Skalman.nu Forum

I begynnelsen satte sig de radikala och alltså ändringsbenägna till vänster i den franska nationalförsamlingen - och en politisk skala var född.

Till höger - det bestående
Till vänster - det förändrande.

Min uppfattning är att denna höger-vänsterskala har använts på en massa sätt genom historien, och att man egentligen aldrig varit enig om dess utseende och var de olika politiska partierna och åsikterna skall placeras in.

För hundra år sedan ansågs liberaler som vänster och samarbetade också med mer erkända vänsterpartier som socialdemokraterna om förändringar som till exempel allmän rösträtt. Idag placeras liberala åsikter långt till höger - ibland till höger om de konservativa.

Nazisterna får allt sägas ha förändrat samhället men anses ändå som höger, förutom dem som använder skalan på ett annat sätt och sätter kollektivism till vänster och individualism till höger.

Kan vi, utan att diskutera partipolitik, diskutera hur höger-vänsterskalan används genom åren och hur användandet av den har förändrats? Jag är alltså intresserad av hur man definierat höger/vänster.

Franska revolutionen - liberaler vänster - konservativa höger.
1800-talet socialismen dyker upp till vänster om vänstern.
Början av 1900-talet, extrem höger och extrem vänster drar isär skalan.
Mitten av 1900-talet, liberalerna glider högerut i skalan.
Slutet av 1900-talet, de gröna dyker upp och hamnar på vänstra sidan.

Av vilka placeras "liberala" åsikter till höger om de konservativa?

Var liberalerna hamnar beror på vilka frågor som är viktiga. I demokratifrågan var liberalerna vänster, när landet blev en demokrati och frågan snabbt blev en icke-fråga, hamnade ekonomiska frågor i centrum, där är vi än, då är liberalerna för marknadsekonomi och alltså till höger.

Det är in uppfattning att t ex theaparty-rörelsen i USA placeras långt till höger. Den får väl ses som en liberal rörelse?

Markus Holst skrev:Det är in uppfattning att t ex theaparty-rörelsen i USA placeras långt till höger. Den får väl ses som en liberal rörelse?

Mot abort, för kyrkan? Knappast.

Den är ärkekonservativ. Begreppet "liberal" är uppenbarligen på vift...

Kanske att jag har en felaktig bild av dem. Det är rätt troligt då jag inte är så bevandrad i polititk

Jag tror att många blandar ihop det med begreppet "nyliberal" som får stå för allt tokigt som är till höger... Det har dock väldigt lite med begreppet "liberal" att göra, förutom den principiella ståndpunkten om individens friheter gentemot det allmänna.

Dalmas skrev:Var liberalerna hamnar beror på vilka frågor som är viktiga. I demokratifrågan var liberalerna vänster, när landet blev en demokrati och frågan snabbt blev en icke-fråga, hamnade ekonomiska frågor i centrum, där är vi än, då är liberalerna för marknadsekonomi och alltså till höger.

Marknadsekonomi var väl länge vänster. Högern var för en skrå- och privilegieekonomi. Näringsfrihet var ett av vänsterns/liberalernas projekt.

Ja, men inte på 1920 talet, när demokratistriden var avgjord.

Det är väl främst libertarianerna som brukar kunna anses extremhöger. Deras politiska ideologi består väl i princip av att avskaffa staten så långt det överhuvudtaget går, vilket väl måste ses som en extrem åsikt. Om man sätter ideologin i motsats till den auktoritära vänstern så framstår den som högerextrem, men å andra sidan så finns det ju vänsteranarkister också, så jag vet inte riktigt. En del ideologier känns ganska malplacerade var man än sätter dem på höger-vänster-skalan.

Påminner mig Hasse & Tages sketch om centerextremisten...

Dalmas skrev:Ja, men inte på 1920 talet, när demokratistriden var avgjord.

Mellankrigstiden karaktäriseras väl annars över att samtliga politiska ideologier rör sig i riktning mot ökad statlig styrning av ekonomi. Både vänster och höger. Jag skulle vilja säga att det är först efter kriget som högern på allvar börja släppa greppet om tanken att statsmakten skall vara överordnad näringslivet.

kblomster skrev:Det är väl främst libertarianerna som brukar kunna anses extremhöger. Deras politiska ideologi består väl i princip av att avskaffa staten så långt det överhuvudtaget går, vilket väl måste ses som en extrem åsikt. Om man sätter ideologin i motsats till den auktoritära vänstern så framstår den som högerextrem, men å andra sidan så finns det ju vänsteranarkister också, så jag vet inte riktigt. En del ideologier känns ganska malplacerade var man än sätter dem på höger-vänster-skalan.

Påminner mig Hasse & Tages sketch om centerextremisten...

hört talas om Anarkokapitalism?

Jag har aldrig fattat att kollektivism sätts emot individualism. Politikens kärna är att lyckas förena de två. Utan sjukhus, ingen fallskärmshoppning för att göra en kliché av det. Och har alltid avskytt att något tycker åt mig. Blev tidigt djupt antireligiös. Existensen av tendensfrihet och åsiktsfrihet inom den rörelse jag valt har alltid varit ett måste. Fritänkandet en nödvändig livsluft.
Har alltid varit vänster, men den här inställningen ovan gjorde mig till mycket aktiv antistalinist. Smugglade kopieringsmaskiner till Solidaritet i Polen t.ex.
I dagens politiska landskap går för mig skiljelinjen mellan demokrati och elitism. När elitismen brakade i Sovjet tillfälligt, då var det som om det var fritt fram för skitstövelväldet i väst.
EU bygger frenetisk vidare på sin nyliberala variant av elitism som leder till allt djupare klyftor i samhället med en raserad välfärd som river undan skyddsnätet för allt fler. I stort sett all värdestegring/produktionsökning går till de som redan har. En allt mindre grupp äger mer och mer. Ekonomin går i stå. Demokratin rasera allt fortare. Nyliberalismens vansinne öppnar så dörren för högerextremismen.

För mig är vänster att vara för ett demokratisk och solidariskt samhälle. Inget är farligare än ett samhälle som förlorat solidariteten och empatin. Alla, även de välbeställa, har det bättre i ett solidariskt samhälle.

Palmes legendariska tal om immigration: https://www.youtube.com/watch?v=C3HK8ub ... ture=share

Ett nytt Europa fritt från nyliberalismens grymheter är den enda framtid värd namnet som existerar.
Solidaritet och demokrati är de två som alltid hänger ihop. Utan det ena, finns inte det andra.

Valdemar Sappi skrev:Jag har aldrig fattat att kollektivism sätts emot individualism. Politikens kärna är att lyckas förena de två. Utan sjukhus, ingen fallskärmshoppning för att göra en kliché av det.

En mycket bra distinktion, som jag delar. Dock har ju kollektivism en risk att bli tvingande och då vill jag gärna sparka bakut. Försäkringar är till exempel jättebra. Det är frivillig kollektivism som väl passar fint i nyliberala strömningar också. Men när staten talar om för mig att jag måste ha deras försäkring, det du kallar att andra tänker åt en, ja då känner jag mig utsatt för socialism.

Tvång motsäger sig nog både vänstern och liberalismen, tror jag