Skalman.nu Forum

Har vi alla underkastat oss en regim med regler och lagar?
Oavsett om de är moraliska, politiska eller religiösa?
Om så är fallet- vad krävs då för att kullkasta etablisemanget?
Blir man en rättshaverist om man gör det?
Vi föds med en fri vilja, men vi inordnar oss snart i samhället.
Är det inte naturligt att vilja gå sin egen väg, eller att få andra att följa?

Jag tycker vid det första anblicken att frågan är lite för svårlöst.

Har vi alla underkastat oss en regim med regler och lagar?
Oavsett om de är moraliska, politiska eller religiösa?

En motfråga!!!

Är Sverige regimstyrd?

Har Sverige en regim, det visste jag inte. Ursäkta mitt skämtlynne, Sverige har aldrig blivit betraktat som en regim, däremot en stark kungamakt. Jag kan skriva sådär, människor som lever i ett land med regimstyre, antar att dessa människor lever eller har andra tankar om regim än vi har. Visserligen har vi lagar och förordningar, man kan klaga på dem, det är många som gör så också. Men att kalla Sverige om det du åsyftar på att det är regimstyre p g a lagar och förordningar, så förstår jag inte riktigt logiken i det där. En lag som jag var skeptiskt emot var s k zebralagen att man skulle lämna företräde åt gångtrafikanter, lagen är inget fel på, men felet låg att gångtrafikanter/cyklister bara gick/cyklade ut på gatan med tvärnitning som följd. På det sättet kan jag medge att jag var emot lagen, men att hävda att det var regimaktigt funderade jag aldrig på.

Om så är fallet- vad krävs då för att kullkasta etablisemanget?
Blir man en rättshaverist om man gör det?

Jag antar att du vet hur det är i ett land med regimstyre, där man kan eventuellt bli straffad om man säger för mycket om ett lag eller om man vill få bort regimen. Har du någonsin blivit straffad p g a att du har tyckt annorlunda än regeringen i Stockholm? Jag har bl a inte blivit det, trots att jag inte är så politiskt engererad.

Jag ställer en motfråga en gång till, om man vill undvika att underkasta sig i ett regim, jag tycker som en svensk och lever i ett s k demokratisk land, så är frågan lite för svår att svara på eftersom jag inte lever i en regim.

Stefan

Stefan Lundgren skrev:Har Sverige en regim, det visste jag inte.

Alla stater har [minst] en regim, eller "en stats konstitutionella, politiska, ekonomiska och sociala organisation", som NE definierar det.

Lindir skrev:

Stefan Lundgren skrev:Har Sverige en regim, det visste jag inte.

Alla stater har [minst] en regim, eller "en stats konstitutionella, politiska, ekonomiska och sociala organisation", som NE definierar det.

Från NE

regim (fr. régime, av lat. re´gimen 'styrande', 'ledning', av re´go 'styra', 'leda'), en stats konstitutionella, politiska, ekonomiska och sociala organisation. En regim kan vara parlamentarisk, presidentiell, liberal, totalitär, kapitalistisk, socialistisk etc.

Det skulle nog vara parlamentarisk, men jag har aldrig betraktat Sverige som en regim faktiskt.

Stefan

Stefan Lundgren skrev:[...] jag har aldrig betraktat Sverige som en regim faktiskt.

Sverige är inte regim - Sverige har en regim.

Lindir skrev:

Stefan Lundgren skrev:[...] jag har aldrig betraktat Sverige som en regim faktiskt.

Sverige är inte regim - Sverige har en regim.

Att man alltid skall lära sig nåt nytt.

Det som jag betraktar som regim är att överhuvudet har så mycket makt att man inte vågar göra nånting.....I Sverige kan man alltid kritisera regeringen utan att behöva frukta om man hamnar i finkan, om man håller inom lagens gränser förstås. I ett land som är det motsatta så vågar man inte göra nånting förrän man hamnar i fängelset. Det tycker jag att det är en stor skillnad faktiskt.

Jag ser inte Sverige som ett regimstyrd land.

Ta ett kallbad, Reinfeldt, kan man säga utan att frukta någonting, allt i demkratiska Sverige.

Stefan

Stefan, jag tror du du inte förstår vad regim betyder- det betyder helt enkelt ett styre.
Du har sett på nyheterna om "regimkritiker" och ser bara en diktatur.

Schwalbe skrev:Stefan, jag tror du du inte förstår vad regim betyder- det betyder helt enkelt ett styre.
Du har sett på nyheterna om "regimkritiker" och ser bara en diktatur.

Jaha!!!

Är det inte så man sammanfaller med ordet "regim", kopplingar till diktaturer.

Stefan

En mycket intressant frågeställning som tyvärr spårade ur i ett tidigt skede (andra inlägget faktiskt ). Hoppas någon orkar plocka upp tråden. Själv är jag dessvärre för trött just nu.

