Axel Danielsson dömdes för denna artikel till tre månaders fängelse i Malmö. Branting lät då trycka texten också i Social-Demokraten, i tanken att den skulle åtalas på nytt och då frikännas vid en "förnuftigare" domstol i Stockholm. Åtal följde mycket riktigt, men texten fälldes på nytt och med den Branting.Axel Danielsson skrev:Okände store! Ehuru jag icke är personligen bekant med dig och följaktligen icke har någon aning om dina politiska, religiösa och juridiska åsikter, vågar jag dock träda inför ditt osynliga ansikte och be dig om ynnesten att få intervjua dig i en fråga, som bränner mycket häftigt på sinnena här nere.
Utan tvivel känner du statsrådet Lovén [som drivit åtalet mot Lennstrand] och hans båda motståndare, hädareynglingen Lennstrand och socialistchefen Branting. Mellan dessa tre uppstod nyligen en tvist med anledning av en gammal avgudabild i mänsklighetens antikvariska museum.
Det stämmer också att Viktor Rydberg satt med i juryn som fällde Branting: det ansågs att det var hans röst som avgjorde utgången, och detta ledde förstås till att han fick ett dåligt rykte inom arbetarrörelsen. Många såg det som ett svek, eftersom man trott att Rydberg stod på deras sida: han hade ju själv en gång starkt ifrågasatt kyrkan och dess officiella lära genom sin bok Bibelns lära om Kristus, och i sin långa dikt Den nya grottesången tycks han ge uttryck för någon form av socialistisk åskådning. Författarinnan och debattören Ellen Key påpekade att Rydberg själv troligen skulle ha hamnat i fängelse tjugofem år tidigare om någon då valt att åtala hans bok Bibelns lära om Kristus.

Men kanske ogillade Rydberg den uttalat ateistiska sida av socialismen som Utilistiska samfundet gav uttryck för, och röstade därför för att Branting skulle fällas. Det är förstås också möjligt, kanske rentav troligt, att Rydberg valde att bortse från sina egna åsikter och bara dömde utifrån en bedömning om huruvida ett lagbrott hade skett eller ej - och det hade det förmodligen, eftersom det ju fanns en lag mot hädelse, och Danielssons text antagligen med rätta kunde betecknas som hädisk i lagens mening.
När det socialdemokratiska partiet i Sverige sedan bildades följande år, blev det på den konstituerande partikongressen en fråga just om det nya partiet skulle göra ett direkt uttalande "mot religion", eller nöja sig med att instämma i det tyska Gothaprogrammets förklaring att statskyrkan visserligen borde avskaffas men en religiös tro är en privatsak. Med 18 röster mot 16 blev den senare linjen partiets officiella hållning.
Varsågod, wiseguy!