Tabun runt häst som mat?

[Hans]

Jag vill minnas att mongolerna tog till stomjölk ibland för att klara sig men jag har för mig att att äta djuret ifråga skedde endast i yttersta nödfall. Finns en logik i det att man inte käkar sitt transportmedel.

Men hur är det idag? Varför kallar man i Sverige inte hästkött för hästkött? På kontinenten verkar det vara betraktat som en delikatess. Stomjölk verkar ha attraherat 'Den alternativa världen'.

Jag själv undviker jag köttet fast jag kan inte riktigt förklara riktigt varför. Stomjölk har jag aldrig kommit i kontakt med.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Ätandet av häst finns det många åsikter om.

I förkristen tid åt man häst rituellt i Sverige. Därför ansågs det av kyrkan som hedniskt - vilket det ju också var - och förbjöds. Dock var islänningarna lite försigkomna. De hade ju förhandling och folkomröstning om religionsbytet, typ, och en av de saker de förhandlade sig till var att få fortsätta äta hästskött. Och de fick de, så det gör de än i dag.

Vilka djur man äter och vilka man låter bli hamnar mest i det känslomässiga registret. Jag vet sedan min tid som småbonde att djur som från start är tänkta som mat känner man inget agg mot att äta. Övriga djur blir svårare. Det brukar pratas om en skiljelinje mellan djur man ger namn - och andra. de man gett namn och kallat vid namn blir svårare att äta. Därför går ofta hund, katt och häst bort.

Därtill har vi att hästen levde länge på gården och blev en god vän. Där blir det ju än svårare att äta. Såklart.

Samtidigt skall vi komma ihåg att hästar och hästprodukter har ätits i större utsträckning än vi först tror. Vi kan till exempel läsa hur Årstafrun allt emellanåt bjuder besökare på hästkött. Murgese-hästen i Italien har överlevt rätt oförändrad sedan den försvann som riddarhäst eftersom den fötts upp för slakt. I Tyskland finns idag gårdar som producerar stomjölk i kommersiellt syfte och samma sak såg jag nyligen på TV om gårdar i Baskir i Ryssland.

Tabut mot hästkött är inte lika hårt som man först tror, inte lika hårt som tabut mot att äta hund eller råtta.

[LasseMaja]

I Dalarna heter det hästkött.

http://gustafskorv.se/portfolio/granrokt-hastkott/

[varjag]

I Dalarna heter det hästkött.

http://gustafskorv.se/portfolio/granrokt-hastkott/

Just det LasseMaja. Morfar hade slakteri & charkuteri (medan den kombinationen fortf. var tillåten).
Charken innefattade rökeri - och just finskivat rökt hästkött som i din länk - var en favorit!
Yummi-yummi

Varjag

[erep]

Ojdå, jag visste inte att det heter "hamburgerkött" i Sverige. Hos oss är nog de olika hästprodukterna klart namngivna som sådana.

Oviljan mot hästkött ser ut att leva kvar särskilt i de engelskspråkiga länderna.

Som ovan nämnt, finns ju oviljan för att äta vissa djur i olika kulturer. Jag råkade en gång höra en rätt intressant historia av en bekant som var på plats för dryga 30 år sedan av en bekant som jobbade på ett av de större hotellen. De hade mot slutet av december en stor middag på hotellets ballroom, med främst amerikanska pensionärer som deltog. När huvudrätten serverades, var det en liten minoritet som rörde i köttet. Köttet var ren, och enligt uppgift var reaktionen "Vi äter inte Rudolph the Rednose". Om man följer media, ser det ut att vara annorlunda numera. Renkött väcker intresse i foodie artiklar och TV program, utanför vegankretsen.

Hemma mötte jag en gång impopularitet efter att ha varit i Australien och där ätit känguru, och berättat om det där hemma.

[Hans]

Renkött är mums - jag brukar bjuda utlänningar på det då det är få utanför Norden som smakat.

Hur är det med val och delfin idag? Jag har något barndomsminne av valkött på konservburk. Jag trodde jag smakat delfin i Florida men det var nog Guldmakrill(jag fuskgooglade för det svenska namnet).

MVH

Hans

[Markus Holst]

Val och säl kan du köpa i livsmedelsbutiker på Grönland. Det betraktas som delikatess på samma sätt som inlagd sill och surströmming här, typ: Inte för smaken utan för traditionen. Jag har bekanta som varit där och provsmakat, och de tycker att grönländarna är värda att få behålla sina traditioner själva. Det smakar tran och ister, ungefär, sade de

[sonderling]

Minns ju hysterin kring hästköttskandalen och lasagnen? Fattade inte den riktigt då det verkade mest vara hästköttet som var grejen och inte att det kanske var dåligt kött. Har hört att hästkött dessutom kan vara fulla av medikamenter då de inte uppföds till mat direkt. Och det skulle väl vara det som var grejen då?
Annars gillar jag "hamburgerkött" ,som det burkar heta, med pepparrots visp på en macka.

