Skalman.nu Forum

En intressant expo artikel om hur en del medlemmar i kommunistiska partiet har lämnat partiet och lierat sig med personer ur extremhögern.
En illustration till påståendet att går man tillräckligt långt till höger eller vänster så möts man.
https://expo.se/det-varas-for-rod-nationalism

Nytt och nytt... Svenska Kommunistiska Partiet (som i sig avknoppades 1921 som Sveriges Socialdemokratiska vänsterparti från
Socialdemokratiska arbetarpartiet) splittrades ju 1929 till Sveriges Kommunistiska Parti och Sveriges Kommunistiska Parti (jepp, dom hette exakt samma sak). På 1930-talet bytte partiet namn till Socialistiska partiet – arbetarnas och jordfolkets förbund för att 1943 avknoppas till Svenska Socialistiska Partiet som var ett uttalat nationalsocialistiskt parti som stötte Tyskland mot Sovjetunionen.

Historien kring socialistiska partiet är välkänd, och det finns en väldigt bra bok om det.
"Gåtan Nils Flyg" av Håkan Blomkvist.

Det man skall komma ihåg är att socialistiska partiet var ett ganska stort parti, större än kommunistpartiet under 30-talet.
Men när omsvängningen kom 1939-40 så tappade de nästan alla sina väljare, de blev i princip utplånade som parti på riksplanet.
Så det var ju inte så att några stora väljarmassor gick från vänster till högerkanten.

Så tror jag inte det blir nu heller.

Jo, jag tog det mer som ett historiskt exempel på att andra politiskt aktiva (eller partimedlemmar) tidigare gjort en liknande resa i det politiska spektrat. Vi är ju ändå på ett historieforum.

hilbert skrev: ↑

26 april 2021, 15:19

En intressant expo artikel om hur en del medlemmar i kommunistiska partiet har lämnat partiet och lierat sig med personer ur extremhögern.
En illustration till påståendet att går man tillräckligt långt till höger eller vänster så möts man.
https://expo.se/det-varas-for-rod-nationalism

Med risk för att bli lite politisk just nu kan jag säga att de medlemmarna som hoppat av Kommunistiska partiet inte är eller har gått vänster. De har vandrat högerut. I flera års tid. Nils Littorin som exempel har aldrig kallat sig kommunist, han har inte studerat marxism, han har inte velat följa kommunistiska partiets partiprogram osv.

Det är en myt att extremkanterna möts i en slags hästsko-teori. De som går från vänster till höger eller tvärtom gör det inte genom att bli ännu extremare i sin ytterkant, utan genom att aktivt byta ytterkant. Precis som kommunister som blir sossar eller nazister som blir moderater.

För att gå till ämnet vänsternationalism så är begreppet vi använder oss i kretsarna "nationell vänster" när det handlar om tex Malmölistan. Eller någon av alla andra lokalpartier. För det är det som är kärnan, partierna är lokala. De företräder lokalsamhället framför det större samhällsbygget. Vlket skiljer sig markant från kommunismens internationella framtoning.

För de som har organiserat sig runt organisationen Frihetsfacklan har en tydligare ideologi än allmän konservativt sosseri; och det är nationalbolsejvism. Nazbol/nasbol i förkortning. Nazbol är en mix av traditionell högernationalism och välfärdsvänster. Det är en rysk företeelse i grunden och dök upp som en reaktion mot det liberala Ryssland efter Sovjetunionens fall. För nazbol är stormakts tänk vanligt. Man vill att landet som helhet ska respekteras och styra coh ställa. Man är inte så intresserad av det lokala.


Den nationella vänstern är väl närmast att se som ett folkhemsparti där nationen och nationens etniska medborgare skall prioriteras i resursfördelningen. I nazbol är den politiken mer tydligt utstuderad i jämförelse.

Den samlade vänsternationella rörelsen är alltså minst två separata rörelser som har sina motstridiga intressen. Den ena företräder det lilla samhället, det nära och lokala, med en stark stat som garanterar oberoendet. Den andra rörelsen är mer intresserad av större nationella projekt och nationell samling. Det lokala samhället finns till för att garantera statens verksamhet.

