Luciafirande

[Hans]

Jag tror att jag har något analogt foto men det måste jag hitta först.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Det finns på Youtube en video på en ung kapten Hans pekandes med hela handen och mössa m/59 neddragen så långt det går i pannan. Den är mycket dråplig.

[Hans]

Dråplig? Häftig! Det var samma år som luciafirandet.

www.youtube.com/watch?v=MrgSAnBiHeU&t=23s
F.ö. var jag löjtnant då.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Oj, jag befordrade dig för tidigt. Ber om ursäkt, unge man.

[Amund]

Kulturbegränsningarna som nämns i den här tråden vara ”vänsterns” fel sker konstant. Men det är inte ”vänstern” som driver på dem.

Jag älskar ju att hacka på vänstern (som jag själv härstammar från) så fort jag får tillfälle , men här håller jag verkligen med dig.

Den stora och viktiga frågan som debatten om luciafirande bara är en försvinnande liten del av tror jag till stor del handlar om är frågan om och i så fall hur mycket och i vilken utsträckning politiken ska sätta moraliska gränser. Och här menar jag att både vänster och höger gör sig skyldiga till övertramp eftersom många av de egna värderingarna anses stå på vetenskaplig/modern eller traditionell/moralisk grund och därmed förväntas vara icke kontroversiella.

hur mycket och i vilken utsträckning politiken ska sätta moraliska gränser.

Och här är ju naturligtvis kulturpolitiken det historiska slagfältet där de största slagen står, även om striderna numera även tränger in på skolans men framförallt rättsväsendets område.

[loop]

Ja, tiderna förändras och det beror väl också på att skolorna har slutat med luciafirandet. Har fått den uppfattningen att det är vänsterfolk inom skolan som tycker att Lucia skadar samhället och är opassande för vissa folkgrupper. Själv bryr jag mig inte om skolan nuförtiden.

Stefan

Ungarna vill inte. Det är inte svårare än så. Och då väljer skolan som vanligt att fokusera på lärande. Detta krockar dock med stora delar av högerns syn på skolan. Då dom vill ha skolan mest till att skapa traditionsbärare.

[a81]

Ja, tiderna förändras och det beror väl också på att skolorna har slutat med luciafirandet. Har fått den uppfattningen att det är vänsterfolk inom skolan som tycker att Lucia skadar samhället och är opassande för vissa folkgrupper. Själv bryr jag mig inte om skolan nuförtiden.

Stefan

Ungarna vill inte. Det är inte svårare än så. Och då väljer skolan som vanligt att fokusera på lärande. Detta krockar dock med stora delar av högerns syn på skolan. Då dom vill ha skolan mest till att skapa traditionsbärare.

Mindre barn firar väl Lucia lika mycket som tidigare, det är väl mera officiella Luciafiranden med (i första hand) tjejer i övre tonåren som har minskat. Jag tänker att det mera handlar om att det går i vågor om normen är att tjejer ska vara mera kvinnliga eller mera könsneutrala. De senaste 20 åren har det senare varit normen och då är det klart att något så "tjejigt" som att klä ut sig till Lucia är på nedgång.

Jag gissar att Luciafirande var ute under feministvågen för 50 år sedan också, bland medelklasstjejer. Skillnaden är att medelklassen är större idag och att det inte finns så många tjejer med "enklare" bakgrund som drömmer om att bli stans Lucia.

[loop]

Jag gissar att Luciafirande var ute under feministvågen för 50 år sedan också, bland medelklasstjejer. Skillnaden är att medelklassen är större idag och att det inte finns så många tjejer med "enklare" bakgrund som drömmer om att bli stans Lucia.

Tror jag inte. Att kröna Sveriges Lucia började man med 1973, det var väl ändå mitt under första feministvågen
Internet har krossat det. Nu vet dom mer om världen. Att hamna i lokaltidningen för att man lussat på ålderdomshemmet, är småpotatis i jämförelse med att vara influencer

[a81]

Kanske, men jag tror ändå att det tidiga 2000-talets feministvåg har spelat roll. Även sådant som bröllop har förändrats. För inte så länge sedan handlade bröllop om unga par och det var ganska mycket anspelningar på traditionella könsroller. Nu är det oftast jämställda par i 35-årsåldern, som kanske redan har barn, som gifter sig. Det "prinsessaktiga" har varit väldigt ute de senaste 20-25 åren, i alla fall för tjejer äldre än 7-8 år.

70-talets feministvåg var väl till stor del en övre medelklass-företeelse, även om givetvis massor av "vanliga" kvinnor tog sig ut på arbetsmarknaden, medan 2000-talets feministvåg fick jättestor påverkan på värderingarna i samhället.

[loop]

70-talets feministvåg var väl till stor del en övre medelklass-företeelse, även om givetvis massor av "vanliga" kvinnor tog sig ut på arbetsmarknaden, medan 2000-talets feministvåg fick jättestor påverkan på värderingarna i samhället.

Nja. Bla Grupp8 drev massa saker som barnomsorg, utbildning, kvinnolöner mm. Saker som gjorde att mängder med kvinnor kom ut på arbetsmarknaden, och även i traditionellt manliga brancher.

