läget när "marsch" är kommenderat och alla unisont skall börja röra sig framåt. Den visar så att säga ett marsch-anträde.

Men det såg inte ut så.

Det vi ser är inte stegrande hästar utan hästar i en rörelse som oftast kallas "terre a terre". Det är en "konstgångart", en slags galopp där hästen rör sig som en gunghäst

Godiset börjar 20 sekunder in i videon



I fritt tillstånd använder hästen ett eller två sådana språng som en förberedelse för en större rörelse, ungefär som det där lilla "studshoppet" vi själva tar innan vi skall hoppa upp och hänga oss i en gren i ett träd.

I man to man combat har denna rörelse alltid ansetts värdefull eftersom hästen kan vända åt båda hållen i den och håller kroppen i gång, som en målvakt som hoppar och studsar i väntan på att Zlatan skall slå en straff, men tusan vete hur många hästar som klarar av den … Kanske en och annan officers-häst, men absolut ingen nummerhäst. det tar lång tid att lära hästar terre a terre, jag har mött en handful genom livet, inte mer.

[koroshiya]

Det finns mängder att säga om det. Jag kan inte så mycket om vapen och stridsteknik att ni egentligen skulle lära er något om jag skrev det lilla jag visste, men jag kan lära er lite om den stegrande hästen.

Konstnären har nog målat vad denna blivit ombedd att måla. Det är inte ett försök att måkla verkligheten utan, tja, en symbolisk tavla.

Tavlan visar snör-räta led med hästar i samma färg, storlek och form. Det är ju varje exercis-officers våta dröm, men jag är rätt säker på att verkligheten såg annorlunda ut.
Samma sak har vi med hästarnas "stegringar". Varenda en av dem står i samma position med bakbenen bakom kroppen. Ingen häst kan stå så utan att trilla framåt. så förmodligen är det tänkt att tavlan visar läget när "marsch" är kommenderat och alla unisont skall börja röra sig framåt. Den visar så att säga ett marsch-anträde.

Men det såg inte ut så.

Det vi ser är inte stegrande hästar utan hästar i en rörelse som oftast kallas "terre a terre". det är en "konstgångart", en slags galopp där hästen rör sig som en gunghäst

Godiset börjar 20 sekunder in i videon



I fritt tillstånd använder hästen ett eller två sådana språng som en förberedelse för en större rörelse, ungefär som det där lilla "studshoppet" vi själva tar innan vi skall hoppa upp och hänga oss i en gren i ett träd.

I man to man combat har denna rörelse alltid ansetts värdefull eftersom hästen kan vända åt båda hållen i den och håller kroppen i gång, som en målvakt som hoppar och studsar i väntan på att Zlatan skall slå en straff, men tusan vete hur många hästar som klarar av den … Kanske en och annan officers-häst, men absolut ingen nummerhäst. det tar lång tid att lära hästar terre a terre, jag har mött en handful genom livet, inte mer.

Klart intressant. Jag kan jämföra med mitt idrottande. Jag spelade innebandy och utvecklade ett redoläge med klubban. Ofta säger man i klubbsporter att man skall ha den i backen, men det är bara när spelalternativen är uppenbara. När man inte vet är det bättre att ha klubban i ett jämviktsläge, och ofta är det närmare kroppen och en 10-15 cm ovan golvet.

Jag tror det fanns någon japansk supersamuraj som satsade på att läsa motståndaren. Han tyckte det var helt ok att låta motståndaren slå först, och att parera.

På samma vis verkar det vara med hästen som du säger, att kunde man behärska en teknik som det här, så var man mer redo inför olika eventualiteter.

[Markus Holst]

Till slut hittade jag norska härens ridinstruktion och den bild jag ville visa här, där det fortfarande lärs ut hoppning enligt gamla skolan.

[koroshiya]

Klart intressant läsning Markus. Har du fått tag på den boken i Sverige?

Och står det om stridsträning också: saker som att vänja dem vid rök och ljud?