I dagens penningvärde…

[Amund]

Ett uttryck man ofta stöter på i historiska texter är att den eller den summan ”I dagens penningvärde motsvaras av” den eller den summan. Nu senast läste jag att ryssarnas härjningar 1809-1810 i Västerbotten kostat länet typ 155.000 Riksdaler, en summa som motsvarar 8 miljoner kronor i dagens penningvärde. Det var bara ett exempel men det förekommer rikligt i både historiska verk men även inom journalistiken. Men nu till min frågeställning – Vad är det egentligen man vill uttrycka med uträkningen..?

Jag anser mig vara mycket bra på både siffror och även en del historia och jag har inga problem att försöka göra historiska jämförelser, men naturligtvis med största möjliga hänsyn till de anakronistiska förutsättningarna. Därför stör jag mig på denna vanliga slentrianmässiga omräkning som nästan alltid presenteras helt utan analys eller sammanhang. Ärligt talat, om en ko kostade exempelvis 40 Riksdaler år 1815, finns det något historiskt intresse av att veta att det ”motsvaras av säg; 2500 kronor i dagens penningvärde? Ökar den historiska förståelsen hos någon om denne får veta att det tusen år före Kristus kostade Farao 110 miljoner US Dollar att bygga en pyramid eller är det bara överflödsinformation utan sammanhang? Jag hävdar det senare!

Jag kanske är dum och missar något väsentligt men det är ju därför jag ställer frågan. För det första så skiljer sig de historiska ekonomierna åt i mycket stor utsträckning.

För det andra så redovisas ALDRIG vad uträkningen bygger på, något sorts konsumentprisindex kanske (som om det skulle vara relevant)?

För det tredje så har vi ofattbara valutaskillnader över tid. Om vi som exempel tar USA:s köp av Alaska 1867 för 7,2 miljoner US Dollar så hur redovisar vi detta i en svensk kontext? Markpriset Alaska 1867 kontra år 2020? Eller kanske beloppet som andel av USA:s BNP då och nu? Gör vi om summan till svenska Riksdaler och kronor lär det bli enorma felmarginaler.

För det fjärde: Kanske en säck med Muskotnötter var värd 2 % av Nederländernas BNP år 1650? ÄVEN om man idag får samma säck för en tusenlapp. Vem är jag att raljera över det? Jag vet en del som betalar en bruttomånadslön för den största och senaste TV-apparaten (fastän de nästan aldrig ser på TV).

Slutligen för det femte, och då återgår jag till den ryska ockupationen av Västerbotten. Den tidens stat hade inte tillgång till dagens finansmarknad och institutionella möjligheter att hantera en kris. Å andra sidan var de olika landsdelarna och människorna betydligt mera självständiga än idag.

Slutligen vill jag betona att jag skriver med glimten i ögat. Det spelar egentligen ingen roll men åtminstone jag förstår inte alls nyttan med dessa meningslösa siffror, särskilt inte eftersom det aldrig redovisas vad som avses. Men det är möjligt att jag helt enkelt inte förstår någon ekonomisk storhet som används i dessa jämförelser?

[Markus Holst]

Jo, men jag kan förstå det, och kan tycka att det är viktigt att kunna översätta saker till dagens penningvärde. Ett exempel är ju när historielösa människor skall oja sig över hur dyr bensinen har blivit. Jag berättar då att för min första lön 1980 kunde jag köpa 1000 liter pension och frågar den ojande hur många liter bensin en ung lantarbetare kan köpa för son lön idag.

Det finns således goda anledningar att göra sådana jämförelser.

Sedan får vi ju snart problem. Ett exempel att mäta inflation är ju att se hur mycket pengar som behövs för att köpa ett visst antal bestämda saker. Skillnad i dessa är ju vad vi brukar kalla inflation. Ett annat mått är ju att se hur länge vi behöver arbeta för att kunna köpa sakerna. Dessa två jämförelser skiljer sig rätt rejält åt.

[Amund]

Jo, men jag kan förstå det, och kan tycka att det är viktigt att kunna översätta saker till dagens penningvärde.

Ja om man får en meningsfull jämförelse är det helt ok - min invändning är att man falskeligen tror att jämförelsen är relevant.
Självklart är det användbart i ett kortare perspektiv, typ mjölkpriset de senaste fem åren eftersom det inte är mycket som förändrats.

Ett exempel är ju när historielösa människor skall oja sig över hur dyr bensinen har blivit. Jag berättar då att för min första lön 1980 kunde jag köpa 1000 liter pension och frågar den ojande hur många liter bensin en ung lantarbetare kan köpa för son lön idag.

