Varför är medeltiden en så populär period idag?

[Aspasia]

Hej .
Jag har fått en väldigt intressant fråga att skriva uppsats på.

* Försök ge en trovärdig förklaring till varför medeltiden är ett så populärt tema för många
företeelser idag, t.ex. rollspel, dataspel, medeltidsdagar osv.

Skulle vara väldigt kul att höra vad andra tycker.

[Kapten_Gars]

Varför inte ta och börja med att skriva vad du själv tycker och tror om frågan? Det skulle vara ett utmärkt sätt att starta diskusionen och bidra till forumet. Forumet är till för att diskutera historia, inte för att folk skall få sin läxa gjord åt sig. Däremot så ger forumets medlemar gärna en bit hjälp till självhjälp på vägen fram till målet.

[Aspasia]

Jag ber om ursäkt. Det är självfallet att jag borde ha skrivit mina egna tankar innan jag postade det inlägget. Jag hade lite för bråttom, tyvärr. Mitt misstag. Jag vill absolut inte snylta på era åsikter. Snarare ha lite vägledning då jag är en aning splittard i just denna fråga.

Medeltiden var en fantastisk period i vår historia under vilken hela Europa utvecklades. Utan utvecklingarna här hade vi aldrig levt i detta samhälle då det förmodligen skulle sakna en del saker som uppstod och omtolkades. Jordbruket, för att nämna en sak. Under Antiken skedde ingen utveckling i jordbruket överhuvudtaget då denna inte behövdes - de hade slavkraft som jobba och slavar skulle inte bry sig om såna saker, de skulle jobba. Utan medeltiden hade jordbruket kanske inte utvecklats så som det gjort ( hästkraften, tre-skiftet, plogen som vidarytvecklades under främst under 1800-talet ) i Europa. Även städerna återuppbyggdes i stora delar av Europa under högmedeltiden, handeln återinfördes. Befolkningen fick det bättre. I och med städernas utbredning började hantverkarklasser att uppkoma. Skrån och gillen, något av dagens förgångare till fackföreningar, uppkom. Kristendomen spreds. Och den katolska kyrkan fick allt mer att säga till om. Denna lever kvar än idag. Trots samtliga epedemier under senmedeltiden överlevde stora delar av folket och även digerdöden medverkade till utvecklingen - kungen fick till exempel tillbaka en stor del av sin gamla makt.
Litteraturen som skervs under denna tid var och är fortfarande fantastisk. Vi kan än idag dra paraller till skildringarna. Dantes D.C ( visa anser dock att den inte är ett medeltida verk ) är enligt mig ett av de bästa verk som någonsin skrivits. Allegorin i denna är makalös.

Jag inser, precis som många andra, att medeltiden var en fantastisk period vid vilken mycket skedde som äni dag påverkar oss. Men jag kan trots detta inte förstå varför vi än idag gör dataspel om detta. Visserligen kan det ha något med inlärning från ung ålder på "smygvis", men det är inte den bästa förklaringen som måste finnas.

[B Hellqvist]

Jag kan rekommendera Lotten Gustafssons doktorsavhandling "Den förtrollade zonen" (isbn 91-578-0409-5), som ingående diskuterar fenomenet med utgångspunkt från Medeltidsveckan på Gotland. Jag var själv intervjuad i förarbetet till boken, och jag tycker att hon är på rätt spår. I korthet brukar den vanligaste förklaringen till medeltidens (eller snarare det medeltidsaktigas) populäritet vara att miljön ligger nära sagans värld, och med tydliga arketyper (stolta jungfrur och sköna riddare eller hur det nu var). Dagens komplicerade värld (som om det inte var knepigt nog att leva förr) påstås göra att man gärna tar sin tillflykt (eller i varje fall en veckas semester) i "landet längesedan", där man kan leka i mer klart definierade roller. Som sagt, skaffa boken och läs de relevanta kapitlen där resonemanget diskuteras i mycket större detalj än vad som är möjligt här.

[Hans]

Välkommen!

Trevligt sätt du frågar på - det är vi inte alltid bortskämda med.

Förutom de svaren du redan har fått undrar jag om det inte är lite kopplat till att bilden av "den mörka medeltiden" håller på att omvärderas - den var visst inte så mörk efter allt.

Mina 2€ cent.

MVH

Hans

[Stefan]

Du kan med lite tur få tag i boken via ditt folkbibliotek, bara du pratar med dem i god tid.

