Fattigast någonsin

[a81]

Kom att tänka på var och när det kan ha varit fattigast någonsin, jag tänker alltså i normalfallet, inte vid extrema svältkatstrofter eller så, utan sett över lite längre tid. Jag tänker på kombinationen dålig mathållning, dålig bostadsstandard, överbefolkning, dålig hälsa, etc.

[Markus Holst]

Min första tanke går till England under den tidiga industrialiseringen. Folk levde på potatis, luften var dålig, full med industrirök, det fanns knappt för barnen att komma ut så de fick engelska sjukan, osv. Någon gång har jag hört att medellivslängden var drygt 30 år.

[a81]

Jag tänkte också tidig industrialisering, men kanske något land som i grunden är fattigare. Jag tänker att en arbetarfamilj i England för 200-250 år sedan hade ett tungt och enformigt liv, men bodde ändå ofta i små radhus i sten eller tegel och maten var säkert relativt god (lätt att äta i alla fall). Jag menar bröd, potatis och öl är ändå fullt ät-/drickbart...

Jag funderar på om man istället ska tänka sig ett land där befolkningen börjat öka, men industrialiseringen inte hunnit ta fart och dessutom ett kargt och hårt klimat. Att leva på Island kring 1850 var nog exempelvis rätt hårt.

[Markus Holst]

Vi har ju de stora pandemierna, som pesten på 1300-talet eller koleran på 1700-talet. Desss ger ju en extra krydda till en redan hård tillvaro.

[a81]

Ja, ett överbefolkat Europa vid och även strax före digerdöden innebar nog ett hårt liv för många. Dock fanns ändå ett slags värnade om människovärdet i det kristna Europa, så man fick ändå något slags hjälp om man var sjuk eller riktigt fattig och religionen i sig ingav säkert en tröst. Dessutom är klimatet ganska milt i stora delar av Europa.

Jag tänker att 536 var ett riktigt dåligt år:

In 2018, medieval scholar Michael McCormick nominated 536 as "the worst year to be alive" because of the extreme weather events probably caused by a volcanic eruption early in the year, causing average temperatures in Europe and China to decline and resulting in crop failures and famine for well over a year.

Se även: https://en.m.wikipedia.org/wiki/536

Dessutom fanns väl inte mycket av kyrkans "välfärdsinstitutioner" (helgeandshus, etc.) 536 om man jämför med 1300-talet.

[Grönis]

Jag tänkte också tidig industrialisering, men kanske något land som i grunden är fattigare. Jag tänker att en arbetarfamilj i England för 200-250 år sedan hade ett tungt och enformigt liv, men bodde ändå ofta i små radhus i sten eller tegel och maten var säkert relativt god (lätt att äta i alla fall). Jag menar bröd, potatis och öl är ändå fullt ät-/drickbart...

Jag funderar på om man istället ska tänka sig ett land där befolkningen börjat öka, men industrialiseringen inte hunnit ta fart och dessutom ett kargt och hårt klimat. Att leva på Island kring 1850 var nog exempelvis rätt hårt.

När jag var på Island berättade en guide om hur hårt folk levde långt in på 1900-talet. Minns hur jag tänkte på släkt från FInland där det alltid kändes som de var en generation "efter oss" när de berättades om deras livsöden. När den isländska guiden pratade minns jag att jag tänkte i samma termer fast två generationer efter oss i Sverige. Men samtidigt föreställer jag mig hyfsad tillgång till någorlunda varierad kost med gott om fisk etc.

[a81]

Minns hur jag tänkte på släkt från FInland där det alltid kändes som de var en generation "efter oss" när de berättades om deras livsöden. När den isländska guiden pratade minns jag att jag tänkte i samma termer fast två generationer efter oss i Sverige.

Är det inte så att Sverige ligger före generationsmässigt för att vi har en stor 40-talistgeneration som ofta fick barn tidigt och en 60-talistgeneration som också ofta fick barn tidigt vid babyboom kring 1990? Det finns många 30-åringar i Sverige som har föräldrar i 55-årsåldern och far- och morföräldrar i 75-/80-årsåldern.

