Privatekonomi under kommunismen

Ekonomi, samhälle och kultur genom hela historien. Värd: LasseMaja
Amund
Stödjande medlem 2023
Inlägg: 9795
Blev medlem: 15 juni 2009, 08:52
Ort: Västerbotten

Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av Amund » 9 november 2009, 22:23

De flesta av oss känner till hur planekonomi är uppbyggd, både teorietiskt och hur det har fungerat i ett makroekonomiskt perspektiv. Nu i samband med 20-årsjubiléet av murens fall tänkte jag det skulle vara passande med en tråd om hur ekonomin fungerade för människor i vardagslivet. Ett perspektiv som jag tror försvunnit när fokus ofta varit inställt på den politiska ofriheten under det kalla kriget. Jag har själv inga specialkunskaper och ingen större erfarenhet mer än att jag besökte DDR, Polen och Sovjetunionen som sjöman under 80-talet. Jag ska delge några av mina intryck och funderingar om den tiden, och självklart hoppas jag att fler ska komma med erfarenheter och synpunkter, och inte minst rätta mig om ni tycker jag har missuppfattat någonting.

Hur värderades pengarna egentligen bland gemene man? Om jag förstått rätt var lönen egentligen ganska oväsentlig, eftersom det ändå inte fanns något spännande att köpa för pengarna. Tack vare avsaknaden av utbud så lades pengarna på hög eller konsumerades på något som det fanns ett utbud av som t.ex kanske salt, vodka eller bröd. Målarfärg, färgglada gardintyger eller kanske en skivspelare var däremot svårare att uppbringa, och då undrar jag om det fanns en privat marknad för varor som inte hade planerats fram? Men vad skulle man i så fall betala med eftersom säljaren inte heller kunde köpa något särskilt för pengarna? När man gick i land i Öst betalade man oftast med en liten västsedel eftersom det räckte till vad man än önskade sig. En gång när vi lämnade en polsk hamn så skulle jag slänga iland alla Zloty som fanns ombord eftersom det var utförselförbud, och vi skulle till Rostock där Stasi ändå skulle hitta dem eftersom de bokstavligt skruvade isär båten i sin jakt på allt olagligt. Jag fick syn på en liten grabb på kajen och hivade iväg den packade sedelbunten till honom, han gjorde stora ögon eftersom beloppet nästan var lika mycket som lotsens årslön. Mycket pengar, men gjorde det någon skillnad för grabbens familj?

Självklart var korruptionen enorm, att ta varje chans att roffa åt sig, ofta helt öppet på alla nivåer. En gång när jag gick och blev rånad en mörk kväll i en polsk hamn kom tjuvarna över bl.a min sjöfartsbok och mitt landgångspass. Jag brydde mig först inte så mycket men de beväpnade vakterna släppte naturligtvis inte ombord mig utan dessa viktiga handlingar. Detta föranledde att de kallade in mer personal än vad Stockholmspolisen gjorde efter Palmemordet kändes det som. Naturligtvis inte för att få fatt på rånarna utan dessa oändliga rader av höga militärer och partifolk tog tillfället i akt att plundra vårt redan hårt åderlåtna skeppsförråd av sprit och cigaretter ytterligare en gång (de kom som vanligt ombord vid ankomsten också). Själv fick jag ligga nedtryckt på kajen med åtskilliga vapen riktade mot mig, ingen brottsofferjour där inte. Framåt morgonsidan kom domslutet att rederiet fick böta 100 dollar för att jag inte hade gått ombord innan midnatt, 8O trots att jag inget hellre hade önskat om de nu inte hade hindrat mig. "Men rånet då?", tänker ni kanske. Sådant existerade inte i Öst.

Något jag framförallt kommer ihåg är hur färglöst allt var, det var som att målarfärger knappt existerade på vissa ställen. Hur såg det ut hos en vanlig familj? Var det kontakter som var avgörande för att kunna komma över något extra, var det överhuvudtaget möjligt att komma över en attraktiv vara genom att köpa den med sparade pengar? Trots allt så undrar jag om inte många människor i det forna öst som trots att de inte var priviligerade ändå tänker tillbaka på den basala trygghet som systemet garanterade och särskilt i dessa ekonomiska orostider, men därmed inte sagt att de vill ha tillbaka planekonomin. :)

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3794
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av millgard » 9 november 2009, 23:13

Att leva var billigt, att konsumera var dyrt.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13834
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av Markus Holst » 23 november 2018, 19:48

Jag vill spinna vidare på denna obesvarade tråd i hopp om att den blir mera besvarad. Även jag har blivit nyfiken på den sovjetiska vardags-ekonomin och det jag främst funderade över är hur skatte-systemet ser ut.

