Kommunismens syn på lönekostnaden

[Davian]

Just det där sista har jag funderat på. Vill man inte att folk ska ha vettiga löner så de kan köpa deras skit?

Sonderling

Du är inne på en av de sakerna man kallar från Marxistiskt håll ”kapitalismens inneboende motsättningar”.

I korthet går det ut på att företag vill gå med profit. Profit får man av två saker; ökad försäljning och minskade utgifter. Den största utgiften för alla företag är personal så därför vill man begränsa löner mm på olika vis.

Vilket ju leder till minskad köpkraft, minskad profit och ytterligare minskade löner etc. Till slut får vi en ekonomisk kris.

Kort sagt; man vill att folk ska köpa grejer men inte betala ut löner till folk.

[Hans]

Östra Rikshavan mördar fler per capita än Västra. Fast de använder inte skjutvapen lika ofta.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Den största utgiften för alla företag är personal så därför vill man begränsa löner mm på olika vis.

Stämmer det?

Min känsla är att man, där det går, kapar antalet anställda och ersätter de tråkigaste jobben med maskiner. Jag har svårt att tro att särdeles många hade nappat på att gräva diken med skyffel idag om det annonserades i lokaltidningen. Istället tar man in en grävmaskinist som med glädje gör jobbet.

Trots alla obsoleta äldre tiders jobb är ju arbetslösheten rätt låg i Sverige så ingenstans kan vi utläsa att företagen anställer färre än förr. Det som har försvunnit är de lägst betalda jobben. Det finns inte särdeles många sumprunkare idag.

[Davian]

Ja i stort sett alla företag som har anställda är det dom som står för den största kostnaden. Nämnda grävmaskin är ju initialt mycket dyrare än folk, men efter några uppdrag är den investeringen färdigbetald och alla jobb efter det är vinst. Men grävmaskinisten är en kontinuerlig kostnad år efter år som man inte får tillbaka som intäkt i företaget.


Det finns alltid undantag såklart och det varierar även i tid och rum.

[Amund]

Ja alla parter på en marknad är vanligtvis rationella - i teorin att säljare och köpare möts när priset passar båda parter.
Grävmaskinen gör att fler arbetare kan utföra andra viktiga arbeten som behövs i samhället.

Du är inne på en av de sakerna man kallar från Marxistiskt håll ”kapitalismens inneboende motsättningar”.

I korthet går det ut på att företag vill gå med profit. Profit får man av två saker; ökad försäljning och minskade utgifter. Den största utgiften för alla företag är personal så därför vill man begränsa löner mm på olika vis.

Vilket ju leder till minskad köpkraft, minskad profit och ytterligare minskade löner etc. Till slut får vi en ekonomisk kris.

Kort sagt; man vill att folk ska köpa grejer men inte betala ut löner till folk.

En i mitt tycke ålderdomlig förenkling av arbetsmarknadens mekanismer. Arbetsmarknaden består ju av så många olika aktörer och enskilda intressen att den tesen inte kan gälla en fri marknadsekonomi där aktörerna agerar rationellt ur eget perspektiv. Det är ju inte arbetsgivaren som allena bestämmer lönerna utan även löntagare har ju ett förhandlingsläge, förutom då möjligtvis i planekonomiska offentliga verksamheter där arbetsgivaren inte behöver bry sig om att produktionen motsvarar efterfrågan (sjukvården, polisen etc.).

Rent teoretiskt kan man förstås tänka sig en ekonomi där löner bestäms centralt med syfte att politiskt styra över det privata konsumtionsutrymmet, men då är det inte fråga om något som har med fri marknad att göra. På ett sätt är det förstås giltigt ur ett svenskt historiskt ekonomiskt perspektiv där man länge på politisk väg försökt reglera den privata köpkraften genom ingrepp i transfereringssystemen och öronmärkta pengar till kommuner och landsting.

Ett intressant ämne även om det är riktigt OT.

[Markus Holst]

Ja i stort sett alla företag som har anställda är det dom som står för den största kostnaden. Nämnda grävmaskin är ju initialt mycket dyrare än folk, men efter några uppdrag är den investeringen färdigbetald och alla jobb efter det är vinst. Men grävmaskinisten är en kontinuerlig kostnad år efter år som man inte får tillbaka som intäkt i företaget.


Det finns alltid undantag såklart och det varierar även i tid och rum.

Det jag vände mig emot var att du menar att ett företags rationaliserande skapar mindre köpkraft, trots att vi i Sverige, eller kanske hela världen, inte har sett varken färre jobb eller minskande köpkraft på grund av företagens rationaliserande. Jag vill snarare hävda det motsatta: För hundra år sedan stod många med jobb som idag utförs av en grävskopa men ändå har alla bättre köpkraft idag än för 100 år sedan. Du får förklara ytterligare om du vill att jag skall förstå dig.

(Med rådande bokföringslagar är dessutom grävmaskinen en kontinuerlig kostnad i företaget i from av avskrivningar, vilket kan jämföras med den kontinuerliga kostnaden för personal.)

Du är inne på en av de sakerna man kallar från Marxistiskt håll ”kapitalismens inneboende motsättningar”.

I korthet går det ut på att företag vill gå med profit. Profit får man av två saker; ökad försäljning och minskade utgifter. Den största utgiften för alla företag är personal så därför vill man begränsa löner mm på olika vis.

Vilket ju leder till minskad köpkraft, minskad profit och ytterligare minskade löner etc. Till slut får vi en ekonomisk kris.

[a81]

Just det där sista har jag funderat på. Vill man inte att folk ska ha vettiga löner så de kan köpa deras skit?

Sonderling

Du är inne på en av de sakerna man kallar från Marxistiskt håll ”kapitalismens inneboende motsättningar”.

I korthet går det ut på att företag vill gå med profit. Profit får man av två saker; ökad försäljning och minskade utgifter. Den största utgiften för alla företag är personal så därför vill man begränsa löner mm på olika vis.

Vilket ju leder till minskad köpkraft, minskad profit och ytterligare minskade löner etc. Till slut får vi en ekonomisk kris.

Kort sagt; man vill att folk ska köpa grejer men inte betala ut löner till folk.

Samtidigt behöver arbetsgivare hitta personal. Med för dåliga löner och villkor vill ingen jobba åt arbetsgivaren. Är inte problemet idag snarare arbetstiden och varifrån man jobbar? Ett slags överdriven vurm för arbetslinjen och "backlash" mot hemarbete efter pandemin?

Jag menar att de flesta "kontorsjobb" skulle idag gå att utföra nästan 100 procent hemifrån och jag tror att de flesta får lika mycket gjort på fem-sex timmar som på åtta timmar, på den typen av jobb. "Tjänstemän" har långa arbetsdagar och många arbetsresor till kontoret för att liksom vara borta lika mycket hemifrån som busschauffören eller undersköterskan. Frågan är hur vi löser det på sikt? Kanske skulle det vara bättre att låta "tjänstemännen" jobba sextimmarsdag hemifrån (nästan) varje dag och istället höja lönerna för dem som måste vara på jobbet fem dagar i veckan och jobba sina åtta timmar?