Ändrade matvanor 1980-2021

[a81]

Jag gjorde lumpen 80-81 och emigrerade 1993. Jag hade en annan budget då och det festligaste man åt ute var pizza, idag kan jag unna mig en måltid på en trevligare krog med vin till. Så lite jämför vi äpplen med päron.

Tänker att det gått lite upp och ner. Idag är det fruktansvärt dyrt att äta mat ute på kvällen i Sverige. Min känsla är att vi hade lite mer av den här kontinentala livsstilen i början av 2000-talet, men att vi nu är tillbaka till att det är lunchrestaurang, snabbmat och kvarterskrog som är rimligt för vanligt folk att besöka regelbundna.

[koroshiya]

...
Sen gillar jag att ta upp rödbetsbiffar. En maträtt som enbart äldre typ födda 40-talet och tidigare samt vegetarianer ser som normal vardagsmat. Insåg detta redan på 90-talet. När 20-talister var bekymrade över vegetarianers matvanor. Att det fanns en överlappning.

Rödbetsbiffar låter gott; bara kokt rödbeta med smör och salt är gott. Måste kolla upp receptet.

[loop]

Jag gjorde lumpen 80-81 och emigrerade 1993. Jag hade en annan budget då och det festligaste man åt ute var pizza, idag kan jag unna mig en måltid på en trevligare krog med vin till. Så lite jämför vi äpplen med päron.

Jag har sett utvecklingen från parkettplats och har vid mina senaste besök slagits av hur gott man kan äta i Sverige, vill påstå att mycket har hänt sedan EU-inträdet. Idag hittar du mozzarella och paramesan, camenbert m.m. även i mindre butiker, det gjorde du inte 1990. Jag har hört skräckhistorier från invandrare från Sydeuropa på sextiotalet då de var tvingade att be släktingar att skicka vitlök då det inte gick (nästan) att få tag i Sverige.

En personlig anekdot, när jag emigrerat provade jag kalvnjure, prismässigt ligger det i samma klass som ett finare köttstycke. När jag provade sade jag 'mums' - jättegott, men på något sätt kände jag igen smaken. Efter ett tag kom jag på att mor min (från Danzig) serverade det hemma men under rubriken kött. Smart, hade hon serverat njure hade det varit två barn som garanterat inte ätit. Jag inbillar mig att hon fick köpa det för en billig peng hos den lokala slaktaren då svenskar inte begrep att det är en delikatess.

MVH

Hans

Det hände ju nåt där kring att du emigrerade. Minns att 92 och typ 93 så kostade en öl ca 40kr på krogen i mindre samhällen. Vi hade en absurd förfestkultur.

[a81]

Men det är väl nästan lika dyrt idag? Gissa att medellönen var ungefär 15 000 kr/mån 1992-1993, idag är den väl omkring eller strax över 35 000 kr/mån. Lönerna har ungefär fördubblats, ölpriserna på krogen har väl också nästan gjort det? Skillnaden är väl att vi har flexiblare jobb idag och att det är lättare att jobba två gånger heltid i en familj. På 1990-talet jobbade mammor oftast "bara" 70-80 procent.

[loop]

Men det är väl nästan lika dyrt idag? Gissa att medellönen var ungefär 15 000 kr/mån 1992-1993, idag är den väl omkring eller strax över 35 000 kr/mån. Lönerna har ungefär fördubblats, ölpriserna på krogen har väl också nästan gjort det? Skillnaden är väl att vi har flexiblare jobb idag och att det är lättare att jobba två gånger heltid i en familj. På 1990-talet jobbade mammor oftast "bara" 70-80 procent.

Mja. När jag var 18 1993, så hade jag ca 55kr/h på sommarjobbet. Och 1996 hade jag ett industrijobb med 68kr/h.
Så 92 kostade en öl ca 70% av en timmes lön. Skulle säga att det är ca 50% idag.

Sen gör du ett misstag som många gör. Du tänker inte på 90-talskrisen. Det var typ 60% arbetslöshet inom byggbranchen osv. Så jag skulle säga att det var många hushåll där fruns jobb var den stora inkomsten. Och att många faktiskt jobbade 100%.
Jag hade ungdomspraktik med en "lön" på ca 4500 efter gymnasiet.

