Vad var egentligen fascismen?

[Dag den vise]

En sak som kom upp i tråden om vad nazismen egentligen var, var förhållandet mellan fascismen och nazismen. Jag anser nämligen att nazismen är egen syntes av många tidstypiska fenomen, såsom nietzscheanism,rasbiologi och socialdarwinism, och inte en gren av fascismen. Fascism är för mig istället Mussolinis ideologi, som bestod av våldsförhärligande, korporativism och ett totalt förkastande av vad allt demokrati heter och är. Är jag helt ensam om att tolka begreppet fascism detta sätt, eller finns det kanske flera (kanske rent av någon forskare) som tolkar begreppet fascism så som jag tolkar det?

[Marcus]

Ett inlägg från gnikam4 som innehöll politiska kommentarer om nutida partier togs bort.

/Marcus

[Lasse O]

En sak som kom upp i tråden om vad nazismen egentligen var, var förhållandet mellan fascismen och nazismen. Jag anser nämligen att nazismen är egen syntes av många tidstypiska fenomen, såsom nietzscheanism,rasbiologi och socialdarwinism, och inte en gren av fascismen. Fascism är för mig istället Mussolinis ideologi, som bestod av våldsförhärligande, korporativism och ett totalt förkastande av vad allt demokrati heter och är. Är jag helt ensam om att tolka begreppet fascism detta sätt, eller finns det kanske flera (kanske rent av någon forskare) som tolkar begreppet fascism så som jag tolkar det?

Fascism är väl nationalsocialism minus antisemitism och strävan efter Lebensraum i öster. De flesta stater intill upplysningstiden kan gott och väl anses vara fascistiska, särskilt när det gäller "våldsförhärligande, korporativism och ett totalt förkastande av vad allt demokrati heter".
Någonstans i den brytpunkten, sent 1700-tal, uppstod väl vad vi dag kallar demokrati, d v s rätten att uttrycka sina åsikter och att hävda att varje människa har ett värde i sig.
Kommunismen var ett tillfälligt steg tillbaka i demokratiutvecklingen och har i praktiken klara fascistoida drag, vilket de flesta numera insett.

[gnikam4]

Okej, repris på mitt borttagna inlägg, minus ett kort stycke om begreppets tillämplighet inom dagspolitiken:

Det finns väl hur många tolkningar som helst av vad fascismens kärna egentligen är? Likaså vet jag att det bland forskarna finns olika åsikter om huruvida nazismen var en del av den fascistiska rörelsen eller något helt annat.

Själv skulle jag, utifrån att ha läst en hel del om ämnet och även skrivit akademiskt om det, vilja definiera fascismens kärna som en strävan efter en alternativ modernitet och politisk transcendens.

Med "alternativ modernitet" avser jag en tredje väg framåt vid sidan av liberal demokrati och socialism. Fascismen är absolut inte konservativ, även om den hämtar en del näring ur det förflutna.

Med "politisk transcendens" avser jag en vilja att genom politiken sätta människorna i kontakt med något (upplevt som) bortanför det materiella. Varigenom man förstås kan se fascismen som en slags religionssubstitut.

[gnikam4]

Hm... Jag var helt säker på att det där om "politisk transcendens" skulle provocera fram åtminstone någon kommentar.



Jag antar förvisso att de flesta kan följa mig åtminstone en bit på vägen. Att de fascistiska rörelserna betydligt mer än de flesta andra vädjade till folks känslor är ju inte något överdrivet kontroversiellt påstående. Inte heller att detta vädjande till känslorna ofta tog sig närmast rituella former, eller att nazisterna i Tyskland försökte omskapa religionen till en integrerad del i samhällsbygget.

Men jag vill alltså mena att allt detta var ett mål lika mycket som ett medel. Att fascismen måste förstås i ljuset av teorier om att människor har ett andligt behov vid sidan om de uppenbara materiella, och likaså i ljuset av att kyrkan i början av förra århundradet på allvar började förlora sin förmåga att uppfylla dessa behov.

[LasseMaja]

Att fascismen måste förstås i ljuset av teorier om att människor har ett andligt behov vid sidan om de uppenbara materiella,

Instämmer, man har en tro på att tillvaron är något mer än bara en konkurrens om medel och resurser. Man ställer sig utanför den politiska svär som den materiella politiken strider om. Kärnpunkten i fascismen, tycker jag är den fullständiga fosterlandskärleken. Något som ger en andlig tillfredsställelse. Man ser också kopplingar bakåt i tiden till romantiken och olika former av motreaktioner på upplysningen.