Några kommentarer om de personer som nämns i artikeln:

Nils Littorin som nämns i artikeln är "nationell vänster". Deras program kan man läs här https://www.malmolistan.se/

Joe Nilsson som nämns i artikeln är ledare för Framåt Sverige, som är partiet för kretsen runt frihetsfacklan. Den som är nasbol. Deras program hittar man här http://framatsverige.se/ (extra trivia om Framåt Sverige; de är emot fri abort. För det är orättvist mot pappor ifall mammor får bestämma över sin kropp. och kvinnor är en demokratifara) Här är länken till frihetsfacklan. https://frihetsfacklan.org/

vad som är Nasbol hittar man här: https://vansternationell.wordpress.com/ (det här är ursprunget till frihetsfacklan, som i sin tur blev Framåt Sverige)

Jan-Åke är vice ordförande i kommunistiska partiet och lokal ordförande i Växjö. Han och jag delar oerhört mycket i vår politiska analys. Här är länken till kommunistiska partiets partiprogram.

https://kommunisterna.org/politik/partiprogram


Om man läser Malmölistan, Framåt Sverige och Kommunistiska partiets egna politiska mål och analyser och metoder märker man att det är väldigt stor skillnad mellan de tre. Man märker också att den så kallade hästsko-teorin inte stämmer.

Davian skrev: ↑

26 april 2021, 20:25

Med risk för att bli lite politisk just nu

Ditt inlägg är inte politiskt i det att du inte agiterar utan sakligt förklarar. Skillnaden är när man börjar framföra politiska åsikter. Det vill vi ju inte ha, men idag sköter du dig fint.

Det kanske är besläktat med fenomenet att new age hippies lierat sig med extrem högern i den allmänna konspirationsvågen som pågår? Läste nån artikel i ETC för ett tag sedan.

Det är en myt att extremkanterna möts i en slags hästsko-teori.

Myt? Så påståendet att många röda tyskar under 30-talet blev bruna för att sedan bli röda igen under DDR är inte sant? Hade nått speciellt namn har jag för mig, efter en korv eller nått. Typ brun utanpå röd inuti.
Trodde annars det var ganska vedertaget att går man åt vänster tillräckligt långt så kommer till slut till höger?

Sonderling

sonderling skrev: ↑

27 april 2021, 07:05

Det är en myt att extremkanterna möts i en slags hästsko-teori.

Myt? Så påståendet att många röda tyskar under 30-talet blev bruna för att sedan bli röda igen under DDR är inte sant? Hade nått speciellt namn har jag för mig, efter en korv eller nått. Typ brun utanpå röd inuti.


Sonderling

Nej, massor av folk bytte säkert färg efter vad som var bäst för dem i situationen. Med det här resonemanget du refererar till så är det isåfall lika vedertaget att nazister och liberaler, nazister och konservativa, nazister och icke-politiska möts ideologiskt. För vi har massa, till och med ännu fler, exempel på folk som var nazister men som slutade med det och blev något annat än kommunister. Och jag tror inte riktigt att du känner att du och din politiska åskådning hör ihop med nazism? :p

poängen med hästsko-teorin är att den utgår ifrån ideologiska förhållanden. Den är ett mitten-utvecklad politisk modell som används för att legitimera centrist-ideologier som mer rimliga än ytterkanten. Den säger att yttervänster och ytterhöger är samma sak ideologiskt. Den bryr sig inte om personerna ifråga, för skulle den vara individbaserad går den sönder direkt. För individer gör individuella val.

sonderling skrev: ↑

27 april 2021, 07:05

Trodde annars det var ganska vedertaget att går man åt vänster tillräckligt långt så kommer till slut till höger?
Sonderling

Det är ett vedertaget tänk i vissa kretsar. Främst liberala som lägger sig i mitten av höger/vänster-skalan. Att den inte stämmer i verkligheten är ganska lätt att se historiskt. En ytterkant byggde förintelseläger för att utrota en människoras som den ansåg var felet med världen. En annan ytterkant befriade förintelselägren och hade en ledning med stor andel av judar.

Med modernare exempel kan vi kolla lite partiprogram:

Vilket av följande skulle du säga ligga närmast varandra ideologiskt:

parti 1:

Det svenska biståndet ska motsvara minst en procent av bruttonationalinkomsten.
Utvecklingssamarbetet ska bygga på utvecklingsländernas egna resurser och stödja
framväxten av demokratiska institutioner och ett starkt civilsamhälle, såväl lokalt som
globalt.

