Skalman.nu Forum

Hej alla historiaintresserade människor. Jag har länge läst diskussionerna på skalman, utan att ta aktiv del. Tänkte att jag nu ska ta steget fullt ut cyber-rymden och ja, nu är jag här.

Det är nämligen så att jag till jul är klar som historielärare för gymnasialnivå.
Det jag undrar över är vad som är värt att lära ut till eleverna.
Enligt de styrdokument som finns (Kursplan, skollagen etc) så ska historieundervisningen sträva efter att ge eleverna kunskap om de grundläggande dragen i historien. Detta kallas även för "de långa linjernas historia". Med andra ord vilka historiska skeenden som har lett fram till idag. Vidare så ska man även främja demokrati och alla människors lika värde.

Min fråga till er alla är om man inte egentligen kan till exempel strunta i att undervisa om kunga- och krigshistorien och istället koncenterar sig på historia som handlar om samhällets utveckling? Ekonomisk och social historia till exempel.
Vilken historia behöver gymnasieelever ha med sig ut i livet?

För gudsskull strunta inte i krigshistorian.
Men allvarligt talat så är det viktigaste att man lär sig något från historien så att alla hemska saker inte händer igen.

/Jonathan

När jag gick i mellanstadiet så hade vi en väldigt hård och sträng gammal lärarinna.
Nu i efterhand tror jag nog att hon var den bästa lärarinna vi haft. Hon la tyngdpunkten på kungar, och vi fick bla lära oss om/sjunga sånger om Karl XII. Min bror som är ett år yngre hade en mer socialistiskt lagd lärarinna, de fick mer lära sej arbetarrörelsens historia samt sjunga internationalen på lektionerna!
Sedan i gymnasiet, då de skulle behandla 2vk, så var allt över på en vecka! Här hade man sett fram emot chansen att glänsa
Vad jag minns av historian i gymnasiet så var den ganska ointressant- snabba svep bara. Jag fick ändå en fyra i slutbetyg, men den var trist....

Problemet är att jag själv gillar att läsa böcker om krigshistoria och är kanske något av en krigshistoria. Men varför ska man kunna krigshistoria? Har det något egenvärde?
Vidare så behöver man inte vara socialist för att tycka att socialhistoria är intressant. Det handlar ju om våra förfärdes vardag på ett helt annat sätt krigshistoria.

Välkommen Maxim, kamrat från då och nu!

Jag håller med dig, betoning på socialhistoria är av betydligt större vikt än krigshístoria. Det är visserligen intressant och har avgjort mången processer eller skapat dem. Det jag tror är dock att en 15-19 åring inte ha vidare stor nytta av militära spörsmål hur intressant det än är, såtillvida de inte har helheten någorlunda klar för sig. Det som man behöver i samhället och för vidare akademiska studier är snarare en bred bas att stå på med en blandning av sociala, ekonomiska och politiska faktorer.

Mvh

Kropotkin

Samtidigt är kungar och krig det som de flesta är intresserade av. Och det är väldigt svårt att undervisa i ett ämne som historia om eleverna saknar intresse för det. Med rätt lärare kan socialhistoria visserligen bli riktig intressant men oftast tycker eleverna bara att det är tråkigt.

Du har rätt i det Örjan, men kanske kan man få eleverna engagerade i alla sorters historia genom att leda dom som är intresseade av militärhistoria på andra spår. Det vill säga att "lära dom" att bli intresserade av andra saker.

Kropotkin

Jag undrar om du har rätti det Örjan, att de flesta är intresserade av kungar och krig. Det är nog till stor del den manliga delen av eleverna som finner det intressant. Många av personerna på detta forum, däribland mig själv, kanske gick vägen genom krigshistoria till ett mer allmänt intresse av historia. Men det är min erfarenhet att tjejer/kvinnor har föga intresse av gamla slag och mördade kungar.
Om jag ska ta ut svängarna så är krigshistoria maskulin till sin natur. Aktörerna är nästan alltid män, historieskrivarna är nästan alltid män och de som är intresserade av krigshistoria är oftast män. Om nu detta beror på socialisationsprocessen ska vara osagt, men det finns ett klart maskulint signum på krigshistoria.

