Kapitalistisk frågelåda

[Amund]

När staten blandar sig i prissättningen på en vara eller tjänst får man en störning i marknadsmekanismerna vare sig man vill det eller inte. Helt plötsligt finns det en aktör med stort kapital men som inte motsvaras av efterfrågan på varan. Det värsta exemplet är nog bostadsmarknaden där bostadsbidraget gör att det inte finns incitament att erbjuda väldigt billiga lägenheter - samhället betalar ju ändå mellanskillnaden för de som inte har råd.

Som hypotetiskt exempel kan man ta att om styrande politiker anser att alla svenskar ska ha rätt att snusa, och de som inte har råd får statligt stöd för att köpa snus. Vad händer då med priset på snus? Jo kortsiktigt kanske det rusar tills marknaden lyckats tillgodose marknadens behov, men sedan kommer priset att dyka eftersom utbudet kommer att överstiga efterfrågan. Sedan när allt mindre snus tillverkas kommer priset att stiga till en högre nivå än innan staten blandade sig i, och det beror på att staten är betydligt mindre priskänslig och producenterna behöver inte pressa priset utan kanske mer inrikta sig på att få de statliga uppköparna som kund (mutor, stordriftsfördelar?) . Alltså stiger priset på bekostnad av kvalitet - och nu har vi ett bra skolexempel på hur inblandning i marknadsmekanismerna höjer priset och sänker kvalitén på produkten.

[hilbert]

Det värsta exemplet är nog bostadsmarknaden där bostadsbidraget gör att det inte finns incitament att erbjuda väldigt billiga lägenheter - samhället betalar ju ändå mellanskillnaden för de som inte har råd.

Nu vet jag inte vad du menar med bostadsbidrag, det finns två helt olika system.
Det ena är för yngre människor, från försäkringskassan:

Totalt sett var det 270 000 hushåll som fick bostadsbidrag 2005 och motsvarande siffra 2021 var 210 000. År 2021 bestod 80 procent av hushållen som fått bostadsbidrag av barnfamiljer och 20 procent av ungdomshushåll.

Det är alltså inte någon särskilt stor grupp det handlar om när man slår ut det över hela Sverige.
Jag undrar om det skulle skapas något större intresse hos bostadsbolagen att bygga billiga bostäder för den gruppen om man avskaffade det systemet.

Det andra systemet är bostadstillägg som betalas ut till pensionärer med låg pension och personer med låg sjukersättning eller aktivitetsersättning.
Det är ofta en förutsättning för att kunna bo kvar i en bostad som man kanske har bott i en stor del av sitt liv.
Avskaffar man det systemet får man en exodus av fattigpensionärer till vad då?
Det låter mer som en libertariansk (mar)dröm, än något som skulle vara politiskt genomförbart.

[Amund]

Lika bra vi lämnar den här diskussionen eftersom det är två politiska verklighetsskildringar som står emot varandra.
Vad jag försökte förklara i mitt inlägg var att om man med hyresregleringar och bostadstillägg/bidrag (oavsett vad man kallar det) stör marknadens funktion så uppkommer obalanser. Om stora grupper låginkomsttagare får sin hyra betald av allmänna medel så försvinner incitamenten att erbjuda billiga hyresrätter. I många oreglerade bostadsmarknader är det inte ett problem att hitta en hyresbostad som passar en låginkomsttagares plånbok, men i Stockholm icke så. Detta är ett självklart samband för en del och helt obegripligt för andra.

Tanken att det är en självklarhet i ett samhälle att staten måste hjälpa till med hyran är lite underlig menar jag.

[Davian]

Hur är det tänkt i kapitalismen att relationen mellan ”den osynliga handen” och äganderätten ska se ut?

Jag tror inte jag fick svar på det här?

[Amund]

Hur är det tänkt i kapitalismen att relationen mellan ”den osynliga handen” och äganderätten ska se ut?

Jag tror inte jag fick svar på det här?