[a81]

Ja, 1990-talet var händelserikt och går liksom att dela in i tre perioder.

1990-1992 var nästan en fortsättning på det "glada 80-talet". Det är väl också där den deltidsarbetande mamman passar bäst in (även om nog betydligt färre kvinnor jobbade heltid på 1990-talet som helhet än idag).

Sedan kom de riktigt mörka åren ungefär 1993-1996 när många var arbetslösa. Många familjer klarade sig OK p.g.a. mammans säkra jobb i offentlig sektor. Sedan var ju a-kassan procentuellt sett mycket högre än idag, så en medel- eller höginkomsttagare utan jobb fick 12 000-13 000 kr/mån före skatt om jag minns rätt = ungefär ett lågbetalt heltidsjobb. Den arbetslöse snickaren fick ungefär lika mycket i a-kassa som hans fru fick i lön som heltidsarbetande undersköterska...

Därefter vände det i slutet av 1990-talet och vi fick sakta men säkert den goda levnadsstandard var har idag (eller hade till 2022) med maxtaxa i barnomsorgen, god reallöneutveckling, jobbskatteavdrag, kraftigt sänkt fastighetsskatt, låga elpriser, flexiblare jobb = högre sysselsättningsgrad per familj, billigare mat genom EU-inträdet 1995, etc.

En annan sak som vi glömmer är att 1970- och 1980-talets Sverige var ett samhälle med hög inflation och höga räntor. Den som var ung och nyligen köpt hus hade det tufft, men den som var lite äldre (tänk 40+ ungefär) hade sett mycket av sitt bolån ätas upp av inflationen. Sådant spelade stor roll för hur bra man "övervintrade" 90-talskrisen.

[loop]

Ja, 1990-talet var händelserikt och går liksom att dela in i tre perioder.

1990-1992 var nästan en fortsättning på det "glada 80-talet". Det är väl också där den deltidsarbetande mamman passar bäst in (även om nog betydligt färre kvinnor jobbade heltid på 1990-talet som helhet än idag).

Sedan kom de riktigt mörka åren ungefär 1993-1996 när många var arbetslösa. Många familjer klarade sig OK p.g.a. mammans säkra jobb i offentlig sektor. Sedan var ju a-kassan procentuellt sett mycket högre än idag, så en medel- eller höginkomsttagare utan jobb fick 12 000-13 000 kr/mån före skatt om jag minns rätt = ungefär ett lågbetalt heltidsjobb. Den arbetslöse snickaren fick ungefär lika mycket i a-kassa som hans fru fick i lön som heltidsarbetande undersköterska...

Därefter vände det i slutet av 1990-talet och vi fick sakta men säkert den goda levnadsstandard var har idag (eller hade till 2022) med maxtaxa i barnomsorgen, god reallöneutveckling, jobbskatteavdrag, kraftigt sänkt fastighetsskatt, låga elpriser, flexiblare jobb = högre sysselsättningsgrad per familj, billigare mat genom EU-inträdet 1995, etc.

En annan sak som vi glömmer är att 1970- och 1980-talets Sverige var ett samhälle med hög inflation och höga räntor. Den som var ung och nyligen köpt hus hade det tufft, men den som var lite äldre (tänk 40+ ungefär) hade sett mycket av sitt bolån ätas upp av inflationen. Sådant spelade stor roll för hur bra man "övervintrade" 90-talskrisen.

Från 93 så var det 80% av lönen. Men akassedagar tog slut även på den tiden. Sent 90-tal fick jag en procentuellt gigantisk inkomsthöjning, då min väldigt låga akassa steg med typ 20% pga nån höjning och indexuppräkning eller nåt sånt. Lär ju aldrig ske igen.
Sen så har fastighetsskatten, jobbskatteavdragen och flexibiliteten, inte gynnat det stora flertalet, och definitivt inte de som bor på landsbygden(Eller ja, fastighetsskatten har gynnat några få som råkar bo i attraktiva turistorter längs kusten). Livsmedelsimporten har inte direkt gynnat landsbygden heller. Och arbetslösheten är sjunker inte rejält för än ca 99. Och den ligger fortfarande typ dubbelt så högt som de värsta åren under 80-talet. Skriverierna om ungdomsarbetslöshet mm från mitten av 80-talet, är det nog få som minns idag.
Ja. De löneökningar vi hade på 70-talen(Dvs under strejkvågen 69-90), var stora, och åts ofta upp av inflation.

