Jag skulle säga så här:
Mänsklighetens utveckling drivs framåt av sådant som nya rön,upptäkter och färdigheter.
Annat också givetvis, men jag har antytt den s.a.s. materiella, konkreta sidan.
Den resulterande utvecklingen kan sedan sägas pendla mellan behovet av ordning och behovet av frihet.
Om vi mot den här bakgrunden sedan betraktar Europa under det senaste knappa årtusendet kan vi säga att renässansen, uppbrottet från en teologisk världsbild, var epokgörande. Här uppstod det ett före-efter. Här föddes, bara för att ta ett enkelt exempel, en rad naturvetenskaper. Ville man förstå universum kunde man titta i teleskop och ville man förstå människan kunde man dissekera. Enkelt - men det var inte så det hade gått till tidigare. Vi kan se reformationen som en renässans-konsekvens på kyrkoområdet. (Här går det undan!)
Nästa stora smäll utgjordes sedan av just den franska revolutionen. Här visade det sig nämligen vara möjligt att slagartat övergå till ett annat sorts samhälle, frigjort från stora sjok av den tidigare ordningen. Litet slarvigt kan vi se den franska revolutionen som den omvälvning av samhällslivet som reformationen tidigare utgjort på det (trots allt mycket smalare) kyrkoområdet.
Revolutionen gick inte att göra ogjord eller att kringgå. Den öppnade, slagartat, ganska hissnande perspektiv framåt,av typen att slavar kunde bli fria, att kvinnor kunde ges rösträtt, att alla var i grunden jämställda, att lagarna fastställdes av medborgarna och myckat annat. Av skäl som dessa kom revolutionen att utgöra ett massförstörelsevapen riktat mot det gamla samhället och det var också så den snabbt kom att uppfattas.
Mycket kortare än så här klarar jag inte. Bättre vore enkelt men skulle kräva mycket mer tid.
