Självcensur i svenska media?

[sveahk]

Av folk här i utlandet har jag fått följande fråga:

Man får tydligen i svenska dagsmedia inte nämna varifrån de kommer, de som bryter mot den svenska lagen. Om de nu är svenskar, sverigefödda eller från andra länder. Stämmer det och sedan när är det så? Är det en inbördes överenskommelse eller är det lagstiftat?

Det var frågan, och var snälla och för inte in politiken i den här tråden - det gäller mer den historiska aspekten.

Mvh

Hans K

[Markus Holst]

Jag är osäker på huruvida man får eller inte. Däremot råder det väl konsensus, mer eller mindre, om att inte nämna vid namn förrän domen har fallit, för att slippa problem med förtal. Därför har vi en massa 33-åringar och liknande i tidningsrubriker.

Om vi som exempel ser på Malexander-mördarna, Anna Linds mördare och Mattias Flink så är ju deras historia och hela liv mycket detaljerat beskriven i media. Dock tror jag att detta huvudsakligen skedde efter att domarna fallit, eller kanske i samband med att rättegången inleds.

[hilbert]

Jag är osäker på huruvida man får eller inte. Däremot råder det väl konsensus, mer eller mindre, om att inte nämna vid namn förrän domen har fallit, för att slippa problem med förtal. Därför har vi en massa 33-åringar och liknande i tidningsrubriker.

Fast det gör man väl inte alltid.
Jag tycker man publicerar namn rått tidigt numera,
I varje fall om man bedömer att skuldfrågan är avgjord.

[adlercreutz]

När kändisar misstänks för brott tror jag inte man är så restriktiv heller. Sen tror jag man försöker väga nåt slags allmänintresse mot den misstänktes integritet. Stort (bedömt) samhällsintresse = mer detaljer. Terrorister, seriemördare etc. brukar man få veta i princip allt om. Småbrottslingar not so much.

[hilbert]

Terrorister, seriemördare etc. brukar man få veta i princip allt om.

Fast det varierar också.
Tex skolmorden i Trollhättan.
Där var media oerhört hänsynsfulla mot gärningsmannens familj och skrev i stort sett ingenting om hans bakgrund.
Det var stor skillnad jämfört med Ausonius eller Mangs.

[sveahk]

Tack för inläggen, men det gällde mer att när det bråkas någonstans i Sverige undviker media gärna att nämna bråkmakarnas nationalitet.

En konstig fråga kanske men jag är envis, vem avgör om man får skriva in nationalitet - eller inte? Rekommendationer (någonstans ifrån...), självcensur eller lag?

Och om det nu är så som jag menar, när började man med den "stympade" nyhetsförmedlingen?

Hans K

[adlercreutz]

Terrorister, seriemördare etc. brukar man få veta i princip allt om.

Fast det varierar också.
Tex skolmorden i Trollhättan.
Där var media oerhört hänsynsfulla mot gärningsmannens familj och skrev i stort sett ingenting om hans bakgrund.
Det var stor skillnad jämfört med Ausonius eller Mangs.

Så är det definitivt, och i det fallet kanske det var klokt med tanke på gärningsmannens ålder m.m. Som sagt väger man allmänintresse mot behovet av personlig integritet, vad gäller Trollhättan var väl båda höga men det verkar ha vägt över till integritetens fördel. Det är nog inte så att det finns solklara regler, mer allmänna riktlinjer och lite bedömning från fall till fall.

Svårt att säga om nationaliteten nämns ofta eller aldrig, det är inget jag har tänkt på. För mig är det en bakgrundsdetalj bland många andra och jag upplever mest att ibland skrivs det mycket, ibland nästan inget. Det krävs kanske en analys av en större mängd artiklar för att veta - det vore intressant om det fanns gjort.

Så här skriver svt, min fetstil: https://kontakt.svt.se/guide/sa-resoner ... liceringar

Här följer vi de pressetiska reglerna som säger att vi inte ska framhäva någons "etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”.

Ofta är dessa uppgifter inte relevanta i sammanhanget och då publiceras de inte hos SVT.