Sonderling

[Hans]

Det finns regler om vad man får ge djur för medicin innan slakt. Det är därför de helt samvetslösa homeopaterna prånglar ut sina sockerpiller till djuruppfödare - de påstås vara bra mot allt men de klassas inte som medicin. Alltså plågar man djur i homeopatins tecken för att tjäna en extra slant.

Ja, här är jag sur.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Hästar slaktas ju ofta akut och kan ju då vara fulla med medikamenter och duger inte som mat. Det som väl var den gången är dels att lasagnen inte innehöll det den skulle varför risken var stor att de inte var slaktade korrekt.

Hästar är enligt staten livsmedel vilket ställer till vissa bekymmer för hästägare eftersom staten har ett strängt öga riktat mot oss trots att de flesta hästar inte går till livsmedel.

Om det kräver mod att äta häst krävs det ännu mer för att sälja din kamrat som livsmedel. Få av oss klarar det.

[masase]

Hästkorv är relativt vanligt på Island. Smakar som en blanding av nötkött och älg (lite grövre struktur)

[Mackan L]

Hästkorv är relativt vanligt på Island. Smakar som en blanding av nötkött och älg (lite grövre struktur)

Älgkorv i Sverige innehåller kött från älg och häst.

[varjag]

Om det kräver mod att äta häst krävs det ännu mer för att sälja din kamrat som livsmedel. Få av oss klarar det.

Det kan jag förstå och sympatisera med!

Varjag

[erep]

Hästar slaktas ju ofta akut och kan ju då vara fulla med medikamenter och duger inte som mat. Det som väl var den gången är dels att lasagnen inte innehöll det den skulle varför risken var stor att de inte var slaktade korrekt.

Hästar är enligt staten livsmedel vilket ställer till vissa bekymmer för hästägare eftersom staten har ett strängt öga riktat mot oss trots att de flesta hästar inte går till livsmedel.

Om det kräver mod att äta häst krävs det ännu mer för att sälja din kamrat som livsmedel. Få av oss klarar det.

Ett av argumenten mot hästkött är ju att de är fullpumpade med doping-medel, så det ska inte ätas. Är det faktiskt så?

Sedan är väl inte situationen annorlunda för nöt eller häst. Om djuret är fullproppat med medikamenter, duger det inte till människoföda. Jag har svårt att se att hästägare vore ohederligare än ägare av kossor.

Det förstår jag att känslor kommer med, men det torde vara individuellt.

[Markus Holst]

Ett av argumenten mot hästkött är ju att de är fullpumpade med doping-medel, så det ska inte ätas. Är det faktiskt så?

Nej.

Doping inom hästvärlden är sällsynt. Dopingkontroller är lika rigorösa inom åtminstone ridsporten som i humansporten. Ingen hästsport är ju en styrkesport varför doping inte är särdeles effektivt. Man kan inte dopa fram teknik. De vanligaste dopingpreparaten är olika typer av smärtstillande. Hur det är inom trav och galopp vet jag inte, men har svårt att tro att det är särdeles annorlunda där. Däremot är det så klart inte ovanligt att hästar vid dödsögonblicket har behandlats med mediciner utskrivna av veterinär. Mer om det nedan.

Att de flesta (svenska) hästar inte blir livsmedel beror på de saker jag redan nämnt ovan:

1) När beslut om avlivning tas är hästarna oftast sjuka. Antingen infektierade eller så går de på någon behandling mot någon obotlig krämpa, vilket oftast medicineras mot med något preparat med slakt-karens, till exempel smärtstillande. Då kan hästen inte säljas till slakt.

2) De flesta hästägare trivs inte med tanken att deras kamrat skall ätas upp. Att köra ett djur till ett slakteri för att där låta avliva det känns, tja, okamratligt, för att använda ett banalt ord. Därför anlitas oftast nödslakt, alltså att hästen avlivas på gården och kadavret hämtas för destruktion.

3) Just som med våra hundar vill många ta hand om kvarlevorna. Det är långt ifrån ovanligt att hästar grävs ned under värdiga former hemma i hagen (vilket kräver statens tillstånd) eller att de kremeras och askan tas om hand av ägaren.