(Efter inspiration från Psilander)
Montesquieus var en av de mest betydande franska upplysningsfilosoferna. Han studerade bland annat olika staters konstitutioner och statsskick. Hand teori gick ut på att man skall dela på makten mellan dömande makt, lagstiftande makt och utförande makt. Den amerikanska konstitutionen är starkt influerade av Montesquieus idéer, med självständigt domstolsväsen (dömade), kongressen (lagstiftande) och president (utförande).
Montesquieus maktdelningsprincip
Re: Montesquieus maktdelningsprincip
Utan att ha läst vare sig Montesquieu eller Aristoteles undrar jag ändå hur M:s maktdelningslära förhåller sig till Aristoteles trias politica och till monarchia mixta?
Re: Montesquieus maktdelningsprincip
Det är ju helt uppenbart att han inspirerats av sina föregångare. Han har dock inte bara kopierat rakt av vad tidigare kommit fram till. Montesquies hade i grunden för sina tankegångar idéer om att olika geografiska skillnader danade folk på olika sätt. Ett varmt klimat medförde ett visst kynne, medan ett kyligare klimat ett annat. Staternas styrelseskick måste anpassas av folkens naturliga kynne. Detta kombinerade han också med en naturrättsprincip, om än lite vagt.
De politiska systemen delade han på tre, despoti, monarki och republik, republiken kunde vara aristokrati eller demokrati. Mot dessa svarade olika priciper, despoti - fruktan, monarki - ära, republik - dygd. Sedan berodde de på medborgarna vilket styrelseskick som passade bäst. De frihetsälskande och manliga folken från Nordeuropa skulle givetvis ha ett så fritt styrelseskick som möjligt. Och då börjar maktdelningsprincipen bli intressant. Englands författning ser Montesquie som ett föredöme. Där åtskiljs lagstiftande (parlament), verkställande makt (monark) och dömande makt (domstolar) åt. Det är alltså både monarkier och republiker som Montesquie anser kan byggas enligt maktdelningsprinciper och vara goda styren. Dock gäller att folket har rätt kynne. Ett folkslag bäst lämpat för despoti är det ingen mening att slösa bort fina konstitutioner på. Värt att nämnas är att parlamentarismen till viss del strider mot Montesquies maktdelningspricip, då han vill ha en verkställande statschef oberoende från parlamentet.
De politiska systemen delade han på tre, despoti, monarki och republik, republiken kunde vara aristokrati eller demokrati. Mot dessa svarade olika priciper, despoti - fruktan, monarki - ära, republik - dygd. Sedan berodde de på medborgarna vilket styrelseskick som passade bäst. De frihetsälskande och manliga folken från Nordeuropa skulle givetvis ha ett så fritt styrelseskick som möjligt. Och då börjar maktdelningsprincipen bli intressant. Englands författning ser Montesquie som ett föredöme. Där åtskiljs lagstiftande (parlament), verkställande makt (monark) och dömande makt (domstolar) åt. Det är alltså både monarkier och republiker som Montesquie anser kan byggas enligt maktdelningsprinciper och vara goda styren. Dock gäller att folket har rätt kynne. Ett folkslag bäst lämpat för despoti är det ingen mening att slösa bort fina konstitutioner på. Värt att nämnas är att parlamentarismen till viss del strider mot Montesquies maktdelningspricip, då han vill ha en verkställande statschef oberoende från parlamentet.