Khalsa?Lindir skrev:Det är alldeles riktigt. Ska man vara petig gäller det dock inte alla sikher, utan en specifik grupp inom sikhismen ...Robert_Kropotkin skrev:Det låter ju sannerligen som Sikherna!
Någon som knäcker den?
/Marcus
Quiz: Idé- och lärdomshistoria
Helt korrekt. Khalsa ("de rena"), vars medlemmar kallas amritdhari, grundades 1699 av Guru Gobind Singh (alla manliga amritdhari heter Singh = lejon; kvinnorna heter Kaur = prinsessa) genom en ceremoni kallad amritsanskar, som fortfarande är vägen in i Khalsa. Man kan inte invigas i Khalsa förrän man är mogen nog att förstå betydelsen av det man ger sig in i. Förutom de fem k-na (de fem symboler frågan gällde), åtar man sig också att följa ett antal regler, varav de viktigaste är de fyra kurahts (inte ta bort kroppshår, inte äta kött slaktat enligt muslimska regler, inte begå äktenskapsbrott och inte använda tobak).Marcus Wendel skrev:Khalsa?
Khalsa kan sägas vara sikhismens kärntrupper, och kallas av NE för ett "militant brödraskap".
Marcus får nästa fråga, även om Robert var en bra bit på väg.
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Nu har jag tjyvkikat och han var geolog/geograf: var bland annat över i Finland och Sverige och studerade åsar, och umgicks då med den svenske geologen och polarforskaren A.E. Nordenskiöld.
Du kanske, enligt quiz-traditionerna, vill berätta mer om Kropotkin innan jag ställer nästa fråga?
Edit: Eftersom du skrev "frågan är din" så tar jag nästa meddetsamma, men berätta gärna mer ändå, det skulle vara intressant.
Den engelske renässansfilosofen Francis Bacon talade om fyra sorters "idoler" i vetenskapen. Vilka var dessa fyra idoler, och vad menade han med det?
Du kanske, enligt quiz-traditionerna, vill berätta mer om Kropotkin innan jag ställer nästa fråga?
Edit: Eftersom du skrev "frågan är din" så tar jag nästa meddetsamma, men berätta gärna mer ändå, det skulle vara intressant.
Den engelske renässansfilosofen Francis Bacon talade om fyra sorters "idoler" i vetenskapen. Vilka var dessa fyra idoler, och vad menade han med det?
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Få frågor borde väl vara för tuffa i en quiz där man har rätt att söka i källor efter svaret, och det här kan man hitta ganska lätt på t.ex. Google. Hursomhelst, engelsmannen Francis Bacon (1561-1626) har ofta – på gott och på senare tid också på ont – sett som en symbolfigur för den vetenskapliga revolution som började prägla det västerländska samhället under 1600-talet. Inte främst genom att själv vara en skicklig vetenskapsman, utan genom att uppträda som vältalig profet för vad han kallade ett instauratio imperii humani in naturam, ett återupprättat mänskligt herravälde över naturen.
Människan, menade Bacon – som bland mycket annat är känd just för slagordet "kunskap är makt" – skulle med den nya vetenskapens hjälp kunna skaffa sig den makt över skapelsen som hon varit ämnad till men förlorat i och med syndafallet. Medan kunskap och lärdom tidigare främst inneburit att studera och tradera auktoriteterna från antikens Grekland och Rom, menade Bacon att vetenskap också kunde gå ut på att bryta med hävdvunna auktoriteter, att upptäcka ny kunskap och medverka till ett framåtskridande genom experiment och uppfinningar. Alltså tankar som vi idag uppfattar som ganska "självklart" vetenskapliga, men som inte alls var det på Bacons tid.
Det var i detta sammanhang som Bacon talade om fyra former av "idoler" eller vrångbilder ("falska gudar", om man så vill) som hindrade människan från att anamma nya tänkesätt och inse vetenskapliga sanningar. Han kallade dem:
- idola tribus, "släktets/stammens vrångbilder". Människan som släkte har en benägenhet att bedöma allting utifrån sig själv, t.ex. genom att göra sig själv till centrum för kosmos.