Sverige ska erbjuda en trygg fristad åt människor som tvingas fly från förföljelse och våld.
Vi vill ha en generös och reglerad invandring. Alla kommuner har ett ansvar att ta emot
flyktingar och alla insatser ska syfta till att möjliggöra arbete och egen försörjning, rätt till
utbildning och en egen bostad.

parti 2

Sveriges omvandling från Europas mest homogena land till ett av Europas mest mångkulturella är den största förändringen i vårt lands historia. Omvandlingen kan inte beskrivas som något annat än ett experiment lett av det politiska etablissemanget - ett experiment som verkställts i det tysta, utan öppen diskussion eller folkligt mandat. Idag lever vi med konsekvenserna av invandringsexperimentet. De positiva effekterna har varit försumbara, för att inte säga obefintliga, medan de negativa är uppenbara och växande. Kriminalitet, bidragsberoende, välfärdskollaps, terrorism, urholkad mellanmänsklig tillit och en söndertrasad nationell gemenskap är bara några exempel på problem som helt eller delvis beror på invandringen.

Partiet anser att Sverige måste införa ett omedelbart asylstopp och inleda en aktiv återvandringspolitik. Utan dessa två åtgärder kan vi inte komma tillrätta med de enorma problem som idag präglar vårt land.

parti 3:

En stram och långsiktigt hållbar migrationspolitik måste bygga på att Sverige både tar sitt delansvar för en värld där många är på flykt och att vi samtidigt klarar av hela ansvaret för hur det sedan går i Sverige.Sverige behöver ta emot färre asylsökande. De nuvarande integrationsproblemen kommer att kräva en stram, pålitlig och rättssäker migrationspolitik under många år framöver.

Asylsökandes behov av skydd måste avgöra. Samtidigt måste asylsökande som fått avslag på sin asylansökan lämna landet. Ett nej ska vara ett nej. Annars har vi ingen ordning på migrationspolitiken. ett annat parti och ett tredje parti står för en politik som urholkar den principen. I dag uppskattas ett stort antal människor befinna sig i Sverige utan tillstånd. Antalet asylsökande som stannar kvar, trots att de fått avslag, väntas dessutom öka kraftigt de kommande åren. Om inte detta stoppas kommer det att leda till ett permanent skuggsamhälle, präglat av utsatthet, utnyttjande och kriminalitet.

parti 4:

Partiet kämpar för att Sverige skall vara en fristad för människor som flyr ideologisktoch reaktionärt förtryck, terror, krig och förföljelse. Partiet värnar rätten att söka asyl.

krig och de enorma klyftorna mellan fattiga och rika tvingar miljontals människor att lämna sina hem och söka trygghet någon annanstans. Den överväldigande majoriteten av alla flyktingar är internflyktingar i sitt eget land eller flyr till ett grannland. Bara en liten del försöker och lyckas ta sig till Europa.

Trots att det är de rika ländernas...// krigföring som orsakar flyktingströmmarna gör de allt för att stänga oönskade migranter och flyktingar ute. En allt högre mur byggs runt Europeiska Unionen

jag har saxat citat från 4 partiprogram av partier som är eller har deltagit i riksdagsval. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är inte citerade. jag har klippt bort partinamnen från texten samt tagit bort några signalord. Vilka 2 citat skulle du säga är mest lika ideologiskt av de här 4?

Ett av fenomenen som skapar hästsko-teorin, kan ju var att på båda kanterna hittar vi folk som kallar sig anarkister. Tror jag.

Det kan jag hålla för troligt. Jag tror att den främst anlendingen till hästsko-teorins existens beror på att den som sagt är en mitten-politisk modell där individualism och svag stat är viktiga företeelser. Så den fokuserar på kollektivism som motpol till mittens individualism. och det är där de menar att ytterkanterna möts, i kollektivets tjänst.

Sen brukar företrädare för det här resonemanget gärna prata om handlingar istället för ideologi när den ska jämföra saker. Den menar att nazism och kommunism är samma sak eftersom det är ideologier som betonar gemenskap och kollektiv kamp. Den är inte så intresserad av saker som att den ena ideologin vill gasa ihjäl folk pga deras genuppsättning och den andra vill att alla människor ska få vara med och dela på makten i samhället. För det är inte det centrala för en hästsko-förespråkare. Det ses som den naturliga följden av kollektivism.

Vad gäller människor som byter mellan ytterkanter: kan det inte vara så att dessa egentligen inte är särskilt mycket till idealister utan dras till extrema rörelser av andra skäl? Utanförskap, vålds-/revolutionsromantik, besvikelse över majoritetssamhället, ekonomiska svårigheter m.m.? Faktorer som inte har med ideologi att göra men som brukar nämnas som riskfaktorer för att hamna i s.k. våldsbejakande miljöer för att använda modernt språk. Oavsett om det i slutändan blir nazism, militant islamism eller revolutionär vänster? Eller för den delen fotbollsfirmor.

