Skalman.nu Forum

Vad menar folk med att afrikanska stater egentligen inte är stater i samma mening som europeiska?
Kan de syfta på upplösningstendenser osv?
Vilka kriterier har man för stat?

Wavy Gravy skrev:Vad menar folk med att afrikanska stater egentligen inte är stater i samma mening som europeiska?

Kan du ge något exempel? (På uttalanden, inte på någon stat.)

Ifall det som avses är hur "naturliga" gränsdragningarna är, så är det tämligen okontroversiellt; ofta är dagens gränser minne från kolonialismens fornstora dagar, då europeer drog upp dem helt utan tanke på befintliga stammar, språkliga eller kulturella gränser etc.

Vad menar folk med att afrikanska stater egentligen inte är stater i samma mening som europeiska?

Man kanske menar att Afrika inte har nationalstater paa samma saett som i Europa.
Annars aer det ganska populaert att tala om "failed states", varav maanga aaterfinns i Afrika. http://www.fundforpeace.org/web/index.p ... Itemid=140

Hexmaster skrev:

Wavy Gravy skrev:Vad menar folk med att afrikanska stater egentligen inte är stater i samma mening som europeiska?

Kan du ge något exempel? (På uttalanden, inte på någon stat.)

Ifall det som avses är hur "naturliga" gränsdragningarna är, så är det tämligen okontroversiellt; ofta är dagens gränser minne från kolonialismens fornstora dagar, då europeer drog upp dem helt utan tanke på befintliga stammar, språkliga eller kulturella gränser etc.

En liten fundering; är verkligen tex de europeiska gränserna mellan länder mer "naturliga"? Ta tex gränserna Sverige/Skåne/Danmark, Belgien/Holland/Frankrike, Baskien/Spanien, Sverige/Jämtland/Norge, Polen/Ryssland etc.

Att sedan många afrikanska länder inte har hunnit utvecklas till vad vi kanske betraktar som "fullvärdiga" (vad det nu skulle innebära) nationalstater kan väl delvis förklaras till att de frigjordes för endast omkring 50 år sedan.

/F

Wavy Gravy skrev:Vad menar folk med att afrikanska stater egentligen inte är stater i samma mening som europeiska?
Kan de syfta på upplösningstendenser osv?
Vilka kriterier har man för stat?

Jag spekulerar bara men förutom det som redan nämnts med gränserna kanske man menar att befolkningen kanske inte i första hand identifierar sig med landet utan kanske istället regionen, byn eller staden.

/Martin

Jag hörde på Försvarshögskolan detta av någon ansvarig person. (detta är folk) Tyvärr vågade jag inte fråga vad han menade. Troligen menar han just "failed states", dvs. stater som inte lyckats som sk nationalstater utan befinner sig på randen till upplösning på olika sätt. Man talar ju om nationalstaternas kris även i Västerlandet idag, och ökande regionalism och ökande överstatlighet tack vare eller pga globaliseringen.
Men frågan är om detta kan appliceras på Afrika, åtminstone delar av kontinenten idag. Förutom att identifikation med nationalstaten saknas, saknas väl också verkningsfulla insitutioner som kännetecknar nationalstater, antar jag? Hur starka kan statsmakterna vara i Afrika?

Det aer svaart att visa fram naagon afrikansk moensterstat. Det verkar igen stoerre roll vilken den kolonalia bakgrunden har varit. Institutionerna foer att styra laenderna finns daer nog och behoever inte alltid vara svaga. Det som tar knaecken paa laenderna aer korruptionen, som finns i all led.
http://www.transparency.org/news_room/i ... 2008_table

De europeiska staterna vuxit fram genom en flerhundraårig utveckling utan allt för mycket inblandning utifrån. Den afrikanska statsutvecklingen avbröts av en invasion och till slut hade hela världsdelen styckats upp av koloniala imperier. När sedan kolonialismen upphörde så efterlämnades en kartbild formad av konkurensen mellan de europeiska kolonialstaterna och inte utifrån lokala förhållanden. Tiden efter har karaktäriserats av en vilja till stabilitet, där världssamfundet ofta motverkat att lokala konflikter medför kartförändringar. Dessutom är den rådande mönstermodellen för en stat, nationalstaten, något som utvecklats i västra europa och USA. Den förutsätter en gemensam nationell identitet, med enande faktorer som språk, religion, etnicitet, kultur osv. Något som inte alltid har passat så bra i andra delar av världen.

Nationalstaten är en myt, eller snarare en ideologi som varit väldigt effektiv i Europa, där den både stärkt staten men även lett till aktivt förtryck och förnekelse av minoriteter och avikande språk, detta så man kunde centralisera stora områden till en homogen kultur. I "nya världen" har det dock sällan funnits några nationalstater i den europeiska meningen, precis som de inte existerade i Europa egentligen innan 1800-talet.

Afrika hade inga "nationalstater" innan européernas ankomst om någon har fått för sig det. De flesta
pre-koloniala stater innefattade ofta många olika folkslag men hade ofta en överhet som bestod av ett visst folk. T.ex Songhayriket, Buganda eller BaCongo. Arabiska imperiebyggare på afrikanska östkusten och de sultanat som fanns där ledde till att kreolspråket swahili fick en stor spridning bland alla möjliga folkslag. Utanför staterna regerade dock enskilda stammar och klaner, men de flesta av dessa var mycket små. Det var inte omöjligt med flera olika statsbildningar i områden som talade variationer av samma språk. Men några stora utbredda homogena språkområden förutom swahili fanns inte.

Ett subsahariskt land som haft en fredlig utveckling torde vara västafrikanska Republiken Benin, eller föredetta Dahomey. Ett land som i princip haft fred sen 1800-talets mitt, trots långa perioder av diktatorstyre och fattigdom. Dahomey var ju dock en stat innan fransmännen erövrade området, och det kanske förklaras med detta? Men Dahomey var absolut inte en homogen nationalstat, utan en blandning av olika folk som var i sin tur muslimer eller hoodootroende och kristna.




Jag skulle undvika att säga att det idag inte finns lojalitet till staten i de afrikanska staterna. Multikulturella stater som Senegal och Kamerun brukar ju samla enorma massor på internationella fotbollsturneringar, och de flesta afrikaner brukar faktiskt identifiera sig som Congoles/Senegales/Gambian etc.

Däremot är de afrikanska staterna på många ställen inte närvarande i sina landsdelar. Den traditionella lojaliteten i bantukulturens bondesamhälle (som faktiskt fortfarande existerar i stora delar av kontinenten) har aldrig varit till staten utan till släkten, klanen och gruppen. Det är knappt så man varit lojalt ens till det egna folkslaget. Man lever i en gruppkultur där klanlojalitet är allt. Ibland viktigare än flexibilitet eller rättvisa. De afrikanska staterna började ofta som starka program med hård reglering, där man i sin nytänkande iver skulle kunna planera bort fattigdomsproblemen om man centrerade makten till staten. Många av dessa regimer hade vänstersympatier t.ex Nkrumah men andra hade höger t.ex. Mobuto. Den stora kontrollapparaten, som de hårda regelverken innebar gjorde dock att makthavarna snabbt kunde uttnyttja systemet och korrumpera det. Grupplojaliteten var större än statslojaliteten, och man gynnade hellre sin klan eller folkslag än investerade i landet. Resultatet var en odemokratisk och krigisk utveckling.