De flesta av oss jämställer nog kommunism med höga skatter, men i ett system där staten äger all produktion, brydde man sig om att låta statens inkomster ta omvägen via invånarnas plånböcker eller fick arbetarna behålla hela lönen, hur liten den nu vara månde, och staten behöll företagets vinst?

Amunds funderingar fick mig att tänka en gång till: Om inget fanns att inhandla, vilket det ju inte verkar ha funnits, hur fungerade löneförhandlingarna? Var man intresserad av högre lön eller fick man benifits någon annan väg?

Hur var det med hyreskostnaden för lägenheter? Var de gratis eller kostade de efter kvadratmeter just som väst? Hur ofta kunde man flytta och byta till en bättre lägenhet? Trångboddheten var väl också påtaglig?

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 28827
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av Hans » 23 november 2018, 20:31

Tack Amund.

MVH

Hans

Amund
Stödjande medlem 2023
Inlägg: 9795
Blev medlem: 15 juni 2009, 08:52
Ort: Västerbotten

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av Amund » 23 november 2018, 22:17

Tack Hans! Denna tråd är snart 10 år gammal men är som sagt obesvarad - hur såg den ekonomiska vardagen ut för en familj i ett öststatsland?

Jag tror generellt att det ekonomiska livet i öst efter kriget började med en viss marknadsekonomi, men att det gradvis minskade och slutade i en genomkorrumperad partikorruption. Den stora frågan är dock om det fanns en valuta (utifrån vad vi definierar en valuta) i öststaterna? Eller var det bristprodukterna som var den riktiga hårdvalutan..?
Markus Holst skrev:
23 november 2018, 19:48
Om inget fanns att inhandla, vilket det ju inte verkar ha funnits, hur fungerade löneförhandlingarna? Var man intresserad av högre lön eller fick man benifits någon annan väg?
Ja - Man undrar hur kunskap och forskning om detta förvaltas i de berörda länderna? Det är i dagens samhälle i alla fall ovanligt lite intresse för hur det var att leva i de forna öststaterna. Det politiska förtrycket speglas ofta i TV-serier och filmer men de privatekonomiska förutsättningarna mer sällan.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13834
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av Markus Holst » 23 november 2018, 22:21

Tv-serien Weissensee om Östtyskland berör det väl lite? Jag orkade inte se den serien, det blev för personligt på något sätt.

Användarvisningsbild
erep
Medlem
Inlägg: 1576
Blev medlem: 21 maj 2009, 15:23
Ort: Esbo, Finland

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av erep » 24 november 2018, 03:16

Markus Holst skrev:
23 november 2018, 19:48
Jag vill spinna vidare på denna obesvarade tråd i hopp om att den blir mera besvarad. Även jag har blivit nyfiken på den sovjetiska vardags-ekonomin och det jag främst funderade över är hur skatte-systemet ser ut.

De flesta av oss jämställer nog kommunism med höga skatter, men i ett system där staten äger all produktion, brydde man sig om att låta statens inkomster ta omvägen via invånarnas plånböcker eller fick arbetarna behålla hela lönen, hur liten den nu vara månde, och staten behöll företagets vinst?

Amunds funderingar fick mig att tänka en gång till: Om inget fanns att inhandla, vilket det ju inte verkar ha funnits, hur fungerade löneförhandlingarna? Var man intresserad av högre lön eller fick man benifits någon annan väg?

Hur var det med hyreskostnaden för lägenheter? Var de gratis eller kostade de efter kvadratmeter just som väst? Hur ofta kunde man flytta och byta till en bättre lägenhet? Trångboddheten var väl också påtaglig?
Nu ser du ut att se på det ur med marknadsekonomins solglasögon.