Nja, går man in i en bokhandel så hittar man inte många socialhistoriska titlar. Det är kungar och krig som är helt dominerande. Men jag kan hålla med om att tjejer inte är lika intresserade av det. Det största problemet när det gäller kvinnors historieintresse är att det finns så få kvinnliga förebilder. Man märker det även på universitetsnivå. När jag läste historia A vid Uppsala var kvinnor i majoritet precis som i alla andra humanistiska ämnen. Men på B- och C-nivå sjönk kvinnornas andel successivt för att sluta i en klar manlig majoritet. Universitetet är medvetet om detta och har nästan bara kvinnliga kursföreståndare i hopp om att locka fler kvinnor att läsa vidare. Men det tycks tyvärr inte hjälpa.

För att sammanfatta så tror jag inte att kvinnor är särskilt mer intresserade av socialhistoria än män. Utan bristen på kvinnliga förebilder gör att de är mindre intresserade av historia rent allmänt. Kvinnliga historiker är i regel sysselsatta med socialhistoria men jag tror inte att det beror på att det är en mer "kvinnlig" disciplin utan snarare att det är en mer jämlik sådan.

Jag tror du har rätt om det Örjan, men min fråga kvarstår. Vad ska man undervisa eleverna om? Jag menar inte vad de tycker är intressant utan vad de behöver ha med sig i livet för att förstå samtiden?

Takar alla inblandade för en intressant diskussion, verkligen kloka inlägg! Klassiskt dilemma det här aktör eller struktur. Jag personligen tror att det går att kombinera det bästa från båda skolorna. Visst (även om det är svårare) går det att lyfta fram individerna hur de stora kollektivet, massan, där deras öden och äventyr kan symbolisera ett historiskt skeede eller epok. Vi måste nog (åtminstone på grundskolenivå och gymnasieet) ha personer med kött och blod närvarande i historien annars blir det torrt som fnöske och eleverna tappar allt intresse för ämnet. Däremot kan man lyfta fram personliga levnadsöden från massorna som ex överlevande från förintelsen, hur upplevde man ex depressionen i sverige (filmen ådalen 1931 visar på ett berörande sett, även om den är något vinklad, på hur strejkande arbetare hade det på 1930-talet), använda skönlitterära knep som ex okänd soldat, på västfronten intet nytt osv.

/greger

Under hela högstadiet hade jag en jätte schysst historia lärare, hon skrev upp olika ämnen från läroboken eller så fick vi lägga fram förslag sen fick vi rösta om vilket ämne vi skulle arbeta med. Nu andra veckan på gymnasiet så har vi en lärare som har lagt upp ett liknade sätt att bestämma vad vi ska arbeta med, han sa vad tyckte vi skulle arbeta med (han drog upp tre olika exempel) och sen fick vi rösta vilket förslag som lät bäst. Jag tycker som elev att det här är det bästa sättet jag har fått arbeta med. 8)

Det är faktiskt en lysande idé i sig, elevdemokrati. Att eleverna själva får vara med och utforma sin utbildning. Det är en tankie jag stödjer till fullo, förutsatt att de tre valen är väl avvägda och grundar sig på någonting som eleven i fråga verkligen har nytta av, eller tycker är intressant (som kanske kan leda till nytta?)

Kropotkin

Dom två absolut viktigaste kunskaperna man skall ta med sig från historelektioner, enligt mig är:

1. Att kunna se samband mellan dåtid och nutid och förstå lite grann varför det idag ser ut som det gör

2. Källkritik!!! De finns alldeles för många som tror ordagrant på allting dom läser och ser på tv och här tycker jag historieundervisning (samt samhällskunskapen) har en oerhört viktig uppgift. Det finns en bok med blundrar gjorde från vetenskapsmän och andra lärda, minns ej vad den heter men kan ta reda på de, som kanske vore ett kul inslag i en sådan lektion även propagandahistoria kan va värt att titta lite på ( kul också! )

Maxim skrev:Problemet är att jag själv gillar att läsa böcker om krigshistoria och är kanske något av en krigshistoria. Men varför ska man kunna krigshistoria? Har det något egenvärde?
Vidare så behöver man inte vara socialist för att tycka att socialhistoria är intressant. Det handlar ju om våra förfärdes vardag på ett helt annat sätt krigshistoria.

Frågan är vad vi menar med krigshistoria? Har vi något att lära av de slag eller de krigsförlopp som skett bakåt i tiden? Svaret är Ja - såsom militär har vi myckat att lära därav.

Den "vanliga" histrian är ofta förknippad med krig - behöver dock därför ej rubriceras som Krigshistoria.