[hasse lindquist]

Historiskt sett är fascismen den politiska rörelse som styrde Italien under mellankrigstiden och större delen av andra världskriget. Ideologiskt sett har fascismen aldrig varit en sammanhängande lära. Vad nazismen beträffar är det egentligen mer rättvisande att tala om "hitlerism" än att försöka analysera läran. Det fanns aldrig någon konsekvent nationalsocialistisk ideologi. Hitlers personliga tycken och nycker formade helt företeelsen nationalsocialism.

[Lasse O]

Historiskt sett är fascismen den politiska rörelse som styrde Italien under mellankrigstiden och större delen av andra världskriget. Ideologiskt sett har fascismen aldrig varit en sammanhängande lära. Vad nazismen beträffar är det egentligen mer rättvisande att tala om "hitlerism" än att försöka analysera läran. Det fanns aldrig någon konsekvent nationalsocialistisk ideologi. Hitlers personliga tycken och nycker formade helt företeelsen nationalsocialism.

Jag tror att Hasse kommit sanningen väldigt nära. Att man i dagens svenska samhällsdebatt kastar epitet som fascism och nazism på varandra är nog mest billiga debattknep. Någon historisk och ideologisk relevans har smutskastningen sällan.

[LasseMaja]

Det handlar inte om "svensk samhällsdebatt" när man prata om fascistisk ideologi och definierar nazismen som en av varianterna av denna. De främsta kännarna på området har kommit fram till detta.

[gnikam4]

Kärnpunkten i fascismen, tycker jag är den fullständiga fosterlandskärleken.

Då får man nog plocka bort nazismen ur den fascistiska familjen. För nazisterna är ju rasen det centrala och fosterlandet egentligen bara ett redskap för denna. (Jag har stött på nazister som säger det själva.)

[gnikam4]

Jag tror att Hasse kommit sanningen väldigt nära. Att man i dagens svenska samhällsdebatt kastar epitet som fascism och nazism på varandra är nog mest billiga debattknep. Någon historisk och ideologisk relevans har smutskastningen sällan.

Redan George Orwell beklagade sig över att det knappt fanns någon politisk rörelse i hans samtid vilken aldrig stämplats som "fascistisk" av sina motståndare.

[Marcus]

Fascism, kommunism mfl kastas ut som skällsord från olika håll, inte något nytt direkt men utanför trådens och även forumets ämne så åter till ämnet, tack.

/Marcus

[LasseMaja]

Då får man nog plocka bort nazismen ur den fascistiska familjen. För nazisterna är ju rasen det centrala och fosterlandet egentligen bara ett redskap för denna. (Jag har stött på nazister som säger det själva.)

Det tycker jag inte. De flesta nationsbildningar handlar om etnicitet, definitivt här i Europa.

[Lasse O]

Kärnpunkten i fascismen, tycker jag är den fullständiga fosterlandskärleken.

Då får man nog plocka bort nazismen ur den fascistiska familjen. För nazisterna är ju rasen det centrala och fosterlandet egentligen bara ett redskap för denna. (Jag har stött på nazister som säger det själva.)

LaseMajas fullständiga fosterlandskärlek träffade man faktiskt på i Sovjetunionen, DDR och andra kommunistiska stater. Något mer groteskt hyllande av det egna landet, militären och människorna där har jag faktiskt aldrig träffat på. Ändå tvekar jag om man bör kalla de gamla kommunistdiktaturerna för fascistiska. Epitet bör nog sparas åt Franco och Mussolini.

[Dûrion Annûndil]

Och jag ser fascismen som främst en militaristisk ideologi. Deras ideologer ser på samhället som kaotiskt, där exempelvis demokrati bara är ett rörigt pluralistiskt system där ingen bestämmer för att alla bestämmer, och inget blir gjort. Lösningen skall då vara att en ledare är som ett befäl, som beslutar, och folket lyder. För att nå dit måste folket mobiliseras mot inhemska fiender först och främst framför utländska sådana.

Därav att alla fascister föredrar uniformer och militärparader.

Dessutom finns en aristokratisk aspekt på det där, då ledaren naturligtvis skall stiga fram som "den mest lämpade" och omgärda sig med en elit av överlägsna beslutsfattare.

Mvh -Dan