Jodå - där finns det en relevans, men ganska snabbt gör olika variabler att jämförelsen blir kuriosa. Ungefär som när jag gjorde militärtjänst upptäckte att min far både kunde fika och gå på bio för sin dagspenning 1943, något min ersättning inte räckte till. Samtidigt hade jag betalda hemresor och de betalade även hyran på min lägenhet.

Angående bensinpriset lär väl också förbrukningen ha halverats på dagens bilar?

Just detta med att betydelsen av en jämförande vara förändras så mycket över tid påverkar hur varan ska bedömas menar jag - Om exempelvis priset på kol var ytterst viktigt för en fastighetsägare i London 1920, så kanske hans barnbarn år 2020 är mer beroende av priset på el?

Sedan får vi ju snart problem. Ett exempel att mäta inflation är ju att se hur mycket pengar som behövs för att köpa ett visst antal bestämda saker. Skillnad i dessa är ju vad vi brukar kalla inflation.

Ja det är bara ett av problemen. Andra problem är som sagt att varan kanske har förbättrats under åren och därmed egentligen är en helt annan vara? Och så inte minst om behovet (efterfrågan) av varan har minskat eller ökat. Även tillgången påverkar priset, exempelvis lär det vara dyrt att sko en häst idag vilket beror på liten tillgång (folk som kan hantverket) och liten efterfrågan. För 150 år sedan lär det ha varit stort utbud och stor efterfrågan. Men närmast omöjligt att göra en prisjämförelse, kanske det vore rättvisare att jämföra byte till vinterdäck på bilen?

Efter freden i Knäred betalade Sverige 1 miljon riksdaler silvermynt(Älvsborgs lösen) - Är det någon som har en meningsfull siffra på vad det motsvarar idag? Jag gissar att kvällstidningarna skulle skriva något i stil med att det skulle motsvara hela EU:s budget eller så, men utan att redovisa hur man kommit fram till påståendet - Och då menar jag att det inte har annat syfte än att förenkla och anekdotiskt dramatisera.

[a81]

En mindre eller medelstor bondgård kostade storleksordningen ett par tusen riksdaler under tidigt 1800-tal. Om vi tänker vad motsvarande, alltså en sommarstuga utan vatten, el och avlopp plus något tiotal hektar mark, skulle kosta idag, så handlar det väl en eller ett par miljoner, självklart mer i till exempel Stockholms skärgård.

155 000 riksdaler 1810 borde alltså "i verkligheten" motsvara storleksordningen 100 miljoner kronor 2020, snarare än 8 miljoner kronor. Att vi kan köpa jättebilliga prylar tillverkade i "sweatshops" i fattiga länder gör att inflationen verkar mindre än den varit "på riktigt".

Ett uns (cirka 30 g) guld kostade ungefär 200 "kronor" 1810 (om kronor funnits då). Idag kostar det storleksordningen 15 000 kronor. Det blir 75 gånger värdet 1810. I så fall motsvarar 155 000 riksdaler 1810 cirka 12 miljoner "riksdaler" 2020, vilket väl blir 17,5 miljoner kronor.

Det är jättesvårt att jämföra, men 155 000 riksdaler 1810 måste motsvara storleksordningen något/några tiotal miljoner kronor 2020.

[Markus Holst]

Även de snabbt sjunkande priserna på elektronik döljer inflationen. Om vi istället jämför vad ett pendeldrivet väggur kostar nu och för 100 år sedan blir det intressant.

[Markus Holst]

Och visst var det runt år 1900 en årslön på 800 kronor som behövdes för att ha rösträtt? Där blir det himla spännande att räkna inflation jämfört med idag, när motsvarande värde är - noll.

[a81]

Och visst var det runt år 1900 en årslön på 800 kronor som behövdes för att ha rösträtt? Där blir det himla spännande att räkna inflation jämfört med idag, när motsvarande värde är - noll.

Mina släktingar köpte ett hus (bostadshus som då även innehöll butikslokal) för 8 000 kr (om jag minns rätt) på 1910-talet. Huset lär idag vara värt 3-4 miljoner kr, så en villa kostade storleksordningen tio årslöner då som nu. Men då talar vi om tidigt 1900-tal, inte tidigt 1800-tal.

Skillnaden är att konsumtionsvaror är oerhört mycket billigare idag.

[Stefan Lundgren]

Jag kanske har skrivit om det i en tidigare tråd.

Det finns en omvandlare på nätet som är lätt att använda när väl kommer underfund med hur man skall göra. Jag undersökte hur mycket en krona i dagens penningvärde (omkring 2007) mellan 1860-1920. Det är lite labrorering i början, men går det bra.