Du ställde frågan 11 sep 2022, 18:49 och jag svarade så här mindre än en timme senare 18:48:

Den osynliga handen kan självklart störas av äganderätten under vissa förhållanden. Det vanligaste exemplet är nog monopolsituationer, både statliga och privata, men jag antar att du vill närma dig problemet med jordräntan. Under den förindustriella perioden var det kapitalistiska systemet relativt ineffektivt, mycket på grund av den gamla jordägande klassens ovilja att skapa tillväxt.

Min uppfattning är nog att äganderätten, särskilt när det gäller gemensamma värden som exempelvis naturen kan vara ett stort problem med marknadsmekanismerna. I en modern modern ekonomi med demokratiska institutioner regleras detta genom författningen men i annat fall föreligger alltid en risk för osund exploatering, men det gäller nog de flesta ekonomiska och politiska system. Sovjetunionen lyckades ju radera ut världens största insjö trots att det inte byggde välstånd på något endaste vis.

Nu var mitt svar kanske långt från det du efterfrågade. Jag medger som sagt att äganderätten i vissa fall kan vara ett störningsmoment för en optimalt fungerande marknad - men kanske i störst utsträckning vid statlig inblandning i länder/ekonomier utan fungerande statliga institutioner.

[Amund]

En märklig sak med kapitalismen är att stora delar av befolkningen inklusive alla religioner fördömer kapitalismens mekanismer som exempelvis ränta, och även företagande ses som suspekt av många. Samtidigt lever och verkar de flesta av dessa människor i en ekonomi där de betraktar sin egen intjäning och ökande levnadsstandard som helt naturlig och rättvis. Även tillväxt är av någon anledning illa sedd bland många - tillväxt förknippas med ökande belastning av våra gemensamma resurser trots att tillväxt hittills är den enda mekanism som kan producera miljöförbättrande åtgärder.

Min slutsats är att de flesta människor har svårt att förstå marknadsekonomins funktionssätt.

[sonderling]

Jag har inte hängt med i alla delar av denna tråd så jag kanske frågar en fråga som redan ställts?

Men jag undrar varför det verkar som om tillgång och efterfrågan bara fungerar åt ena hålet? Dvs när man ska ta duktigt betalt för något.
Senast jag funderade på detta var centrum döden, att man trots inte får hyresgäster till affärslokaler hellre verkar låta dessa stå tomma än att hyra ut dem till ett lägre pris?

Sonderling

[Amund]

jag undrar varför det verkar som om tillgång och efterfrågan bara fungerar åt ena hålet? Dvs när man ska ta duktigt betalt för något.
Senast jag funderade på detta var centrum döden, att man trots inte får hyresgäster till affärslokaler hellre verkar låta dessa stå tomma än att hyra ut dem till ett lägre pris?

Tack Sonderling för en mycket bra fråga!

När marknadsekonomi inte fungerar så beror det vanligtvis på att det helt enkelt inte råder marknadsekonomi, utan att vanligtvis en klåfingrig stat har satt marknadsmekanismerna ur spel. Bostadsmarknaden är ett bra exempel där hyresreglering och framförallt bostadsbidrag gör att marknadsmekanismerna inte längre fungerar. Om jag hyr ut lägenheter till sämre bemedlade hyresgäster och staten betalar det mesta av hyran så finns det ingen anledning för mig att hålla låga hyror - staten betalar ju mellanskillnaden med bostadstillägg/bidrag.

Har inget bra svar på din fråga om kommersiella fastigheter men om marknadsmekanismerna fungerar som vanligt så avvaktar man förmodligen en kommande större efterfrågan. Sedan hyr man kanske inte gärna ut till en loppmarknad om lokalen ligger bredvid Grand Hotell.

En annan anledning kan vara statligt stöd, som då tar bort behovet av att sänka hyran.

[Markus Holst]

Gällande gallerior handlar det väl om att dessa som företeelse har blivit obsoleta och ingen vill hyra lokalerna, oberoende av pris. Det finns också ett lägsta lönsamt pris för uthyraren. Får han mindre betalt än så för lokalen lönar det sig bättre att inte hyra ut den. Hyresgäster skapar ju inte bara inkomster utan även kostnader.

