Skulle kolonier ha mått bättre av att vänta lite på självständigheten?

[Amund]

I Asien har mycket gått rätt efter att kolonierna blivit självständiga, icke så i Afrika. Kan det vara så att afrikanska länder inte var mogna för självständighet i början på 1960-talet och att de delvis drevs till detta på grund av sovjetbackade frihetsrörelser med marxistiska doktriner förstärkta av västerländska åtgärder? Jag menar att efter Kalla krigets slut hade förutsättningarna kanske varit betydligt bättre att dessa länder hade utvecklats i en gynnsam riktning. Socialistiska experiment och antikoloniala svulstigheter verkar inte ha lett till någon positiv utveckling i något land överhuvudtaget. Inte heller rent imperialistiska dominanser som bara förstärkt orättvisor. Det är ett faktum som vi måste ta hänsyn till oavsett hur illa man tycker om kolonialism i sig.

Min tanke är att den inhemska utvecklingen och en västvärld som stöd efter 1990 hade varit betydligt bättre på att hantera en ny självständighet. Jag är övertygad om att det moderna digitala samhället hade gett U-länderna en betydligt större chans att utvecklas och på egna meriter utmana I-länderna på deras egen ekonomiska spelplan. Detta till skillnad från Kalla krigets befrielserörelser som tyvärr sällan slutar som något annat än klassiska korrupta diktaturer.

Jag menar självklart inte att det hade varit guld och gröna skogar om Nigeria fortfarande vore brittisk koloni 1990, eller Somalia italienskt, eller Angola Portugisiskt - men min tanke är att de idag 2022 kanske hade varit bättre utvecklade både ekonomiskt och demokratiskt om övergångsperioden hade förlängts en smula.

Förstår det kontroversiella i mitt inlägg, men kolonialismens ondska har ju alltid gjort en efterhandsanalys omöjlig - men vi måste ju kunna prata om varför så många länder inte utvecklas i rätt riktning trots att åren går och det börjar vara ganska länge sedan Ian Smith hade något inflytande i berörda länder.

[Markus Holst]

Jag tänker mig att det tar några generationer att lära sig demokrati. Det kan vi ju även se i mången f.d. sovjetstat.

Lika intressant är ju att diskutera varför de forna afrikanska kolonierna söder om Sahara inte får fart på dina ekonomier. Kan det vara av liknande anledning som i Zimbabwe: Know how försvann i samband med "revolutionen".

[koroshiya]

...
Förstår det kontroversiella i mitt inlägg, men kolonialismens ondska har ju alltid gjort en efterhandsanalys omöjlig - men vi måste ju kunna prata om varför så många länder inte utvecklas i rätt riktning trots att åren går och det börjar vara ganska länge sedan Ian Smith hade något inflytande i berörda länder.

Här är en intressant artikel som säger att ett problem i Zimbabwe var sättet som landet blev fritt på.

In all this, instead of our people spending their time being trained on how to govern effectively and build the country – they were being taught how to kill and bomb bridges.

As such, by 1980 – a good six year delay in Smith’s proposed independence day – there was hardly anyone ready to run the country, since most of the leaders had either been in prison or in the bush.

Skribenten menar att Ian Smith inte var emot en full demokrati med tiden och att han även verkade för att det skulle hända.

https://www.zimbabwesituation.com/news/ ... -zimbabwe/

Hela artikeln är läsvärd och författaren är inte nådig i sin kritik mot Mugabe och andra.

Det är lätt att förstå kritiken för emancipationens löften har det inte blivit mycket med.

Förresten, har det inte fungerat bättre i Sydafrika, även om det finns problem där också? Åtminstone känns det som att de färgade var bättre förberedda där.

[a81]

Förstår det kontroversiella i mitt inlägg, men kolonialismens ondska har ju alltid gjort en efterhandsanalys omöjlig - men vi måste ju kunna prata om varför så många länder inte utvecklas i rätt riktning trots att åren går och det börjar vara ganska länge sedan Ian Smith hade något inflytande i berörda länder.

Superkontroversiellt idag, men jag minns som ung att äldre personer kunde säga att "det gick för fort", att "britterna borde ha stannat lite längre" och så vidare när svält, krig, folkmord, etc. i Afrika kom på tal. Det här var väl under 80- och 90-talen ungefär, kanske även tidigt 2000-tal.

