"Reaganomics", varför fungerade det inte?

[Angus]

Vid Ronald Reagans tillträde 1981 låg inflationen på 11% och arbetslösheten runt 7%, tror jag. Regans försök att råda bot på detta genom massiva skattesänkningar i hela landet och stramare penningpolitik fungerade inte galant, som bekant. Vid slutet av hans regeringsperiod var USA en av världens största låntagare, motsatsen till tiden innan. Det har visserligen sagts att hans ansträngningar låg till grund för uppsvinget under 90-talet, men varför fungerade inte hans politik under hans tid som president? Borde inte detta misslyckande också ha omöjligtgjort alla sorters försök att tillämpa en mer liberal marknadsmodell? Istället var det ju Keynesianismen som mer eller mindre försvann.


//EMS

[Spaningsledaren]

Jo, kanske det men "politik är det möjligas konst".
Obs. detta med "konst", det handlar inte om enkelt hantverk.
Reagan var en president som, rätt eller fel, framstod som lyckosam.
Inte fôr inte kallades han fôpr teflon-presidenten, all kritik rann bara av varefter han stod där som tidigare helt oberörd, lika trygg och leende som alltid. Plus att han "vann det kalla kriget" där förgângaren misslyckats med att ens befria en gisslan i Teheran. Inte heller för efterträdaren G.H. Bush gick det helt bra. Han blev inte ens omvald. I stället kom den rätt länge ganska framgângsrike Clinton.

Hela tiden spretar sedan de ekonomiska och andra indikatorerna ât en massa olika hâll. Dock är presidenten inte vald för att typ sköta en panncentral pâ bästa sätt utan för att skapa en bättre framtid. Här är det ofta bra att framstâ som en som just kan gâ pâ vattnet. Som Star Wars Reagan!

[G:son]

Vid Ronald Reagans tillträde 1981 låg inflationen på 11% och arbetslösheten runt 7%, tror jag. Regans försök att råda bot på detta genom massiva skattesänkningar i hela landet och stramare penningpolitik fungerade inte galant, som bekant. Vid slutet av hans regeringsperiod var USA en av världens största låntagare, motsatsen till tiden innan. Det har visserligen sagts att hans ansträngningar låg till grund för uppsvinget under 90-talet, men varför fungerade inte hans politik under hans tid som president? Borde inte detta misslyckande också ha omöjligtgjort alla sorters försök att tillämpa en mer liberal marknadsmodell? Istället var det ju Keynesianismen som mer eller mindre försvann.


//EMS

Du nämner inte, att arbetslösheten, räntorna, och inflationen faktiskt föll kraftigt under Reagans åtta år som president. Så jag kan inte hålla med om ditt kategoriska påstående, att hans politik inte fungerade. Däremot kan man ju tvista om det var Reagans politik, eller andra faktorer, som låg bakom utvecklingen. Men uppsvinget kom definitivt redan under hans tid vid ämbetet.

Budgetunderskottet uppstod pga Reagans kraftiga satsningar på försvaret, och var egentligen mot hans egna ekonomiska principer. Här prioriterade det som han upplevde som ännu viktigare, kampen mot kommunismen, genom en kapprustning som motparten inte hade råd med.

Hans vapendragare nummer ett, Margaret Thatcher, tillämpade ju i stort sett samma ekonomiska recept som Reagan, med en viss framgång. Visserligen blev många gruvarbetare och statligt anställda arbetslösa pga hennes politik och privatiseringarna, men mångdubbelt flera nya arbetsplatser skapades på den privata sektorn. Storbritannien blev starkare och mera välmående tack vare hästkuren.

/G:son

[Martin Lundvall]

Jag håller med G:son.
Reagan hade föresatt sig att reducera statens utgifter, sänka skatter, ta bort reglerna samt sänka inflationen. Det första kan vi direkt säga att han inte klarade. I samband med att han sänkte statens utgifter men fortsatte att spendera pengar så uppstod ett stort budgetunderskott, budgetunderskott behöver dock inte vara jättefarligt.
Inflationen sjönk från 10% till 4%, detta utan att arbetslösheten steg vilket är en bedrift.
Framgången blev inte total men jag skulle inte gå så långt som att säga att den var ett misslyckande.
Hade varit intressant att veta vad hans eftermäle hade varit om han inte skapat ett budgetunderskott.

/Martin

[Spaningsledaren]

Nej, men framförallt: Han knäckte sovjetblocket. Det strategiska försvarsinitiativet fungerade. "Värste konkurrenten" slogs ut för gott. Värdet av det (för USA) är svârt att ens uppskatta i pengar. Vad är litet inflation jämfört med detta? Sâ att, allt sammantaget: visst var Reagan en president som uppfattades som lyckosam. Dock är "receptet" kanske svârt att analytiskt identifiera. Det tror jag inte störde gamle Ronald som var en ganska jordnära gammal fackföreningsledare. Med mera! Self-made i den amerikanska nationens bästa traditioner. Ingen pappas pojke precis!