[sonderling]

Jag tänkte nog både förortscentrum och stadskärnor i småstäder. Frågan brukar ibland komma upp i arbetslivet som ett problem men jag undrar alltid varför man inte bara sänker hyrorna och får lokalerna uthyrda?

Bostadsmarknaden är nästan värt en egen tråd men skulle ju säkert utmynna i politik. Jag är däremot fascinerad i frågan då det varit en ständig följeslagare i livet. Först var det bostadsbrist och man fick inte en lägenhet inom tullarna (Sthlm) men i förorten fick man direkt, sedan blev det bostadsbrist även där men i en mindre ort utanför sthlm fick man direkt, och nu är det bostadsbrist även där? Minns när första barnet föddes för 20 år sedan och jag vädrade min oro i frågan (att bospara till barnet har inte varit en möjlighet) och en förnumstig släkting lugnade mig med att det har politikerna säkert ändrat tills dess (det har blivit värre.)

Amund jag vet inte om du är inne på marknadshyror men det är faktiskt inte en sak som jag fattar när borgliga politiker förordar. Där får man gärna förklara till mig som för ett barn vad som skulle bli bättre med det?

Sonderling

[a81]

Jag tänker att problemet med svensk bostadsmarknad är att vi är så dåliga på att bygga mellanalternativ mellan flerfamiljshus och villor.

Småbarnsfamiljer kämpar sig igenom några trångbodda år i en trea på fjärde våningen innan de äntligen lyckats köpa hus och pensionärsparet (långt över 65) klamrar sig fast i villan. Jag tror att det finns alldeles för få radhus (och liknande) i Sverige. Par i 30-årsåldern blockerar lägenheterna för dem i 20-årsåldern, paret i 30-årsåldern får i sin tur inget mellansteg mellan lägenhet och villa, äldre par har ingenstans att flytta om de fortsatt vill ha lite tomt/uteplats och så vidare...

Jag vet inte om detta problem har med kapitalismen att göra, snarare än det kanske tvärtom så att politiker i Sverige gärna velat pressa in svenskarna i flerfamiljshus de inte riktigt trivs i, idag främst av miljöskäl. Hade marknaden styrt hade det säkert varit trångt och tätt, men samtidigt mer "radhuskänsla", mer bilvänligt, etc.

[Markus Holst]

Jag tänker att det som behövs för att få igång flytt-dominot är attraktivt boende för friska äldre så de hellre flyttar än bor kvar i villan.

[Amund]

Amund jag vet inte om du är inne på marknadshyror men det är faktiskt inte en sak som jag fattar när borgliga politiker förordar. Där får man gärna förklara till mig som för ett barn vad som skulle bli bättre med det?

Du får ta min förklaring med en nypa salt eftersom den politiska grundsynen är särskilt viktig i just denna fråga. Min förenklade förklaring kommer säkert att kritiseras från personer med andra principer, men jag hoppas i alla fall kunna bidra till en reflektion över det många anser som en självklarhet.

Sedan urminnes tider har marknadsmekanismen varit den faktor som skapat tillväxt eftersom en fungerande marknad anpassar sig efter utbud och efterfrågan. Finns efterfrågan på grönsaker i ett jägarsamhälle så är det garanterat någon som börjar odla morötter och ärter som denne säljer till jägarna som tycker det smakar bra till mammut-filén. Men en marknad får inte störas av socialistiska politiker som försöker reglera priset på grönsaker med ett pristak eller kanske de till och med beskattar grönsaksodlaren så att denne slutar att odla. En annan vanlig störning av marknadsmekanismen är om vi bara har en eller två grönsaksodlare som äger lämplig jordbruksmark, då ges inga andra möjlighet att odla och priserna kommer att vara alldeles för höga.

Riktigt besvärligt blir det om staten köper upp en viss mängd grönsaker till ett fast pris och delar ut till folk, då fungerar inte heller prismekanismen som den ska utan det kommer att saknas grönsaker på marknaden. Den fria marknaden är liksom manipulerad av politiker vilket gör att grönsakerna i och för sig kanske är billiga men närmast omöjliga att få tag på. I en bemärkelse är detta ett enkelt svar på varför det alltid saknas varor att köpa i ett socialistiskt land.

