Skalman.nu Forum

Hallå!

Jag är en undrade person om djävulen. Jag gör just nu en fördjupande rapport i religion om Djävulen och synen på honom innom islam, judendomen, kristendomen.
Där finns ju många beänämningar på denna "onda kraft". Och om jag inte har helt fel för mig så finns det ingen "djävul" innom Islam.

Hade varit väldigt tacksam för lite hjälp till mitt arbete!

grazie, Ciao!

Hej och välkommen till forumet.

Det är, som det står i sidhuvudet, ett forum för diskussioner om historia; förfrågningar om ren läxhjälp brukar få ett svalt bemötande.
Men om du skrivit en del om det intressanta ämnet så måste du ha en del egna funderingar. Ex.vis den icke-existerande muslimske djävulen, har inte tänkt på det förut men står det inget i Koranen så gör det väl inte det. Varför har just denna del av judendom & kristendom nobbats av Muhammed?

En egen favoritaspekt är namnet Lucifer; detta välkända tillnamn kan vara en sorts översättningsmiss, om än av det lite mer komplicerade slaget. Att djävulen skulle vara någon sorts kung i helvetet förnekas kategoriskt av en god vän som kan sånt; helvetet är ett straff som kommer att drabba densamme, inget annat.

(Justerade rubriken - "Vem är han/det?" funkar inget vidare.

)

Har för mig att djävulen inom judendomen inte ses på samma sätt som han ses inom kristendomen? Det finns säkert fler kunniga hä som vet något om saken.

Islam har väl djävlar?? Vad är det de stenar när de gör sin pilgrimsfärd? Är inte det en jordisk manifestation av djävulen? Eftersom "vi tre religioner" har gamla testamentent ( i stort sett) gemensamt så förvånar det mig om Islam har "glömt" hornpär.

Tack för tipset!

Iblis is the primary devil in Islam.

He appears more often in the Qur'an (Islamic holy Book) as the Shaitan, a term used to refer to all of the evil spirits assisting Iblis, but which is often used to refer to just Iblis. Iblis is mentioned 11 times, and Shaitan "al-Shaitaan" is mentioned 87 times. He is chief of the spirits of evil (Shaitan), he is known as Satan, or "the devil" to Christians.

http://en.wikipedia.org/wiki/Iblis

Hej!

Välkommen till Skalman!

Enligt de tidigmedeltida kyrkomännen levde de onda andarna, demonerna eller djävlarna (diaboli) inte uttryckligen i helvetet utan främst på jorden och i luftlagren. Det är svårt att få en heltäckande bild av hur de tidigmedeltida kristna människorna föreställde sig helvetet. Det finns nämligen inget gemensamt heltäckande mönster för beskrivningarna av helvetet. Påve Gregorius I den store (590-604) ansåg visserligen att helvetet (infernum) låg i underjorden men långt ifrån alla delade hans åsikt. Den katolska idén om skärselden (purgatorium) hade inte heller ännu mentalt utformats.

Judendomen delar inte kristendomens syn på att det skulle finnas en djävul. Det kan ses som kätteri eftersom man jämför någon annan varelses eller tings förmågor med Gud.

Är det inte så att Lucifer från GT smälts samman med en äldre romersk "djävulsfigur" och denna komination blivit till den "kristna" djävulen?

njae.. Lucifer är en f.d ängel. Han blev kär is sig själv och störtaes av Gud.... om jag inte minns fel.

Ja visst men han ska ha blivit förbannad på gud och därför motverkat honom i egenskap av djävul

Iblis är fö övrigt ett grekiskt lånord. Från grekiskans "Diabolos"

Giancarlo skrev:Iblis är fö övrigt ett grekiskt lånord. Från grekiskans "Diabolos"

...Som ju är samma ord som "djävul", fast det visste ni ju (när beta uttalas som v blir det mycket påtagligt).

Vad gäller uppkomsten av namnet Lucifer så stötte jag på en ytterst intressant uppgift på engelska Wikipedia:

In that passage, Isaiah 14:12, it referred to one of the popular honorific titles of a Babylonian king; however, later interpretations of the text, and the influence of embellishments in works such as Dante's The Divine Comedy and Milton's Paradise Lost, led to the common idea in Christian mythology and folklore that Lucifer was a poetic appellation of Satan.

http://en.wikipedia.org/wiki/Lucifer

Efter att ha läst på lite skrev jag nedanstående utkast till faktoid-artikel.

Hexmaster skrev:
Hur har du inte fallit från himlen, du strålande morgonstjärna! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du folkens förgörare!
- Jesaja 14:12

Denna berömda passage tillhör de knepigare att översätta. I det hebreiska originalet står "heilel ben-schahar", "Helel, Shahars son", men det kan man ju inte skriva. Helel, "den lysande", var en gammal gud i området som var identisk med morgonstjärnan (dvs. Venus), och hans far Shahar var grynings-gud (måhända släkt med grekernas motsvarighet, "den rosenfingrade Eos").

