Kavalleri/riddare?

[D. Andersson]

Att riddarna både i Rom och senare i det feodala Europa var adliga är, vad jag vet, självklart. Min fråga är hur utbrett det var med kavalleri utanför riddarna, dvs. oadliga kavallerister i det feodala Europa.

Jag undrar även hur stor del av befolkningen som var adliga under denna period.

[hangatyr]

var verkligen de romerska ryttarna adliga? Jag trodde att de främst bestod av hjälptrupper av ickeromersk bakgrund.

fanns det överhuvudtaget något som kan kallas riddare i det antika roms armé? trodde att det var en feodal företeelse som bland annat innehåller diverse kristna förhållningsregler.

[Stefan]

Hangatyr är på rätt spår. I Rom fanns det något som hette riddare, men under kejsartiden var det enbart en hederstitel. Gick de nångång ut i krig så var det som högre officerare, utan att personligen bloda ner sina händer.
Under republikens tid, när de flesta romare kunde bådas ut till tjänstgöring, lär de ju ha deltagit som ryttare ja, men den tiden är för länge sedan förbi.

Nej, riddartraditionen kom ur helt andra källor, för sent på kvällen för att jag skall orka skriva om det. Skriver kanske ett opus en annan dag senare tillfälle om ingen annan hinner före.

[Uruk-Hai]

Nog finns det många exempel på icke adligt kavalleri. Border rievers om inte annat. Dock tror jag inte att det var vanligt att icke adliga legoknektar var beridna. Utan att det kavalleri som fanns ofta var underställt en adelsman och finansierat därav. I viss mån är det också en fråga om definition. Högadel, ärftliga titlar osv.

Att adelsmän slogs som infaterister råder det dock inget tvivel om.

[Stefan]

Duby i sin bok Söndagen den 22 juli 1214?? om slaget vid Bouvine, skriver uttryckligen om att pansrade icke adliga soldater används. Det framgår att de ses ner av riddarna.

Det sågs ju inte som fint att hugga ner hästarna riddarna emellan, det förekom men då låtsades man att det var olyckshändelser.
Nåväl. Fransmännen skickar fram sina ryttarsoldater för att trötta ut de tyska och engelska riddarna lite. Men dessa går inte i strid; de sitter kvar i linje och hugger ner ryttarsoldaternas hästar. Bara två av dem omkommer, men nästan alla hästarna huggs ner.

[Dûrion Annûndil]

Vad som krävs för att vara kavallerist är i stort sett en häst, rustning och vapen. Och att man skall kunna betala för det, varför de som hade råd naturligtvis gjorde det - och fick lite status samtidigt. Städer som skulle ställa upp med soldater kunde naturligtvis i vissa fall ställa upp med kavalleri. Dessutom kunde adelsmän ställa upp med ett följe av sådana.

Och jag har för mig att riddarordnarnas sergeanter väl var icke-adliga, och dessa utgjorde huvuddelen av truppen, såväl kavalleri som infanteri.

Andelen adliga varierar väl från land till land och period till period, men det var alltså en väldigt liten del av befolkningen.

[Djinghis Khan]

Att riddarna både i Rom och senare i det feodala Europa var adliga är, vad jag vet, självklart. Min fråga är hur utbrett det var med kavalleri utanför riddarna, dvs. oadliga kavallerister i det feodala Europa.

Jag undrar även hur stor del av befolkningen som var adliga under denna period.

I det feodala Ungern var det mycket vanligt att icke-adliga kombatanter var beridna, men då får man ju ha i åtanke att ungrarna traditionellt var ett ryttarfolk och att deras land bestod till stora delar av betesmarker, lämpliga för hästuppfödning.

/DK M

[D. Andersson]

I Nationalencyklopedin står följande:

e´quites (lat.), riddare, halvadligt stånd i antikens Rom. Equites, som hade sitt ursprung i konungatidens rytteri, organiserades i den republikanska centurieförsamlingen i 18 avdelningar om vardera 100 man. Åtminstone från slutet av 200-talet f.Kr. vidgades ordets innebörd till att omfatta en allmän förmögenhetsklass, vars egendom senare bestämdes till minst 400 000 sestertier. Under republikens sista århundrade kom de att utgöra ett särskilt stånd, ordo equester, ett socialt och ekonomiskt mellanskikt mellan senatorsståndet och övriga medborgare.

[Stefan]

Andersson. Ett vackert citat, men den missar poängen. Under kejsartiden tjänstgjorde de inte längre i armen! Utan under kejsartiden var titeln riddare enbart en hederstiteln åt skiktet omedelbart under patricierkalssen. (de som normalt var senatorer).
Armen bestod av antingen professionellt uttagna romare, och med tiden av allt flera "barbarer".

[Stefan]

ja, varifrån kom då riddarna, eftersom de inte kom från rom (utom som själva namnet). Bysans hade tunga ryttare cataphractii, pansrade ryttare som också var övade i bågskytte till häst. Bysans köpte idén dels från sarmaterna, dels från partherna. Dessa cataphractii var mycket framgångsrika.

Goterna, som härskade över italien på 500-talet, hade en tungt pansrad rytteri som slogs med lansar som huvudvapen.

Min gissning är att det är någonstans här som idéerna om riddarnas vapen och rustning kommer.

Riddarståndet var också en organisationsform. När man under tidig medeltid ville skapa en tung pansrad rytteri, och detta var dyrbart.
Staten var inte organiserad än, och de enskilda furstarna kanske inte alltid så stenrika. Så istället för att satsa halva sin förmögenhet i en riddarhär, fann man på råd: den som kom med full riddarbeväpning och hade med sig några följeslagare - skulle slippa betala skatt...
Snart blev det givetvis en statusgrej; folk med makt och förmögenhet såg till att de räknades hit...

[D. Andersson]

Skrivet: Mån Jan 12, 2004 6:13 am

Jag måste lägga mig tidigare tror jag.

Förlåt.

[Stefan]

Andersson. Nu skickar du in exakt samma citat en gång till. Miss i yrmössan, eller ville du säga nåt med det??
citatet säger fortfarande ingenting om vad de gjorde rent militärt under kejsartiden...

[Dûrion Annûndil]

Det som Andersson hänvisar till i Nationalencyklopedin, gällde från att kungen Servius Tullius infört detta system på 500-talet f.Kr, tills Marius härrreform 104-103 f.Kr, varefter kavalleriet blev bundsförvanternas lott. Alltså ingick inte equites i legionens kavalleriavdelning efter detta, utan blev mer en ämbetsmannaadel.

Den feodala riddaren som sådan uppstod väl enligt teorin i vad som blev frankerriket? Den germanska hirdmannen tjänade som pansarklädd ryttare för antingen kungen eller i någon stormans följe, och dessa belönades senare med mark som blev skattefri och skulle betala dennes uppehåll som hirdman eller storman. I början var det inte någon arvsrätt till släktingar på denna mark, utan den gick tillbaka till länsgivaren vid länstagarens eventuella död. Men i längden blev den ärftlig, först genom att det föll sig naturligt att någon son tog över länsrätten, och sedan blev det stadgat så pågrund av krav från stormän och andra läntagare. Ur detta föddes även den rituella utnämningen till, och tituleringen, riddare.

[D. Andersson]

...så de "stora mängderna" av kavalleri, även bepansat kavalleri, var alltså ofrälse som fick träning, stridshäst, rustning, vapen, uppehälle osv. av en greve, kung, baron eller liknande?

[Stefan]

Andersson. Varifrån hämtar du citatet om "de stora mängderna"?