Sovjet var en planekonomi, där inkomstskatter som sådana inte fanns. Men "frivilliga" skatter förekom
https://en.wikipedia.org/wiki/Self-taxation

Huvudskatten var omsättningsskatten, alltså inte en mervärdesskatt, utan en enklare skatt på omsättning.
https://en.wikipedia.org/wiki/Turnover_ ... viet_Union

Men sedan fanns en skatt för barnlösa
https://en.wikipedia.org/wiki/Tax_on_childlessness

Företagens "vinst" i en planekonomi, eller egentligen kommandoekonomi, är något som inte sågs på samma sätt som i en marknadsekonomi. Företagen fick kommando om vad de skulle producera och till vilket pris. Eftersom det inte fanns en marknad, betydde det att företaget ofta skaffade sig alla funktioner som i en utvecklad marknadsekonomi skulle tillhandahållas av underleverantörer eller samhället. Man skötte rätt långs förädlingskedjan, man hade daghem etc.

Löneförhandlingarna? Då staten ägde företagen eller då de nominellt var samägda, men kontrollerade av kommunistpartiet fanns det inget sysyem för löneförhandlingar. Lönerna bestämdes av staten och justerades av staten. Det uppstod ju här och där protester, men dessa blev sällan publika, eftersom inga nyheter om protester eller kravaller fick publiceras. Systemet fungerade ju som vitsen beskriveer: "De låtsas att de betalar oss och vi låtsas att vi arbetar". Det fanns alltså ingen löneförhandlingsmekanism, eftersom "fackförbunden" i Sovjetunionen inte var fria eller oberoende, utan en underavdelning av kommunistiska partiet. Med vem skulle de förhandla? Ägarna var ju "arbetarna"d.v.s. staten.

Här ska man dock komma ihåg att härskarna i Kreml företog under hela kommunisttiden en noggrann övervakning av befolkningens attityder och åsikter. Men systemet kunde inte svara på krav att höja levnadsstandard, så det blev propaganda om att Sovjet hade den högsta levnadsstandarden och var omgiven av fiender etc. istället.

Men som jag tidigare nämnde, försökte de sovjetiska monoföretagen ta hand om sina anställda genom att ordna dagis, sommarläger för barn och resor till varmare trakter för sina anställda, som ansågs vara värda sådant.

Hyrorna var kraftigt subventionerade och täckte inte kostnader, vilket betydde att husen inte överhuvudtaget upprätthölls eller renoverades. Det var svårt att få lägenheter och när Sovjetunionen krashade var kommunalkorna fortsatt vanliga.

Det fanns ju två ekonomier i Sovjet: Den officiella och svarta marknaden. Eftersom priserna på svarta marknaden var mång-, eller tiodubbla till vad officiella priserna var, var en vanlig arbetarlön inte något som fick en att kunna anskaffa värst mycket på den svarta marknaden. Man bytte tjänster, man sålde eller bytte produktion från sin arbetsplats eller motsvarande. Prissättningen var så skev att det lönade sig för invånare i Kaukasus att pack en kappsäck full med appelsiner och köpa en flygbiljett till Murmansk eller någon annan kall ort, där man sedan sålde innehållet svart och flög tillbaka hem med ett par årslöners pengar i fickorna.

Jag påminner mig om att då vi gjorde vår resa till Leningrad, var en månadslön i klass 150 rubel. Det var också gängse försäljningspris åt svartabörsförsäljarna. Vad de sålde vidare jeansen för vet jag inte.

Det var ett dysfunktionellt system som bara hölls i liv med hot om våld.
Senast redigerad av 1 erep, redigerad totalt 25 gånger.

Amund
Stödjande medlem 2023
Inlägg: 9795
Blev medlem: 15 juni 2009, 08:52
Ort: Västerbotten

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av Amund » 24 november 2018, 17:36

Tack för ett intressant inlägg Erep. Även jag har marknadsekonomiska glasögon på mig när jag bedömer planekonomin. Men det är inte helt fel menar jag eftersom viljan till handel och kommers var så mycket intensivare i öststaterna – skillnaden ligger mer på utbudssidan än på efterfrågan skulle man kunna säga. Däremot är den inhemska valutan inte omsättningsbar utan kontakter och inflytande, och då blir kontakter och inflytande valuta. Jo västvaluta var mycket efterfrågad - en svensk hundring räckte till åtskilliga nöjen.

Är det någon som vet om något lämnades tillbaka till de gamla ägarna efter 1989, lägenheter, bondgårdar, fabriker, mark etc..?