Värt att pröva!!!

http://historicalstatistics.org/Jamforelsepris.htm

Stefan

[a81]

Årslönerna verkar ha legat på storleksordningen 100 till 500 riksdaler specie i början av 1800-talet. Ett skålpund (425 g) smör kostade 1810 drygt 5 skilling riksgälds. Det gick väl 48 skilling på en riksdaler, så man fick ungefär 4 kg smör för 1 riksdaler riksgälds eller 6 kg smör för 1 riksdaler specie.

1 kg smör kostar idag ungefär 100 kr. En årslön 1810 (motsvarande 600 till 3 000 kg smör ungefär) skulle i så fall vara 60 000 kr till 300 000 kr idag, eller annorlunda uttryckt 5 000 kr/mån till 25 000 kr/mån. En låginkomsttagare levde alltså ungefär som någon i ett fattigt land idag (kanske inte fullt så fattigt som de allra fattigaste länderna), medan en tjänsteman med bra inkomst levde ungefär som en ensamstående förälder idag (hustrun lönearbetade ju inte utanför hemmet).

155 000 riksdaler borde inte vara 8 miljoner kronor idag, utan snarare det tiodubbla.

Se även Vad kostade det? av Lars O. Lagerqvist.

[koroshiya]

Och visst var det runt år 1900 en årslön på 800 kronor som behövdes för att ha rösträtt? Där blir det himla spännande att räkna inflation jämfört med idag, när motsvarande värde är - noll.

Mina släktingar köpte ett hus (bostadshus som då även innehöll butikslokal) för 8 000 kr (om jag minns rätt) på 1910-talet. Huset lär idag vara värt 3-4 miljoner kr, så en villa kostade storleksordningen tio årslöner då som nu. Men då talar vi om tidigt 1900-tal, inte tidigt 1800-tal.

Skillnaden är att konsumtionsvaror är oerhört mycket billigare idag.

Jag har ett bevarat köpekontrakt från den 22 januari 1934. Då betalade min farmor och farfar 3750, för hus, sjöbod och brygga på Gullholmen, jämte två andelar i västra Orusts eldistributionsförening. Priset lär väl ha gått upp minst 2000 gånger.

Handpenningen var 250 kronor.

Samtidigt vet jag att morfars hus är ett av få som står kvar där han bodde i Väja. De har rivit en hel hyreslänga nedanför och fler än ett hus. Enligt vad jag har hört kan man köpa ett hus där för 25 000 kronor.

För den sakens skull kan det kanske vara svårt att jämföra huspriser och inkomster, eftersom det varierar så väldeliga mellan avfolkningsbygder och turistparadis.

[a81]

Håller med, bostadspriser är inte bästa jämförelsen...

Och visst var det runt år 1900 en årslön på 800 kronor som behövdes för att ha rösträtt? Där blir det himla spännande att räkna inflation jämfört med idag, när motsvarande värde är - noll.

Det kan stämma. En metallarbetare tjänade 1 100-1 200 kr/år år 1900 enligt boken Vad kostade det?. Vid samma tid kostade 1 kg mjukt bröd 13 öre. Årslönen motsvarar således omkring 9 ton mjukt bröd. Idag kostar 1 kg mjukt bröd storleksordningen 40 kr, vilket medför en lön på 360 000 kr/år = 30 000 kr/mån i dagens penningvärde för metallarbetaren år 1900. Det känns dock inte rimligt. Snarare skulle jag gissa att levnadsstandarden motsvarade en lån på kanske 15 000 kr/mån idag. Jämför man med smörpriset blir lönen istället endast 5 000 kr/mån i dagens penningvärde.

Hursomhelst verkar metallarbetare med god marginal ha fått rösta år 1900.

[von Adler]

Det finns ju flera sätt att räkna på inflation och historiskt penningvärde.

Ett sätt är ren inflation, vad kostade en korg med utvalda varor då och vad kostar samma sak nu. Problemet med det måttet är att mekanisering, billiga transporter, effektivisering och robotisering gjort en hel del produktion extremt mycket billigare. Hur många arbetstimmar ligger det i ett kg smör nu jämfört med då, särskilt inklusive transporter? Sen har många tjänster istället blivit dyrare, eftersom det generella löneläget nu är mycket dyrare. En del saker som även vanligt folk (läs medelklassen) förr kunde överlåta på andra gör man nu själv - putsa skor, köra bilen, laga maten och sköta städningen hemma m.m.

Ett annat är att räkna pengarna som en del i BNP, vilket kan vara lite ärligare. Hur stor andel av BNP är 100kr då, och nu? D.v.s. hur mycket av hela landet kunde du köpa med en summa pengar? Det visar bättre hur rik du är eller hur dyrt något är jämfört med allt annat i ekonomin. Det blir dock också rätt snett eftersom det är svårt att jämföra BNP på en ekonomi där väldigt stor del av befolkningen i stort sett är självförsörjande och sällan köper och säljer något, som t.ex. mycket av det tidiga moderna jordbrukarsamhället innan 1800-talet med vår ekonomi nu, där allting i princip är en del av BNP.