Så jag skulle säga att 70-talsvågen var minst lika viktig för värderingar.

[a81]

Jo, håller delvis med. De flesta svenskar som är födda efter 1945 ungefär, och inte har alltför utpräglad "arbetarklass- eller lantislivsstil", lever ganska jämställt. Det är ett resultat av 70-talets feministvåg. Dock påverkade den vågen liksom det praktiska snarare än det symboliska. Jag menar att en man i 60-/70-årsåldern oftast lagar mat, städar, etc., men skulle aldrig ta sin frus efternamn eller ifrågasätta att sonsonen får könsstereotypa kläder och typiska pojkleksaker i julklapp.

70-talets feministvåg handlade väl mycket om att kvinnor valde bort husmorsidealen (bakning, pedantstädning, etc.) till förmån för mer lönearbete, samtidigt som männen fick höja ambitionsnivån när det gällde barnpassning och "kvinnligt" hushållsarbete. "Genusfrågor" och normkritik var liksom ingen fråga, i alla fall inte bland "vanligt folk".

En intressant aspekt är att kvinnor inte har tagit över "manligt" hushållsarbete i någon större grad. Min bild är att kvinnor tvättar bilen, målar huset, klipper gräset, lämnar bilen på verkstaden, etc. i lika liten omfattning idag som för 50-60 år sedan.

[loop]

Jo, håller delvis med. De flesta svenskar som är födda efter 1945 ungefär, och inte har alltför utpräglad "arbetarklass- eller lantislivsstil", lever ganska jämställt. Det är ett resultat av 70-talets feministvåg. Dock påverkade den vågen liksom det praktiska snarare än det symboliska. Jag menar att en man i 60-/70-årsåldern oftast lagar mat, städar, etc., men skulle aldrig ta sin frus efternamn eller ifrågasätta att sonsonen får könsstereotypa kläder och typiska pojkleksaker i julklapp.

70-talets feministvåg handlade väl mycket om att kvinnor valde bort husmorsidealen (bakning, pedantstädning, etc.) till förmån för mer lönearbete, samtidigt som männen fick höja ambitionsnivån när det gällde barnpassning och "kvinnligt" hushållsarbete. "Genusfrågor" och normkritik var liksom ingen fråga, i alla fall inte bland "vanligt folk".

En intressant aspekt är att kvinnor inte har tagit över "manligt" hushållsarbete i någon större grad. Min bild är att kvinnor tvättar bilen, målar huset, klipper gräset, lämnar bilen på verkstaden, etc. i lika liten omfattning idag som för 50-60 år sedan.

Jag är ju då medelålders, arbetarklass och både bor och kommer från landet. Har tvåsiffrigt antal motorfordon osv
Min bild är att två av dina exempel, klippa gräset och måla huset, idag främst är saker som kvinnor gör. I alla fall när det kommer till folk under 60.
Och jag tror vi snart kommer att få en stor debatt om lata män igen. För nu har minst två generationer av "gamers" kommit in i medelåldern.
Sen handlade ju mycket om en normdiskussion även på 70-talet. De exempel du tar upp som praktiska, var normkritiska, och diskuterades som sådana också. Även om språkbruket var annorlunda.

Det där med efternamn är intressant. Känner några som tagit fruns efternamn, dom är +40. Men även en som när han gifte sig för kanske tio år sedan, hävdade att han inte fick ha ett dubbelt efternamn, men hans fru fick. Vilket innebar att ingen av dom bytte efternamn, och ingen fick ett dubbelt. Trots att han var helt inställd på att ha två. Kan det verkligen stämma?
Jag skulle aldrig byta mitt soldatnamn mot sambons sonefternamn. Speciellt eftersom den som fick/tog soldatnamnet gick ifrån hennes efternamn.

[Hans]

Namn, innan jag gifte mig 1994 så hade min blivande hustru tre krav.

Skilda sovrum, skild ekonomi och skilda namn.

Jag sade blankt nej till alla tre. Sovrummet blev efter några år fait accompli p.g.a. henne, ekonomin ångrar jag bittert i samband med skilsmässan (jag var den, med stor marginal, som bidrog mest ekonomiskt, och hon var, med stor marginal, den som förbrukade överskottet) och då jag köpte ut henne ur huset (som jag betalat). Hursomhelst så köpte jag en kompromiss med namnet. Hon har ett 'von' namn så jag accepterade att vi bägge tog den andres namn som mellannamn - men det var klargjort att jag inte skulle använda hennes namn i vardagen men hon mitt (hon slutade snabbt upp med det). Så jag vill ha lite mer respekt här på forumet då jag har på pappret varit adlig i en bunt år.

Slutsats, då och troligtvis idag kan man göra lite som man vill med namnet när man gifter sig. Jag gifte om mig förra året och hustrun tog mitt namn på eget initiativ.

MVH

Hans

[Lasse O]

Hans, räcker det med Ers Högvälborenhet?

[Hans]

Hans, räcker det med Ers Högvälborenhet?

I vanliga fall brukar jag tilltalas Ers Nådiga Högvälborenhet men eftersom vi är du och broder med varandra så räcker det med Ers Högvälborenhet.

MVH

Hans