Den som beskrivs jämställs alltså med Helel, och sen är det upp till översättaren att göra jämförelsen begriplig för den aktuella publiken. När ett enda ord skall väljas har det på grekiska blivit "grynings-bärare", ett vanligt epitet om Afrodite (= Venus på grekiska), på latin blev det "ljus-bärare", eller Lucifer. På svenska har det som synes blivit morgonstjärna, på engelska har man fått med far-son-kopplingen: "How art thou fallen from heaven, O Lucifer, son of the morning!" Man tänker sig djävulen som en lysande ängel som sedemera föll från himlen, bokstavligt eller nästintill, ett händelseförlopp där Jesajas kommentar spelar en nyckelroll. Men förklaringen kan vara enklare än så.

Den som Jesaja beskriver är kungen i Babel - om nu denne är Tiglat-pileser III, Salmanassar V eller Sargon II, som är de regenter som kan komma ifråga. Menas då en individ eller en befattning, eller är det en omskrivning för djävulen? Vems fall är det som beskrivs? Naturligtvis kan det vara alla tre, men det intressanta är att jämförelsen med Helel, Shahars son, lär ha varit en standardfras som ofta användes om kungen av Babel. Jesajas bruk av densamma kan utläsas som ett avslöjande av kosmiska sanningar, men kan lika gärna tolkas som vanlig ironi. Även om morgonstjärnan nämns på en del andra ställen så är Jesaja är det enda ställe i hela bibeln där det går att se någon djävulsk koppling över huvud taget.

Vad jag är allra mest intresserad av är belägg för den där standardfrasen. Det hade verkligen varit roligt med ett par tre belägg, i äkta kilskrift, där diverse regenter såväl före som efter Jesaja kallas "Helel, Shahars son".

Ja det har ju redan kommit utmärkta svar ovan. Kan dock tillägga att det mest slående är att föreställningaran om djävulen har skiftat en hel del i olika tider. Ibland är det onda en mycket abstrakt, ond kraft, ibland en ytterst konkret företeelse. Om du tittar i begreppsförteckningen i början av Karl XII:S kyrkobibel under ingång "djävulen" får du en inblick i 1600-talets människans förställningsvärld. Detta är ännu mer påtaligt om man går till den tidens andaktslitteratur. Djävulen är alltid så konkret, så hotande i det dagliga livet. När någon ljuger, heter det att djävulen sitter denna person på tungan; när någon hör en lögn, sitter djävulen på dennes öra osv (har läst det i en dansk 1600-tals andaktsbok, men det var nog en rätt spridd tanke). Varje lögn är en spegling av Urlögnen som ormen använde för att förleda människan på fall, och därför kallas även djävulen för Lögnaren, Frestaren etc.

Varje lilla "onda" handling bär spår av djävulen och är därför oändligt farlig - man släpper in den Onde i sin själ. Det vill säga: man tycks inte ha sett enskilda handlingar i proportion till andra handlingar, utan mot bakgrunden av deras yttersta ursprung (gud eller djävul) - detta är i varje fall min upplevelse av det hela. Från detta är steget kort till att tala om speldjävulen (hu hu vad hemskt att spela kort!), dryckdjävulen, hordjävulen osv.

Det kanske framgick att jag är lite väl inne i 1600t för tillfället...

I judendom finns inte djävulen och helvetet. Vi talar om att vara nära eller långt ifrån Gud.
Några föreställningar typ "Dantes helvete" rör det sig inte om.

Ordet djävulen finns med i 25 bibelverser och samtliga är från nya testamentet. Det närmaste man kommer i GT är ormen i första moseboken samt angivaren i Jobs bok,

Vad gäller Lucifer är det ett hebreiskt ord som översatt till svenska blir morgonstjärna. I Jesaja är Lucifer än ängel som vill bli som Gud.

Styles skrev:I judendom finns inte djävulen och helvetet. Vi talar om att vara nära eller långt ifrån Gud. Några föreställningar typ "Dantes helvete" rör det sig inte om.

Jomen; vad gäller såväl änglar, djävlar och helvete m.m. så har i synnerhet folkliga föreställningar rört sig rätt långt från källorna. De infernaliska skildringarna i NT är heller inte särskilt ingående, har för mig att de är lite mer konkreta än de i GT men minnet är lite klent ...
("Vi" förresten, är du praktiserande jude?)

Styles skrev:Ordet djävulen finns med i 25 bibelverser och samtliga är från nya testamentet.

Eftersom själva ordet är grekiskt, precis.

Styles skrev:Vad gäller Lucifer är det ett hebreiskt ord som översatt till svenska blir morgonstjärna. I Jesaja är Lucifer än ängel som vill bli som Gud.

Hm, vet inte om du läste min lilla text ovan?