Ett tredje sätt, som också nämnts i tråden är att jämföra hur mycket en arbetare av någon särskild sort skulle behöva jobba för att köpa saken i fråga och hur mycket de skulle behöva jobba idag för att kunna köpa det, och jämföra på det viset. Det tror jag är den ärligaste jämförelsen.

[a81]

På något sätt skulle man behöva rensa bort sådant som rasat extremt i pris och/eller är rena lyxprodukter för att få ett rimligt inflationsmått.

Sedan tycker jag att det finns en lite felaktigt syn om levnadsstandarden förr i tiden. Man tänker ofta "misär" fram till 1945 och sedan "ungefär som nu" efter 1945. I själva verket ökade lönerna kraftigt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet (från ungefär halva USA:s löner till nästan identisk lönenivå som USA 1913, se Svälten av Magnus Västerbro). Att Sverige skulle ha varit ett jättefattigt land i början av 1900-talet stämmer inte. Många hade en helt OK tillvaro.

Å andra sidan var levnadsstandarden ända fram till 1960-talet långt ifrån dagens. Egentligen var det väl först på 1970-talet som "alla" svenskar hade råd att "sätta guldkant på tillvaron", jämför till exempel filmen Sällskapsresan, där en brödrostskontrollant, en parkeringsvakt, en sekreterare, etc. reser på chartersemester och det inte framställs som konstigt på något sätt.

Jag menar alltså att vi ofta underskattar levnadsstandarden i början av 1900-talet, samtidigt som vi överskattar levnadsstandarden på 1950-talet.

[koroshiya]

Skulle tro att du har helt rätt i dessa funderingar, a81.

Min gissning är att brödrostskontrollanten tidigare hade semestrat på campingar eller som badgäst och kanske några nätter på ett hotell någonstans i Sverige.

Reso hade ett system där de sålde resor till folk, men där dessa bodde hemma hos privatpersoner. Farmor hyrde ut så mycket hon kunde och kunde få, säg, 1:70 per gäst och natt. Pengarna fick hon från Reso, och inte direkt från gästerna. Reso kom billigt undan, för städhjälp eller tvätthjälp fanns inte. Någon säsong skrapade hon ihop 700 kronor, vilket hon tyckte var mycket bra.

Det här var på Gullholmen och Reso öppnade anläggningen 1942. Någon gång under 70-talet tog det slut. Min gissning är att gästerna inte längre ville bo hemma hos andra. Med tiden kom verksamheten igång igen, men nu bor folk i "nybyggda" stugor som jag förmodar ägs av olika fackförbund. En viktig faktor måste ha varit att stora charterorter så snabbt släppte på regler för hur man skulle bete sig. På det viset blev det roligare att åka till Spanien, ja, åtminstone om man tycker om att roa sig, supa och knulla Till skillnad från det var Gullholmen en torrlagd ö som under många år inte ens hade ett enda ölhak. Man var tvungen att släpa med sig allt själv.

En av min faders fastrar semestrade ofta i Europa efter kriget. Vad jag har förstått var det bussresor. En hobby på den tiden var att köpa dessertskedar med stadens vapen och namn. De orter hon var intresserad av var San Remo, Monaco, Venedig och sådana, men även städer på vägen dit, och orter i norra Sverige.

Jag har aldrig åkt på någon bussresa själv, men den typen av resor har överlevt, och kanske för att bussen som färdmedel skapar en något mer kulturell semester, jämfört med ett flyg till en badort.

Badtågen i Göteborg fanns kvar fram till 50-talet. Staden ordnade så att barn fick gratis dagstur till Särö och Askim. Där fanns simskola och så fick barnen gratis mjölk. En granne jag hade berättade också om sin barndom i ett typiskt arbetarkvarter. Ungarna traskade iväg till badhus lite då och då, och liksom med badtågen var nog skolan högst delaktig i organiserandet. De här badhusbesöken underlättade förmodligen en hel del för fattigt folk.

[a81]

Rent generellt kan man nog säga att stora delar av den svenska arbetarklassen blev (lägre) medelklass under 1970-talet. Det fanns väl flera orsaker till det: stark ekonomisk utveckling under 1960-talet, byggandet av stora villa- och radhusområden under och efter miljonprogrammet, förbättrad inkomsttrygghet vid sjukdom, arbetslöshet, etc., löfte om hög pension med ATP, hög inflation gav incitament att "leva livet" snarare än att vara sparsam, etc.