Jag tänker att det säkert var olika, att vissa kolonier var mer än redo att bli självständiga kring 1960, medan andra kanske skulle ha tjänat på att vara koloni 10, 20, 30 år till, eller snarare ha haft någon form av självstyrande icke-självständig status som t.ex. Grönland. Jag menar att vi har ju än idag "kolonier" som Grönland, Franska Guyana, en del karibiska öar, Tahiti, etc. Det är ju lite konstigt att 95 procent av alla kolonier blev självständiga nästan samtidigt, medan att resterande 5 procent fortfarande är osjälvständiga 50, 60, 70 år senare. Det hade kanske varit naturligare med en jämnare takt i avkoloniseringen?

Ett problem i många f.d. kolonier var väl att "halvt välutbildade" saknades. Den intellektuella eliten fick utbildning i Oxford eller Paris, medan resten av befolkningen i bästa fall hade något slags folkskoleutbildning. Problemet är att länder även behöver sekreterare, mellanstadielärare, sjuksköterskor, ekonomiassistenter, barnmorskor, "enklare" typer av ingenjörer, etc. för att fungera, alltså personer med gymnasiekompetens eller kortare, mera praktisk högskoleutbildning.

[koroshiya]

Dessa länder måste också ha förlorat kompetens som resultat av friheten.

Jag tänker på personer som Rishi Sunaks familj som flyttade till UK, och det måste ju ha stuckit många brittiska administratörer.

Sedan vet jag inte hur det gick till när riktiga stolpskott kom till makten; människor som Idi Amin, men av vad jag har tittat på kanske britterna trodde att han skulle bli en helt ok ledare. Hans beslut att kasta ut de som kom från subkontinenten var inte direkt bra för Uganda.

[cats]

Problemet är inte att de blev befriade för "tidigt" utan att de blev kolonialiserade överhuvudtaget, vilket en senareläggning av självständigheten knappast hade rått bot på

[Markus Holst]

Problemet är inte att de blev befriade för "tidigt" utan att de blev kolonialiserade överhuvudtaget, vilket en senareläggning av självständigheten knappast hade rått bot på

Det äger såklart riktighet men om vi skall erkänna att "vi" gjort fel genom att kolonialisera dem, hur skall vi då avkolonisera dem så de får de bästa förutsättningar för en nystart?

En sak hade nog varit att försöka hålla igång skolor och utbildning, men hade de nya herrarna accepterat det?

[adlercreutz]

Det sägs att Kongo hade under 20 universitetsutbildade 1960. Kan det stämma?

I alla fall borde utbildning vara en nyckel, frågan är kanske inte bara om de nya herrarna accepterat det, väljarna i Europa hade kanske inte heller varit så imponerade av en utgiftspost som går ut på att hålla igång (även starta) universitet och skolor i kolonierna. En anledning till avkoloniseringen var väl just att de kostade mer än de smakade i de flesta fall. Ska man dessutom bedriva omfattande utbildning blir det ännu dyrare.

Huvudproblemet är att koloniseringen skedde till att börja med ja, har svårt att se en väg runt det även om det kan kännas lockande.

[a81]

Det sägs att Kongo hade under 20 universitetsutbildade 1960. Kan det stämma?

Vet inte hur det belgiska utbildningssystemet såg ut, men universiteten var kanske i Belgien som i Sverige 1960 (och tidigare) rena elitutbildningar. Jag menar att många utbildningar som vi idag ser som självklara på universitet bedrevs då på andra typer av högskolor: civilingenjör, lärare, sjuksköterska, tandläkare, etc. Universiteten utbildade visserligen läkare, jurister och präster, men i övrigt var det inte mycket till yrkesutbildning på universiteten. Jag tänker att det utöver de 20 kan ha funnits fler som studerat på mera yrkesinriktade högskolor.

[a81]

Ett land jag kommer att tänka på är Kap Verde. Jag antar att levnadsstandarden där hade varit avsevärt högre idag om landet fortsatt vara en del av Portugal som Azorerna och Madeira. Det hade säkert underlättat turism, EU-bidrag, etc. Men det finns ju mycket annat än ekonomi som också har betydelse.

[Blixten]

Allas vår favoritkommandosoldat David Stirling jobbade visst med dessa frågor efter 2VK. Han gillade de afrikanska soldater han stridit med och ville att det skulle gå bra för dem helt enkelt. Det han jobbade för var en steg-för-stegdemokratisering där de utbildade och läskunniga skulle få rösta från början. Tidens kommunsistiska partier hade visst samma ideer. [Källa: minns att jag läst det någon gång. Kanske inte ett rätt ]

(David Stirling var han som grundade SAS (Special Air Service) om någon missat det, fascinerande kille!)

[cats]

Det sägs att Kongo hade under 20 universitetsutbildade 1960. Kan det stämma?