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13834
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av Markus Holst » 24 november 2018, 18:19

Amund skrev:
24 november 2018, 17:36
Är det någon som vet om något lämnades tillbaka till de gamla ägarna efter 1989, lägenheter, bondgårdar, fabriker, mark etc..?
Min fars kusin Axel Holst flyttade till dåvarande tyskland under 20-talet, köpte en gård, blev elitryttare och tävlade för reiter-SS. 1935 dog han på en tävling varför bara hans hästar tog priser på Berlin-olympiaden året efter. Hans svenska bror Christian Holst övertog hans gård i Bandelow. Efter kriget kom Christian tillbaka till sin hembygd i Skåne - som flykting. Kommunisterna hade konfiskerat hans gård och det fanns ingen möjlighet för honom att leva vidare i Bandelow, som ny ligger i Polen.

Tiden gick, och i början på 90-talet får hans dotter Astrid i Kumla någont typ av brev från de polska myndigheterna där hon bekräftas vara legitim ägare till gården som konfiskerades från hennes far.

Mycket har lämnats åter. Jag vet gårdar i Ostpreussen som också lämnats tillbaka efter kolchos-tiden.

Astrid valde att sälja gården.

Användarvisningsbild
koroshiya
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 5103
Blev medlem: 3 februari 2004, 06:51
Ort: Göteborg

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av koroshiya » 24 november 2018, 20:57

Markus Holst skrev:
24 november 2018, 18:19
Amund skrev:
24 november 2018, 17:36
Är det någon som vet om något lämnades tillbaka till de gamla ägarna efter 1989, lägenheter, bondgårdar, fabriker, mark etc..?
Min fars kusin Axel Holst flyttade till dåvarande tyskland under 20-talet, köpte en gård, blev elitryttare och tävlade för reiter-SS. 1935 dog han på en tävling varför bara hans hästar tog priser på Berlin-olympiaden året efter. Hans svenska bror Christian Holst övertog hans gård i Bandelow. Efter kriget kom Christian tillbaka till sin hembygd i Skåne - som flykting. Kommunisterna hade konfiskerat hans gård och det fanns ingen möjlighet för honom att leva vidare i Bandelow, som ny ligger i Polen.

Tiden gick, och i början på 90-talet får hans dotter Astrid i Kumla någont typ av brev från de polska myndigheterna där hon bekräftas vara legitim ägare till gården som konfiskerades från hennes far.

Mycket har lämnats åter. Jag vet gårdar i Ostpreussen som också lämnats tillbaka efter kolchos-tiden.

Astrid valde att sälja gården.
Det finns sådana juridiska konflikter även ifrån Tyskland. Några nuvarande svenskar hade ägt fastigheter i Tyskland, på centrala platser.

Att döma av en tolk jag talade med handlade det om mycket stora summor i städer som Berlin och liknande.

Amund
Stödjande medlem 2023
Inlägg: 9795
Blev medlem: 15 juni 2009, 08:52
Ort: Västerbotten

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av Amund » 25 november 2018, 16:26

Markus Holst skrev:
24 november 2018, 18:19
Amund skrev:
24 november 2018, 17:36
Är det någon som vet om något lämnades tillbaka till de gamla ägarna efter 1989, lägenheter, bondgårdar, fabriker, mark etc..?
Min fars kusin Axel Holst flyttade till dåvarande tyskland under 20-talet, köpte en gård, blev elitryttare och tävlade för reiter-SS. 1935 dog han på en tävling varför bara hans hästar tog priser på Berlin-olympiaden året efter. Hans svenska bror Christian Holst övertog hans gård i Bandelow. Efter kriget kom Christian tillbaka till sin hembygd i Skåne - som flykting. Kommunisterna hade konfiskerat hans gård och det fanns ingen möjlighet för honom att leva vidare i Bandelow, som ny ligger i Polen.

Tiden gick, och i början på 90-talet får hans dotter Astrid i Kumla någont typ av brev från de polska myndigheterna där hon bekräftas vara legitim ägare till gården som konfiskerades från hennes far.

Mycket har lämnats åter. Jag vet gårdar i Ostpreussen som också lämnats tillbaka efter kolchos-tiden.