[Markus Holst]

Ungdomsarbetslöshet kommer väl och hår i takt med stora barnkullar. Den politiker som hävdar att de skall se till att ungdomsarbetslösheten sjunker får alltså alltid rätt när den stora kullen slutar betraktas som ungdomar.

[sonderling]

Intressant utläggning a81, men i min minnes bild så trodde jag 90-tals krisen började tämligen omgående 1990 men jag kanske minns fel? 93 känns iallafall, lite sent? Hade fast jobb och då och tjänade nog typ 12 tusen i månaden. Drabbades inget särskilt annat än att jag blev fast på ett jobb som jag inte trivdes på. Började plugga 95, blev klar 00 men känner att de här rekord åren (slutet av 90 tills nu?) fick nog inte jag ta del av. Vilket får mig att undra att de som inte fick det bättre fick det nog rätt mycket sämre och det är väl bevisat också att klyftorna i landet ökat abnormt?

Sonderling

[Hans]

En personlig betraktelse om ekonomin då. Jag var kapten i svenska Armén (92-93)och hade 14 500 SEK i grundlön. Som lärare på Karlberg fick jag lite mer d.v.s. 16 000 SEK istället. Vilket inte var nog att söka sig till Armén för, så man jagade olika tillägg, som traktamente, för att få lite extra.

MVH

Hans

[a81]

Håller med om att bilden att vi har fått det mycket bättre på 2000-talet inte riktigt stämmer i praktiken. Jag tror att vanliga "Svensson-familjer" hade det som bäst ungefär 1985-1990, om man tänker livskvalitet: alla (nästan) hade råd att bo i villa, nästan ingen arbetslöshet, stabilare familjer* än idag, högre allmänbildningsnivå än idag, svenskar var rikare utomlands (billigare att resa eller snarare att leva på resmålet), etc.

* Menar inte att det bara är positivt om folk stannar i dåliga relationer, men ät ändå en faktor man kan ta upp i sammanhanget.

[sonderling]

Ja jag får be om ursäkt att jag gnällde lite. Tjänar nog mer nu men har en "uppfattning" att saker kostar mer eller att det ska tas en avgift för allt. Ja inte kanske att det är dyrare men tanken slog mig när jag fick mobilräkningen att förr hade man en räkning för telefoni tex. TV var bara en avgift nu är det en massa kanaler och streaming tjänster. Det är typ mer utgifter? Ja jag har lite svårt att konkretisera ser jag men det är nog mest en "känsla" jag har. Brukar själv skoja att man knappt kan gå utanför dörren dörrens det står en myndighet där och ska ha en avgift?
Fast nu har vi nog slirat för ämnet?

Sonderling

PS Tack adlercreutz för förklaringen av klimatkris och pensionärers hangup med befolknings tillväxten. Du har nog rätt, jag har samma känsla när det gäller några andra frågor i samtiden men ska inte spåra ur mer.

[koroshiya]

Hur är det med dieter? Min känsla är att de har blivit vanligare.

Under 90-talet kände jag en kille som mest bara åt protein, och det var väl en ketodiet, fast jag aldrig frågade. Min tro är att det var något nytt eftersom jag aldrig hade hört talas om det.

[Markus Holst]

En skillnad mellan då och nu är att då var det ofint att inte äta den mat man blev bjuden på. Idag är det ofint att bjuda på mat som gästen inte äter.

[hilbert]

När det gäller uteätande så har vi en förändring när det gäller asiatiska restauranger.
1980 var det kinesrestauranger i vartenda gathörn, de har i stor utsträckning byts ut mot först tairestauranger och sedan indiska restauranger under de senaste åren.

Det finns några gammaldags kineser kvar, men de flesta är borta.
Det finns en kvar som jag brukar besöka ibland " Tai Shanghai" i haga.
Där kan man fortfarande få dagens rätt för 85:- 30 kr billigare än i stort sett alla andra lunchställen.