- idola specus, "grottans vrångbilder". Vår privata situation och läggning, vår uppfostran och uppväxt påverkar vårt sätt att betrakta världen.
- idola fori, "torgets vrångbilder". Samhället och kommunikationen/språket kan försvåra utbytet av idéer, t.ex. genom att man använder termer och begrepp på ett ogenomtänkt sätt.
- idola theatri, "teaterns vrångbilder". Hävdvunna auktoriteter (på Bacons tid särskilt Aristoteles) och ideologier kan hindra oss från att tänka själva.
Det har för övrigt hävdats att ordet "ideologi" kan ha sitt ursprung just i detta Bacons resonemang kring olika idola som skiljer sig från den vetenskapliga sanningen.
En kuriositet kring Francis Bacon är att han också har misstänkts för att vara den egentlige författaren till William Shakespeares dramer. Teorin lanserades 1857 av amerikanskan Delia Salter Bacon i boken The Philosophy of the Plays of Shakespeare Unfolded men har återkommit i flera former sedan dess. Argumentationen har bl.a. utgått ifrån att personen (skådespelaren) Shakespeare är så märkligt okänd och att skapandet av dessa dramer skulle kräva ett mått av bildning och snille som inte kan tilltros en enkel skådespelare från Stratford. Bacon (och ibland även andra av tidens lärda män) skulle därför ha skrivit pjäserna som förströelse men valt att lansera dem under Shakespeares namn eftersom de inte ville förknippas med tarvlig teaterkonst. Forumfavoriten Åke Ohlmarks ägnar några ganska roliga och sarkastiska sidor åt "Baconteorin" i sin bok om Shakespeare från 1964.
Ny fråga: Friedrich Nietzsche gjorde en åtskillnad mellan apollinskt (eller apolloniskt) och dionysiskt i den antika grekiska kulturen. Vad menade han med det?
Människan, menade Bacon – som bland mycket annat är känd just för slagordet "kunskap är makt" – skulle med den nya vetenskapens hjälp kunna skaffa sig den makt över skapelsen som hon varit ämnad till men förlorat i och med syndafallet. Medan kunskap och lärdom tidigare främst inneburit att studera och tradera auktoriteterna från antikens Grekland och Rom, menade Bacon att vetenskap också kunde gå ut på att bryta med hävdvunna auktoriteter, att upptäcka ny kunskap och medverka till ett framåtskridande genom experiment och uppfinningar. Alltså tankar som vi idag uppfattar som ganska "självklart" vetenskapliga, men som inte alls var det på Bacons tid.
Det var i detta sammanhang som Bacon talade om fyra former av "idoler" eller vrångbilder ("falska gudar", om man så vill) som hindrade människan från att anamma nya tänkesätt och inse vetenskapliga sanningar. Han kallade dem:
- idola tribus, "släktets/stammens vrångbilder". Människan som släkte har en benägenhet att bedöma allting utifrån sig själv, t.ex. genom att göra sig själv till centrum för kosmos.
- idola specus, "grottans vrångbilder". Vår privata situation och läggning, vår uppfostran och uppväxt påverkar vårt sätt att betrakta världen.
- idola fori, "torgets vrångbilder". Samhället och kommunikationen/språket kan försvåra utbytet av idéer, t.ex. genom att man använder termer och begrepp på ett ogenomtänkt sätt.
- idola theatri, "teaterns vrångbilder". Hävdvunna auktoriteter (på Bacons tid särskilt Aristoteles) och ideologier kan hindra oss från att tänka själva.
Det har för övrigt hävdats att ordet "ideologi" kan ha sitt ursprung just i detta Bacons resonemang kring olika idola som skiljer sig från den vetenskapliga sanningen.
