Skalman.nu Forum

Jag har läst nånstans (kan ha varit Treadgold i "A history of the Byzantine state and society") att renässansen till stora delar kan tillskrivas byzantinska lärda som lämnade Konstantinopel efter turkarnas intagande av staden.
Är detta en vedertagen teori? Vad finns det för belägg, eller motbelägg?
Annars, har ni på forumet några tankar kring detta?

När jag läste det så själv så höll jag det för troligt.
Har svårt att se hur ett intresse för de antika grekiska klassikerna poppat upp från ingenstans med tanke på den allmäna misstron och fientligheten mellan de katolska och ortodoxa sfärerna som då existerade. Men handlade det om lärda män från Konstantinopel eller kanske bara att den klassiska litteraturen därifrån spreds till Italien???
Ett litet maskhål i teorin är att mycket klassisk litteratur fanns, och studerades redan, i klostren i väst.

Det hade med den turkiska invasionen av Konstantinopel. Då Bysantinska Riket upphörde så flyttade många kunniga människor till närbelägna Italien och mottogs av kunskapssugna renässansitalienare.

Många lärde lämnade Konstantinopel redan långt innan 1453. Vedertagen teori är att de bysantinske lärde lämnade ett betydande bidrag genom att det var dessa som från slutet av 1300-talet och framåt lärde ut grekiska i de italienska lärocentran. Därigenom ökade intresset för exempelvis Platon, och ca 1440 grundades i Florens Platonakademin. Detta nya intresse för just Platon brukas kallas Platonrenässansen, och var ett led i den spirande Humanismen (intresset för lärdom och filosofi, speciellt antik sådan). Detta ledde vidare till renässansen under 1400-, 1500-talet.

Det här var dock redan i rörelse även utan dessa flyktingar. Övrig antik, främst romersk, litteratur hade ju börjat studeras med en kritisk infallsvinkel redan under 1300-talet, av exempelvis Petrarca. Men bysantinarna hjälpte till.

Mvh -Dan

Dette er jo en del av den interessante debatten om hvorvidt det er særlig fruktbart å definere renessansen som en separat periode overhodet, siden en stor del av de trekkene man tidligere mente hørte renessansen til oppstår i høy-og senmiddelalderen, og mange trekk man ser som særlig "middelalderske" i aller høyeste grad lever videre utover på 1600-tallet.

Problemet omkring "hvem som skal ha æren" for renessansen blir jo endel mindre om renessansen bare er en del av senmiddelalderen, (noe som jo gjør hele begrepet middelalder ganske så absurd ) men som Durion påpeker er det mer enn en grunn til at greske tekster får en oppssving på 13-1400-tallet - det er jo sjelden slik at det bare er én enkelt kilde eller årsak til noe som helst i historien!