Hur snabbt blev Kalle Anka en Svensk Jultradition?

[St David]

God Fortsättning!

För en mycket stor del av Svenska folket är Kalle Anka på julafton en lika viktig tradition, som tomten, skinka, risgrynsgröt, snapsa, granar, presenter osv (och så föddes en viss Jesus för 2023år sedan)

Men hur snabbt etablerades programmet Kalle Anka och hans vänner önskar en god jul som en oumbärlig del av Svenska folkets julfirande? Som utlandssvensk har det fascinerat mig hur Disney`s special From all of us to all of you, tagits till Svenska folkets hjärtan - mig veteligen har inget "US network" sänt den sedan 1970talet. Men hur snabbt gick det?
Vid första visningen i Sverige 1960 hadde bara ca 40% av alla hushåll TV. Som småtting på 80 talet uppfattade jag traditionen som etablerad, men det är först kring millennieskiftet som en majoritet av Svenskarna inte var gamla nog att minnas en Jul utan Kalle.

[Markus Holst]

Det var länge en motsträvig tradition. Det var ju i stort sett årets enda tecknade barnprogram och barnen ville såklart se det. De vuxna tyckte ju att det där nya med TV inte hörde ihop med en traditionsfylld högtid. I min familj skulle det ätas lutfisk klockan tre men om vi åt snabbt kunde brorsan och jag se slutet på Kalle Anka. Föräldrarna tyckte vi gjorde fel som tittade på TV på julafton och mormor rös i hela kroppen.

[a81]

Tänker att TV 1960 var betydligt vanligare hos barnfamiljer, som ofta står för julfirandet, än i samhället i stort. Det var säkert vanligare att exempelvis ungdomar som nyligen flyttat hemifrån eller pensionärer saknade TV. Och hur såg det ut bara några år senare? Om 40 procent av hushållen hade TV 1960, så kanske 80 procent av hushållen hade det 1962? Det gick fort från 1955 (när nästan ingen hade TV) till 1965 (när väl nästan alla hade det).

Parallell idag: Andelen barnfamiljer som har elbil eller laddhybrid är säkert mycket högre än i samhället i stort. Gissar att kanske 10-20 procent av hushållen i Sverige har elbil eller laddhybrid 2023, men bland barnfamiljer är det säkert det dubbla.

[a81]

Om man frågar nu levande svenskar som levde 1960, födda från ca 1920-talet till 1960 så tror jag att nästan alla hade TV hemma 1960 (eller att i alla fall föräldrarna hade TV om man t.ex. flyttat hemifrån till ett studentrum 1960). Finns det någon här på Skalman som (var född 1960 och) inte hade tillgång till TV 1960? TV slog väl igenom väldigt snabbt ca 1956-1960 bland medelålders och yngre svenskar? Fotbolls-VM 1958 var väl något som lockade väldigt många att köpa TV.

(Om 40 år kommer det inte finnas någon som minns att hen saknade Internet år 2000 heller, även om massor av 60+ saknade Internet år 2000.)

[Markus Holst]

Jag är född 1960 men familjen skaffade inte tv förrän 1967. Enligt mamma var de tvungna eftersom skolan förväntade sig att vi såg vissa program på tv.

[a81]

OK, intressant. Jag hade liksom fått för mig att TV slog igenom väldigt snabbt, lite som en parallell till hur internet slog igenom i slutet på 1990-talet.

[a81]

God Fortsättning!

För en mycket stor del av Svenska folket är Kalle Anka på julafton en lika viktig tradition, som tomten, skinka, risgrynsgröt, snapsa, granar, presenter osv (och så föddes en viss Jesus för 2023år sedan)

Men hur snabbt etablerades programmet Kalle Anka och hans vänner önskar en god jul som en oumbärlig del av Svenska folkets julfirande? Som utlandssvensk har det fascinerat mig hur Disney`s special From all of us to all of you, tagits till Svenska folkets hjärtan - mig veteligen har inget "US network" sänt den sedan 1970talet. Men hur snabbt gick det?
Vid första visningen i Sverige 1960 hadde bara ca 40% av alla hushåll TV. Som småtting på 80 talet uppfattade jag traditionen som etablerad, men det är först kring millennieskiftet som en majoritet av Svenskarna inte var gamla nog att minnas en Jul utan Kalle.

Visst tittade man på Kalle Anka på julafton på 1980- och 1990-talet, kanske mer än idag, men jag tror att den verkliga hypen kom kring 2000, lite folkhemsretro på något sätt, ungefär samtidigt som melodifestivalen blev "cool" igen.