I alla fall borde utbildning vara en nyckel, frågan är kanske inte bara om de nya herrarna accepterat det, väljarna i Europa hade kanske inte heller varit så imponerade av en utgiftspost som går ut på att hålla igång (även starta) universitet och skolor i kolonierna. En anledning till avkoloniseringen var väl just att de kostade mer än de smakade i de flesta fall. Ska man dessutom bedriva omfattande utbildning blir det ännu dyrare.

Huvudproblemet är att koloniseringen skedde till att börja med ja, har svårt att se en väg runt det även om det kan kännas lockande.

Utbildning kanske kan vara till en liten hjälp för de problem man har i utvecklingsländerna idag, men det är långt ifrån en universallösning.
Grunden till problemen idag är att de koloniala herrarna slog sönder de strukturer som höll samhället igång från gammalt. I många, om inte de flesta, afrikanska länderna är stam- och familjetillhörighet starkare än alla andra faktorer som håller ihop samhället. Kolonialmakterna raserade och försvagade de här grundläggande samhälleliga pelarna genom att dra geografiska gränser och dela upp kontinenten oberoende av var stamgränserna från gammalt gick. Dessutom skapade man nya sociala hierarkier (som i fallet med t.ex med Hutu och Tutsi) som gav grogrund för nya konflikter.
Tror inte utbildning idag är ett universalmedel för att lösa detta.

[hilbert]

Som cats är inne på handlar mycket om hur kolonialmakterna agerade mot lokalbefolkningen.

För några år sedan kom jag i samspråk med en äldre man från Trinidad som bodde i Göteborg sedan många år tillbaka.
Trinidad blev självständigt 1962 , och vi kom in på landets historia.
Han hade inte mycket till övers för engelsmännen.
Arroganta skitstövlar var hans karakteristik.
Då pratar vi ändå om en nation som blev självständig under fredliga former.

[sveahk]

Problemet är inte att de blev befriade för "tidigt" utan att de blev kolonialiserade överhuvudtaget, vilket en senareläggning av självständigheten knappast hade rått bot på

Grunden till problemen idag är att de koloniala herrarna slog sönder de strukturer som höll samhället igång från gammalt. I många, om inte de flesta, afrikanska länderna är stam- och familjetillhörighet starkare än alla andra faktorer som håller ihop samhället. Kolonialmakterna raserade och försvagade de här grundläggande samhälleliga pelarna genom att dra geografiska gränser och dela upp kontinenten oberoende av var stamgränserna från gammalt gick. Dessutom skapade man nya sociala hierarkier (som i fallet med t.ex med Hutu och Tutsi) som gav grogrund för nya konflikter.
Tror inte utbildning idag är ett universalmedel för att lösa detta.

Det är facit, tack cats! Allt annat är i mina ögon och öron omständligt spekulerande...

Hans K

[adlercreutz]

Det sägs att Kongo hade under 20 universitetsutbildade 1960. Kan det stämma?

I alla fall borde utbildning vara en nyckel, frågan är kanske inte bara om de nya herrarna accepterat det, väljarna i Europa hade kanske inte heller varit så imponerade av en utgiftspost som går ut på att hålla igång (även starta) universitet och skolor i kolonierna. En anledning till avkoloniseringen var väl just att de kostade mer än de smakade i de flesta fall. Ska man dessutom bedriva omfattande utbildning blir det ännu dyrare.

Huvudproblemet är att koloniseringen skedde till att börja med ja, har svårt att se en väg runt det även om det kan kännas lockande.

Utbildning kanske kan vara till en liten hjälp för de problem man har i utvecklingsländerna idag, men det är långt ifrån en universallösning.
Grunden till problemen idag är att de koloniala herrarna slog sönder de strukturer som höll samhället igång från gammalt. I många, om inte de flesta, afrikanska länderna är stam- och familjetillhörighet starkare än alla andra faktorer som håller ihop samhället. Kolonialmakterna raserade och försvagade de här grundläggande samhälleliga pelarna genom att dra geografiska gränser och dela upp kontinenten oberoende av var stamgränserna från gammalt gick. Dessutom skapade man nya sociala hierarkier (som i fallet med t.ex med Hutu och Tutsi) som gav grogrund för nya konflikter.
Tror inte utbildning idag är ett universalmedel för att lösa detta.

Nä det är nog ingen lösning, men jag tänker mig att det är en förutsättning. Frågan är bara som sagt om det finns nåt man hade kunnat göra efter fullbordat faktum, alltså lösa en "bra" avkolonisering.