Varför föds det så få barn?
Postat: 23 februari 2024, 00:06
Jag funderar på det extremt låga barnafödandet just nu:
https://www.gp.se/nyheter/sverige/svens ... 73515c79ec
Jag tycker att förklaringarna är lite haltande. Visst kanske många prioriterar ett slags utdraget ungdomsliv lite högre idag, men det gör ju snarare att man får barn senare än att man får färre barn, även om det självklart hänger ihop till viss del. Visst kanske en del håller igen barnafödandet p.g.a. något slags miljöhänsyn, men den typen av uppoffringar i miljöns namn tror jag ändå är ovanliga. Möjligen påverkar det dem som redan har flera barn, man kanske t.ex. inte bryr sig om att försöka få barn nummer fyra.
Med tanke på utvecklingen med IVF, äggdonationer och liknande är min bild dessutom att färre par förblir barnlösa. Jag tycker inte heller att antalet enbarnsfamiljer har ökat, snarare tvärtom.
Är det inte snarare så att:
1. Många (särskilt män) förblir barnlösa och mer eller mindre ensamma livet ut.
2. Allt fler får barn allt senare i livet och själva uppskjutandet sänker födelsetalen här och nu. Även relativt lågutbildade får barn allt senare i livet.
3. En tuffare bostadsmarknad gör det svårare att ha mer än två barn, allt färre 30-/40-åringar har råd att bo i "riktiga" villor, samtidigt som de ofta bott stort under sin egen uppväxt i slutet av 1900-talet.
4. De som lever bonusfamiljeliv har (väl?) ibland alla barn och bonusbarn hemma samtidigt. Jag tänker att det gör att man håller igen totalantalet barn. Detta talas det aldrig om, men jag tror att det kanske är huvudförklarningen till det minskade barnafödandet.
5. Den stora vågen flyktingar och migranter som kom omkring 2015 börjar bli klara med sitt barnafödande.
6. Större generationsskillnad åldersmässigt gör att far- och morföräldrar inte orkar hjälpa till i samma omfattning. Jag tänker att det höjer oddsen för ett tredje barn.
7. Fler(?) av dagens 30-/40-åringar har flyttat långt för att studera -> mindre stöttning från far- och morföräldrar.
8. Mer psykisk ohälsa gör att familjbildningen skjuts upp, förminskas eller helt ställs in.
9. 90-talisterna som börjar komma in i barnafödande ålder är en liten generation.
10. Paradoxalt nog tror jag att tredje (eller är det fjärde?) vågen feminism gjort livet jobbigare för många mammor. Milimeterrättvisa och 2 x 100 procent lönearbete verkar inte göra barnen mindre mammiga, samtidigt som papporna är lika slitna som mammorna och förmår inte riktigt förmår att avlasta.
https://www.gp.se/nyheter/sverige/svens ... 73515c79ec
Jag tycker att förklaringarna är lite haltande. Visst kanske många prioriterar ett slags utdraget ungdomsliv lite högre idag, men det gör ju snarare att man får barn senare än att man får färre barn, även om det självklart hänger ihop till viss del. Visst kanske en del håller igen barnafödandet p.g.a. något slags miljöhänsyn, men den typen av uppoffringar i miljöns namn tror jag ändå är ovanliga. Möjligen påverkar det dem som redan har flera barn, man kanske t.ex. inte bryr sig om att försöka få barn nummer fyra.
Med tanke på utvecklingen med IVF, äggdonationer och liknande är min bild dessutom att färre par förblir barnlösa. Jag tycker inte heller att antalet enbarnsfamiljer har ökat, snarare tvärtom.
Är det inte snarare så att:
1. Många (särskilt män) förblir barnlösa och mer eller mindre ensamma livet ut.
2. Allt fler får barn allt senare i livet och själva uppskjutandet sänker födelsetalen här och nu. Även relativt lågutbildade får barn allt senare i livet.
3. En tuffare bostadsmarknad gör det svårare att ha mer än två barn, allt färre 30-/40-åringar har råd att bo i "riktiga" villor, samtidigt som de ofta bott stort under sin egen uppväxt i slutet av 1900-talet.
4. De som lever bonusfamiljeliv har (väl?) ibland alla barn och bonusbarn hemma samtidigt. Jag tänker att det gör att man håller igen totalantalet barn. Detta talas det aldrig om, men jag tror att det kanske är huvudförklarningen till det minskade barnafödandet.
5. Den stora vågen flyktingar och migranter som kom omkring 2015 börjar bli klara med sitt barnafödande.
6. Större generationsskillnad åldersmässigt gör att far- och morföräldrar inte orkar hjälpa till i samma omfattning. Jag tänker att det höjer oddsen för ett tredje barn.
7. Fler(?) av dagens 30-/40-åringar har flyttat långt för att studera -> mindre stöttning från far- och morföräldrar.
8. Mer psykisk ohälsa gör att familjbildningen skjuts upp, förminskas eller helt ställs in.
9. 90-talisterna som börjar komma in i barnafödande ålder är en liten generation.
10. Paradoxalt nog tror jag att tredje (eller är det fjärde?) vågen feminism gjort livet jobbigare för många mammor. Milimeterrättvisa och 2 x 100 procent lönearbete verkar inte göra barnen mindre mammiga, samtidigt som papporna är lika slitna som mammorna och förmår inte riktigt förmår att avlasta.
.
!