[Martin Lundvall]

Om Reagans påstådda seger över Sovjetunionen har det diskuterats flera gånger så vi kan väl undvika den diskussionen här.
viewtopic.php?t=2302
viewtopic.php?t=27048
viewtopic.php?t=26468

/Martin

[Spaningsledaren]

Jovisst. Det finns f.ö. ett gammalt ordstâv som säger att ingen är en stor man i ögonen pâ sin betjânt (som sett summan av den mânskliga skröpligheten pâ tillräckligt nâra hâll) Även RR var kanske en stackars krake som mest hade tur och som levde högt pâ ett ganska ogrundat rykte om att vara en dugande karl. Fullt möjligt!

[Angus]

Militärbudgeten hade jag glömt, självklart påverkade den utfallet. Det ger mer klarhet i varför en mer liberal politik inte tappat sin trovärdighet.

Thatchers brittiska stålbad var f ö en verklig kanonprestation. Labour lär ha ridit bra på den vågen när de tog över styret.


//EMS

[Spaningsledaren]

Jag tror det är mycket mänskligt att föreställa sig ett jämviktsläge dâr just ingenting är sâ bra eller sâ dâligt som det utges för att vara.
Ronald Reagan hade flyt och uppfattades som framgângsrik. Vips uppkommer invändningar. (Vi kan se samma fenomen runt t.ex. Göran Persson.)
Omvänt kämpar den nuvarande amerikanske presidenten med det helt motsatta omdömet. Det skulle inte förvâna mig om det inte ocksâ i hans fall kommer att uppkomma ryktesräddningsaktioner där George W. Bush kommer att framställas som en stor president.
Det finns invändningar mot allt.
Företagsledaren som starkt expanderar verksamheten kan kritiseras fôr den urholkade balansräkningen, skuldsättningsgraden eller direktavkastningen.
Den som i stället sanerar och samlar i ladorna kan omvânt anklagas för att sakna visioner, inte vara aggressiv, lâta sig köras om av konkurrenterna o.likn.

[Angus]

Jag tror det är mycket mänskligt att föreställa sig ett jämviktsläge dâr just ingenting är sâ bra eller sâ dâligt som det utges för att vara.
Ronald Reagan hade flyt och uppfattades som framgângsrik. Vips uppkommer invändningar. (Vi kan se samma fenomen runt t.ex. Göran Persson.)
Omvänt kämpar den nuvarande amerikanske presidenten med det helt motsatta omdömet. Det skulle inte förvâna mig om det inte ocksâ i hans fall kommer att uppkomma ryktesräddningsaktioner där George W. Bush kommer att framställas som en stor president.
Det finns invändningar mot allt.
Företagsledaren som starkt expanderar verksamheten kan kritiseras fôr den urholkade balansräkningen, skuldsättningsgraden eller direktavkastningen.
Den som i stället sanerar och samlar i ladorna kan omvânt anklagas för att sakna visioner, inte vara aggressiv, lâta sig köras om av konkurrenterna o.likn.

Det finns ju många exempel på ledare som idag hyllas, men som under sin tid inte var lika populära. Lincoln och Woodrow Wilson är två av dem. Rätt naturligt att en svångremspolitiker inte behöver vara populär under sin tid, men efteråt komma att hyllas då effekterna av den förda politiken visas.


//EMS

[Jeernkrok]

Jag tror det är mycket mänskligt att föreställa sig ett jämviktsläge dâr just ingenting är sâ bra eller sâ dâligt som det utges för att vara.
Ronald Reagan hade flyt och uppfattades som framgângsrik. Vips uppkommer invändningar. (Vi kan se samma fenomen runt t.ex. Göran Persson.)
Omvänt kämpar den nuvarande amerikanske presidenten med det helt motsatta omdömet. Det skulle inte förvâna mig om det inte ocksâ i hans fall kommer att uppkomma ryktesräddningsaktioner där George W. Bush kommer att framställas som en stor president.
Det finns invändningar mot allt.
Företagsledaren som starkt expanderar verksamheten kan kritiseras fôr den urholkade balansräkningen, skuldsättningsgraden eller direktavkastningen.
Den som i stället sanerar och samlar i ladorna kan omvânt anklagas för att sakna visioner, inte vara aggressiv, lâta sig köras om av konkurrenterna o.likn.

Det finns ju många exempel på ledare som idag hyllas, men som under sin tid inte var lika populära. Lincoln och Woodrow Wilson är två av dem. Rätt naturligt att en svångremspolitiker inte behöver vara populär under sin tid, men efteråt komma att hyllas då effekterna av den förda politiken visas.


//EMS

Woodrow Wilson? Populär?