En kuriositet kring Francis Bacon är att han också har misstänkts för att vara den egentlige författaren till William Shakespeares dramer. Teorin lanserades 1857 av amerikanskan Delia Salter Bacon i boken The Philosophy of the Plays of Shakespeare Unfolded men har återkommit i flera former sedan dess. Argumentationen har bl.a. utgått ifrån att personen (skådespelaren) Shakespeare är så märkligt okänd och att skapandet av dessa dramer skulle kräva ett mått av bildning och snille som inte kan tilltros en enkel skådespelare från Stratford. Bacon (och ibland även andra av tidens lärda män) skulle därför ha skrivit pjäserna som förströelse men valt att lansera dem under Shakespeares namn eftersom de inte ville förknippas med tarvlig teaterkonst. Forumfavoriten Åke Ohlmarks ägnar några ganska roliga och sarkastiska sidor åt "Baconteorin" i sin bok om Shakespeare från 1964.
Ny fråga: Friedrich Nietzsche gjorde en åtskillnad mellan apollinskt (eller apolloniskt) och dionysiskt i den antika grekiska kulturen. Vad menade han med det?
Jag har uppenbarligen ingen lycka med mina frågor! 
Friedrich Nietzsche (1844-1900) är idag framför allt känd som "filosof", men han började sin bana som klassisk filolog och blev professor i grekiska vid universitetet i Basel år 1869, d.v.s. redan vid 25 års ålder. 1872 publicerade han boken Tragedins födelse som är en kulturhistorisk betraktelse över tragedigenren i den antika grekiska teaterkonsten.
Vid denna tid idylliserades gärna det antika Grekland som en period av förnuft, harmoni och ädel skönhet. Det var ju fr.o.m. 1700-talets senare del som man på allvar hade börjat gräva fram antika grekiska skulpturer och andra konstföremål och ställa ut på diverse museer i Europa, och svärmeriet för denna epok var enormt under hela 1800-talet. Vad Nietzsche nu ville framhålla i sin bok om den grekiska tragedin var att det antika Grekland långt ifrån uteslutande hade präglats av ljus, förnuft och skönhet: de grekiska dramerna vittnar om att där också fanns ett starkt drag av irrationell grymhet och blodtörst. Dessa två aspekter av den "grekiska anden", som enligt Nietzsches uppfattning balanserade varandra och bägge var nödvändiga, kallade han den apollinska respektive den dionysiska, efter å ena sidan sångens och förnuftets gud Apollon och å den andra Dionysos, rusets och hänryckningens gud.
Nietzsches verk togs inte väl upp i hans samtid, delvis för att man knappast uppskattade att någon påtalade denna "mörka" sida hos de dyrkade greker som man ofta framställde som förebilder för ungdomen; delvis för att man menade att han var alltför spekulativ. "I vetenskapens ögon existerar inte denna bok", skall en av tidens ledande filologer ha sagt om Tragedins födelse. Men ifrågasättandet av en ensidig "förnuftsdyrkan" och ett betonande av de irrationella elementen i den mänskliga tillvaron återkom ju både i Nietzsches och i andra inflytelserika tänkares verk under 1900-talets gång.
Eftersom de flesta verkar vara intresserade av politiska ideologier försöker jag i stället med en sådan fråga. År 1888 dömdes Hjalmar Branting till böter och fängelse i tre månader och femton dagar. För vilket brott?
Friedrich Nietzsche (1844-1900) är idag framför allt känd som "filosof", men han började sin bana som klassisk filolog och blev professor i grekiska vid universitetet i Basel år 1869, d.v.s. redan vid 25 års ålder. 1872 publicerade han boken Tragedins födelse som är en kulturhistorisk betraktelse över tragedigenren i den antika grekiska teaterkonsten.
Vid denna tid idylliserades gärna det antika Grekland som en period av förnuft, harmoni och ädel skönhet. Det var ju fr.o.m. 1700-talets senare del som man på allvar hade börjat gräva fram antika grekiska skulpturer och andra konstföremål och ställa ut på diverse museer i Europa, och svärmeriet för denna epok var enormt under hela 1800-talet. Vad Nietzsche nu ville framhålla i sin bok om den grekiska tragedin var att det antika Grekland långt ifrån uteslutande hade präglats av ljus, förnuft och skönhet: de grekiska dramerna vittnar om att där också fanns ett starkt drag av irrationell grymhet och blodtörst. Dessa två aspekter av den "grekiska anden", som enligt Nietzsches uppfattning balanserade varandra och bägge var nödvändiga, kallade han den apollinska respektive den dionysiska, efter å ena sidan sångens och förnuftets gud Apollon och å den andra Dionysos, rusets och hänryckningens gud.