Astrid valde att sälja gården.
Tack för den informationen Markus, jag har trott att det var preskriberat på något sätt. Kanske det är en stor skillnad mellan Ryssland och satellitstaterna?
Jag har sett ett TV-program på 90-talet där ättlingarna till fördrivna tyskar besökte sina släktgårdar och där en del understödde de nya ägarna frivilligt och hjälpte dem att rusta upp. Fast Ostpreussen är speciellt förstås. Och i Ryssland måste man ju dessutom gå tillbaka till tiden före 1917 för att hitta en ägare.

hilbert
Medlem
Inlägg: 2262
Blev medlem: 30 juni 2008, 23:07

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av hilbert » 26 november 2018, 10:34

Jag har en kvarleva från den kommunistiska planekonomin hemma. Det är en grammofonskiva som jag köpte i Tjeckoslovakien 1986.
Där är priset tryckt på etiketten, 30 tjeckiska kronor.
Jag kommer också ihåg när vi åkte bil till Västtyskland. Några kilometer innan gränsen fanns det en kiosk där man kunde göra sig av med överbliven valuta. Kiosken hade två varor Coca cola och rysk champagne.

Användarvisningsbild
erep
Medlem
Inlägg: 1576
Blev medlem: 21 maj 2009, 15:23
Ort: Esbo, Finland

Re: Privatekonomi under kommunismen

Inlägg av erep » 27 november 2018, 08:38

Amund skrev:
24 november 2018, 17:36
Är det någon som vet om något lämnades tillbaka till de gamla ägarna efter 1989, lägenheter, bondgårdar, fabriker, mark etc..?
Amund skrev:
25 november 2018, 16:26
Tack för den informationen Markus, jag har trott att det var preskriberat på något sätt. Kanske det är en stor skillnad mellan Ryssland och satellitstaterna?
Jag har sett ett TV-program på 90-talet där ättlingarna till fördrivna tyskar besökte sina släktgårdar och där en del understödde de nya ägarna frivilligt och hjälpte dem att rusta upp. Fast Ostpreussen är speciellt förstås. Och i Ryssland måste man ju dessutom gå tillbaka till tiden före 1917 för att hitta en ägare.
Återställandet av egendom till tidigare ägare har ju varit normen i det f.d. östblocket. Hur det genomförts och hur det lyckats har ju sedan varit en annan sak.

I Ryssland har däremot inte egendom återställts. Man har i princip överfört egendom till medborgare på två sätt:
1) Genom att överlåta lägenheter till dem som bodde i dem och
2) genom att utdela kuponger, vilka gav rätt till en minimal ägadedel i privatiserade företag.

Det uppsrod ett antal problem i samband med lägenheterna. Ett var att de gemensamma lägenheterna, kommunalkorna delades enligt rum, så om någon ville köpa en stor lägenhet som låg centralt i Moskva, St. Petersburg eller någon storstad, måste man få alla boend/ägare med på köpet. Det krävde vanligen att man ordnar dem en bostad. Men de ville inte alltid flytta till någon betongförstad långt från centrum, så det tog i värsta fall decennier före naturen tog hand om problemet. Ett annat, ännu större problem var och är att man inte samtidigt stiftade lagstiftning om hur höghusen skulle administreras. Höghusen var i hemsk skick oavsett hur gamla eller nya de var.

Då man inte tvingade ägarna in i bostadsrättsföreningar, bostadsaktiebolag eller ägarföreningar, såsom ägandet i olika länder är hanterat, utan det förblev frivilligt om man bildar en förening för att administrera den gemensamma delen av byggnaden. Det betyder att det ännu är svårt att få renoveringar gjorda i äldre fastigheter där administrationen inte finns eller inte fungerar. I nyare byggen är administrationen iakttagen.

Kupongprivatiseringen ledde till att kupongerna såldes med en billig peng och de tidiga entreprenörerna som samlade på sig kuponger ofta nu är miljardörer.

Problemet med företagen i både Ryssland och f.d. östblocket var att företaget ofta inte var konkurrenskraftigt på en öppen marknad och att nya gränser stängde företaget utanför sitt tidigare marknadsområde.

Privatiseringen av land och bygnader i östblocket kunde också stöta på svårigheter om man byggt en förort på en tidigare lant- eller skogsbruksfastighet.

I Estland, för att ta ett exempel, privatiseradet företag så att man sålde majoriteten i det till en investerare, men de som inte fått tillbaka sin egendom, fick kuponger som gav rätt till minoritetsandelar i företag, vilket med förde att man fick en majoritetsägare, men också mindre äganden som var värda någonting.

Men som sagt, återbördandet av egendom och privatiseringarna varierar beroende på landet och olika modeller har använts.

Skriv svar