Men bland kan det vara relevant, t.ex. om informationen är nödvändig för att förstå bakgrunden eller uppsåtet till händelsen. Då kan den typen av uppgifter publiceras. Bedömningen görs från fall till fall av ansvarig utgivare.

Det finns alltså vaga regler men inget rent förbud, snarare bedömer man från fall till fall om det är befogat att publicera informationen. När det kom in i de pressetiska reglerna vet jag ej. Det är också svårt att särskilja just nationalitetsfrågan från de andra pressetiska reglerna, då det i alla fall i teorin ska handla om huruvida det är relevant och av intresse eller ej, oavsett om det handlar om religion, nationalitet eller vad det månde vara.

[sveahk]

Tack Hilbert - man har känslan av att den svenska pressen duckar en hel del vad beträffar nationaliteten när det gäller bråk och brott. Man vill inte gärna röra om i den utländska grytan, det förstår jag, men samtidigt upplever jag att taktiken att inte nämna bråkmakarnas nationalitet ger en falsk bild. Mängder av problemen på gatorna i Sverige förorsakas av svenskar, men nu, utan att nämna nationaliteten i media, gör att läsaren - omedvetet kanske - antar att det mesta har ett utländskt ursprung.

Man undanhåller med de mediala riktlinjerna fakta - ytterligare ett litet steg in i ljugarsamhället.

Jag antar att de flesta så kallade demokratiska länder har någon form av pressetiska regler. Men för en som lever mitt i utlandet verkar det som om den svenska pressetiken - i just nationalitetsfrågan, verkar vara den skarpaste...!?

Några mediala tankar
Hans K

[Hans]

Jag följer inte svensk media regelbundet men man får väl inte bara ta in nationalitetsfrågan utan även ursprunget. Många har ju ganska snabbt fått svenskt medborgarskap, t.ex. mitt sällskap, med de är fortfarande mer tillhörande sitt ursprungsland vad avser kultur och värderingar. Fast hon dricker mindre polsk vodka än vad jag gör.

MVH

Hans

[varjag]

sveahk skrev:

Man undanhåller med de mediala riktlinjerna fakta - ytterligare ett litet steg in i ljugarsamhället.

Jag antar att de flesta så kallade demokratiska länder har någon form av pressetiska regler. Men för en som lever mitt i utlandet verkar det som om den svenska pressetiken - i just nationalitetsfrågan, verkar vara den skarpaste...!?

Här ännu en ''utlandssvensk'' - som totalt delar sveahk's uppfattning !

''den svenska pressetiken'' - syns mig klart lysa med sin frånvaro…...Men med miljoner av presstöd till alla Stora och Små Drakar
är det nog uppenbart att journalistiken noga följer Maktens Vilja

Varjag

[adlercreutz]

Tack Hilbert - man har känslan av att den svenska pressen duckar en hel del vad beträffar nationaliteten när det gäller bråk och brott. Man vill inte gärna röra om i den utländska grytan, det förstår jag, men samtidigt upplever jag att taktiken att inte nämna bråkmakarnas nationalitet ger en falsk bild. Mängder av problemen på gatorna i Sverige förorsakas av svenskar, men nu, utan att nämna nationaliteten i media, gör att läsaren - omedvetet kanske - antar att det mesta har ett utländskt ursprung.

Man undanhåller med de mediala riktlinjerna fakta - ytterligare ett litet steg in i ljugarsamhället.

Jag antar att de flesta så kallade demokratiska länder har någon form av pressetiska regler. Men för en som lever mitt i utlandet verkar det som om den svenska pressetiken - i just nationalitetsfrågan, verkar vara den skarpaste...!?

Några mediala tankar
Hans K

Min känsla är också att svensk media är rätt hårda, men som sagt ingår inte bara nationalitet i det. Jag tror det är sällan man skriver ut alla andra detaljer men utelämnar just nationalitet/ursprung. Det är väl mer allt eller inget? Ja förutom ålder och kön då, ungefär. Jag har sällan läst typ: "den 32-årige tvåbarnspappan som bor i Malmö, är kristen, liberal och svetsare...". Alternativen brukar vara "32-åringen" eller en fullständig biografi med namn, bild, levnadshistoria m.m. m.m. Men det är min känsla som sagt. Frågan är bara om de två alternativen då är beroende av ursprunget hos personen?