Nietzsches verk togs inte väl upp i hans samtid, delvis för att man knappast uppskattade att någon påtalade denna "mörka" sida hos de dyrkade greker som man ofta framställde som förebilder för ungdomen; delvis för att man menade att han var alltför spekulativ. "I vetenskapens ögon existerar inte denna bok", skall en av tidens ledande filologer ha sagt om Tragedins födelse. Men ifrågasättandet av en ensidig "förnuftsdyrkan" och ett betonande av de irrationella elementen i den mänskliga tillvaron återkom ju både i Nietzsches och i andra inflytelserika tänkares verk under 1900-talets gång.
Eftersom de flesta verkar vara intresserade av politiska ideologier försöker jag i stället med en sådan fråga. År 1888 dömdes Hjalmar Branting till böter och fängelse i tre månader och femton dagar. För vilket brott?
Det verkar finnas väldigt knapphändig information om Brantings fängelsevisit på nätet, dom flesta biografier nämner inte ens detta. Hädelse var iaf domen eller "förnekelse af den rena evangeliska lära" som straffparagrafen från 1821 benämndes. Felsteget hade varit att publicera en artikel som hans goda vän och senare kamrat Axel Danielsson skrivit som hade rukriken "Till världsalltets upphofsman". En provocerande artikel som milt utryckt kallade alla kristna och kristendomen i sig för dumhet och otyg. B. Publicerade denna text i Socialdemokraten, den tidning han vid denna tidpunkt vad chefredaktör för. Straffet blev som sagt 3 månader och 15 dagar men även böter på 150kr som vid denna tiden måste vart en ganska så ansenlig summa pengar. En liten kuriosa om rättegången var att det verkar som Victor Rydberg satt med i juryn som dömde B.
Här är vad jag tror ett utdrag ur Axel Danielsson text Till värdsalltets upphofsman:
"Det omtvistade gudabelätet står uppställt på en sockel som utgöres av det hårdaste av alla ämnen: koncentrerad folkdumhet. Guden själv är grovt tillyxad utan spår av verkligt konstnärskap. Han har två ben som en människa, men dessa ben uppbära trenne kroppar vilka äro sammanväxta. Det är en Gud och likväl tre. Dessutom är den mellersta guden ytterligare kluven i tvenne, en gudomlig och en mänsklig natur, vilka ´utan sammanblandning och förvandling äro med varandra oupplösligt och oåtskiljaktigt förenade ´ Detta vidunder av mänsklig ungdomsfantasi är det nu herr Lovén vill ha kvar som ett erkänt mästerverk, lämpligt att tillfredsställa det moderna konstsinnet medan Branting-Lennstrand hotar att ta den första bästa hammare och krossa det i bitar".
Här är vad jag tror ett utdrag ur Axel Danielsson text Till värdsalltets upphofsman:
"Det omtvistade gudabelätet står uppställt på en sockel som utgöres av det hårdaste av alla ämnen: koncentrerad folkdumhet. Guden själv är grovt tillyxad utan spår av verkligt konstnärskap. Han har två ben som en människa, men dessa ben uppbära trenne kroppar vilka äro sammanväxta. Det är en Gud och likväl tre. Dessutom är den mellersta guden ytterligare kluven i tvenne, en gudomlig och en mänsklig natur, vilka ´utan sammanblandning och förvandling äro med varandra oupplösligt och oåtskiljaktigt förenade ´ Detta vidunder av mänsklig ungdomsfantasi är det nu herr Lovén vill ha kvar som ett erkänt mästerverk, lämpligt att tillfredsställa det moderna konstsinnet medan Branting-Lennstrand hotar att ta den första bästa hammare och krossa det i bitar".