Om jag återgår till frågan om värsta fattigdomen någonsin, så funderar jag på 1800-talets Indien:

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Famine_in_India

[a81]

1800-talets (eller för den delen 1700-talets eller 1900-talets) Kap Verde måste ha varit riktigt hemskt om siffrorna stämmer:

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Famine_in_Cape_Verde

Jag vet inte riktigt hur stor befolkningen var på 1800-talet, men gissningsvis omkring eller strax över 100 000 baserat på hur stor befolkningen var in bit en på 1900-talet.

I början av 1830-taget dog gissningsvis omkring 25 procent av befolkningen, i mitten av 1850-talet dog cirka 25 procent igen och återigen ungefär 25 procent i mitten av 1860-talet. Perioden 1830-1866 på Kap Verde var nog en av de tuffaste platserna någonsin att genomleva. Många människor måste ju ha upplevt hela period under svår misär.

Sedan var det nästan lika illa på 1940-talet...

[Stefan Lundgren]

Jag har bl a läst att fattigdomen i Sverige var utpräglat såväl under 1630-talet som 1690-talet. Enligt en rapport från den första perioden så kantades vägarna av fattiga personer och då undrar man hur stor fattigdom det var eftersom Sverige hade dryga miljonen (framräknade), mer än hundra år innan Tabellverket inrättades. David Hannerberg skrev i en av hans artiklar att det var fattigt och många levde under nödtorftiga förhållanden i Asker socken i Närke.

Stefan

[a81]

1600-talets Sverige var fattigt men inte så fattigt att tiotals procent av befolkningen svalt ihjäl med jämna mellanrum. Jag tänker att risken att bli utskriven till något krig var ett större problem.

Sedan tror jag att bilden av 1800-talets Sverige som fattigt måste revideras i viss mån:

https://www.uu.se/nyheter/artikel/?id=15216&typ=artikel

Arbetarlönerna i Sverige var högst i Europa med undantag för London i slutet av 1800-talet. Men jag gissar att livet var tyngre i Sverige än på många andra håll av andra skäl, t.ex. att maten var lite torftigare p.g.a. klimatet och att det nog var rätt trångbott i Sverige med tanke på att det är resurskrävande att värma hus med ved.

BNP-mässigt var väl heller inte Sverige i topp, utan någonstans nära genomsnittet i 1800-talets Europa. Troligen var det svårare att tjäna pengar som företagare i det glesbefolkade, lantliga och lite konservativa Sverige än i t.ex. Storbritannien. Byggjobbaren och småborgaren eller småbonden var nog närmare varandra standardmässigt i Sverige...?

[von Adler]

Sverige har ju jämfört med många kontinentala länder alltid haft relativt liten skillnad mellan de rikaste och de fattigaste. Från avskaffandet av livegenskapen och fram till tidigt 1600-tal fanns det land nog för att underklass, d.v.s. ägarlös lantarbetare mer var en position man hade i ungdomen snarare än en permanent klasstillhörighet. Man arbetade som dräng eller piga, ofta hos släktingar eller familjevänner tills man gifte sig och hade tjänat ihop en bra brudkista eller tjänster nog att få hjälp att bryta nytt land eller få ett torp. Självklart finns det de som super bort sin framtid och förblir dräng eller lantarbetare hela livet.

Under 1700-talet uppstår en permanent underklass på landsbygden - torparsystemet försvinner från de större godsen och ersätts med statarsystemet. Statarna är helt klart fattigare och med mindre möjlighet att påverka sin vardag och sin framtid än torparna (kronotorparna hade rätt att låta sina barn ärva torpet).

Att vara fattig är inte bara att vara fattig, det är också att sakna möjlighet att lyfta sig ur sin fattigdom. Och där tror jag Sverige var som värst ungefär 1750-1820, innan reformer, tidig industrialisering och skiftena skapade möjligheter.

[a81]

Ja, vi har väl alltid haft ett ganska litet avstånd mellan de som har det lite sämre ställt än genomsnittet och de som har det lite bättre ställt än genomsnittet. Jag tänker att avståndet mellan t.ex. en hantverkare och en akademiker nog är bland det minsta i världen i dagens Sverige, och för 200 år sedan mellan t.ex. en bonde och en präst. Men samtliga exempel är ju något slags mellanskikt i samhället. Mellan de riktiga fattiga och de riktigt rika har skillnaderna varit mycket större, även i Sverige.