Ta ett kallbad, Reinfeldt, kan man säga utan att frukta någonting, allt i demokratiska Sverige. /Stefan

Förvisso. Men du kan inte åka bil förutan säkerhetsbälte, utan fruktan för att ”regimen” ska ålägga dig ekonomisk skada (böter).

Underkastelse? Det är tveksamt om det är rätt att säga att vi underkastar oss lagar och förordningar, tycker jag. Jag skulle säga att vi lever med lagar och förordningar, inte underkastar oss dem. Vi bryter alla mer eller mindre frekvent mot det regelverk som samhället satt upp. Om inte alla, så åtminstone de flesta av oss, gör det dessutom medvetet och uppsåtligt så fort vi kommer åt (fortkörning, svartarbete, deklarationsfusk etc.).

Kullkastande av etablissemanget? Här finns det ju två skolor att välja mellan: Den ena – politiskt korrekta – bygger på idén att demokratin är universalverktyget för all förändring, att man, om man har en vilja att förändra, också har möjlighet att göra det på laglig väg genom det partipolitiska systemet. Den andra – inte så rumsrena – baseras på uppfattningen ”jag har rätt och andra har fel, det finns inget lagligt sätt på vilket jag kan få de andra att förstå att de har fel, därför är jag så illa tvungen att vandalisera och kasta gatsten”.

För min del sällar jag mig instinktivt till den förra skolan. Dock är jag medveten om det problem jag skulle ställas inför om låt säga ett nazistisk parti får regeringsmakten i Sverige. Att riksdagen röstar igenom en lag med tvång om cykelhjälm kan jag kanske tåla (fastän jag inte gillar det), utan att behöva gå till olaglig motaktion. Men om det kommer en lag som föreskriver något i stil med att jag inte får anställa judar, så måste man ju börja fråga sig om det inte är dags att ta till olagliga motmedel, trots att en majoritet av befolkningen genom sitt röstande indirekt gett sitt stöd till lagstiftningen. Någonstans måste man alltså dra gränsen för sin ”underkastelse”. Och var man drar den beror väl helt enkelt på hur stor dissonansen mellan riksdagens uppfattning och den egna uppfattningen är.

Därför kan det tyvärr vara lite problematiskt att rakt av fördöma till exempel militanta veganer. Deras fasta övertygelse är ju att det vi gör mot djuren är lika illa som det nazisterna gjorde mot judarna. Vad många andra menar är en gråzon, uppfattar de som beckmörker. Därav att de inte ”underkastar” sig.

Orm

Regim betyder ung. "styre".
Inte i betydelsen cykelstyre utan i betydelsen styrelseperiod.

Ordet är (i grunden) neutralt.

Efter det senaste riksdagsvalet kom det till ett regimskifte i Sverige där Göran Perssons s-regering efterföljdes av Fredrik Reinfeldts koalitionsregering.
Sverige har f.n. en borgerlig regim.

Zimbabwes ZANU-regim under Robert Mugabes ledning går hårt fram mot landets oppositionsplitiker.

Styrelseskick (jag expanderar en del) är något annat.
Finland är en republik. Styrelseskicket i Finland är republikanskt.
Däremot är Sverige, Norge och Danmark konstitutionella monarkier.
I alla fyra länderna råder parlamentarism, alltså att regeringen är beroende av parlamentets förtroende. Så är det inte i t.ex. USA - som inte desto mindre är en demokrati men alltså inte en parlamentarisk sådan.

Slut för idag.

Orm skrev:

Underkastelse? Det är tveksamt om det är rätt att säga att vi underkastar oss lagar och förordningar, tycker jag. Jag skulle säga att vi lever med lagar och förordningar, inte underkastar oss dem. Vi bryter alla mer eller mindre frekvent mot det regelverk som samhället satt upp. Om inte alla, så åtminstone de flesta av oss, gör det dessutom medvetet och uppsåtligt så fort vi kommer åt (fortkörning, svartarbete, deklarationsfusk etc.).

Orm

De lagar och regler vi rättar oss efter är inte bara de juridiska, utan hela det system av koder som bestämmer vilket beteende som är godtagbart inom vår kultur. Dessa "regler" kan t.ex vara att vi inte går på anställningsintervju i pyjamas, att vi inte äter hundkött, att vi stänger dörren när vi går på toaletten etc. Jag skulle vilja påstå att vårt beteende ständigt styrs av dessa bestämmelser över vad som är accepterat uppförande. Dock är det ju inte så att vi ständigt behöver gå runt anstränga oss för att efterfölja de flesta av dem. De flesta känner t.ex. inget behov av att gå på intervju i nattsärken, men sannolikt har alla människor någon form av drift eller behov som strider mot vad som är kulturellt acceptabelt, och många undertrycker nog också dessa.