Om man påverkas av många sådana riskfaktorer, men inte är särskilt ideologisk av sig, kanske det är lättare att byta mellan olika grupper? Grupptillhörigheten i sig blir det primära, inte vilken grupp det rör sig om.

Jag vet inte om jag känner mig motbevisad eller övertalad om motsatsen Davian men det gör inget, det är ju inne med min sanning och din sanning.
Har för mig att vi diskuterat detta i en gammal tråd. Då en forumsmedlem (Durion?) undrade om det var nytt. Men för mig har det varit vedertaget inom litteratur som avhandlar ämnet Nazism och annan extremism så länge jag kan minnas.

Kom på när jag läste boken om Amerikanska desertörer att en av de intervjuade i nutid blivit trump-anhängare och Qanon frälst. Andra började verka inom EAP men det är klart tråden handlade ju om nationalism och inte rena stollerier.

Sonderling

adlercreutz skrev: ↑

27 april 2021, 12:46

Vad gäller människor som byter mellan ytterkanter: kan det inte vara så att dessa egentligen inte är särskilt mycket till idealister utan dras till extrema rörelser av andra skäl? Utanförskap, vålds-/revolutionsromantik, besvikelse över majoritetssamhället, ekonomiska svårigheter m.m.? Faktorer som inte har med ideologi att göra men som brukar nämnas som riskfaktorer för att hamna i s.k. våldsbejakande miljöer för att använda modernt språk. Oavsett om det i slutändan blir nazism, militant islamism eller revolutionär vänster? Eller för den delen fotbollsfirmor.

Om man påverkas av många sådana riskfaktorer, men inte är särskilt ideologisk av sig, kanske det är lättare att byta mellan olika grupper? Grupptillhörigheten i sig blir det primära, inte vilken grupp det rör sig om.

Jo det här är definitivt en faktor. En av de namngivna i artikeln som finns i OP känner/kände jag en del personligen och jag kan säga att han inte kan någonting om någonting utan hoppade runt mellan organisationer och partier och ideologier där han som person var välkommen. Han har ett sätt att föra sig på som gör att ingen orkar med honom en längre tid och så går han vidare. För honom är gemenskapen viktigare än vad man har gemenskap om.

Intressant nog dök det upp en rapport om extremistmiljöerna för ett par dagar sen som visade att kvinnor utgör en större del av extremvänstern än hos de religiösa eller högerextrema rörelserna, dessutom var det en jämställdare miljö. Jag tror att de flesta människor hamnar i en organisation innan de har läst ideologin i organisationen. För annars hade nog inte organisationer lagt ner så mycket tid och energi på studier av ideologi och program

sonderling skrev: ↑

27 april 2021, 12:50

Jag vet inte om jag känner mig motbevisad eller övertalad om motsatsen Davian men det gör inget, det är ju inne med min sanning och din sanning.
Har för mig att vi diskuterat detta i en gammal tråd. Då en forumsmedlem (Durion?) undrade om det var nytt. Men för mig har det varit vedertaget inom litteratur som avhandlar ämnet Nazism och annan extremism så länge jag kan minnas.

Kom på när jag läste boken om Amerikanska desertörer att en av de intervjuade i nutid blivit trump-anhängare och Qanon frälst. Andra började verka inom EAP men det är klart tråden handlade ju om nationalism och inte rena stollerier.

Sonderling

brrr, sanningsrelativism ;D läskiga saker.

Jag tror inte det finns någon politologisk litteratur som menar att hästskoteorin är en vedertagen grej. Det är klart att den existerar eftersom många tror på den. Men själva resonemanget att den politiska världen är en hästsko (eller cirkel) där ytterkanterna närmar sig så att en kommunist som blir mer extrem blir nazist eller tvärtom, det finns nog inget som säger att det är korrekt.

Det påpekades tidigare att det här är ett historieforum, och då började jag undra över en sak.
Socialistiska partiet var ett relativt stort parti som gick från att vara ett vänsterparti till att bli högerextremt.

Det är inte det enda exemplet, Helene Lööf har skrivit om ett parti i Belgien som gjorde en liknande resa.
Men finns det något exempel på det omvända, ett radikalt högerparti som gått över till vänsterkanten?