[Aspasia]

Tack så hemskt mycket. Jag ska läsa den så fort jag kan.
Det var lite så jag tänkte. Att bilden har förändrats så mycket och att vi äntligen kanske har insätt hur den påverkar oss.
Att de medeltida spelen och dagarna skulle fungera som något av en liten flykt från våran stressiga verkligenhet låter väldigt vättigt. Och det stämmer faktiskt att det medeltida idealet är väldigt sagolikt och säkert passar in väldigt bra. Att jag inte tänkte på det. Men då skulle jag vilja ställa en lite följdfråga också, om det skulle gå för sig.

Hur kommer det sig att vi inte gör liknande saker med andra historiska epoker så som forna Egypten, det arabiska väldet eller de sydamerikanska och asiatiska kulturena? ( Det här hör troligen inte hör hit så mycket )

Dessa ämnen är i alla fall på mina historielektioner väldigt komprimerade. Vi får knappt läsa om de tre sistnämnda kulturena. Vilket jag tycker är väldigt synd. Beror det endast på det faktum att dessa kulturer inte "tog plats här i Europa" och att vi därför har svårare att relatera till de? För vad jag vet så bidrog de också till utvecklingen i världen.

[B Hellqvist]

Hur kommer det sig att vi inte gör liknande saker med andra historiska epoker så som forna Egypten, det arabiska väldet eller de sydamerikanska och asiatiska kulturena? ( Det här hör troligen inte hör hit så mycket )

Dessa ämnen är i alla fall på mina historielektioner väldigt komprimerade. Vi får knappt läsa om de tre sistnämnda kulturena. Vilket jag tycker är väldigt synd. Beror det endast på det faktum att dessa kulturer inte "tog plats här i Europa" och att vi därför har svårare att relatera till de? För vad jag vet så bidrog de också till utvecklingen i världen.

De kulturer du nämner har sina fans, men just av det skälet du anger (att de kulturerna inte fanns här i Europa) är nog det troligaste till varför de inte blivit lika populära. De enda utomeuropeiska kulturer som fångat folks fantasi och får dem att träffas i typiska dräkter är Nordamerikas indianer och (mycket begränsat) Japans samurajer. När vi "leker historia" så hämtar vi inspiration från vår kultur, med de nedärvda berättelser och sagor "alla" känner till (Robin Hood och Richard Lejonhjärta för att ta ett par exempel) och även litterära konstruktioner från de senaste 200 åren (Ivanhoe, bröderna Lejonhjärta, Arn). Så det är inte så mycket en fråga om huruvida de bidrog till utvecklingen; man skulle kunna säga att medeltidsintresset är lite av en reaktion på utvecklingen. Varför lär sig folk kalligrafi (skönskrift med bläck), när man kan ladda ner 1000-tals fonter och få det utskrivet med laserskrivare? Är det just för att man får göra något själv, något som tar tid och blir unikt och som skänker tillfredsställelse? Så vitt jag vet, så har det tillverkats fler ringbrynjor här i Sverige de senaste 15 åren än vad som tillverkades år 1500 - 1990. Medeltiden är tillräckligt nära för att vi ska kunna identifiera oss med den, men ändå tillräckligt avlägsen för att man ska kunna leka med dess roller och uttryck.

[Uruk-Hai]

Kan det vara så att en del längtar till en tid då allt kanske inte var så hektiskt och komplicerat.
Jag säger inte att medeltiden var denna plats snarare att gemene man gärna vill tro det.

[Solitaire]

Jag tror att det har att göra med romantikens syn på medeltiden som den tid då ädla män styrde världen. Det är ju därför så många sagor utspelar sig under medeltidslika miljöer och inte liknande t ex 1600-talet (tror jag).

[sibiriska tigern]

Jag tror förvisso att det alltid varit populärt att fundera över sin historia, kanske som ett resultat att försöka prognostisera sin framtid. Ta t.ex. den heliga historian (bibliska) eller filmerna om cro-mangonmänniskorna hur de gör tecken innan de kopulerar. Eller vem vill inte vara en storviltjagande trapper typ Charles Bronson och beriden cowboy som Clint Eastwood eller John Wayne? Eller vem vill inte vara Jeanne d'Arc? Eller vem vill inte försöka förstå den mytologiska kosmologi människor tänkte med förut?

Med den moderna elektronik- och datortekniken finns dessutom nya presentationstekniker att skildra historian på mer facinerade sätt än tidigare. Vem föredrar t.ex. att läsa Edward Gibbon istället för att gå och se en film av Ridley Scott? Det finns också en större organisering t.ex. s.k. liveställningar som inte fanns förr. Sedan kan man tjäna pengar på det, d.v.s det går att handla medeltida saker dels i orginal, dels i nykonstruktion.

