Två poäng till Widsithskolan. Den tyske filosofen, sociologen och nationalekonomen
Max Weber (1864-1920) gjorde minnesvärda insatser på många områden.
Ett av hans mest kända verk,
Die protestantische Etik und der Geist des Kapitalismus, innebär bl.a. en kritik av
Marx' idéer om att religion och andra föreställningar bara utgör en sorts "överbyggnad" på en materiell bas som den är beroende av. När det gäller mänskligt beteende, menade Weber, finns det inga historiska eller andra generella lagar, och t.ex. religiösa idéer kan också ha en avgörande betydelse för ett historiskt skeende. Så var t.ex. fallet med kapitalismens framväxt i Europa, som Weber sätter i samband med reformationen och den protestantiska (särskilt den kalvinistiska) etiken.
I och med denna etik, hävdar Weber, uppstod i Europa en ny syn på pengar, arbete och rikedom som förenade protestantiska stater som Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och de nordiska länderna men skilde dem från t.ex. Frankrike, Spanien och Italien. Protestantismens syn på individuell plikt och arbetsmoral innebar att många enskilda människor började ägna sig åt privat sparande men också att arbeta hårt och bedriva köpenskap och handel. Därigenom började pengar ackumuleras och användas för att generera ytterligare kapital, snarare än att t.ex. användas för lyxkonsumtion eller konst och kultur.
Ett gott exempel på denna "anda" är enligt Weber ett citat som tillskrivs
Benjamin Franklin:
Benjamin Franklin skrev:Remember that time is money. He that can earn ten shillings a day by his labour and goes abroad or sits idle one-half of that day, though he spends but sixpence during his diversion or idleness, ought not to reckon that the only expense; he has really spent, or rather thrown away, five shillings besides. [...]
Remember that money is of the prolific, generating nature. Money can beget money, and its offspring can beget more, and so on. Five shillings turned is six; turned again it is seven and threepence, and so on till it becomes a hundred pounds. The more there is of it the more it produces every turning, so that the profits rise quicker and quicker.
I den protestantiska etiken, menar Weber, framstår arbetet för första gången i historien som ett
kall; något som skall utföras väl till Guds ära. Målet var inte primärt att öka sin förmögenhet utan att förbättra (och demonstrera) sin
höga moral inför Gud och människor, i det att man avstod från lättja, lyx och slöseri och använde den ekonomiska vinsten till nya investeringar. Det är denna specifika, religiöst motiverade anda som fick kapitalismen att blomstra särskilt i Nordeuropa men däremot inte i t.ex. Indien eller Kina trots att dessa länder i hög grad hade samma förutsättningar för övrigt, menade Weber - vars tes för övrigt förstås är omstridd.
Varsågod Widsith!