Just bostadsmarknaden är lite speciell eftersom den är geografiskt beroende. Arbetar du i Oxelösund så hjälper det föga om du hittar en billig lägenhet i Luleå. Hyresregleringen till skillnad mot marknadshyror är en socialistisk åtgärd som har folkligt stöd även i borgerliga kretsar, mycket tack vare att man gärna förknippar ordet "reglering" med något positivt för en process där motsatsen kan ses som okontrollerad. Men hur var det nu med marknadsekonomi? Jo om den får verka fritt så anpassar den sig efter både säljare och köpare. När det gäller bostäder hävdar de som förespråkar hyresregleringar att hyresvärdarna sätta vilka hyror de vill om man inte har dessa socialistiska regleringar av marknaden - men det konstiga är ju varför det bara gäller bostäder och inte bilar, päron, iphone och andra produkter som INTE regleras på politisk väg? Den som odlar päron kan ju begära tusen kronor kilot om denne vill, men då kommer ingen att köpa dennes päron. Om priserna får sättas fritt av säljaren så anpassas dessa under normala förhållanden efter kundernas köpkraft.

Självklart skulle det ta tid innan man får en fungerande bostadsmarknad vid en avreglering men faktum kvarstår att i storstäder där man låter marknadens prismekanismer styra så är det oftast inga problem att få en bostad utifrån den köpkraft man har (Hong Kong, New York). Men i storstäder med en hyresreglering som exempelvis Stockholm är det omöjligt för en normalinkomsttagare som planerar att flytta dit. Dessutom driver systemet på utvecklingen att människor TVINGAS KÖPA en alldeles för dyr bostadsrätt och priserna pressas uppåt. Detta är alltså till viss del en effekt av den politiska inblandningen i bostadsmarknaden.

En sista sak jag tänkte ta upp i ämnet är det så kallade bostadstillägget, eller bostadsbidraget som man sa förr. Oavsett vad man tycker politiskt så är det ett faktum att om hyrorna är så höga att pensionärer och de med låg inkomst måste ha hjälp av staten att betala sina hyror så driver det på hyrorna. Idag är bostadstillägg en helt integrerad del i människors liv, men man ska vara medveten om att har vi ett politiskt system där människor som trots att de arbetat hela sitt liv är beroende av politikers välvilja för att kunna betala sin hyra sedan de gått i pension så har vi ytterligare ett allvarligt ingrepp i marknadsmekanismen.

Vi har även ett demokratiskt problem när människor är beroende av politikers välvilja men det är inte ämnet i denna tråd.

[a81]

Jag tänker att det som behövs för att få igång flytt-dominot är attraktivt boende för friska äldre så de hellre flyttar än bor kvar i villan.

Ja, det jag tänker på är väl enplansradhus med en lite tomt/uteplats och kanske lite större förråd än typiska nybyggen, dessutom gärna i bostadsrättsform.

Sedan är väl "problemet" att många äldre åldras i "fel" ordning. Ofta faller utlandsresor och pyssel med eventuell sommarstuga bort redan kring 70 (fysiska krämpor, vågar inte flyga p.g.a. hjärtproblem, etc), samtidigt som villan därmed blir ännu viktigare och det inte är några större problem att låta barn och barnbarn klippa gräs och liknande när man 10-20 år senare inte klarar av det.

Mediabilden är att personer i 65-/70-årsåldern är jättepigga, men sedan dör man när man uppnår medellivslängden kring 80/85. I verkligheten har många 70-åringar rätt många krämpor, men har ändå goda chanser att fira sin 90-årsdag. Medellivslängden "trycks ner" av att t.ex. tonåringar dör i EPA-traktorsolyckor. Det finns inga 150-åringar som drar upp statistiken åt andra hållet...

[a81]

Sverige industrialiserades ganska sent och många fanns fortfarande kvar på landsbygden en bra bit in på 1900-talet när bostadsstandaren (på landet) var hög. En praktisk trea i miljonprogramområde har liksom inte aldrig varit en drömbostad i Sverige. Jag tänker att det är stor skillnad jämfört med Sydostasien där de flesta levde i misär fram till efterkrigstiden ungefär.