Bodil Petersson anser att intresset för medeltiden ligger i att vi kan lättare identifiera oss i perioden än andra perioder.

Stefan Arvidsson menar att forskningen (särskilt om germaner, dess kultur och religion) har varit ett försök att skapa nya tankekategorier, nya identiteter och därmed en framtid annorlunda än den man ansåg sig föreskriven.

Å andra sidan, historia som vetenskap borde egentligen gå under beteckningen informationsvetenskap, d.v.s. konsten att behandla och tolka information.

/Filosofen

[Johan Matsson]

Törs man som några andra här gå lite utanför historieforskningen och föreslå den rent visuella medeltidens dragningskraft? Medeltiden har fungerat väldigt bra på film och succesivt utveclkats i tecknade serier. Även hårdrocken med Black Sabbath som frontband med start 1969 har fört fram en medeltidsaktig image. Själv är jag möjligen aningen äldre än genomsnittet här och spelade "Drakar och demoner" på 80-talet. Så epoken har varit rätt så inne länge fast kanske ännu mer sedan rollspelens start. Men det var ett tag sedan. Medeltiden är en tidsperiod i gränslandet till äldra tider och mer avancerad teknik.

Kan man göra t.ex. genusforskining på detta? Är det så att medeltiden drar alla? Andra världskriget mest män?

[Djinghis Khan]

Det låter mest övertygande att medeltidsvurmen bottnar i människors intresse - ja behov - av att leva ett enkelt liv i kontrast mot dagens hektiska tillvaro med alla krav. Detta "enkla liv" kan ju visserligen uppnås i sommarstugan, men många söker ju sig bakåt i tiden för att även ens identitet ska "ta semester". Varför just medeltiden då, ja det har väl framgått här att just medeltiden av oss föreställs som en halvt mytisk sagotid där allt är möjligt. Fantasin får ett närmast oändligt spelrum. Du kan gestalta vem du vill - ädel riddare, fager jungfru, mäktig kung, gudfruktig präst/munk/nunna, eller helt enkelt en vanlig människa i en annan tid, i andra kläder och med en annan identitet. Att sedan merparten av de som engagerar sig i medeltidsjippon inte alls liknar autentiska medeltidsmänniskor på långa vägar har inte så stor betydelse - det är ju föreställningen som är det viktiga, inte strävan efter att ta reda på sanningen "så som den verkligen var".

Jag kan ju tala för mig själv - jag gillar att syssla med medeltida historiskt återkskapande just för att det representerar en spännande tid - mycket avlägsen men ändå lik vår egen. Medeltiden är en spännande period som man kan komma nära inpå om man t.ex. syr historiskt dokumenterade kläder i dåtida material med dåtida styngn, äta dåtida mat, lyssna på dåtidam usik och leka dåtida lekar. Att gå på medeltidsjippon såsom medeltidsveckan i Visby blir ett sätt att leva ut sitt intresse i en passande miljö, och i gemenskap med likasinnade.

[B Hellqvist]

Här är en länk till en uppsats som delvis berör ämnet: http://66.249.93.104/search?q=cache:lTS ... F%22&hl=sv

[Aspasia]

Efter att ha läst alla era komentarer, tack så mycket för de , börjar jag själv faktisk också tro att det hela hänger ihop med vår vilja att komma bort från en stressig miljö. Medeltiden, framställd i vissa ljus, blir den idealiska rommantiska sagomiljön med prinsessor, kungar, riddare o.s.v. En perfekt "tillflykt" från dagens teknik.
Något jag då börjar fundera på hur det hela hänger ihop med sagor och medeltiden. Många av de bästa sagorna utspelar sig under just medeltiden. Har medeltiden som perid påverkat våra sagor eller om är det den idealiska sagan som påverkat
vår syn på medeltiden?

På något sätt verkar det som om båda varianterna skulle kunna fungera. Det skulle vara väldigt logiskt om vi använt oss av medeltiden för att ha perioden som inspirationskälla till alla sagor.
Men faktum är att medeltiden inte bara utgörd av det romantiska elementet. Det är så mycket mer, som inte nödvändigtvis är vacker eller romantiskt. Så skulle våra sagor kunna påverka oss på så sätt att vi framställer medeltiden som den perketa miljön för lek?