Det har väl oftast att göra med att gärningsmäns ibland helt oskyldiga anhöriga inte ska kunna identifieras och drabbas av uppmärksamheten. Nån order ovanifrån har jag svårt att tro att det är.

Problematiken du beskriver är däremot högst reell, det är lätt hänt att folk "fyller i" själva även när det kanske var en svensk som utförde brottet. Nån lätt fråga är det inte.

[HJ]

Om man till trådens utgångspunkt:

Av folk här i utlandet har jag fått följande fråga:

Man får tydligen i svenska dagsmedia inte nämna varifrån de kommer, de som bryter mot den svenska lagen. Om de nu är svenskar, sverigefödda eller från andra länder. Stämmer det och sedan när är det så? Är det en inbördes överenskommelse eller är det lagstiftat?

Ja, det är en inbördes överenskommelse (och inte lagstiftat). Det pressetiska systemet är en frivillig överenskommelse, tagen av publicister i utbyte mot att staten inte skall gå in och formulera mer detaljerad lagstiftning på området. Så på sätt och vis kan man kalla det en sorts självcensur. Men inte riktigt vad jag skulle kalla självcensur om jag formulerade det själv (och försökte beskriva saker neutralt). Jag gissar att olika länder har lite olika system, mer eller mindre kopplade till landets lagstiftningstradition (precis som arbetsmarkanden antingen är en fråga för parterna som i Sverige eller en fråga för lagstiftningen som i USA), och att det kan vara lite lurigt att beskriva ett lands system för någon van vid ett helt annat system.

I vilken grad man talar om gärningspersoners ursprung så skulle jag säga att det varierat över åren. Jag tror att man i lite större omfattning skriver om personens legala status (medborgare, uppehållstillstånd, asylsökande) snarare än vilket land eller befolkningsgrupp personen tillhör, och att man skriver lite mer utförligt idag än för ca 10-15 år sedan, och mer nyanserat idag (inte klumpar ihop "invandrare" som en grupp). Men det hade varit intressant att se en systematisk genomgång över hur det sett ut över åren.

/Håkan

[HJ]

Men med miljoner av presstöd till alla Stora och Små Drakar
är det nog uppenbart att journalistiken noga följer Maktens Vilja

De absolut främsta presstödsmottagarna Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet är välkända för sitt odelade stöd till statsmakten i motsats till Dagens Nyheter och Aftonbladet som inte får något direkt stöd alls (annat än de generella lättnaderna vad gäller moms).

/Håkan

[Markus Holst]

I vilken grad man talar om gärningspersoners ursprung så skulle jag säga att det varierat över åren. Jag tror att man i lite större omfattning skriver om personens legala status (medborgare, uppehållstillstånd, asylsökande) snarare än vilket land eller befolkningsgrupp personen tillhör, och att man skriver lite mer utförligt idag än för ca 10-15 år sedan, och mer nyanserat idag (inte klumpar ihop "invandrare" som en grupp). Men det hade varit intressant att se en systematisk genomgång över hur det sett ut över åren.

/Håkan

Jag såg nyligen en gammal löpsedel från Aftonbladet

Greve sköt neger

Den ene beskrevs med sin sociala tillhörighet, den andre med sin hudfärg. Det nämndes inget om grevens ursprung och inget om negerns sociala status.

Sanning är att dessa herrar var goda vänner och vådaskottet skedde under fredligt samkväm.

Frågan är, som sagt, vad det tillför att skriva ut det ena eller det andra. I det högerpopulistiska tidevarv vi lever nu efterfrågas ofta gärningsmannens "ras" och religion. Färre undrar var han bor, vad han jobbar med, i vilken skola hans barn går. Ras och religion är det man vill veta.

Som adlercreutz nämnde släpps sådan information i samband med all annan.

[hilbert]

Man behöver bara gå över gränsen till vårt västra grannland så är man mycket snabbare med att publicera namnet på misstänkta brottslingar.
Jag minns palmemordet, när man grep den sk 33 åringen, så publicerade norsk TV hans namn omedelbart.