[koroshiya]

Ska fråga morsan om när hennes föräldrar köpte dumburk, och när den fanns i hennes eget hem.

Om Kalle menar hon att ingen släkting var aktivt emot, även om grundinställningen hos någon var att tecknad film inte passade en sådan dag. Hon ville minnas att det däremot fanns folk i kulturdebatten som mer aktivt tog avstånd. Det var väl då religiösa.

[a81]

Var kanske en äldre, ofta borgerlig generation som ibland tyckte illa om folklig tecknad film på julafton och en yngre vänsterradikal likaså borgerlig generation som tyckte att Kalle Ankas jul var amerikansk imperialism. Min känsla är dock att "Svensson" inte var särskilt upprörd.

Jag tror i så fall att fler var upprörda över den begynnande flumskolan och mera allmänna tendenser till samhällsproblem, typ knarkande ungdomar i miljonprogrammet.

[koroshiya]

Ok, mammas farbror - Anton - köpte en tv 57. Han föddes 92, så han var då redan 64-65 år gammal. Han bodde hos morfar och mormor, och de var alla moderna av sig; köpte en cheva cab på 30-talet t.ex, o.j.m.r.

Pappas faster Ines och hennes make köpte en 1958. De var födda runt sekelskiftet.

Själv köpte mamma och pappa en tv 1962.

Som jag minns det tittade vi absolut på Kalle under 70-talet, och hade julklappsutdelning efteråt.

Kom att tänka på att blotta sändandet är ett tecken på att julen betraktades som en fest, och inte en högtid för kontemplation och djupa tankar. Man kanske skulle ta en titt på hur man firade under 1800-talet.

Lägger till också att modern sade att det inte fanns något kristet när hon växte upp på 40-talet. Man umgicks, festade och åkte på utflykt, men gick inte i kyrkan.

Det här var då i Röda Ådalen, Väja, och morfar var en smed och svetsare och hade förmodligen en ganska bra lön på pappersfabriken.

[hilbert]

Mina föräldrar skaffade TV 1963.
Men jag minns att redan då klagade mina klasskamrater, på att man visade samma kalle anka program varje år .

[a81]

Julafton har väl mycket länge haft en sekulär prägel, men det var väl relativt vanligt att man gick i julottan på juldagsmorgonen. Jag vet inte när det avtog, men jag gissar omkring 1970 ungefär. Frågan är hur mycket det hade med sekulariseringen att göra och hur mycket det hade att göra med att fler och fler människor fick senare vanor och inte var sugna på att sitta i kyrkan 6.00 på morgonen.

Mina far- och morföräldrar skaffade TV redan i mitten/slutet av 1950-talet, men de var väl tillräckligt unga (yngre medelåldern) för att ta till sig tekniska nyheter samtidigt som de var tillräckligt stadgade för att utan problem ha råd att köpa TV. I båda fallen skulle jag säga att det handlade om lägre medelklass, om än lite olika social bakgrund. Jag tror att de av deras föräldrar som fortfarande var i livet kring 1960 också skaffade TV relativt tidigt, kanske inte så där riktigt tidigt 1955-1957, men gissningsvis åren kring 1960.

[Markus Holst]

VM 1962 skapade väl en stor TV-anskaffning.

[sonderling]

Jag är född 1960 men familjen skaffade inte tv förrän 1967. Enligt mamma var de tvungna eftersom skolan förväntade sig att vi såg vissa program på tv.

Vi hade också TV rätt sent i vår familj. Alltid nått begagnat skrutt. Var alltid avundsjuk på dem som hade färg-tv. Tror att vi skaffade en färg tv runt 77? Begagnat skrutt det med som fick följa med när jag flyttade hemifrån 85.

Köpte en bok om Kalle-Ankas julafton som jag gav till nån av sönerna. Har tyvärr ingen aning om var den är nu. Men min "känsla" är att det ganska snabbt blev tradition?
Förövrigt går det väl nån konspirations teori om att den ska fasas ut nu till förmån för Astrid Lindgren. Nu i Julas var det bara jag i familjen som kolla så nog tror jag den gjort sitt?

Hur snabbt blir nått en tradition? Jag tror det kan gå på en säsong faktiskt. Varför visas filmen "Kan du vissla Johanna?" Det undrade jag i helgen? För mig är det ett mysterium varför den har blivit tradition?

Sonderling

[a81]

VM 1962 skapade väl en stor TV-anskaffning.

Ja, jag tror att både fotbolls-VM 1958 och 1962 samt OS 1960 skapade extra efterfrågan på TV-apparater.